Jämställdhet och föräldraledighet

[Sedna]

Ytterligare ett perspektiv:

När mannen var föräldraledig och jag studerade fick vi ut totalt 22-23 000 kr efter skatt (totalt för oss båda).

När jag var hemma och mannen arbetade fick ut totalt 36-37 000 kr efter skatt.

Min man hemma var nio månader i sträck. Jag har varit hemma i kanske sju månader uppdelat på flera omgångar.

Det gick det med.

Har jag sagt något om att det inte går?

15000 i skillnad är skillnaden mellan

50 000 och 35 000
40 000 och 25 000
30 000 och 15 000
20 000 och 5000

Har alla samma förutsättningar?

 

[Trollunge]

Har jag sagt något om att det inte går?

15000 i skillnad är skillnaden mellan

50 000 och 35 000
40 000 och 25 000
30 000 och 15 000
20 000 och 5000

Har alla samma förutsättningar?

Jag tror inte någon säger att ekonomin ALDRIG är helt avgörande för överlevnad, bara att det används som skäl betydligt oftare än så och många har visat på hur detta allra oftast används som skäl när svaret blir att det är bättre om kvinnan är hemma längre men inte när det är tvärtom.

----

Jag och min man väntar barn i november och vi vill båda två vara hemma så mycket som möjligt (tror jag, det är ju första barnet så vem vet ). Vi är dock i en lite speciell situation just nu då min man är arbetslös så vi vet inte exakt hur dagarna kommer fördelas men trots lite mer ansträngd ekonomi känns det väldigt lyxigt att få vara hemma ihop till en början.
50/50 fördelning av dagar kanske därför inte blir det mest rättvisa eller bästa för oss beroende på hur länge min man är hemma med A-kassa, men hade det varit så föräldraförsäkringen såg ut hade vi ju anpassat oss till det också inga problem.

Anledningen till att många män inte riktigt "slåss" för sin rätt att vara hemma 50% kanske handlar om att man ser det här med graviditet/förlossning/spädbarn som kvinnans område och är ok med att ta några månader efter ettårsdagen bara. Många kvinnor har kanske en jobbig graviditet/förlossning och har sett fram emot att vara hemma minst ett år efter det och då är männen ok med det. Att kvinnor i det stora hela halkar efter lönemässigt eller på arbetsmarknaden är det nog inte många som tar med i beräkningen när man planerar sitt privatliv (inte så konstigt)..

 

[WildWilma]

Angående att gå ner i ekonomi under föräldraledigheten, har funderat fram och tillbaka på det. Så länge vi inte behövde leva på håret med de fasta utgifterna skulle jag i vårat fall absolut tycka att det är viktigare att båda får vara hemma och skapa ett band till barnet på egen hand under ungefär lika lång tid innan det är dags för inskolning än att vi skulle ha råd med diverse "extra" utgifter/nöjjen eller spara en större summa varje månad under just denna tid.

Många väljer ju ändå att gå ner i "levnadsstandard" genom att inte ta så många betalda FL-dagar under första året när SGI är skyddad.

Detta är hur JAG skulle priotitera!

En anledning utöver "samhällsnyttan" är att jag ser att vi som par skulle ha störst möjlighet att må bra tillsammans under lång tid om vi båda tar så lika ansvar som möjligt i hemmet. Jag vet att om en av oss är hemma och den andra jobbar så blir fördelningen ansvar i hemmet mycket sned, det har vi provat, och skulle säkert bli ännu värre om barn var inblandade. Skulle då den ena vara hemma i ett år och den andra 3 månader så skulle det nog kunna resultera i en stor snedfördelning av ansvar i hemmet. Studier visar också att bland de som delar med lika på FL är det färre par som separerar. Inte för att jag tror det är farligt för barnet med en separation men jag skulle inte vara så sugen på att bli en ensamstående förälder i första taget.

 

[Sedna]

Jag tror inte någon säger att ekonomin ALDRIG är helt avgörande för överlevnad, bara att det används som skäl betydligt oftare än så och många har visat på hur detta allra oftast används som skäl när svaret blir att det är bättre om kvinnan är hemma längre men inte när det är tvärtom.

----

Jag är trött på dessa exempel från verkligheten. ”Titta så bra det går för oss” Jaha, andra har andra förutsättningar och gör andra prioriteringar.

Vill man kvotera får man ju stå för att att man kör över människor fullständigt. Kvotering kommer gynna några och missgynna andra. Det gynnar de som redan vill dela föräldrapenning. På arbetslivet gynnar det kvinnor med individuell lönesättning och karriärister. Det missgynnar barnen i de familjerna som plockar ut föräldrapenningen koncentrerat (ofta låginkomsttagare). Det missgynnar kvinnor inom låglönejobb med dåliga villkor, kvinnor som i många fall kan behöva en paus från arbetslivet för att orka med.

Är man beredd på att stå för detta och tycka att det är rätt att köra över folks vilja på dessa grunder så är det helt okej. Men att klä in det i att alla kan dela, för att man själv kan och vill dela, är att stoppa huvudet i sanden för vad kvoteringen egentligen innebär. Och inte att förglömma, någon naiv föreställning om att alla kommer vilja dela för att de som vill dela kvoterar föräldraförsäkringen över huvudet på dem som inte vill dela.

 

[Bexzor]

Ytterligare ett perspektiv:

När mannen var föräldraledig och jag studerade fick vi ut totalt 22-23 000 kr efter skatt (totalt för oss båda).

När jag var hemma och mannen arbetade fick ut totalt 36-37 000 kr efter skatt.

Min man hemma var nio månader i sträck. Jag har varit hemma i kanske sju månader uppdelat på flera omgångar.

Det gick det med.

Ett annat perspektiv;

Vi räknade på det alternativet att jag skulle vara student och mannen föräldraledig när vi väntade första gemensamma barnet. Vi skulle kunna ha råd med räkningar men varken bensin eller mat för en månad. Kul att det fungerade för er att ha 15 000 kr skillnad, för oss skulle det varit katastrof.

 

[MiniLi]

Jag är trött på dessa exempel från verkligheten. ”Titta så bra det går för oss” Jaha, andra har andra förutsättningar och gör andra prioriteringar.

Vill man kvotera får man ju stå för att att man kör över människor fullständigt. Kvotering kommer gynna några och missgynna andra. Det gynnar de som redan vill dela föräldrapenning. På arbetslivet gynnar det kvinnor med individuell lönesättning och karriärister. Det missgynnar barnen i de familjerna som plockar ut föräldrapenningen koncentrerat (ofta låginkomsttagare). Det missgynnar kvinnor inom låglönejobb med dåliga villkor, kvinnor som i många fall kan behöva en paus från arbetslivet för att orka med.

Är man beredd på att stå för detta och tycka att det är rätt att köra över folks vilja på dessa grunder så är det helt okej. Men att klä in det i att alla kan dela, för att man själv kan och vill dela, är att stoppa huvudet i sanden för vad kvoteringen egentligen innebär. Och inte att förglömma, någon naiv föreställning om att alla kommer vilja dela för att de som vill dela kvoterar föräldraförsäkringen över huvudet på dem som inte vill dela.

Ja självklart kör man över folk om man kvoterar. Det är ju därför behovet av kvotering finns (enligt mig), eftersom folk inte vill dela så som jag tycker att de borde vilja ().
Jag förstår helt vad du menar och iaf jag är väl medveten om att kvotering 50/50 inte skulle gynna alla kortsiktigt. Anledningen till att jag ändå tycker att det är en bra idé är ju för att jag är väldigt övertygad om att de långsiktiga positiva konsekvenserna kommer väga upp.

Det kan väl inte finnas någon som är för kvotering som samtidigt tror att det inte skulle upplevas som ngn slags tvångsåtgärd av en stor del av befolkningen? Annars hade ju inte behovet ens funnits..

 

[WildWilma]

Jag är trött på dessa exempel från verkligheten. ”Titta så bra det går för oss” Jaha, andra har andra förutsättningar och gör andra prioriteringar.

Vill man kvotera får man ju stå för att att man kör över människor fullständigt. Kvotering kommer gynna några och missgynna andra. Det gynnar de som redan vill dela föräldrapenning. På arbetslivet gynnar det kvinnor med individuell lönesättning och karriärister. Det missgynnar barnen i de familjerna som plockar ut föräldrapenningen koncentrerat (ofta låginkomsttagare). Det missgynnar kvinnor inom låglönejobb med dåliga villkor, kvinnor som i många fall kan behöva en paus från arbetslivet för att orka med.

Är man beredd på att stå för detta och tycka att det är rätt att köra över folks vilja på dessa grunder så är det helt okej. Men att klä in det i att alla kan dela, för att man själv kan och vill dela, är att stoppa huvudet i sanden för vad kvoteringen egentligen innebär. Och inte att förglömma, någon naiv föreställning om att alla kommer vilja dela för att de som vill dela kvoterar föräldraförsäkringen över huvudet på dem som inte vill dela.

Det du nämner är ju det kortsiktiga konsekvenserna vi VISSA fall. Om det någon gång skulle bli en kvotering skulle ju dessa personer veta om det INNAN de skaffar barn och kunna ta med det i sina ekonomiska beräkningar för de max 2 åren av livet. Jag har svårt att se det som en rättighet att skaffa barn utan att behöva ta hänsyn till det i sin ekonomi. Precis som man måste göra med många andra val i livet.

Potentialen i de långsiktiga vinsterna av att FL skulle bli betydligt jämnare fördelad än idag är långt mycket större än nackdelarna på kort sikt. Problemet är just att det är så oerhört mycket enklare att tänka kortsiktigt än långsiktigt när man gör val i livet.

 

[Pontevecchio]

Ja. Och därför tycker jag att det ska ses övrer. Tex att föräldrapenning vore mer som sjukpenning. Att man inte får sprida ut de ersatta dagarna över lång tid.

Jag tror det är på väg. De kortade tiden i år, nu brinner dagar inne efter att barnet fyllt 4. För att föräldrar inte ska spara på de och ha långa somrar 10 år framåt.

 

[Sedna]

Det du nämner är ju det kortsiktiga konsekvenserna vi VISSA fall. Om det någon gång skulle bli en kvotering skulle ju dessa personer veta om det INNAN de skaffar barn och kunna ta med det i sina ekonomiska beräkningar för de max 2 åren av livet. Jag har svårt att se det som en rättighet att skaffa barn utan att behöva ta hänsyn till det i sin ekonomi. Precis som man måste göra med många andra val i livet.

Potentialen i de långsiktiga vinsterna av att FL skulle bli betydligt jämnare fördelad än idag är långt mycket större än nackdelarna på kort sikt. Problemet är just att det är så oerhört mycket enklare att tänka kortsiktigt än långsiktigt när man gör val i livet.

Jag pratar inte om att enskilda missgynnas i vissa fall, så fungerar ju alla samhällsreormer pga av människors olika förutsättningar.

Jag avser hur föräldraledighet korralererar med andra samhällstrukturer än just jämställdhet men även hur andra strukturer korralererar med jämställdhet.

Du snöar in på föräldraförsäkringen ur ett jämställdhetsperspektiv, men du verkar ha svårt att vrida och vända på det utifrån andra perspektiv. I grunden är vi ju överens om ökad kvotering. Skillnaden är att du belyser vikten av kvotering ur jämställdhetsperspektiv,
jag belyser vikten av flexibilitet ur andra perspektiv. Trots din utgångspunkt har du inte kunnat argumentera för att kvotering är mest effektivt i strävan mot jämställdhet och trots att du håller med om flexibiliteten argumentera du emot behovet av den. Som att det inte är någon rättighet med barn, man får planera.

Se en låginkomsttagare med barnlängtan i ögonen och säg det! Lägg sen gärna till att du inte skulle ha några problem att dela lika, för ni förlorar bara 400kr. Samhället vinner på detta i längden, visst kan ni väl prioritera bort mat för den goda sakens skull? Det är så lätt att tänka kortsiktigt, men tänk långsiktigt. Du kanske vill göra karriär i ditt låglönejobb en dag!

Känns den tanken bra?

Det är just de radikala kvoterarnas aversion mot ett visst mått av flexibilitet som jag har svårt att förstå.

Ska vi prata val i livet så är det ju en grupp som missgynnas av kvoterad föräldraförsäkring som redan missgynnas på andra sätt. Det är det här med vilken föräldraförsäkring vi vill ha och för vem. Jag tänker för barnen först och främst.

 

[Petruska]

Jag tror det är på väg. De kortade tiden i år, nu brinner dagar inne efter att barnet fyllt 4. För att föräldrar inte ska spara på de och ha långa somrar 10 år framåt.

Plus att det har observerats att när det gäller nyanlända familjer till Sverige från andra länder, som har ett par små barn och kanske får ett till, så tar det med dagens regler många många år innan mamnan i familjen ens börjar närma sig yrkeslivet.

Det stämmer säkert. Men jag skulle så djävla mycket önska att man nån gång såg parallellerna mellan etnisk segregation i Sverige och "vita svenska" kvinnors många bromsklossar i livet.

 

[Badger]

Det är väl vad som händer efter föräldraledigheten som påverkar karriären och ekonomin mest? Det är mycket troligt att kvinnan som tagit mest föräldraledigt går ner i arbetstid och tar mer VAB. Det vet en arbetsgivare!

Skulle fördelningen av själva ledigheten bli jämnare generellt skulle även det som sker efter bli jämnare och därmed även karriärmöjligheterna och ekonomin.

Konsekvenserna av ett ojämt uttag av föräldraledighet sträcker sig enormt mycket längre än den tiden barnet/barnen är riktigt små.

Vet inte det exakt eftersom VABen är jämnare än föräldradagarna. Och mer jämn i storstäderna än ute i landet.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/mammorna-vabbar-mest-som-vanligt

 

[Badger]

Jag har en manlig kollega som på frågan om han skulle vara föräldraledig svarade, nej, det är så tråkigt att vara hemma med barnen när de är små. Då undrar jag varför man skaffar barn? Om man inte vill umgås med dem.

För att de ska försörja en på ålderns höst? eh eller, ärva slottet? ehm ta över markerna om man är bonde kanske. Annars kan jag inte se någon rimlig orsak. Nej det är ju obegripligt varför män som inte vill ha barn och inte gillar barn skaffar barn. Om man inte är bonde då och behöver arvingar att odla marken när man dött.

 

[Sedna]

Ja självklart kör man över folk om man kvoterar. Det är ju därför behovet av kvotering finns (enligt mig), eftersom folk inte vill dela så som jag tycker att de borde vilja ().
Jag förstår helt vad du menar och iaf jag är väl medveten om att kvotering 50/50 inte skulle gynna alla kortsiktigt. Anledningen till att jag ändå tycker att det är en bra idé är ju för att jag är väldigt övertygad om att de långsiktiga positiva konsekvenserna kommer väga upp.

Det kan väl inte finnas någon som är för kvotering som samtidigt tror att det inte skulle upplevas som ngn slags tvångsåtgärd av en stor del av befolkningen? Annars hade ju inte behovet ens funnits..

Håller med, så varför detta återkommande behov av ”titta det går”? Jag förstår att det är ett sätt att motivera åsikten att det är rätt att köra över folk. Men det här ”kan jag kan alla”, som det ju blir när man argumenterar med utgångspunkt att det går för en själv, blir ju som en vagel i ögat på de som inte tycker att det går.

Alltså jag vill också kvotera ytterliggare, men behålla viss flexibilitet. Då kan jag säga ”Jag kör över dig nu. Det är för en bra sak. Det kommer kanske inte gynna dig, men förhoppningsvis dina barn. Men jag respekterar att du inte tycker det går att dela föräldraledigheten, så det kommer kvarstå viss flexibilitet. Jag hoppas uppoffringen då ända upplevs okej”

Det känns bra för mig!

 

[Badger]

Min är mammig all tid utom på söndagar när vi simmar. Oklart varför, pappan är en sämre simmare...

(Helt OT men jag tycker det är så lustigt.)

Vårt växlade halvårsvis snarare, men ganska milt. Dvs genom att först gå till och sedan vara lika glad om den andre tog över.

 

[Badger]

Jag tycker du borde skilja mellan att vara föräldraledig och vara med sitt/sina barn, det gör jag. Föräldraledighet inbegriper en hel del förutom att umgås med barnet. Man kan vilja vara föräldraledig av andra skäl än barnet i sig, man kanske inte trivs på arbetet exempelvis. Likväl som man vill undvika det för att firman man startat troligen kommer att gå i konkurs.

Varför skulle man inte vilja vara förälder baserat på att man inte vill vara föräldraledig? Det kanske inte ens har med barnet att göra?

Jag skulle ju alltså definitivt inte skaffat barn om jag inte kunde tänka mig att vara föräldraledig alls. Det kändes som att det ingick i paketet för mig att i viss mån även vara hemma med barnet ett tag.

Sedan tyckte ju jag att det är lite roligare med barn när de är 4+ än tidigare. Men jag tänkte inte en sekund att jag skulle vänta med min föräldraledighet tills han blev 4. Det finns ju förskola då.

Konceptet jag skaffar barn för att bara ha "roligt" fanns inte. Utan jag bestämde mig sent eftersom jag vet att det inte bara är "roligt" utan också jobbigt men att det "roliga" sannolikt övervägde och det gjorde det. Om jag bara gillade att spela spel med en bunt 4-7 åringar kunde jag bjuda in grannbarnen. Har väninnor som gillar att ge presenter till barn och leka lite ibland, de lånar barn när andan faller på.

 

[MiniLi]

Håller med, så varför detta återkommande behov av ”titta det går”? Jag förstår att det är ett sätt att motivera åsikten att det är rätt att köra över folk. Men det här ”kan jag kan alla”, som det ju blir när man argumenterar med utgångspunkt att det går för en själv, blir ju som en vagel i ögat på de som inte tycker att det går.

Alltså jag vill också kvotera ytterliggare, men behålla viss flexibilitet. Då kan jag säga ”Jag kör över dig nu. Det är för en bra sak. Det kommer kanske inte gynna dig, men förhoppningsvis dina barn. Men jag respekterar att du inte tycker det går att dela föräldraledigheten, så det kommer kvarstå viss flexibilitet. Jag hoppas uppoffringen då ända upplevs okej”

Det känns bra för mig!

Jag vet inte. Jag brukar inte hålla på med "titta det går".

Jag kan tänka mig att utöka kvoteringen successivt bara det finns en långsiktig plan. Tex att från och med barn som föds år 2020 så gäller x antal kvoterade månader, från och med barn som föds 2022 gäller xx kvoterade månader osv tills vi är uppe på individualiserad nivå.

 

[MiniLi]

Jag skulle ju alltså definitivt inte skaffat barn om jag inte kunde tänka mig att vara föräldraledig alls. Det kändes som att det ingick i paketet för mig att i viss mån även vara hemma med barnet ett tag.

Sedan tyckte ju jag att det är lite roligare med barn när de är 4+ än tidigare. Men jag tänkte inte en sekund att jag skulle vänta med min föräldraledighet tills han blev 4. Det finns ju förskola då.

Konceptet jag skaffar barn för att bara ha "roligt" fanns inte. Utan jag bestämde mig sent eftersom jag vet att det inte bara är "roligt" utan också jobbigt men att det "roliga" sannolikt övervägde och det gjorde det. Om jag bara gillade att spela spel med en bunt 4-7 åringar kan jag bjuda in grannbarnen.

Ja, vissa saker får man ju liksom hantera vare sig man gillar det eller inte. Som att barn behöver föräldralediga föräldrar. Då spelar det ingen roll om ingen av föräldrarna vill, har de valt att skaffa barn får de lösa det.

 

[Sedna]

Jag vet inte. Jag brukar inte hålla på med "titta det går".

Jag kan tänka mig att utöka kvoteringen successivt bara det finns en långsiktig plan. Tex att från och med barn som föds år 2020 så gäller x antal kvoterade månader, från och med barn som föds 2022 gäller xx kvoterade månader osv tills vi är uppe på individualiserad nivå.

Din utgångspunkt verkar väl rätt objektivt förankrad.

Men det har ju varit flera exempel som ”det går för oss” och även diskussion om att det skulle vara osanningar när personer menar på att det inte går.

Håller med om successivt utökad kvotering, men jag kommer alltid vilja ha visst mått av flexibilitet. Människor har och kommer alltid ha olika förutsättningar utifrån t.ex yrke, familjekonstellation och ekonomi.

 

[MiniLi]

Din utgångspunkt verkar väl rätt objektivt förankrad.

Men det har ju varit flera exempel som ”det går för oss” och även diskussion om att det skulle vara osanningar när personer menar på att det inte går.

Håller med om successivt utökad kvotering, men jag kommer alltid vilja ha visst mått av flexibilitet. Människor har och kommer alltid ha olika förutsättningar utifrån t.ex yrke, familjekonstellation och ekonomi.

Jag har ju inga barn så det vore rätt konstigt om jag kom dragandes med ”det funkade för oss!”

Jag tänker att det kan finnas dispansmöjligheter utifrån specifika kriterier, det är nog den enda flexibilitet jag tycker behövs.
Man kan också tänka sig en successiv övergång från friare kriterier för dispens till mer strikta kriterier. Kriterierna kan också vara kopplade till andra saker där det fortfarande inte finns hållbara lösningar.
Ex kan småföretagare ha någon form av dispens tills vi löst problemet med hur de ska kunna utnyttja föräldraförsäkringen. Skiftarbetare kan också ha viss dispens tills vi löst tillgång till barnomsorg. Osv.
I en övergångsperiod såklart. Målet bör vara att lösa problemen så att 50/50 ska funka för typ alla.

 

[Sedna]

Jag har ju inga barn så det vore rätt konstigt om jag kom dragandes med ”det funkade för oss!”

Jag tänker att det kan finnas dispansmöjligheter utifrån specifika kriterier, det är nog den enda flexibilitet jag tycker behövs.
Man kan också tänka sig en successiv övergång från friare kriterier för dispens till mer strikta kriterier. Kriterierna kan också vara kopplade till andra saker där det fortfarande inte finns hållbara lösningar.
Ex kan småföretagare ha någon form av dispens tills vi löst problemet med hur de ska kunna utnyttja föräldraförsäkringen. Skiftarbetare kan också ha viss dispens tills vi löst tillgång till barnomsorg. Osv.
I en övergångsperiod såklart. Målet bör vara att lösa problemen så att 50/50 ska funka för typ alla.

Oj, jag ser bara den växande byråkratin