Ja, jag är faktiskt glad att jag tänkte till där.
Den tomten är inte min drömtomt och det är flera månader för tidigt både mentalt och ekonomiskt att köpa nu.
Och ja, att prioritera har jag tänkt mycket på.
Det är jättebra att du säger det och antagligen en väldigt stor bidragande orsak att jag tänker lite mer i dom vanorna.
Fast jag tror ju att jag kommit på det själv, men det är minst lika mycket du och alla ni andra som hjälpt mig på traven ordentligt.
Nu kommer jag lägga energi på inläggningen och att jag ska ta hand om mig själv
Som det känns nu så "behöver" jag det egentligen inte, men jag kommer nog tacka ja i alla fall.
Min erfarenhet av mina tidigare inläggningar (vilket är många) är att det faktiskt behövs även om det inte känns så just för dagen.
Sambon har skärpt upp sig ordentligt här hemma i alla fall.
Jag vet inte om han läser här eller om han bara fick sig en ordentlig tankeställare.
Han har gjort en hel del saker senaste veckan i hemmet, vilket har varit skönt eftersom jag har så j-val ont.
Hur som helst, det känns bra och just nu känns det som vi kan bo ihop utan att det känns destruktivt.
Vi är fortfarande överens om separation, i alla fall är det mitt mål och jag tror att han känner så också men kanske inte lika mycket som jag.
Jag vet att han kommer troligen slappa till sig, men just nu gör han en hel del hemma på eget initiativ.
Jag känner att ok, det varar inte för evigt, men jag uppskattar det nu för stunden i alla fall.
Så länge det varar.
Veckan har också varit en smula märklig med sammanlagt tre läkarbesök, ett tandläkarbesök, ett utvecklingssamtal och ytterligare lite andra bokade aktiviteter.
Men på något vis blir vi mer sammansvetsade så fort det gäller barnen.
Det känns verkligen som vi båda tänker på våra barns bästa och att vi har ungefär samma syn på det, vad det nu innebär.
Det gör att jag känner att jag kan bo hemma utan att känna att jag vill dö och utan att kasta mig över ett annat boende. Och förhoppningsvis kommer jag kunna arbetsträna och sen jobba successivt.
Det har i sin tur fört med sig att jag väldigt ärligt inför mig själv kan fundera på hur och var mitt boende ska vara.
I lugn och ro.
Jag har talat om för honom också att från och med nu kommer jag prioritera min hälsa och i första hand behandla mina akuta åkommor som jag har.
Sen kommer jag gå till en sjukgymnast (rekommendation från läkaren på VC) och få hjälp med rätt träning för att kroppen ska bli smärtfri.
Tiden på avdelningen kommer jag dels jobba med mig själv och mina tankar, jag kommer automatiskt få bättre rutiner och dygnsrytm (totalt underskattat men otroligt viktigt - har dom sagt varenda inläggning).
Planen är också att det ska hjälpa mig att komma igång med arbetsträningen eftersom jag får med mig strukturen från avdelningen.
Jag kommer kontakta min handläggare på FK och be om att vi har ett möte och gör upp en plan för min arbetsträning ganska så snart efter min inläggning.
För några dagar sedan var planen att jag skulle ta med mig alla mediciner jag hade och ta dom när jag var inlagd, så mina barn och min sambo skulle slippa bli traumatiserade av att hitta mig död i sängen.
Fan, vad dumt!
Nu känns det bättre i alla fall!
