A-kelpie, tollare eller collie?

[Tonto]

Finns mindre linjer med jaktlabbar, min hane väger 25-26kg. En bekant har en tik som väger 19

Men jag hade kollat upp kelpie mer om jag var du, retriver tilltalar dig ju ändå inte

För mig är det enorm skillnad på att ha en hund som väger 18 och 26 kg! Nu när det vankades potentiell operation i ett knä så är jag glad att jag har en "liten" hund istället för en på 26 kg när jag bor tre trappor upp utan hiss. Min på 18 kan man ju ta under armen om det kniper. Tänker mig också att det är svårt att bli garanterad en mindre labbe, när dom vanligtvis är större? Eller var kullen din kom ifrån jämna i storleken?

 

[_Zacke_]

För mig är det enorm skillnad på att ha en hund som väger 18 och 26 kg! Nu när det vankades potentiell operation i ett knä så är jag glad att jag har en "liten" hund istället för en på 26 kg när jag bor tre trappor upp utan hiss. Min på 18 kan man ju ta under armen om det kniper. Tänker mig också att det är svårt att bli garanterad en mindre labbe, när dom vanligtvis är större? Eller var kullen din kom ifrån jämna i storleken?

Retriver var inte aktuellt ändå, ville bara tala om att det inte bara är 30+ kilos klumpar

 

[Hermelin]

Hoppas det är okej med en till sådan här tråd. Jag visste inte om jag skulle posta eller ej, känns som om jag mest skrivit, tagit bort, skrivit, tagit bort. Men here goes...

Någon gång i framtiden tänker jag att jag ska skaffa hund, och jag har snöat in på de i titeln men är kluven vilken som lämpar sig bäst.


Jag älskar hundträning och vill hålla på en hel del med det. Bruks, rallylydnad, nosework och barmarksdrag intresserar mig mycket, och troligt kommer jag vilja prova på fler sporter än det för att se vad mer som kan intressera. Jag vill ha en rätt mångsidig hund. Tävling? Vet ej, men det är fullt möjligt när jag blivit mer varm i kläderna.

När jag letat ras har den viktigaste aspekten varit ett stort intresse för mental träning och lätt att motivera. Personlighet har inte varit lika viktigt, men jag föredrar social framför reserverad, tystlåten framför högljudd, mjuk framför hård. Jag föredrar även hundar som går bra ihop med andra hundar/djur och är relativt lätta att träna in lösgående i skog och mark. Hundar med enkel eller minimal pälsvård. Ett stort plus är även mat-/föremålsintresse. Vissa saker är mer eller mindre kompromissbara dock, det är trots allt svårt att hitta en ras som är helt perfekt.

Hur skulle ni som har mer erfarenhet av raserna beskriva dem i hemmamiljö, i nya miljöer, i sociala situationer?
Hur skulle ni beskriva dem på träningsplan?
Vad ser ni för för-/nackdelar med raserna?
Finns det könsbunden aggressivitet?


Korthårig collie har länge varit en favorit för den verkar passa på pappret. De har det mesta jag värdesätter och på det en perfekt storlek. Verkar vara otroligt enkla. Men jag vill ha en hund med lite krut under tassarna och lite jävlar anamma, och jag vet inte om collie har det. Jag ser fler och fler som rekommenderar rasen till folk som vill aktivera betydligt mindre än vad jag vill (typ aktiv sällskapshund till långa promenader/ridturer) och det gör mig lite frågande till om de har det driv och uthållighet jag eftersträvar hos en brukshund. Nu letar inte jag efter någon elithund, men jag vill ha en kul hund som är med på noterna. Men det kanske fortfarande går att hitta rena brukslinjer hos collie, bland alla de som verkar avla mer mot sällskap.

Jag har också mer och mer börjat fundera på om inte "less is more" vad gäller storleken, och har tittat mer på lite mindre storlekar. Då framförallt kelpie och tollare.

Aveln på tollare har mig veterligen blivit bättre och det är lättare att hitta en mentalt frisk individ idag. Den passar till vad jag vill hålla på med och verkar relativt enkla till vardags, och dessutom verkar de ha mer driv än collie. Och föremålsintresse! Men jag är egentligen ingen retrieverfantast och det skaver lite hos mig att jag inte träffat en enda retriever som fått mig mer intresserad av rasen. De känns bara "tråkiga", samtidigt känns det fånigt att förkasta en hel grupp baserat på en känsla. Tollare verkar passa på pappret och jag tror säkert jag kommer gilla individen om det blir den rasen.
(Eftersom tollare är en apportör lägger jag till att jag kan tänka mig erbjuda det i viss mån, men aktiveringen i sig är inte viktig för min del).

Kelpie har jag funderat på från och till. Jag har träffat flest av denna ras jämfört med de andra, och jag är väldigt förtjust i dem. Samtliga jag träffat har varit glada skitar som helst krupit upp i ens famn och det här första intrycket har tagit mig med storm, men jag har förstått att inte alla är lika sociala. De verkar vara riktiga krutpaket i träningen, och clowniga men med visst allvar. Tvek på om de har föremålsintresse. Mina största farhågor med kelpie är om min långsamma hjärna kan hantera en racerbil. Men man kanske lär sig?

Tar gärna emot input på raserna

Jag träffade många kelpies på den tiden jag hade cattledog. Det är fantastiska hundar som är trevliga och arbetsvilliga. Jag har sett dem briljera i allt från lydnad och spår till att vara bevakningshundar i Försvarsmakten. Men de är som sagt racerbilar i sammanhanget. Jag är tveksam till att rekommendera som första hund. Kanske ska man göra misstagen med en lite långsammare hund?

 

[Wingates]

Jag träffade många kelpies på den tiden jag hade cattledog. Det är fantastiska hundar som är trevliga och arbetsvilliga. Jag har sett dem briljera i allt från lydnad och spår till att vara bevakningshundar i Försvarsmakten. Men de är som sagt racerbilar i sammanhanget. Jag är tveksam till att rekommendera som första hund. Kanske ska man göra misstagen med en lite långsammare hund?

Jag har lite svårt med tänket att man ska ha en enklare/långsammare hund som första hund. Tycker man ska köpa den ras man vill ha och som man passar bäst med oavsett vilken ras det är, så länge man läst på och förstår vad man ger sig in på.
Kelpies är ju dessutom rätt milda hundar i jmf med flera av våra andra bruksraser och dessa köper ju många av oss som första hundar.

 

[Lingon]

Jag har lite svårt med tänket att man ska ha en enklare/långsammare hund som första hund. Tycker man ska köpa den ras man vill ha och som man passar bäst med oavsett vilken ras det är, så länge man läst på och förstår vad man ger sig in på.
Kelpies är ju dessutom rätt milda hundar i jmf med flera av våra andra bruksraser och dessa köper ju många av oss som första hundar.

Jag håller med. Ja, kelpien är en racerbil. Men den är oftast en mjuk racerbil. Det är nog svårare med en hund med hårdare psyke.

 

[Hedinn]

Jag träffade många kelpies på den tiden jag hade cattledog. Det är fantastiska hundar som är trevliga och arbetsvilliga. Jag har sett dem briljera i allt från lydnad och spår till att vara bevakningshundar i Försvarsmakten. Men de är som sagt racerbilar i sammanhanget. Jag är tveksam till att rekommendera som första hund. Kanske ska man göra misstagen med en lite långsammare hund?

Vet man vad man skaffar ser jag inte problemet. Värre med en skarpare hund som riskerar att bli farlig - där hamnar sällan en kelpie. Det "värsta" som händer är snarare att den lär sig tävlingsmoment fel eller att den får brister i vardagslydnaden, dvs sånt som absolut kan vara irriterande och jobbigt för ägaren men inget som orsakar problem för omgivningen eller stora problem för ägaren.
Det är ju trots allt en hund som VILL göra rätt, så har man bara bra hjälp och stöttning skulle jag säga (som flera andra redan gjort) att det är en väldigt mycket enklare hund än många andra bruksraser.

/Hade kelpie som förstahund

 

[Sel]

Min allra första hund var ju en JRT av jaktmodell och även det fick jag höra hårda ord om, samt en hel del olämpliga uppfostringsråd som jag i viss mån följde och det lever jag med än idag. Det var så dumt. Hon var en helt fantastisk förstahund i just mitt liv.

 

[Sasse]

Det är en ojämn ras tyvärr. Men generellt tycker jag de som avlas för vallning/bruks är trevliga, även om det säkert finns undantag där med. Jag känner flera som både har flera aussie tillsammans och/eller skaffar ny när det är dags för valp. Om jag själv har den fysiken när det är dags för nästa skulle jag gärna ha aussie igen. MEN jag vet också att det är många som har svåra/problematiska/mentalt dåliga/rädda hundar. Så det gäller att hitta en uppfödare och kombination man tror är rätt för en själv. Och kolla bakgrundsdata! En uppfödare som inte gör MH eller avstår skott skulle jag välja bort.
Mina misstas ofta för bc, även av personer som själva har bc. De är nättare och har mycket mindre päls än fluffvarianterna. Men inte mycket mindre än andra sport-/vall-avlade vi träffat på. De fäller absolut men är lätta att borsta ur. Robotdammsugaren får dock jobba typ varannan dag periodvis.

Om collie är den nivå av aktivitet och energi du vill ha (även om det är en collie med mer tryck än de flesta) så skulle jag tro att aussie är för mycket. Men jämfört med de kelpie jag känner så är de ungefär lika. Vet inte om det är lättare eller svårare att hitta en bra kelpie eller en bra aussie?

Ska ta mig en titt på aussie, de passar trots allt till ändamålen och övriga kriterier. Det är mest det här med vad folk sagt om rasen som skavt hos mig och fått mig att hålla mig borta från rasen, men det kan ju faktiskt vara värt att göra en grundlig koll själv, om inte annat för att se om det är en ras som skulle kunna vara intressant. Läsa MH, träffa individer, prata med ägare, etc.

Vad gäller aktiviteten... Jag har ju tittat på collie länge, men som jag skrev i TS är jag osäker på om de har de tryck jag önskar. Jag har egentligen träffat rätt få korthåriga collies, desto fler långhåriga, men ingen av de jag träffat har gett mig upplevelsen av krut under tassarna. Nu vet jag inte vad de jag träffat hade för linjer i och för sig, men det finns en anledning till att jag funderar på kelpie ändå. Aktivitet och energin hos kelpien är en av de saker jag gillar hos rasen, så jag kan tänka mig att jag gillar detsamma hos aussie.

Retriver var inte aktuellt ändå, ville bara tala om att det inte bara är 30+ kilos klumpar

Jag är förvisso ingen retieverfantast, men tollare är ju trots allt på min intresselista. Som jag skrev i TS känns det dumt att förkasta en hel kategori hundar p.g.a. en känsla. Rätt kombination kanske inte ger den känslan heller.

Jag är mer "orolig" för storleken hos jaktlabrador, eftersom en anledning att titta på mindre hundar delvis är för att det kan vara praktiskt att kunna plocka upp hunden vid behov. Så jag är också lite nyfiken på de frågor @Tonto ställde, om du vill svara på dessa

Jag träffade många kelpies på den tiden jag hade cattledog. Det är fantastiska hundar som är trevliga och arbetsvilliga. Jag har sett dem briljera i allt från lydnad och spår till att vara bevakningshundar i Försvarsmakten. Men de är som sagt racerbilar i sammanhanget. Jag är tveksam till att rekommendera som första hund. Kanske ska man göra misstagen med en lite långsammare hund?

Det är så jag tänkte när jag från början började fundera på collie. Jag var redan då intresserad av kelpie, men vågade inte och hittade ett alternativ i collie. En ras som ändå passar, men utan den extra växeln som kelpie har. Jag är uppvuxen med engelsk cockerspaniel, och från det till kelpie lär det ju finnas en del andra raser som kan passa för ändamålen utan att vara högenergiska. Jag är dock rädd att jag kommer känna frustration med en hund som inte har mental uthållighet att träna mycket, p.g.a. mitt stora intresse för det och hundsport överlag. Jag älskar att träna mina föräldrars hundar, men samtidigt gör det mig oerhört frustrerad att de inte har någon större kapacitet och uthållighet till mental träning.

Men som sagt, det är ett stort hopp från cocker till kelpie. Jag älskar kelpie och deras energi, men jag fattar tanken att inte rekommendera en brukshund som förstahund.

 

[_Zacke_]

@Sasse Jag förstår dig ville själv ha en 15-kilos hund för att kunna bära den(efter en hund som blivit huggormsbiten långt ut i skogen så tänker man på det) men efter lång tid fick jag ändå ge mig då jaktlabben var den enda som passade mig utöver storleken
Jag är inte rätt person att svara på avelsfrågor, hundträning är min starka sida inte avel vet bara att min bekant ville ha en liten och letade hos uppfödare som hade haft många mindre och det lyckades ju väl men det kanske bara var tur @AraSlei har nog bättre koll på det.
I mitt fall var det bara tur att jag fick en "liten" tror jag, pappa väger 32kg och mamma 20kg vägde honom förövrigt igår av nyfikenhet och han väger visst bara 24,5kg fortfarande. Trodde han gått upp mer(15 månader). Så det var ju väldigt tur eftersom jag tycker rasen är för stor egentligen

 

[Bulldoozer]

@Sasse Även om det blir din första egna hund så är jag osäker på om jag skulle räkna in dig i kategorin "förstagångs" hundägare. Jag tänker att är man uppvuxen med hund så är man oftast införstådd med vad hundlivet innebär, du är redan nu medveten om vad som brister hos dina föräldrars hundar som gör att den rasen inte tilltalar dig.
Det beror ju såklart också på hur mycket man tagit in från uppväxten och hur mycket intresse man har för hundarna.

Det jag kommit fram till är att skaffa hellre en hund som du tycker om och "klickar" med än en som passar på pappret. En hund man gillar och har kul med gör att man orkar kämpa med dens brister också tänker jag.

 

[AraSlei]

Jaktlabbarna kommer som sagt i flera storlekar, men det är i regel ingenting man medvetet avlar för. Så länge de är atletiska så spelar storleken mindre roll för arbetets skull.

Jag hade inte velat ha en för liten labbe, men kan tycka att min yngsta hane är lite onödigt stor. Trots hans storlek, nästan 35 kg, så är han atletisk och ger inte ett tungt uttryck i arbete. Hoppar enkelt höga murar och staket, och bärgar 3-kilosgäss utan problem. Jag lyfter honom ändå förvånansvärt enkelt om jag behöver, upp i någon hundkåpa eller liknande.

Jag tror att min tik kommer landa någonstans runt 22-24 kg, det tycker jag egentligen är mer lagom

 

[ii-ssa]

Min första egna hund blev ju en dansk-svensk gårdshund, är ju en del fart i dem och de gillar att röra på sig. Men efter att ha varit uppvuxen med en Lhasa apso som inte mer än gärna ville gå längre promenader osv så ville jag ha något med mer fart i.
Och blev ju dessutom förälskad i kompisens tik.
Jag gillar ju att gå ut o gå, och med hund blir det ju automatiskt att man måste de oavsett väder och vind

 

[Hermelin]

Vet man vad man skaffar ser jag inte problemet. Värre med en skarpare hund som riskerar att bli farlig - där hamnar sällan en kelpie. Det "värsta" som händer är snarare att den lär sig tävlingsmoment fel eller att den får brister i vardagslydnaden, dvs sånt som absolut kan vara irriterande och jobbigt för ägaren men inget som orsakar problem för omgivningen eller stora problem för ägaren.
Det är ju trots allt en hund som VILL göra rätt, så har man bara bra hjälp och stöttning skulle jag säga (som flera andra redan gjort) att det är en väldigt mycket enklare hund än många andra bruksraser.

/Hade kelpie som förstahund

Ja, det vi låter klokt.

 

[Tonto]

Ska ta mig en titt på aussie, de passar trots allt till ändamålen och övriga kriterier. Det är mest det här med vad folk sagt om rasen som skavt hos mig och fått mig att hålla mig borta från rasen, men det kan ju faktiskt vara värt att göra en grundlig koll själv, om inte annat för att se om det är en ras som skulle kunna vara intressant. Läsa MH, träffa individer, prata med ägare, etc.

Vad gäller aktiviteten... Jag har ju tittat på collie länge, men som jag skrev i TS är jag osäker på om de har de tryck jag önskar. Jag har egentligen träffat rätt få korthåriga collies, desto fler långhåriga, men ingen av de jag träffat har gett mig upplevelsen av krut under tassarna. Nu vet jag inte vad de jag träffat hade för linjer i och för sig, men det finns en anledning till att jag funderar på kelpie ändå. Aktivitet och energin hos kelpien är en av de saker jag gillar hos rasen, så jag kan tänka mig att jag gillar detsamma hos aussie.

Jag är förvisso ingen retieverfantast, men tollare är ju trots allt på min intresselista. Som jag skrev i TS känns det dumt att förkasta en hel kategori hundar p.g.a. en känsla. Rätt kombination kanske inte ger den känslan heller.

Jag är mer "orolig" för storleken hos jaktlabrador, eftersom en anledning att titta på mindre hundar delvis är för att det kan vara praktiskt att kunna plocka upp hunden vid behov. Så jag är också lite nyfiken på de frågor @Tonto ställde, om du vill svara på dessa

Det är så jag tänkte när jag från början började fundera på collie. Jag var redan då intresserad av kelpie, men vågade inte och hittade ett alternativ i collie. En ras som ändå passar, men utan den extra växeln som kelpie har. Jag är uppvuxen med engelsk cockerspaniel, och från det till kelpie lär det ju finnas en del andra raser som kan passa för ändamålen utan att vara högenergiska. Jag är dock rädd att jag kommer känna frustration med en hund som inte har mental uthållighet att träna mycket, p.g.a. mitt stora intresse för det och hundsport överlag. Jag älskar att träna mina föräldrars hundar, men samtidigt gör det mig oerhört frustrerad att de inte har någon större kapacitet och uthållighet till mental träning.

Men som sagt, det är ett stort hopp från cocker till kelpie. Jag älskar kelpie och deras energi, men jag fattar tanken att inte rekommendera en brukshund som förstahund.

Jag är ju en sådan som inte kommer skaffa Aussie igen. Men min var å andra sidan inte det bästa exemplaret, jag har dock också hört så många skräckhistorier om just Aussie att jag även är avskräckt på det viset, jag skulle dock om jag var tvungen att ha Aussie, välja en tik.


Jag tycker att du ska köpa en Kelpie om det är det du vill ha. Om du är orolig för att få frustration över att hunden inte har mental uthållighet och ork att träna mycket så ska du ha en hund med mycket arbetsvilja och inte köpa en sällskapshund. Jag kände otrolig frustration med min Aussie (köpte Aussie för att jag var rädd för att köpa BC eller Malle och tänkte att Aussie var lite enklare) och nu är hundträningen så mycket roligare med BC.

 

[Sasse]

@Sasse Även om det blir din första egna hund så är jag osäker på om jag skulle räkna in dig i kategorin "förstagångs" hundägare. Jag tänker att är man uppvuxen med hund så är man oftast införstådd med vad hundlivet innebär, du är redan nu medveten om vad som brister hos dina föräldrars hundar som gör att den rasen inte tilltalar dig.
Det beror ju såklart också på hur mycket man tagit in från uppväxten och hur mycket intresse man har för hundarna.

Det jag kommit fram till är att skaffa hellre en hund som du tycker om och "klickar" med än en som passar på pappret. En hund man gillar och har kul med gör att man orkar kämpa med dens brister också tänker jag.

Jag ser förvisso inte mig själv som en typisk förstagångsägare, men det kommer ändå bli en del nytt med en helt egen. Även om jag varit aktiv med mina föräldrars hundar, har det funnits gränser för vad jag kunnat göra med och lära dem vilket begränsat min egen inlärningskurva. Så det kommer antagligen bli en del misstag, men jag är absolut insatt med hur ett hundliv ser ut, och vet på ett ungefär vad jag vill ha i en kommande hund och kanske framförallt vad jag inte vill ha.