Fibusen
Trådstartare
Har hittills klarat mig ganska bra från smärtor, det är mest migrän jag lidit av, och ett gammalt skadat knä som gjort sig påmint då och då, men nu… Alltså min rygg har gett upp!
Jag fick barn för 5 månader sen, men hade inte ens ont i ryggen under graviditeten. En trötthet i ryggen och känna sig stel, absolut, men inte i närheten av smärtan som nu.
Jag kan inte sova på rygg längre, för då vaknar jag av smärtan, det är som om det låser sig i ryggen och jag måste upp med benen mot magen och rulla över till sidan och resa mig upp så. Även när jag halvsitter/halvligger i soffan, jag kan omöjligt bara resa mig upp, utan måste rulla åt sidan även där. Jag har inte ont när jag ligger på sidan, och det gör inte ont i själva ryggraden, inte som jag upplever det så jag tror inte på diskbråck eller liknande. Det sitter precis som i svanken på vardera sidor. När jag rör mig så är det ”ok”, mer stelt då, och kan hugga till när jag böjer mig eller bär något tungt, men inte alls så den låser sig/krampar som den gör på nätterna.
Detta har hållit i sig i månader nu och jag börjar tröttna, speciellt av att vakna på nätterna av att ryggen värker/krampar, det räcker liksom att vakna av att bebis vaknar.
Vad ska jag göra till att börja med? Jag har hittills inte gjort något alls för jag trodde det skulle gå över av sig självt men nu efter flera månader så ger jag upp om det. Jag misstänker att det också (helt?) beror på att man går och bär bebis med dålig hållning, och inte lika mycket rörelse som innan, varken jobb (jobbar inom vården) eller lika mycket ridning.
Jag börjar bli stressad att detta inte alls vill ge med sig, och vill ta tag i detta då jag ska börja jobba igen om några månader och måste ha en fungerande rygg då.
Ska jag ta värktabletter en period och se om det blir någon skillnad? Försöka börja träna ryggen fast det just nu gör ont? Acceptera att det är så här det kommer vara så länge bebis är liten och jag får bära runt på han?
Bild från Google för att visa vart smärtan sitter.
Jag fick barn för 5 månader sen, men hade inte ens ont i ryggen under graviditeten. En trötthet i ryggen och känna sig stel, absolut, men inte i närheten av smärtan som nu.
Jag kan inte sova på rygg längre, för då vaknar jag av smärtan, det är som om det låser sig i ryggen och jag måste upp med benen mot magen och rulla över till sidan och resa mig upp så. Även när jag halvsitter/halvligger i soffan, jag kan omöjligt bara resa mig upp, utan måste rulla åt sidan även där. Jag har inte ont när jag ligger på sidan, och det gör inte ont i själva ryggraden, inte som jag upplever det så jag tror inte på diskbråck eller liknande. Det sitter precis som i svanken på vardera sidor. När jag rör mig så är det ”ok”, mer stelt då, och kan hugga till när jag böjer mig eller bär något tungt, men inte alls så den låser sig/krampar som den gör på nätterna.
Detta har hållit i sig i månader nu och jag börjar tröttna, speciellt av att vakna på nätterna av att ryggen värker/krampar, det räcker liksom att vakna av att bebis vaknar.
Vad ska jag göra till att börja med? Jag har hittills inte gjort något alls för jag trodde det skulle gå över av sig självt men nu efter flera månader så ger jag upp om det. Jag misstänker att det också (helt?) beror på att man går och bär bebis med dålig hållning, och inte lika mycket rörelse som innan, varken jobb (jobbar inom vården) eller lika mycket ridning.
Jag börjar bli stressad att detta inte alls vill ge med sig, och vill ta tag i detta då jag ska börja jobba igen om några månader och måste ha en fungerande rygg då.
Ska jag ta värktabletter en period och se om det blir någon skillnad? Försöka börja träna ryggen fast det just nu gör ont? Acceptera att det är så här det kommer vara så länge bebis är liten och jag får bära runt på han?
Bild från Google för att visa vart smärtan sitter.
Jag gick då till en naprapat 2-3 gånger, om jag minns rätt, som löste det - det var några väldigt ordenliga hårda knutor/muskler/någonting.
