Jämställdhet och föräldraledighet

[Lobelia]

Det är väl vad som händer efter föräldraledigheten som påverkar karriären och ekonomin mest? Det är mycket troligt att kvinnan som tagit mest föräldraledigt går ner i arbetstid och tar mer VAB. Det vet en arbetsgivare!

Skulle fördelningen av själva ledigheten bli jämnare generellt skulle även det som sker efter bli jämnare och därmed även karriärmöjligheterna och ekonomin.

Konsekvenserna av ett ojämt uttag av föräldraledighet sträcker sig enormt mycket längre än den tiden barnet/barnen är riktigt små.

Alternativet är att attityden till att vara hemma förändras så det inte påverkar karriärmöjligheterna så att man kan dela föräldraledigheten fritt utan att hänsyn till den typen av effekter. Jag syftar då inte på att kvinnor ska ta mer ansvar för barnet utan att fördelningen ska utgå från vad som passar familjen bäst, ett sätt att få män att ta mer ansvar kan vara att det inte påverkar karriären negativt. Det kommer dock aldrig fungera om någon part stannar hemma i många år. Som föräldraförsäkringen är konstruerad och används idag när man kan vara hemma i flera år med barnet så kommer den som stannar hemma ofelbart halka efter.

 

[WildWilma]

Alternativet är att attityden till att vara hemma förändras så det inte påverkar karriärmöjligheterna så att man kan dela föräldraledigheten fritt utan att hänsyn till den typen av effekter. Jag syftar då inte på att kvinnor ska ta mer ansvar för barnet utan att fördelningen ska utgå från vad som passar familjen bäst, ett sätt att få män att ta mer ansvar kan vara att det inte påverkar karriären negativt. Det kommer dock aldrig fungera om någon part stannar hemma i många år. Som föräldraförsäkringen är konstruerad och används idag när man kan vara hemma i flera år med barnet så kommer den som stannar hemma ofelbart halka efter.

Hur ska man få till att karriären inte på något sätt påverkas "negativt" utav att man får barn? Det låter som en utopi? Du kommer oundvikligen att vara borta från arbetet mer förutsägbart och oförutsägbart om du inte upplåter allt som har med barnet att göra till din partner. Problemet nu är att kvinnor totalt sett tar nästan hela den smällen och männen på så sätt lyckas "rädda" sina karriärer. Skulle fördelningen vara jämnare skulle påverkan troligen bli mindre för både män och kvinnor.

 

[Sedna]

@WildWilma om jobba mer ska vara enda sättet att uppnå jämställdhet så måste kvinnor jobba mer för att komma i nivå med männen, men männen måste fortfarande jobba lika mycket för att inte inte försämra sin position i förhållande till idag. En viktig del i det hela är ju att skapa incitament för männen att vara hemma mer. Att få tid med sina barn är ju tydligen inte ett incitament nog. Arbetsmarknadens attityd måste definitivt förändras, så att ekonomi och karriär inte begränsas av att vara hemma. Varför skulle män vilja försämra sin position? Att dela föräldraledigheten 50/50 gör systemet mer oflexibelt, men förutsättningarna i övrigt blir ju desamma som idag. Hur får vi männen att vilja vara hemma mer utan att tvinga? Vem säger att män kommer vilja ta ut sina 240 dagar? Ett alternativ för familjer kommer ju vara att kvinnan är hemma och därefter förskolestart tidigast möjligt - då har man missat målet med jämställdhet.

 

[Lobelia]

Hur ska man få till att karriären inte på något sätt påverkas "negativt" utav att man får barn? Det låter som en utopi? Du kommer oundvikligen att vara borta från arbetet mer förutsägbart och oförutsägbart om du inte upplåter allt som har med barnet att göra till din partner. Problemet nu är att kvinnor totalt sett tar nästan hela den smällen och männen på så sätt lyckas "rädda" sina karriärer. Skulle fördelningen vara jämnare skulle påverkan troligen bli mindre för både män och kvinnor.

Vi är på väg dit, för de som tar måttligt lång föräldraledighet, folk börjar vänja sig vid att män är borta några månader/ ett halvår och VABar. 8-månader ett år ligger inom räckhåll men inte några år som de som drar ut på ledigheten längst tar. Om det är naturligt att föräldrar oavsett kön är hemma längre perioder med de minsta så kommer "allas" karriär påverkas ungefär lika och då blir det nästan noll. Vi är inte där än men det är mycket bättre än för låt säga 20 år sedan. Vi håller på att ändra attityden och ekonomiska incitament och andra regler kan förmodligen skynda på en del.

 

[WildWilma]

@WildWilma om jobba mer ska vara enda sättet att uppnå jämställdhet så måste kvinnor jobba mer för att komma i nivå med männen, men männen måste fortfarande jobba lika mycket för att inte inte försämra sin position i förhållande till idag. En viktig del i det hela är ju att skapa incitament för männen att vara hemma mer. Att få tid med sina barn är ju tydligen inte ett incitament nog. Arbetsmarknadens attityd måste definitivt förändras, så att ekonomi och karriär inte begränsas av att vara hemma. Varför skulle män vilja försämra sin position? Att dela föräldraledigheten 50/50 gör systemet mer oflexibelt, men förutsättningarna i övrigt blir ju desamma som idag. Hur får vi männen att vilja vara hemma mer utan att tvinga? Vem säger att män kommer vilja ta ut sina 240 dagar? Ett alternativ för familjer kommer ju vara att kvinnan är hemma och därefter förskolestart tidigast möjligt - då har man missat målet med jämställdhet.

Jag anser att männen borde vilja vara hemma mer för att få en högre status som förälder för barnet/barnen och inte bara som "familjeförsörjare". Kompromissen kommer att bli att karriären kanske inte går lika spikrakt uppåt men då lämnar de plats åt kvinnor att göra framsteg i karriären. Kvinnor får i sin tur ge upp lite på den ofta givna rollen som huvudsaklig primärförälder. Det finns ju ändå begränsat med karriärmöjligheter i arbetslivet, de kommer ju inte bli fler bara för att kvinnor också börjar jobba mer.

Jag tror att många män skulle kunna tänka sig den kompromissen, ge lite av karriären och "få" lite mer av föräldraskapet. Att tro att man kan få bådeock till 100 % är lite som att både vilja ha kakan och äta den = mycket svårt.

Är jag den enda som har en man som inte alls är intresserad av en "karriär"? Han har trots detta ökar sin lön avsevärt mer sett per år än mig då han har ett mansdominerat yrke och jag ett mer kvinnodominerat yrke. Han skulle förhoppningsvis inte vara vilka offra ett jämlikt föräldraskap för ännu mer i löneökningar/mer ansvar på jobbet.

 

[WildWilma]

Vi är på väg dit, för de som tar måttligt lång föräldraledighet, folk börjar vänja sig vid att män är borta några månader/ ett halvår och VABar. 8-månader ett år ligger inom räckhåll men inte några år som de som drar ut på ledigheten längst tar. Om det är naturligt att föräldrar oavsett kön är hemma längre perioder med de minsta så kommer "allas" karriär påverkas ungefär lika och då blir det nästan noll. Vi är inte där än men det är mycket bättre än för låt säga 20 år sedan. Vi håller på att ändra attityden och ekonomiska incitament och andra regler kan förmodligen skynda på en del.

Visst går det framåt men extremt långsamt och i den takten kommer det ta 100 år innan vi ser ett jämlikt uttag av föräldradagar. Dvs. om 3-4 generationer. För att öka takten behövs nog tyvärr fler ekonomiska incitament även om jag skulle önska att det räckte med att ändra attityden. Enligt en artikel om män och föräldraledighet från 2016 som jag läste så upplevde 39 % av männen en negativ/ifrågasättande attityd från arbetsgivaren när de meddelade att de skulle vara föräldralediga

I snitt tar männen knappt 25 % av de betalda föräldradagarna, andelen lediga dagar de tar ut totalt är antagligen betydligt mindre. På mitt jobb trots att det inte direkt är någon plats att göra en "karriär" på är få män (möjligtvis ingen) hemma mer än 6 månader och nästan ingen kvinna mindre än ett år när de är föräldralediga.

 

[Sedna]

Jag anser att männen borde vilja vara hemma mer för att få en högre status som förälder för barnet/barnen och inte bara som "familjeförsörjare". Kompromissen kommer att bli att karriären kanske inte går lika spikrakt uppåt men då lämnar de plats åt kvinnor att göra framsteg i karriären. Kvinnor får i sin tur ge upp lite på den ofta givna rollen som huvudsaklig primärförälder. Det finns ju ändå begränsat med karriärmöjligheter i arbetslivet, de kommer ju inte bli fler bara för att kvinnor också börjar jobba mer.

Jag tror att många män skulle kunna tänka sig den kompromissen, ge lite av karriären och "få" lite mer av föräldraskapet. Att tro att man kan få bådeock till 100 % är lite som att både vilja ha kakan och äta den = mycket svårt.

Är jag den enda som har en man som inte alls är intresserad av en "karriär"? Han har trots detta ökar sin lön avsevärt mer sett per år än mig då han har ett mansdominerat yrke och jag ett mer kvinnodominerat yrke. Han skulle förhoppningsvis inte vara vilka offra ett jämlikt föräldraskap för ännu mer i löneökningar/mer ansvar på jobbet.

Varför förutsätts alla ha en karriär eller ens kunna göra karriär?

Det finns tydliga tendenser i hur föräldrapenningen används. Medelinkomst och högre utbildning innebär ofta jämnare uttag av föräldrapenning och samma grupp är oftare positiva till kvoterad föräldrapenning. Denna grupp kan man säkert, som du hoppas, knuffa mot än mer delad föräldrapenning genom kvotering. Men då finns redan en strävan åt det hållet, den gruppen bör man då kunna motivera även på andra sätt.

Låginkomstagare är sämre på att dela föräldrapenningen och plockar oftare ut den mer koncentrat så barnen börjar tidigare på förskola. Varför skulle män som idag inte ens plockar ut sina 90 dagar motiveras att plocka ut 240 dagar bara för att föräldrapenningen kvoteras? Alla har inte karriärer, bara den tanken är extremt veklighetsfrånvänd. Det kan handla om egna företag som inte kan sättas på paus eller yrken utan karriärmöjlighet. En grupp kvinnor som oftare än andra är föräldralediga länge är de som jobbar inom offentlig sektor (vård/skola/omsorg). Där finner vi yrken utan karrirärmöjlighet, dålig löneutveckling och dålig arbetsmiljö med mycket stress. Ska mannen utan karriär avstå karriären för att kvinnan ska få en skjuts i sin obefintliga karriär? Att inte dela föräldrapenningen kan handla om något så grundläggande som att få ekonomin att gå ihop. Jag tycker diskussionen blir så skev. Den medvetna och utbildade medelklassen som häcklar de som inte delar lika för man behöver minsan ingen dyr villa, som om alla bodde i villa. Det handlar kanske om att ha råd att flytta från en 1a till en 2a när man får barn.

Det är de som redan är positiva till att dela som vill kvotera. Dela då, möjligheten står er fri. Medan andra grupper som inte alls vill dela ska tvingas till det. Ja jämställdheten kan få en knuff framåt, men enskilda familjer kan få mycket sämre förutsättningar och då i synnerhet barnen som kanshe inte har någon riktigt närvarande förälder efter första året. Jag tycker uppfattning om en strikt delad föräldrapenning utan möjlighet till flexibilitet på många sätt verkar vara ett verklighetsfrånvänt och arrogant medeklassperspektiv.

 

[Imogen]

Jag vet hur de löste det. Det är därför jag undrar varför det ses som omöjligt av så många andra.

Det har ju lite att göra med hur man bjuder in till diskussion också.

Säger man ”hej alla idioter kan ni berätta för mig varför ni är idioter” så finns det ju en liten risk att en och annan idiot inte blir sugen på en konstruktiv diskussion utan istället försöker förklara varför de inte är idioter...

 

[em-pirre]

Det har ju lite att göra med hur man bjuder in till diskussion också.

Säger man ”hej alla idioter kan ni berätta för mig varför ni är idioter” så finns det ju en liten risk att en och annan idiot inte blir sugen på en konstruktiv diskussion utan istället försöker förklara varför de inte är idioter...

Äsch. Borde inte ha använt ordet idiot. Eller vänta nu...

 

[Lobelia]

Visst går det framåt men extremt långsamt och i den takten kommer det ta 100 år innan vi ser ett jämlikt uttag av föräldradagar. Dvs. om 3-4 generationer. För att öka takten behövs nog tyvärr fler ekonomiska incitament även om jag skulle önska att det räckte med att ändra attityden. Enligt en artikel om män och föräldraledighet från 2016 som jag läste så upplevde 39 % av männen en negativ/ifrågasättande attityd från arbetsgivaren när de meddelade att de skulle vara föräldralediga

I snitt tar männen knappt 25 % av de betalda föräldradagarna, andelen lediga dagar de tar ut totalt är antagligen betydligt mindre. På mitt jobb trots att det inte direkt är någon plats att göra en "karriär" på är få män (möjligtvis ingen) hemma mer än 6 månader och nästan ingen kvinna mindre än ett år när de är föräldralediga.

Varför måste vi ha ett helt jämlikt uttag? Är det inte tillräckligt att föräldraledighet inte är en fälla för arbetslivet och att ledigheten fördelas efter familjens behov och önskemål och inte utifrån normer? Med tanke på att det inte är länge sedan som det var i stort sätt ingen man som var hemma så är det inte så lilla marscherat. Jag är mer bekymrad över kvinnofällan och mindre över den exakta fördelningen.

 

[Lobelia]

Äsch. Borde inte ha använt ordet idiot. Eller vänta nu...

Det är innebörden av vad du skrev inte ordvalet som pekade ut folk som idioter.

 

[Imogen]

Äsch. Borde inte ha använt ordet idiot. Eller vänta nu...

Jag trodde faktiskt att det var uppenbart att mitt inlägg inte avsåg att vara en ordagrann citering utan att fånga andemeningen.

Det var precis då jag uppfattade din trådstart och jag verkar inte varit ensam. Om du avsåg att göra en neutral beskrivning av ”mammorna” du beskrev så misslyckades du rätt ordentligt.

 

[em-pirre]

Jag trodde faktiskt att det var uppenbart att mitt inlägg inte avsåg att vara en ordagrann citering utan att fånga andemeningen.

Det var precis då jag uppfattade din trådstart och jag verkar inte varit ensam. Om du avsåg att göra en neutral beskrivning av ”mammorna” du beskrev så misslyckades du rätt ordentligt.

Det var uppenbart.

 

[WildWilma]

Varför förutsätts alla ha en karriär eller ens kunna göra karriär?

Det finns tydliga tendenser i hur föräldrapenningen används. Medelinkomst och högre utbildning innebär ofta jämnare uttag av föräldrapenning och samma grupp är oftare positiva till kvoterad föräldrapenning. Denna grupp kan man säkert, som du hoppas, knuffa mot än mer delad föräldrapenning genom kvotering. Men då finns redan en strävan åt det hållet, den gruppen bör man då kunna motivera även på andra sätt.

Låginkomstagare är sämre på att dela föräldrapenningen och plockar oftare ut den mer koncentrat så barnen börjar tidigare på förskola. Varför skulle män som idag inte ens plockar ut sina 90 dagar motiveras att plocka ut 240 dagar bara för att föräldrapenningen kvoteras? Alla har inte karriärer, bara den tanken är extremt veklighetsfrånvänd. Det kan handla om egna företag som inte kan sättas på paus eller yrken utan karriärmöjlighet. En grupp kvinnor som oftare än andra är föräldralediga länge är de som jobbar inom offentlig sektor (vård/skola/omsorg). Där finner vi yrken utan karrirärmöjlighet, dålig löneutveckling och dålig arbetsmiljö med mycket stress. Ska mannen utan karriär avstå karriären för att kvinnan ska få en skjuts i sin obefintliga karriär? Att inte dela föräldrapenningen kan handla om något så grundläggande som att få ekonomin att gå ihop. Jag tycker diskussionen blir så skev. Den medvetna och utbildade medelklassen som häcklar de som inte delar lika för man behöver minsan ingen dyr villa, som om alla bodde i villa. Det handlar kanske om att ha råd att flytta från en 1a till en 2a när man får barn.

Det är de som redan är positiva till att dela som vill kvotera. Dela då, möjligheten står er fri. Medan andra grupper som inte alls vill dela ska tvingas till det. Ja jämställdheten kan få en knuff framåt, men enskilda familjer kan få mycket sämre förutsättningar och då i synnerhet barnen som kanshe inte har någon riktigt närvarande förälder efter första året. Jag tycker uppfattning om en strikt delad föräldrapenning utan möjlighet till flexibilitet på många sätt verkar vara ett verklighetsfrånvänt och arrogant medeklassperspektiv.

Hmm, nu utgår du i från att jag har en massa åsikter jag aldrig skrivit.

Nej alla måste inte ha en "karriär" som går uppåt, jag har själv ingen sådan att tala om på nuvarande jobb (jobbar själv inom offentlig sektor och tjänar under medel i Sverige, trots 5 år på universitet) men om jag skulle vara hemma 2 år skulle jag ofrånkomligen halka efter lönemässigt och om jag sedan går ner på deltid lär jag ha ännu mindre chans att visa på min arbetsplats att jag är värd att satsa på lönemässigt. Konstigt nog är männen på min arbetsplats mindre föräldralediga än kvinnorna men exakt samma yrke och arbetsplats.

Att få ekonomin att gå ihop är nog extremt sällan den avgörande faktorn. Räknade själv på mig och min man och trots att han tjänar en hel del mer än mig så skiljer det cirka 400 kr i månaden på om han eller jag är hemma. JA det finns de där den summan är avgörande några enstaka men det kan inte vara för merparten av Sveriges alla föräldrar.

Hur gör kvinnor med egna företag när de får barn?

Sen menar jag inte att det är inom det enskilda paret som mannen ska släppa fram kvinnan karriärmässigt utan ute på arbetsplatserna. Om det är lika sannolikt att en man är hemma lika länge på föräldraledighet som en kvinna kommer det ge dem mer lika förutsättningar på arbetsplatsen än vad det är idag trots diverse regler. Om de dessutom är lika sannolikt att de sedan vabbar lika mycket och går ner i tid i tid lika mycket så hjälper även det till. Arbetsgivarna VET idag att om de anställer en kvinna som är 30 år så är det enormt mycket större risk att hon inom 10 år kommer vara föräldraledig länge, vabba mycket och gå ner i tid än en 30-årig man. De får lagligt inte påverkas av detta men vem tror att de ALDRIG gör det?

Jag kan inte se att uttaget sker det minst jämt ens i medelklassen där jag, mina kollegor och grannar med stor sannolikhet befinner sig. Kanske är det jämnare än för låginkomsttagare men absolut inte i närheten av jämt. Inte verkar de vilja ha fler kvoterade dagar heller.

Om de får 240 dagar öronmärkta tar de kanske ut mer än 90 iaf? (jag har inte sagt att det ska kvoteras 50-50 någonstans) utan att ledigheten bör bli jämnare mellan könen för jämställdhetens skull. Både i föräldraskapet och arbetsmarknaden.

Ingen är tvingad att dela det minsta på FL även trots kvoteringen, frågan är bara vad vi skattebetalare ska sponsra? Jag som kvinna tycker det är rätt trist att sponsra ett system som ger mig nackdelar på arbetsmarknaden. Det kan ju hända att jag vill byta arbetsplats/inriktning en dag vilket brukar vara möjligt i de flesta yrken. Kanske inte kan kallas "karriär" enligt vissa men för mig skulle det vara en viktig del av min arbetskarriär trots att jag kanske inte skulle få större ansvar.

(Obs! Vi bor billigare i vår "dyra" villa än vi gjorde i en 2:a på 65 m2 i ett miljonprogramsområde, nästan halva priset rent kostnadsmässigt)

 

[WildWilma]

Varför måste vi ha ett helt jämlikt uttag? Är det inte tillräckligt att föräldraledighet inte är en fälla för arbetslivet och att ledigheten fördelas efter familjens behov och önskemål och inte utifrån normer? Med tanke på att det inte är länge sedan som det var i stort sätt ingen man som var hemma så är det inte så lilla marscherat. Jag är mer bekymrad över kvinnofällan och mindre över den exakta fördelningen.

För att det är enda sättet som kvinnor kan få samma förutsättningar på arbetsmarknaden och enda sättet som män kan få samma förutsättningar som föräldrar. Sen är det kanske inte på dagen det måste vara lika utan bara så lika att det inte blir en faktor att bry sig om i valet av att anställa en kvinna eller en man. Idag VET arbetsgivarna att det är enormt mycket större risk att anställa en kvinna i barnafödande åldet än en man i samma ålder. Större risk att de måste leta vikarier, ha någon som helt plötsligt vabbar och kräver att få går ner i tid. Även om det inte får påverka dem gör det tveklöst det.

Vi kan aldrig tvinga till att vara hemma lika mycket men frågan är vad vi skattebetalare ska sponsra. Jag som kvinna känner det lite konstigt att sponsra i ett system som ger mig nackdelar på arbetsmarknaden.

 

[Lobelia]

För att det är enda sättet som kvinnor kan få samma förutsättningar på arbetsmarknaden och enda sättet som män kan få samma förutsättningar som föräldrar. Sen är det kanske inte på dagen det måste vara lika utan bara så lika att det inte blir en faktor att bry sig om i valet av att anställa en kvinna eller en man. Idag VET arbetsgivarna att det är enormt mycket större risk att anställa en kvinna i barnafödande åldet än en man i samma ålder. Större risk att de måste leta vikarier, ha någon som helt plötsligt vabbar och kräver att få går ner i tid. Även om det inte får påverka dem gör det tveklöst det.

Vi kan aldrig tvinga till att vara hemma lika mycket men frågan är vad vi skattebetalare ska sponsra. Jag som kvinna känner det lite konstigt att sponsra i ett system som ger mig nackdelar på arbetsmarknaden.

Män och kvinnor kan inte få samma förutsättningar som föräldrar. Inte så länge papporna inte kan bli gravida och amma eller att barn "odlas" utanför kroppen och amning förbjuds.

Du tror att enda vägen är tvång och lika fördelning av föräldrapengen, jag vill inte ha ett sådant tvång utan vill gå andra vägar även om att utöka pappadelen inte är orimlig men inte alltför mycket. Föräldrapenningen är trots allt till för barnet och barnet vinner definitivt inte på att inte båda föräldrarna har möjlighet att ta ut föräldrapenning eller för den delen inte vill det så att den brinner inne.

 

[Sedna]

Hmm, nu utgår du i från att jag har en massa åsikter jag aldrig skrivit.

Nej jag fastnade för ditt inledande ”jag anser att männen borde vilja vara hemma mer”. Hela utgångspunkten var så konstig och lät så insiktslös.

Man kan inte motivera en samhällsreform med sig själv som utgångspunkt, därav mitt inlägg.

Sedan fortsatte du i detta inlägg att skriva att ekonomin sällan är den avgörande faktorn och tog din egen ekonomi som exempel, så min poäng gick nog inte fram. Om människor tycker sig att ha skäl att inte dela så gör man bäst i att respektera den uppfattningen.

Utifrån statistik delar medelinkomsttagare jämnare än låg- och höginkomsttagare. Allt jag skrev kan jag underbygga med statistik. Att du inte ser det säger ingenting.
Hur de du känner delar, eller vad du tjänar eller hur du bor är också helt ointressant. Det jag menar är att fenomenet som sådant, med kvoterad föräldraförsäkring, till stor del verkar utgå från ett medelklassperspektiv. Det innebär inte att alla i medelklassen vill kvotera.

 

[malumbub]

Tack för att ni skuldbelägger mamman som blir tvingad till att stanna hemma och kvinnan som inte får den hjälp hon behöver efter en förlossning. Jag kan av erfarenhet berätta att hon redan mår dåligt, så att läsa den här trådens hackande och skuldläggande på henne hjälper inte till i att må bättre.

Det är så himla märkligt det där med eftervård efter en förlossning. Hur det viftas bort. Jag har också precis varit sjukskriven, efter en framfallsoperation. Jag var i ungefär samma skick nu efter operationen som efter min första förlossning. Skillnaden är att nu fick jag fem veckors sjukskrivning, fem smärtstillande preparat på recept, inbokad uppföljning efter en månad och order att inte lyfta något

Kanske att det skulle vara lättare för kvinnor att komma tillbaka till jobbet tidigare om eftervården sköttes bättre. Om den sköttes på samma sätt som vård efter t.ex. idrottsskador eller olycksfall.

Hade eftervården varit bättre och det hade varit accepterat att sjukskriva en gravid eller nyförlöst kvinna, så hade vi kunnat följa våran ursprungliga plan och jag hade sluppit ta ut nästan all min fp. 45 av mina dagar blev jag tvingad till att ta ut innan barnet ens fötts...

Min man kommer vara den som är hemma vid lov, eftersom mina dagar inte kommer räcka till sådant. Vi har ett fantastiskt fp-system i Sverige, men jag tycker det är väldigt mycket fel när en kvinna tvingas ta ut fp p g a att läkare vägrar sjukskriva henne, trots att hon inte klarar av att varken ta hand om sig/barnet eller vara mamma. Då är hon ju inte föräldraledig, i mina ögon.

 

[WildWilma]

Män och kvinnor kan inte få samma förutsättningar som föräldrar. Inte så länge papporna inte kan bli gravida och amma eller att barn "odlas" utanför kroppen och amning förbjuds.

Du tror att enda vägen är tvång och lika fördelning av föräldrapengen, jag vill inte ha ett sådant tvång utan vill gå andra vägar även om att utöka pappadelen inte är orimlig men inte alltför mycket. Föräldrapenningen är trots allt till för barnet och barnet vinner definitivt inte på att inte båda föräldrarna har möjlighet att ta ut föräldrapenning eller för den delen inte vill det så att den brinner inne.

Var har jag skrivit att vi ska tvinga någon att dela lika på föräldraledigheten?

Att göra det lönsamt att dela lika är inte alls samma som att tvinga.

Jag har läst biologi på rätt så hög nivå så att kvinnor och män är olika har inte gått mig förbi. När barnet väl är fött och huvudsakligen kan äta fast föda (6-8 månader gammal?) borde båda föräldrarna rimligen ha rätt lika förutsättningar att ta hand om sitt barn? Ändå är kvinnor i medel hemma minst 1 år och männen ca 3 månader. På vilket sätt är det bäst för barnen? Sett ur barnets perspektiv bör det ju rimligen vara bra att få totalt sett ungefär lika mycket "ensamtid" med varje förälder för att få en långvarigt nära relation till dem båda. Självklart finns det pappor som får det med sina barn ändå men otroligt många pappor har det inte.

Hur kommer det sig att två kvinnor som skaffar barn delar mer lika på föräldraledigheten än en kvinna och man som skaffar barn? Det är ju bara den ena som kan vara gravid och amma då också?

 

[WildWilma]

Synd att det är så få män i detta forum. Jag skulle gärna se ett helt gäng svara på följande frågor:

1. Om du inte alls behövde tänka på familjens ekonomi, din ev. karriär i arbetslivet/eget företag eller barnets mammas önskemål, hur många månader skulle du vilja vara föräldraledig med ditt barn de 2 första åren?

2. Några preferenser på när dessa månader/dagar skulle tas ut?