Värk i höften

[Enya]

Det är samma för mig @Enya. För mig handlar det om madrassen. När jag sover i min egen säng med väldigt bra madrass har jag sällan ont. Men sover jag i annan säng får jag rejält ont i höfterna.

Jag har ont var jag än sover, soffan, sängen eller annans säng.

 

[Enya]

Du får tänka på att du inte enbart tappat fett, du har även tappat muskler... Det är ju därför de "tjatar" om att man ska träna också. så det handlar om att träna om kroppen. Den har ju levt med "extravikt" och muskler pga det. Men nu när man väger mindre försvann även muskler. Men som du säger även fett på ställen man inte visste att den satt (som antagligen vid höfterna, dvs INNE i höften) som "smörjt" mellan ben och senor/ligament mm...
Höftbursan sitter ju inklämd mellan ligament och ben. Den har ingen blodtillförsel eller så utan sitter helt "ensam" därför man inte kan få hjälp med den utav kroppens egna försvar då de inte "kommer dit" .

Tror inte heller det är sängen utan som sagt kroppen som reagerar på att "fettsmörjandet" försvunnit... Tänk "fett runt levern och andra organ" som ju finns utan att man ser det.

Ja du har rätt, det är sant. Känner just höften tydligare nu, den är så benig jämfört med tidigare, verkligen ...benig alltså, var inte alls beredd på det, men märker det tex när jag vilar och har jeans eller jeans med livrem, alltså kom igen liksom, får ta av livremmen minst, ibland byta brallor! Nu är även den överflödiga huden liksom i vägen när jag ska sova. Kan förstå att det är svårt att tänka sig för någon som inte gått ner så mycket i vikt, men jag får alltså vika huden åt sidan annars kommer den i kläm. När jag ligger på sidan så trycks bröstpåsarna ihop och hamnar på nåt vis i kläm av armarna, det är obekvämt och obehagligt, axlarna faller fram och tynger liksom, inte alls en naturlig hållning som när brösten och annan fett fanns där och fyllde upp.

Kroppen känns lite "sliten" nu tänker jag ibland. Har tex börjat få ont i vänster knä, inte konstigt så som jag kraschat det i min ungdom, ändå lyckligt lottad utan allvarliga skador, men när jag böjer mig fram och klappar hunden på golvet så kan det hugga till i mitt knä och det viker sig. Ibland smärtar det när jag går, bara för att försvinna igen ett halv dygn senare. För den gången. Ett par dagar har jag nu haft på framsidan av benen och det har gjort ont när jag lyfter fötterna. Bara kommer sådana där saker. Tror det har lite med att kroppen inte känner igen sig själv längre i form av att den tappat både fett och muskler- stabilitet som den varit van vid. när jag vägde 140 kg hade jag inte de här krämporna alls, aldrig liksom. Nu känner jag mig gnällig nästan som har ont både här och där, till och med i fingerlederna... Det känns så tramsigt! Jag gick ner i vikt för att "bli friskar och inte utsätta kroppen för viktslitage" som de sa, men det känns ... som om jag fått en del problem på köpet ändå.

 

[corzette]

Ja du har rätt, det är sant. Känner just höften tydligare nu, den är så benig jämfört med tidigare, verkligen ...benig alltså, var inte alls beredd på det, men märker det tex när jag vilar och har jeans eller jeans med livrem, alltså kom igen liksom, får ta av livremmen minst, ibland byta brallor! Nu är även den överflödiga huden liksom i vägen när jag ska sova. Kan förstå att det är svårt att tänka sig för någon som inte gått ner så mycket i vikt, men jag får alltså vika huden åt sidan annars kommer den i kläm. När jag ligger på sidan så trycks bröstpåsarna ihop och hamnar på nåt vis i kläm av armarna, det är obekvämt och obehagligt, axlarna faller fram och tynger liksom, inte alls en naturlig hållning som när brösten och annan fett fanns där och fyllde upp.

Kroppen känns lite "sliten" nu tänker jag ibland. Har tex börjat få ont i vänster knä, inte konstigt så som jag kraschat det i min ungdom, ändå lyckligt lottad utan allvarliga skador, men när jag böjer mig fram och klappar hunden på golvet så kan det hugga till i mitt knä och det viker sig. Ibland smärtar det när jag går, bara för att försvinna igen ett halv dygn senare. För den gången. Ett par dagar har jag nu haft på framsidan av benen och det har gjort ont när jag lyfter fötterna. Bara kommer sådana där saker. Tror det har lite med att kroppen inte känner igen sig själv längre i form av att den tappat både fett och muskler- stabilitet som den varit van vid. när jag vägde 140 kg hade jag inte de här krämporna alls, aldrig liksom. Nu känner jag mig gnällig nästan som har ont både här och där, till och med i fingerlederna... Det känns så tramsigt! Jag gick ner i vikt för att "bli friskar och inte utsätta kroppen för viktslitage" som de sa, men det känns ... som om jag fått en del problem på köpet ändå.

Just det där med överflödig hud var den största anledningen till att jag gjorde GBP nu, fyller 50 nästa år och hoppas ju kroppen ska "tighta till sej" då den är "elastisk" fortfarande. Nu vägde jag som mest 130 kg, väger idag 82 kg.
Som tur är har jag inte riktigt så mkt överflödig hud som du. Men saknar bröstens "fasthet" nu är de som alla andra, påsar med nåt i... (jo jag har haft riktigt fasta innan trots min "storlek") men men.. Hoppas de ska tighta till sej de med

Ja nog trodde man att man skulle bli rörligare och kunna göra mer nu när man gått ner i vikt. Min målvikt är ju 75 kg (är 172 cm) och det vägde jag för ca 5 år sen (då precis å andra sidan gått ner från 115kg) men så blev jag med världens bästa sambo och de berömda sambokilona kom (på oss båda)...

Om jag var du skulle jag definitivt boka tid med sjukgymnast, de har frågat både direkt efter op och även på 3 mån kontrollen om jag vill ha rehabkontakt just av den anledningen att man troligen får en massa "ont" i konstiga ställen man inte ens visste om man hade problem med. Jag går ju hos naprapat sen ett år tillbaka (och under den tiden jag vägde som mest) för att redan då börja fixa med min kropp. Så hon har kunnat hjälpa under tiden jag gått ner. Mycket uppskattat =)

 

[Saigon]

Jag har ont var jag än sover, soffan, sängen eller annans säng.

Ja, så är det för mig också. Det är bara min madrass i min egen säng som inte ger ont. Jag har en väldigt tjock tempurmadrass.

 

[Mia_R]

Med tanke på ditt stora viktras är det kanske sängen ändå? Den du har nu är kanske för hård för dig helt enkelt och att du behöver en som är mjukare? Det kanske räcker att du skaffar en memoryfoammadrass?

 

[Badger]

Jag har lite problem när jag ska sova, med värk kring höften typ.

Jag ligger på ena sidan och då gör det inte ont, kan kännas lite när jag rör mig men inte mer. Men för att komma till ro och somna behöver jag glida fram så jag ligger mer sida-mage och dra upp ena benet. Då gör det ont i höften, vilket gör det svårt att sova förstås. Det är samma på båda sidor, men mer på ena, den jag föredrar att ligga på och somnar lättast på. Har varit så ett tag nu och är rätt störigt då det gör att det dels är svårt att somna och somna om och dels tror jag att det bidrar till dålig sömn det också.

Antar det är muskler som spökar, men vilka? Och hur "tränar" jag dem rätt så de inte har anledning att gå bananas över en normal sömnposition?

Nu tänker jag på rörelser jag själv kan göra hemma eller var jag nu är, i enkelheten, så att det liksom blir gjorda, på samma vis som när jag ändå gör övningar för nacken. Det borde väl finnas? Tänkte jag kan börja där i alla fall. Enklare än att dra till med att göra sjukgymnastbesök osv.

Hade för en del år sedan problem med ungefär samma ställe, men det var värk alltid istället. Gjorde mer ont när jag stod och gick och mindre ont när jag satt och låg. Ville till slut knappt gå alls för oavsett hur mycket jag gick blev det inte bättre utan bara värre. När jag träffade sjukgymnast fick jag veta att jag dels snedbelastade ryggen när jag gick med hunden i ena handen (som låg på lite i kopplet när hon gick och nosade) och ryggsäck med matvaror på ryggen samt dramaten i andra handen med mat, så jag drog liksom snett, men också att genom att gå så var det muskler som inte användes och som behövde stärkas när jag gick utan. Gick på deras gym en tid och det blev bättre, och har sedan dess inte varit påträngande, jag har varit noga med att inte utsätta mig för liknande situationer igen. Trots att jag har en drag-Spion, men honom har jag en halti på och så har han flexikoppel så att han får lite mer space och inte känner samma behov av att dra längre, han går också alltid lite framför mig istället för bredvid (pga synen, jag känner hans rörelser bättre i kopplet på så vis (bredvid mig "försvinner" rörelserna på något vis och eftersom jag inte heller kan se honom bredvid mig så kan jag inte räkna ut hans reaktion på olika saker eller förstå var han är), när jag insåg det slutade jag tjafsa om att han skulle lära sig fot ) och jag använder sällan dramaten numera av den orsaken.

Nu är värken när jag ligger i min sovposition så då tänker jag att det nog inte är samma muskler, men kanske liknande problematik. Och kanske finns det enkla rörelser man kan träna hemma?

Så lång historia kort- någon som har tips?

Om det är övre benet som är problem så tycker vissa att det är bättre med kudde mellan knäna (vilket säkert ngn annan sagt, borde läst tråden )

 

[Enya]

Med tanke på ditt stora viktras är det kanske sängen ändå? Den du har nu är kanske för hård för dig helt enkelt och att du behöver en som är mjukare? Det kanske räcker att du skaffar en memoryfoammadrass?

Vad det envisas om min säng.

Jag skaffade den för ett år sedan, efter viktnedgången. Personligen, även som smal alltså, för det har jag ju varit, har jag aldrig gillat mjuka sängar, så en ännu mjukare säng skulle absolut inte fungera, det gör mer ont i kroppen än hårdare.

Jag tänker inte börja med att skaffa säng eller madrasser innan jag fått träningstips i alla fall. Om det nu inte alls är så ovanligt med smärta och värk efter viktoperationer och viktnedgång pga förlust av fett och muskler så kanske jag skulle behöva testa stärka kroppen i första hand innan jag ger mig i kast med stora sängbyten.

 

[Enya]

Om det är övre benet som är problem så tycker vissa att det är bättre med kudde mellan knäna (vilket säkert ngn annan sagt, borde läst tråden )

Dels blir det för varmt för mig och dels får jag inte samma lutning från sida mot mage som jag vill ha med kudde mellan knäna. Är känslig för just värme, vill ha kalla stela lakan, örngott och påslakan och tycker att det är skönt när det är svalt under benet. Kan även sticka ut benet och vika det om täcket för att svalka mig av samma anledning.

Jag sover alltså ensam, när jag var gift tyckte mannen att det var sorgligt att jag inte var gosig när vi sov... jag är som en kamin och fixar inte hud mot hud eller uppvärmt täcke eller lakan osv. Vänder ständigt på min kudde för att få den sval. Ska vara rätt typ av kudde och örngott osv. Jag har en hund som är som jag. Han ligger gärna och gosar någon minut i sängen, men när kroppsvärmen sprider sig går han och letar upp kallt golv och ligger på. Han avskyr bäddar och filtar osv och ligger hellre på golvet utan något under och han byter ofta plats när han sover. Skönt att någon förstår mig i alla fall! Det ska vara hårt och svalt när man sover

 

[Enya]

Just det där med överflödig hud var den största anledningen till att jag gjorde GBP nu, fyller 50 nästa år och hoppas ju kroppen ska "tighta till sej" då den är "elastisk" fortfarande. Nu vägde jag som mest 130 kg, väger idag 82 kg.
Som tur är har jag inte riktigt så mkt överflödig hud som du. Men saknar bröstens "fasthet" nu är de som alla andra, påsar med nåt i... (jo jag har haft riktigt fasta innan trots min "storlek") men men.. Hoppas de ska tighta till sej de med

Ja nog trodde man att man skulle bli rörligare och kunna göra mer nu när man gått ner i vikt. Min målvikt är ju 75 kg (är 172 cm) och det vägde jag för ca 5 år sen (då precis å andra sidan gått ner från 115kg) men så blev jag med världens bästa sambo och de berömda sambokilona kom (på oss båda)...

Om jag var du skulle jag definitivt boka tid med sjukgymnast, de har frågat både direkt efter op och även på 3 mån kontrollen om jag vill ha rehabkontakt just av den anledningen att man troligen får en massa "ont" i konstiga ställen man inte ens visste om man hade problem med. Jag går ju hos naprapat sen ett år tillbaka (och under den tiden jag vägde som mest) för att redan då börja fixa med min kropp. Så hon har kunnat hjälpa under tiden jag gått ner. Mycket uppskattat =)

Jag trodde aldrig jag skulle skriva det eller tycka det men saknar också mina bröst på ett sätt. Har aldrig gillat fenomenet att just HA bröst, men när jag vägde 140 fanns de där och fyllde ut även om det bara var c och d kupa (olika stora är de) + resten av fettet runt överpartiet på kroppen, nu är det något i vägen liksom, tomt och innehållslöst, men som lätt kläms i olika situationer! Skitstörigt!

Kroppen är så förändrad av operationen. Det är ju positivt att gå ner i vikt blaha blaha och blaha, men om vi ska se till något jobbigt som jag inte fick information om och faktiskt inte hade en tanke på alls så är det jobbigt med huden även om jag inte alls har stora problem. Jag får inga sår eller liknande som många andra och det är ju tur. Men tex att ligga på mage. Då får jag rätta till huden på överarmarna så den inte kommer i kläm, sedan trycker det på brösten och det gör ont i själva magen på ett sätt det aldrig gjort. Jag får rätta till den hängande huden över magen så att den ligger rätt annars dras den i kläm. Jag får vara noga med kudden så den inte ligger vid axeln för då trycker en söm på axeln och det ömmar och stör, för axlarna är lite "beniga" jämfört med tidigare. När jag ligger på sidan trycks överkroppen ihop på ett nytt sätt eftersom fettet som fanns där tidigare i bröst och runt inte finns numera, jag måste vara noga med kudden så den inte skaver på axlarna, jag måste rätta till huden på magen så den inte dras snett och samma med armarna. Vilar jag ena armen på kroppen så får jag vara noga med att den vilar PÅ höftkulan, där benet är för det gör ont och blir svårt att andas om armen ligger någon annanstans på kroppen, tex mage eller överkroppen. Samma när överkroppen trycks ihop numera, det är svårare att andas, räcker att lyfta på en arm så kan jag ta djupa andetag igen.

Jag är helt ärligt så trött på att sova eftersom det verkar som ett omöjligt projekt numera. Inte nog med att huden stökar till det för mig, nu ska höften värka också, och inte nog med det, speciellt höger arm och höger ben domnar och värker titt som tätt så jag har svårt att ens ligga stilla utan måste röra lite på mig för att lindra. Min kropp har aldrig varit så gnällig som nu, hade inga bekymmer alls med den när jag vägde 140 kg. Frågan jag ställer mig rätt ofta är om det är värt det.

Har du alltså blivit erbjuden sjukgymnastkontakt i och med din operation just pga värken, som del i din rehabilitering och viktnedgång? Inget sånt här alls, inte ens ett ord om att man kan ha de här problemen! Ska absolut ta upp det med VC och se om jag kan få hjälp. Nu har två år gått så nu tillhör jag dem och inte kirurgkliniken, så nu kan de inte bolla runt mig mer.

 

[Mia_R]

Vad det envisas om min säng.

Jag skaffade den för ett år sedan, efter viktnedgången. Personligen, även som smal alltså, för det har jag ju varit, har jag aldrig gillat mjuka sängar, så en ännu mjukare säng skulle absolut inte fungera, det gör mer ont i kroppen än hårdare.

Jag tänker inte börja med att skaffa säng eller madrasser innan jag fått träningstips i alla fall. Om det nu inte alls är så ovanligt med smärta och värk efter viktoperationer och viktnedgång pga förlust av fett och muskler så kanske jag skulle behöva testa stärka kroppen i första hand innan jag ger mig i kast med stora sängbyten.

Jag trodde du köpte den före viktnedgången och inte efter, därför jag föreslog att det kunde vara sängen men då jag inte har fler förslag lämnar jag tråden.

 

[Enya]

Jag trodde du köpte den före viktnedgången och inte efter, därför jag föreslog att det kunde vara sängen men då jag inte har fler förslag lämnar jag tråden.

Nej har tyvärr bara gått ner några kg efter och har nu stått stilla sedan typ mars. Skulle önska gå ner 30 till men det verkar en omöjlighet om jag inte ska svälta mig eller nåt. Vill ju rida, men det känns som en omöjlighet- jag som hade just ridning i åtanke när jag gjorde operationen!

 

[Badger]

Dels blir det för varmt för mig och dels får jag inte samma lutning från sida mot mage som jag vill ha med kudde mellan knäna. Är känslig för just värme, vill ha kalla stela lakan, örngott och påslakan och tycker att det är skönt när det är svalt under benet. Kan även sticka ut benet och vika det om täcket för att svalka mig av samma anledning.

Jag sover alltså ensam, när jag var gift tyckte mannen att det var sorgligt att jag inte var gosig när vi sov... jag är som en kamin och fixar inte hud mot hud eller uppvärmt täcke eller lakan osv. Vänder ständigt på min kudde för att få den sval. Ska vara rätt typ av kudde och örngott osv. Jag har en hund som är som jag. Han ligger gärna och gosar någon minut i sängen, men när kroppsvärmen sprider sig går han och letar upp kallt golv och ligger på. Han avskyr bäddar och filtar osv och ligger hellre på golvet utan något under och han byter ofta plats när han sover. Skönt att någon förstår mig i alla fall! Det ska vara hårt och svalt när man sover

Ok

Jag använder det inte heller, trots att jag kan få lite ont i övre höften av att fallhöjden för övre knäet är så stor ned till andra knäet.

Det kommer och går, vet inte mekaniken bakom det.

 

[corzette]

Har du alltså blivit erbjuden sjukgymnastkontakt i och med din operation just pga värken, som del i din rehabilitering och viktnedgång? Inget sånt här alls, inte ens ett ord om att man kan ha de här problemen! Ska absolut ta upp det med VC och se om jag kan få hjälp. Nu har två år gått så nu tillhör jag dem och inte kirurgkliniken, så nu kan de inte bolla runt mig mer.

Sjukgymnastiken/rehab är nåt de erbjuder ALLA som gör magop där jag gjorde den (Capio St Göran i Stockholm)
Så inte enbart för att jag har ont (hade inte ont i höfterna när jag precis gjort op tror jag men som sagt vi hade kontakt med sjukgymnast både innan och efter op som alla har som gjort op där..

Men låter helt klart som du behöver sjukgymnastik för mer än bara höfterna
Nu vet jag inte hur lång du är men om du har en massa överflödiga hudflikar så kolla även de med VC om du kan få ta bort en del. I Stockholm heter det (TROR JAG) att om man har mer än 5 cm överhäng så får man plastikkirurgi att ta bort överflödig hud på magen iaf. Vet inte hur de ställer sej till övriga kroppsdelar (armar osv) så tror du behöver en "vet check" på VC

 

[Badger]

Jag trodde aldrig jag skulle skriva det eller tycka det men saknar också mina bröst på ett sätt. Har aldrig gillat fenomenet att just HA bröst, men när jag vägde 140 fanns de där och fyllde ut även om det bara var c och d kupa (olika stora är de) + resten av fettet runt överpartiet på kroppen, nu är det något i vägen liksom, tomt och innehållslöst, men som lätt kläms i olika situationer! Skitstörigt!

Kroppen är så förändrad av operationen. Det är ju positivt att gå ner i vikt blaha blaha och blaha, men om vi ska se till något jobbigt som jag inte fick information om och faktiskt inte hade en tanke på alls så är det jobbigt med huden även om jag inte alls har stora problem. Jag får inga sår eller liknande som många andra och det är ju tur. Men tex att ligga på mage. Då får jag rätta till huden på överarmarna så den inte kommer i kläm, sedan trycker det på brösten och det gör ont i själva magen på ett sätt det aldrig gjort. Jag får rätta till den hängande huden över magen så att den ligger rätt annars dras den i kläm. Jag får vara noga med kudden så den inte ligger vid axeln för då trycker en söm på axeln och det ömmar och stör, för axlarna är lite "beniga" jämfört med tidigare. När jag ligger på sidan trycks överkroppen ihop på ett nytt sätt eftersom fettet som fanns där tidigare i bröst och runt inte finns numera, jag måste vara noga med kudden så den inte skaver på axlarna, jag måste rätta till huden på magen så den inte dras snett och samma med armarna. Vilar jag ena armen på kroppen så får jag vara noga med att den vilar PÅ höftkulan, där benet är för det gör ont och blir svårt att andas om armen ligger någon annanstans på kroppen, tex mage eller överkroppen. Samma när överkroppen trycks ihop numera, det är svårare att andas, räcker att lyfta på en arm så kan jag ta djupa andetag igen.

Jag är helt ärligt så trött på att sova eftersom det verkar som ett omöjligt projekt numera. Inte nog med att huden stökar till det för mig, nu ska höften värka också, och inte nog med det, speciellt höger arm och höger ben domnar och värker titt som tätt så jag har svårt att ens ligga stilla utan måste röra lite på mig för att lindra. Min kropp har aldrig varit så gnällig som nu, hade inga bekymmer alls med den när jag vägde 140 kg. Frågan jag ställer mig rätt ofta är om det är värt det.

Har du alltså blivit erbjuden sjukgymnastkontakt i och med din operation just pga värken, som del i din rehabilitering och viktnedgång? Inget sånt här alls, inte ens ett ord om att man kan ha de här problemen! Ska absolut ta upp det med VC och se om jag kan få hjälp. Nu har två år gått så nu tillhör jag dem och inte kirurgkliniken, så nu kan de inte bolla runt mig mer.

Domnar armar och sådant? Iofs träning och allt det som kan ordna musklerna. Men har du kollat att du inte har B-vitaminbrist eller behöver magnesium?

Kör du någon träning/gym? ngn skrev att man också kan förlora muskler vid nedgång. Träning tycker jag brukar hjälpa mot gnällig kropp. Du får ju flera kg mindre träning nu varje dag.