Jämställdhet och föräldraledighet

[cirkus]

I vårt fall där jag tagit i stort sett hela föräldrarledigheten har det främst berott på ekonomin. Min sambo tjänar så mycket mer än mig att vi skulle förlora minst 10000kr i månaden om han var hemma jämfört med att jag var det. Vi skulle knappt ha råd att bo kvar i huset då.
Jag hade inte heller något emot att vara hemma hela tiden. Speciellt nu i efterhand är jag jätteglad för de här sista månaderna eftersom det var väldigt mycket roligare att vara hemma med en 1 åring än en nyfödd.

Ville han inte vara hemma med sitt barn alls?

Men familjen själv kanske inte tycker det är tråkigt? Visst man kan se det i ett större perspektiv med att jämställdheten ska gå framåt men för min egen del så ser jag på min egen familj i första hand och jag är oerhört tacksam att jag kunde vara hemma så länge som jag kunde.

Vad säger din man? Hur tänker han runt att du var hemma länge men inte han?

För mig fanns det inget alternativ - skulle någon tvingat iväg mig att jobba hade jag nog brutit ihop. Jag hade ett extremt närhetsbehov av mitt barn.

För dig? Hur var det för barnets pappa då? Hade han ingen talan?

Nåväl.. jag kommer vara hemma mer än min man. Dels för att jag ammar, min dotter har inte flaska, och dels för att jag vill det.

Vad vill din man då? Du skriver bara om vad du vill, inte om vad han vill.

Jag är hormonell och vill inte lämna mitt barn länge nog för att jobba just nu. Även om jag vet att han skulle ha det bra med sin pappa. Vi skulle kunna göra så redan nu, då pappan är ledig torsdag-söndag varje vecka (och många hela veckor). Men det är inget jag vill. Och det accepterar mannen.

Du vill och han accepterar? Vad vill han då?

Istället för att ifrågasätta kvinnor som är hemma så mycket kanske man kunde lägga på fokuset på att ifrågasätta män som är hemma väldigt lite? Om man ni måste ifrågasätta någon. Fokuset tycks alltid hamna på att det är kvinnorna som gör fel val, som hamnar i "fällor", som får stå till svars för att kvinnor som grupp har sämre position på arbetsmarknaden,

Jag tycker det är en bra infallsvinkel. Å andra sidan så verkar just kvinnans vilja vara rätt styrande om man ser citaten här ovanför.

Jag tror männen behöver stå på sig i denna fråga. En del/många kvinnor verkar utgå ifrån att de har störst bestämmande rätt i denna fråga

Ja. Precis min reflektion också - illustrerat med några av citaten

Tycker inte alls männen diskuteras på samma sätt. Mycket härleds till kvinnans val, som amning. Inget skammande av männen, däremot ifrågasätts kvinnorna som väljer att leva med dessa män.

Jag är otroligt nyfiken på vad männen tänker.

 

[falukorw]

Ville han inte vara hemma med sitt barn alls?

Ja det ville han vara och det var han också ett par månader. Mer än så var inte praktiskt genomförbart.

 

[sassiball]

@cirkus min man ville inte vara hemma längre, han hade kunnat avstå någon månad till. Tillsammans kom vi fram till den här lösningen

 

[Linn-Nora]

@cirkus I brist på bättre ord är ditt inlägg ganska mästrande, om så bara i denna enkla fråga. Som om jag inte ens diskuterat det med pappan.

Men för att svara. Min man och jag var lediga tillsammans i somras. Om några veckor börjar han plugga och kommer vara hemma ändå. Jag kommer börja jobba deltid tidig vår. Mitt största mål är att undvika dagis så länge som möjligt.

Han har sagt att han vill vara hemma, men ovan upplägg blir bättre för alla, att jag får så många dagar av honom som möjligt och jobbar deltid när han kan börja mata henne. Han är ju ändå hemma.

Det är bästa lösningen för vår familj och det räcker för mig. Vill andra greja och dona i jämställdhetens namn så varsågod. Jag är faktiskt nöjd som det är.
Jag är för gammal och luttrad för att vara idealist.

Jag är övertygad om han kommer vara lika mycket primär förälder trots ovan upplägg.

 

[Lo_]

@cirkus I brist på bättre ord är ditt inlägg ganska mästrande, om så bara i denna enkla fråga. Som om jag inte ens diskuterat det med pappan.

Men för att svara. Min man och jag var lediga tillsammans i somras. Om några veckor börjar han plugga och kommer vara hemma ändå. Jag kommer börja jobba deltid tidig vår. Mitt största mål är att undvika dagis så länge som möjligt.

Han har sagt att han vill vara hemma, men ovan upplägg blir bättre för alla, att jag får så många dagar av honom som möjligt och jobbar deltid när han kan börja mata henne. Han är ju ändå hemma.

Det är bästa lösningen för vår familj och det räcker för mig. Vill andra greja och dona i jämställdhetens namn så varsågod. Jag är faktiskt nöjd som det är.
Jag är för gammal och luttrad för att vara idealist.

Jag är övertygad om han kommer vara lika mycket primär förälder trots ovan upplägg.

Och jag kan säga att trots att vi delat lika på dagarna (min sambo hemma något längre än jag) och att vi är medvetna och delaktiga är jag ändå vår dotterns förstahandsval om vi båda är hemma. Det ser jag som något att ett misslyckande eftersom jag verkligen ville att vi båda skulle vara primärföräldrar. Kan inte sätta fingret på vad som gick fel, kanske är jag mer närvarande?

 

[ako]

Och jag kan säga att trots att vi delat lika på dagarna (min sambo hemma något längre än jag) och att vi är medvetna och delaktiga är jag ändå vår dotterns förstahandsval om vi båda är hemma. Det ser jag som något att ett misslyckande eftersom jag verkligen ville att vi båda skulle vara primärföräldrar. Kan inte sätta fingret på vad som gick fel, kanske är jag mer närvarande?

Du tror inte det ändrar sig? Våra barn har växlat mellan att vara mest ”mammiga” resp ”pappiga”.

 

[Sedna]

Nej alla måste inte ha en "karriär" som går uppåt, jag har själv ingen sådan att tala om på nuvarande jobb (jobbar själv inom offentlig sektor och tjänar under medel i Sverige, trots 5 år på universitet) men om jag skulle vara hemma 2 år skulle jag ofrånkomligen halka efter lönemässigt och om jag sedan går ner på deltid lär jag ha ännu mindre chans att visa på min arbetsplats att jag är värd att satsa på lönemässigt. Konstigt nog är männen på min arbetsplats mindre föräldralediga än kvinnorna men exakt samma yrke och arbetsplats.

Kan det vara en följd av uppdelningen på försörjare och vårdare av hem+barn? Det är när man försöker vara allt samtidigt som risken för sjukskrivning ökar. Jag är alltså starkt för en jämn fördelning, men om det inte ska kosta i hälsa måste vi för förbättra arbetsvillkoren i kvinnodominerad yrken. Såklart även skapa verkliga incitament för männen att ta mer ansvar i hemmet. Inte någon drömmig förställning om att kvotering automatiskt löser jämställdhetsproblematiken.

Att få ekonomin att gå ihop är nog extremt sällan den avgörande faktorn. Räknade själv på mig och min man och trots att han tjänar en hel del mer än mig så skiljer det cirka 400 kr i månaden på om han eller jag är hemma. JA det finns de där den summan är avgörande några enstaka men det kan inte vara för merparten av Sveriges alla föräldrar.

Att ekonomin är avgörande var ett exempel. Att ekonomin har betydelse är nog väldigt vanligt. Därför ser jag gärna att man funderar kring ekonomiska incitament och inte en kvotering som ensam lösning.

Hur gör kvinnor med egna företag när de får barn?

Oavsett kön är företagare föräldralediga kortare tid än anställda. Vill minnas att endast 4 av 10 kvinnliga företagare är föräldralediga mer än 6 mån. Männen är föräldralediga ännu kortare såklart. Men jämför kvinnliga företagare med anställda kvinnor och du ser en emorm skillnad. Kvotering slår extra hårt mot företagare, oberoende av kön. Föräldraförsäkringen som sådan är företagarfientlig på flera sätt, men kvotering skulle göra det ännu mycket mer företagarfientligt.

Sen menar jag inte att det är inom det enskilda paret som mannen ska släppa fram kvinnan karriärmässigt utan ute på arbetsplatserna. Om det är lika sannolikt att en man är hemma lika länge på föräldraledighet som en kvinna kommer det ge dem mer lika förutsättningar på arbetsplatsen än vad det är idag trots diverse regler. Om de dessutom är lika sannolikt att de sedan vabbar lika mycket och går ner i tid i tid lika mycket så hjälper även det till. Arbetsgivarna VET idag att om de anställer en kvinna som är 30 år så är det enormt mycket större risk att hon inom 10 år kommer vara föräldraledig länge, vabba mycket och gå ner i tid än en 30-årig man. De får lagligt inte påverkas av detta men vem tror att de ALDRIG gör det?

Att diskriminera pga kön är inte lagligt. Klart det förekommer, men attityden måste ändras på arbetsmarknaden. En kvotering kan inte vara lösningen på att arbetsmarknadens attityder är kassa. Jag har inte individuell lönesättning och var gravid när jag anställdes på mitt nuvarande jobb, så det finns såklart företag med en bra attityd. Vi vill ha fler sådana! Vi ska inte acceptera kass attityd och forma våra val utifrån det.

Jag kan inte se att uttaget sker det minst jämt ens i medelklassen där jag, mina kollegor och grannar med stor sannolikhet befinner sig. Kanske är det jämnare än för låginkomsttagare men absolut inte i närheten av jämt. Inte verkar de vilja ha fler kvoterade dagar heller.

Det är ju en tendens. En tydlig majoritet av folket vill inte ha någon kvoterad föräldraförsäkring. Det är väl det starkaste skälet av alla att avstå kvotering, vi lever i en demokrati.

Om de får 240 dagar öronmärkta tar de kanske ut mer än 90 iaf? (jag har inte sagt att det ska kvoteras 50-50 någonstans) utan att ledigheten bör bli jämnare mellan könen för jämställdhetens skull. Både i föräldraskapet och arbetsmarknaden.
Ingen är tvingad att dela det minsta på FL även trots kvoteringen, frågan är bara vad vi skattebetalare ska sponsra? Jag som kvinna tycker det är rätt trist att sponsra ett system som ger mig nackdelar på arbetsmarknaden. Det kan ju hända att jag vill byta arbetsplats/inriktning en dag vilket brukar vara möjligt i de flesta yrken. Kanske inte kan kallas "karriär" enligt vissa men för mig skulle det vara en viktig del av min arbetskarriär trots att jag kanske inte skulle få större ansvar.

Föräldradagarna är till för barnen, inte för föräldrarna. Det är barnen som blir lidande om dagar brinner inne eller plockas ut mer koncentrerat. Att kvinnor inte drar ut på föräldraledigheten är viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Men exakt fördelning av dagar är mindre viktigt. Jag ser gärna kvotering över tid, ingen radikal förändring utan i takt med attityder. Anpassad styrning med andra ord. Tycker även det är viktigt att behålla ett visst mått flexibilitet. Även utökad flexibilitet, som att kunna ge föräldradagar till nära anhörig som ej är barnets formella vårdare. Det kommer att ta tid att nå jämställdhet, men att en snabb omställning kan ske är en utopi. Jag tycker det är viktigt att behålla barnperspektivet. Möjligheten att dela lika på föräldradagarna finns redan, det är bra. Det gäller att förändra normer, attityder och förutsättningar så att fler tar möjligheten.

 

[Kilauea]

Du vill och han accepterar? Vad vill han då?


Jag är otroligt nyfiken på vad männen tänker.

Han svarar att han vill att jag är hemma och helammar i början. Han har så otroligt bra schema i sitt jobb att han är hemma (24 timmar per dygn) och närvarande närmare 200 dagar per år.

 

[grodan21]

Jag har en manlig kollega som på frågan om han skulle vara föräldraledig svarade, nej, det är så tråkigt att vara hemma med barnen när de är små. Då undrar jag varför man skaffar barn? Om man inte vill umgås med dem.

 

[WildWilma]

Kan det vara en följd av uppdelningen på försörjare och vårdare av hem+barn? Det är när man försöker vara allt samtidigt som risken för sjukskrivning ökar. Jag är alltså starkt för en jämn fördelning, men om det inte ska kosta i hälsa måste vi för förbättra arbetsvillkoren i kvinnodominerad yrken. Såklart även skapa verkliga incitament för männen att ta mer ansvar i hemmet. Inte någon drömmig förställning om att kvotering automatiskt löser jämställdhetsproblematiken.

Varför blir inte männen utbrända när de jobbar under småbarnsåren? Jag är helt övertygad om att det finns mansdominerade yrken med sämre arbetsvillkor också, kanske högre lön men med tuffa arbetsvillkor. Antagligen på grund av en ojämställd fördelning av ansvar i hemmet, och det lär ju knappast bli bättre av att kvinnorna är hemma ännu mer och tar mer ansvar i hemmet? Sett till dem på min arbetsplats har de flesta liknande arbetsuppgifter så där kan inte jobbet vara den avgörande faktorn till att kvinnorna är hemma mer.

Att ekonomin är avgörande var ett exempel. Att ekonomin har betydelse är nog väldigt vanligt. Därför ser jag gärna att man funderar kring ekonomiska incitament och inte en kvotering som ensam lösning.

Ekonomin har helt klart stor betydelse men inte i den meningen att de flesta inte skulle kunna betala sitt boende eller köpa mat om de delade MER lika. Som sagt det finns säkert enstaka fall där det gäller men den absoluta majoriteten skulle kunna dela MER lika utan att ha några problem att klara sina mest grundläggande behov rent ekonomiskt. Men det kanske blir mindre in varje månad under den tiden som den mest välbetalda är hemma. Men även i par där kvinnor tjänar mest tar kvinnan ut mer föräldraledighet i genomsnitt.

Oavsett kön är företagare föräldralediga kortare tid än anställda. Vill minnas att endast 4 av 10 kvinnliga företagare är föräldralediga mer än 6 mån. Männen är föräldralediga ännu kortare såklart. Men jämför kvinnliga företagare med anställda kvinnor och du ser en emorm skillnad. Kvotering slår extra hårt mot företagare, oberoende av kön. Föräldraförsäkringen som sådan är företagarfientlig på flera sätt, men kvotering skulle göra det ännu mycket mer företagarfientligt.

Varför "såklart"? är det lättare för kvinnor att "offra" sitt företag. Är deras företag mindre viktiga? Hur skulle en företagarvänlig föräldraförsäkring se ut? Att jobba med sitt företag samtidigt som man tar hand om ett barn torde vara ganska svårt i de flesta branscher för både kvinnor och män. Att skaffa barn är inte "egenföretagarvänligt" alls tyvärr.

Att diskriminera pga kön är inte lagligt. Klart det förekommer, men attityden måste ändras på arbetsmarknaden. En kvotering kan inte vara lösningen på att arbetsmarknadens attityder är kassa. Jag har inte individuell lönesättning och var gravid när jag anställdes på mitt nuvarande jobb, så det finns såklart företag med en bra attityd. Vi vill ha fler sådana! Vi ska inte acceptera kass attityd och forma våra val utifrån det.

Det finns tydliga lagar ja men det går nog nästan alltid att hitta en annan anledning till att gynna en man utan att hänvisa till att det är just en man. Det blir svårt att bevisa vid prövning. Hur ska den attityden förändras? Det kan i ett mindre företag handla om ren överlevnad för företaget att satsa på det säkrare kortet.

Enligt många experter är ett jämnare uttag av föräldraledighet och vab mellan kvinnor och män det som har störst betydelse i att komma framåt i jämställdhetsarbetet på arbetsmarknaden.

Det är ju en tendens. En tydlig majoritet av folket vill inte ha någon kvoterad föräldraförsäkring. Det är väl det starkaste skälet av alla att avstå kvotering, vi lever i en demokrati.

Jag vet inte om vi haft någon folkomröstning i frågan så jag vet inte vad majoriteten av befolkningen tycker men kan kan tänka mig att det stämmer. De flesta vill säkert kunna hålla kvar vid den bekväma normen som dominerar idag oavsett vilka konsekvenser den har för barnen och på arbetsmarknaden. Och samtidigt få så mycket pengar som möjligt. Att tänka utanför normen är jobbigt, framförallt för kvinnor tror jag.

Det som jag tycker är lite intressant i sammanhanget rent politiskt är att några av de partier (M, Kd, Sd) som är emot kvotering av föräldraförsäkringen rent ideologiskt inte ens själva skulle ha kommit på att utforma en föräldraförsäkring. De skulle nog helst ha sett att vi hade det som i t.ex. USA (vad och ens egen ansvar att lösa småbarnstiden, inte en krona i bidrag) = en ännu värre "kvinnofälla". Att de idag marknadsföra en sådan idé i Sverige vore dock politiskt självmord.

Föräldradagarna är till för barnen, inte för föräldrarna. Det är barnen som blir lidande om dagar brinner inne eller plockas ut mer koncentrerat. Att kvinnor inte drar ut på föräldraledigheten är viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Men exakt fördelning av dagar är mindre viktigt. Jag ser gärna kvotering över tid, ingen radikal förändring utan i takt med attityder. Anpassad styrning med andra ord. Tycker även det är viktigt att behålla ett visst mått flexibilitet. Även utökad flexibilitet, som att kunna ge föräldradagar till nära anhörig som ej är barnets formella vårdare. Det kommer att ta tid att nå jämställdhet, men att en snabb omställning kan ske är en utopi. Jag tycker det är viktigt att behålla barnperspektivet. Möjligheten att dela lika på föräldradagarna finns redan, det är bra. Det gäller att förändra normer, attityder och förutsättningar så att fler tar möjligheten.

Egentligen konstigt att det heter föräldraförsäkring då? Jag tror det gynnar barnen mest att båda föräldrarna tar så lika stor ansvar/tid som möjligt för barnet under dess uppväxt.

Jag håller med om att det är en stor del i problemet att det i huvudsak är kvinnor som tar obetalda dagar under det första året och därmed kan vara lediga extremt länge medan männen hänvisas till att ta ut sina dagar mer koncentrerat. Det skulle kanske kunna vara ett sådant litet enkelt steg att dela upp skyddet för SGI på 6 månader per förälder under barnets första 1,5 år. Det vore toppen om det kunde tas fram en flerstegsplan där målet kanske är att fördelningen av föräldraledighet gradvis ska bli mer jämställt under säg en 20-årsperiod. Problemet är att vi sällan har så långsiktiga planer i politiken eftersom vi har val vart 4:e år. En "snabb" förändring av reglerna för bidraget kan ske men förändringen i verklig fördelning kommer säkerligen lagga några/många år. Men det är i princip enbart när antalet öromärkta dagar har ökar som det faktiska uttaget av föräldradagar bland män har ökat.

 

[Lobelia]

Jag har en manlig kollega som på frågan om han skulle vara föräldraledig svarade, nej, det är så tråkigt att vara hemma med barnen när de är små. Då undrar jag varför man skaffar barn? Om man inte vill umgås med dem.

Han kanske ser fram emot när barnen blir större och så antar jag att partner vill ha barn.

 

[sassiball]

Han kanske ser fram emot när barnen blir större och så antar jag att partner vill ha barn.

Så kan det mycket väl vara. Senast igår sa min man att det är mycket roligare nu när barnen är större. De kan delta i spel tex. Inte sällan när jag kommer hem ifrån stallet sitter alla fyra, mannen plus de tre barnen och spelar datorspel. De har så kul ihop! Själv gillar jag inte alls spel.

Sen för min del då som helst inte vabbar utan ofta ber maken vara hemma istället (vilket han gärna gör) då skulle ju jag också få frågan varför inte jag vill vara hemma med mina barn? Det är tydligen inte lika intressant att fråga varför en mamma inte vill vara hemma som att vilja veta varför en pappa inte vill vara hemma.

 

[westernsuzie]

Vi är på väg dit, för de som tar måttligt lång föräldraledighet, folk börjar vänja sig vid att män är borta några månader/ ett halvår och VABar. 8-månader ett år ligger inom räckhåll men inte några år som de som drar ut på ledigheten längst tar. Om det är naturligt att föräldrar oavsett kön är hemma längre perioder med de minsta så kommer "allas" karriär påverkas ungefär lika och då blir det nästan noll. Vi är inte där än men det är mycket bättre än för låt säga 20 år sedan. Vi håller på att ändra attityden och ekonomiska incitament och andra regler kan förmodligen skynda på en del.

Håller med, dessutom är jag övertygad om att den personliga utveckling många genomgår när de får barn och framför allt är föräldralediga ofta gör att de sedan presterar bättre på jobbet. Det borde lyftas fram bättre. Jag tror att många exempelvis lär sig att prioritera bättre, blir effektivare, mer stresståliga, bättre på att se andras behov och helt enkelt prestera i en pressad situation av att ha varit föräldraledig och allt det kan man ha stor nytta av i arbetslivet.

Om man skulle se en föräldraledighet lite mer som den kompetensutveckling det faktiskt är istället för ett avbrott från arbetslivet som inte är värt någonting (så typiskt när det är något som kvinnor traditionellt gjort för övrigt...) tror jag det skulle göra stor skillnad.

 

[MiniLi]

Kan det vara en följd av uppdelningen på försörjare och vårdare av hem+barn? Det är när man försöker vara allt samtidigt som risken för sjukskrivning ökar. Jag är alltså starkt för en jämn fördelning, men om det inte ska kosta i hälsa måste vi för förbättra arbetsvillkoren i kvinnodominerad yrken. Såklart även skapa verkliga incitament för männen att ta mer ansvar i hemmet. Inte någon drömmig förställning om att kvotering automatiskt löser jämställdhetsproblematiken.



Att ekonomin är avgörande var ett exempel. Att ekonomin har betydelse är nog väldigt vanligt. Därför ser jag gärna att man funderar kring ekonomiska incitament och inte en kvotering som ensam lösning.


Oavsett kön är företagare föräldralediga kortare tid än anställda. Vill minnas att endast 4 av 10 kvinnliga företagare är föräldralediga mer än 6 mån. Männen är föräldralediga ännu kortare såklart. Men jämför kvinnliga företagare med anställda kvinnor och du ser en emorm skillnad. Kvotering slår extra hårt mot företagare, oberoende av kön. Föräldraförsäkringen som sådan är företagarfientlig på flera sätt, men kvotering skulle göra det ännu mycket mer företagarfientligt.



Att diskriminera pga kön är inte lagligt. Klart det förekommer, men attityden måste ändras på arbetsmarknaden. En kvotering kan inte vara lösningen på att arbetsmarknadens attityder är kassa. Jag har inte individuell lönesättning och var gravid när jag anställdes på mitt nuvarande jobb, så det finns såklart företag med en bra attityd. Vi vill ha fler sådana! Vi ska inte acceptera kass attityd och forma våra val utifrån det.



Det är ju en tendens. En tydlig majoritet av folket vill inte ha någon kvoterad föräldraförsäkring. Det är väl det starkaste skälet av alla att avstå kvotering, vi lever i en demokrati.



Föräldradagarna är till för barnen, inte för föräldrarna. Det är barnen som blir lidande om dagar brinner inne eller plockas ut mer koncentrerat. Att kvinnor inte drar ut på föräldraledigheten är viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Men exakt fördelning av dagar är mindre viktigt. Jag ser gärna kvotering över tid, ingen radikal förändring utan i takt med attityder. Anpassad styrning med andra ord. Tycker även det är viktigt att behålla ett visst mått flexibilitet. Även utökad flexibilitet, som att kunna ge föräldradagar till nära anhörig som ej är barnets formella vårdare. Det kommer att ta tid att nå jämställdhet, men att en snabb omställning kan ske är en utopi. Jag tycker det är viktigt att behålla barnperspektivet. Möjligheten att dela lika på föräldradagarna finns redan, det är bra. Det gäller att förändra normer, attityder och förutsättningar så att fler tar möjligheten.

Ang det första så finns det forskning som visar på samband mellan uttag av FL och ansvarstagande/rollfördelning i hemmet.
Sambandet tyder på att män som är FL mer också tar ett större ansvar för barn och hushåll, framförallt om de varit FL tidigt i barnets liv. Män som är FL mindre och senare tar mindre snsvar för hem och barn.

Nu vet vi ju inte säkert vad som orsakar vad. Är det redan ansvarstagande män som också vill vara mer föräldralediga? Eller skapar den tidiga och omfattande föräldraledigheten mer ansvarstagande i hemmet?

Jag tror att det kan vara båda men att den senare faktorn är betydande.

Det här är ju anledningen till att ökat jämställt uttag av FL lyfts fram som ett sätt att öka jämställdheten i hushållen. Vilket bör leda till mindre sjukskrivna kvinnor.

 

[YorkWann]

Det lustiga är att när kvinnan är den som tjänarväldigt mycket mer än mannen är det ändå så att hon är den som är hemma, då är plötsligt inte ekonomin ett hinder..

 

[Sedna]

Varför blir inte männen utbrända när de jobbar under småbarnsåren? Jag är helt övertygad om att det finns mansdominerade yrken med sämre arbetsvillkor också, kanske högre lön men med tuffa arbetsvillkor. Antagligen på grund av en ojämställd fördelning av ansvar i hemmet, och det lär ju knappast bli bättre av att kvinnorna är hemma ännu mer och tar mer ansvar i hemmet? Sett till dem på min arbetsplats har de flesta liknande arbetsuppgifter så där kan inte jobbet vara den avgörande faktorn till att kvinnorna är hemma mer.

Var har jag sagt att kvinnorna ska vara hemma mer och ta mer ansvar? Verkligen inte!

Ekonomin har helt klart stor betydelse men inte i den meningen att de flesta inte skulle kunna betala sitt boende eller köpa mat om de delade MER lika. Som sagt det finns säkert enstaka fall där det gäller men den absoluta majoriteten skulle kunna dela MER lika utan att ha några problem att klara sina mest grundläggande behov rent ekonomiskt. Men det kanske blir mindre in varje månad under den tiden som den mest välbetalda är hemma. Men även i par där kvinnor tjänar mest tar kvinnan ut mer föräldraledighet i genomsnitt.

Men hur många vill bara klara sina grundläggande behov? Många prioriterar att inte sänka sin ekonomiska standard mer än nödvändigt och har all rätt att prioritera så. Det är ju lätt att säga att ekonomin inte bör vara avgörande, huvudsaken man klarar sina egna behov, om det bara skiljer ynka 400kr på vem som är hemma. Som perspektiv kan jag berätta att här skiljer det 15 000kr.

Varför "såklart"? är det lättare för kvinnor att "offra" sitt företag. Är deras företag mindre viktiga? Hur skulle en företagarvänlig föräldraförsäkring se ut? Att jobba med sitt företag samtidigt som man tar hand om ett barn torde vara ganska svårt i de flesta branscher för både kvinnor och män. Att skaffa barn är inte "egenföretagarvänligt" alls tyvärr.

Kan man tillåta begränsat företagande under föräldraledighet? SGI beräkningen är väl en fälla för företagare. Ändrade ersättningar kan hjälpa. Det finns mycket att fokusera på men just kvotering försvårar endast.

Det finns tydliga lagar ja men det går nog nästan alltid att hitta en annan anledning till att gynna en man utan att hänvisa till att det är just en man. Det blir svårt att bevisa vid prövning. Hur ska den attityden förändras? Det kan i ett mindre företag handla om ren överlevnad för företaget att satsa på det säkrare kortet.

Kan man hitta ett sätt att premiera företag som satsar på jämställdhet. Jag har inte lösningar på allt men försöker gärna hitta lösningar, istället för att ha utgångspunkten att det inte går att förändra på annat sätt än kvotering.

Enligt många experter är ett jämnare uttag av föräldraledighet och vab mellan kvinnor och män det som har störst betydelse i att komma framåt i jämställdhetsarbetet på arbetsmarknaden.

Alla ”experter” håller inte med. Skriver ”experter” för själva begreppet expert säger mig ingenting.

Jag vet inte om vi haft någon folkomröstning i frågan så jag vet inte vad majoriteten av befolkningen tycker men kan kan tänka mig att det stämmer. De flesta vill säkert kunna hålla kvar vid den bekväma normen som dominerar idag oavsett vilka konsekvenser den har för barnen och på arbetsmarknaden. Och samtidigt få så mycket pengar som möjligt. Att tänka utanför normen är jobbigt, framförallt för kvinnor tror jag.

Nej vi har inte haft folkomröstning.
Opinionsundersökningar talar sitt språk. De folkvalda i riksdagen är inte heller i majoritet för.

Det som jag tycker är lite intressant i sammanhanget rent politiskt är att några av de partier (M, Kd, Sd) som är emot kvotering av föräldraförsäkringen rent ideologiskt inte ens själva skulle ha kommit på att utforma en föräldraförsäkring. De skulle nog helst ha sett att vi hade det som i t.ex. USA (vad och ens egen ansvar att lösa småbarnstiden, inte en krona i bidrag) = en ännu värre "kvinnofälla". Att de idag marknadsföra en sådan idé i Sverige vore dock politiskt självmord.

Detta avstår jag att kommentera pga OT

Egentligen konstigt att det heter föräldraförsäkring då? Jag tror det gynnar barnen mest att båda föräldrarna tar så lika stor ansvar/tid som möjligt för barnet under dess uppväxt.

Ja man kan tycka namnet är konstigt men det förändrar inte syftet. Hur säkrar vi jämnt uttag utan tvång? Sist jag frågade fick jag svaret att du anser att männen borde vilja vara hemma mer. Det kan man ju tycka, men hur får man igenom det i realiteten.

Jag håller med om att det är en stor del i problemet att det i huvudsak är kvinnor som tar obetalda dagar under det första året och därmed kan vara lediga extremt länge medan männen hänvisas till att ta ut sina dagar mer koncentrerat. Det skulle kanske kunna vara ett sådant litet enkelt steg att dela upp skyddet för SGI på 6 månader per förälder under barnets första 1,5 år. Det vore toppen om det kunde tas fram en flerstegsplan där målet kanske är att fördelningen av föräldraledighet gradvis ska bli mer jämställt under säg en 20-årsperiod. Problemet är att vi sällan har så långsiktiga planer i politiken eftersom vi har val vart 4:e år. En "snabb" förändring av reglerna för bidraget kan ske men förändringen i verklig fördelning kommer säkerligen lagga några/många år. Men det är i princip enbart när antalet öromärkta dagar har ökar som det faktiska uttaget av föräldradagar bland män har ökat.

Ja det där med SGI lyfte jag tidigt i tråden.

 

[Sedna]

Ang det första så finns det forskning som visar på samband mellan uttag av FL och ansvarstagande/rollfördelning i hemmet.
Sambandet tyder på att män som är FL mer också tar ett större ansvar för barn och hushåll, framförallt om de varit FL tidigt i barnets liv. Män som är FL mindre och senare tar mindre snsvar för hem och barn.

Nu vet vi ju inte säkert vad som orsakar vad. Är det redan ansvarstagande män som också vill vara mer föräldralediga? Eller skapar den tidiga och omfattande föräldraledigheten mer ansvarstagande i hemmet?

Jag tror att det kan vara båda men att den senare faktorn är betydande.

Det här är ju anledningen till att ökat jämställt uttag av FL lyfts fram som ett sätt att öka jämställdheten i hushållen. Vilket bör leda till mindre sjukskrivna kvinnor.

Jag tror primärt att ansvarstagande män är mer hemma, för vad motiverar dem annars att vara hemma? Män som är ointresserade av ansvar i hemmet är väl sällan tidigt och omfattande föräldralediga? Det är ju den gruppen vi måste hitta sätt att motivera att vara hemma mer.

Ja ett mer jämställt uttag som mål är vi ju helt överens om, det är väl då snarare vägen dit vi tvistar om.

 

[Imogen]

Ang det första så finns det forskning som visar på samband mellan uttag av FL och ansvarstagande/rollfördelning i hemmet.
Sambandet tyder på att män som är FL mer också tar ett större ansvar för barn och hushåll, framförallt om de varit FL tidigt i barnets liv. Män som är FL mindre och senare tar mindre snsvar för hem och barn.

Nu vet vi ju inte säkert vad som orsakar vad. Är det redan ansvarstagande män som också vill vara mer föräldralediga? Eller skapar den tidiga och omfattande föräldraledigheten mer ansvarstagande i hemmet?

Jag tror att det kan vara båda men att den senare faktorn är betydande.

Det här är ju anledningen till att ökat jämställt uttag av FL lyfts fram som ett sätt att öka jämställdheten i hushållen. Vilket bör leda till mindre sjukskrivna kvinnor.

Men vad är tidigt respektive senare?

Är det (kopplat till TS) visat på att män som är hemma när barnet är mellan 1-2 år tar mindre ansvar för hemmet och barnen än män som är hemma innan barnet hunnit fylla ett?

Om jag skulle få gissa har det egentligen inte med ålder på barnen att göra utan längd på sammanhängande ledighet och att själv ha ansvaret för barnen (dvs inte vara hemma tillsammans). Väldigt få (kvinnor som män) tar nog helt plötsligt ut ett halvårs föräldraledighet för en 4-åring så att det jämförelseunderlaget kan finnas.

 

[MiniLi]

Men vad är tidigt respektive senare?

Är det (kopplat till TS) visat på att män som är hemma när barnet är mellan 1-2 år tar mindre ansvar för hemmet och barnen än män som är hemma innan barnet hunnit fylla ett?

Om jag skulle få gissa har det egentligen inte med ålder på barnen att göra utan längd på sammanhängande ledighet och att själv ha ansvaret för barnen (dvs inte vara hemma tillsammans). Väldigt få (kvinnor som män) tar nog helt plötsligt ut ett halvårs föräldraledighet för en 4-åring så att det jämförelseunderlaget kan finnas.

Jag har inte detaljer från forskningen i bakhuvudet tyvärr.

 

[Lobelia]

Men vad är tidigt respektive senare?

Är det (kopplat till TS) visat på att män som är hemma när barnet är mellan 1-2 år tar mindre ansvar för hemmet och barnen än män som är hemma innan barnet hunnit fylla ett?

Om jag skulle få gissa har det egentligen inte med ålder på barnen att göra utan längd på sammanhängande ledighet och att själv ha ansvaret för barnen (dvs inte vara hemma tillsammans). Väldigt få (kvinnor som män) tar nog helt plötsligt ut ett halvårs föräldraledighet för en 4-åring så att det jämförelseunderlaget kan finnas.

Och en annan sak även @MiniLi frågan är också vad som leder till vad Är det ansvarstagande i hemmet män som tar lång föräldraledighet eller blir männen ansvarstagande av att ta ut föräldraledighet? Är det önskvärt att "tvinga" på män som inte är ansvarstagande och anser sig inte ha ett intresse av att vara hemma med barnen i syfte att de ska bli ansvarstagande om de nu inte blir ansvarstagande av det? Hur påverkar de barnen att vara hemma med en förälder som inte vill?