Det är alldeles självklart att hundarna är till hjälp på 10-20-30 djur. Däremot är det inte ett underlag för att se på arbetsegenskaper för -avel-. Vi avlar på hundar som efter mycket träning typ fungerar på en liten tam besättning, går ett "arbetsprov" som bedöms av i några fall människor som helt saknar erfarenhet av arbete med djur, och säger sen att det bevisar att hundarna har arbetsegenskaper. Det är självbedärgeri, och det är falsk marknadsföring mot de djurägare som faktiskt behöver hund som kan -hantera djur-.Håller inte med om VP och registreringsreglerna kring BC. Många andra raser är avundsjuka på att det krävs arbetsprov för rasen och hade gärna sett det i sin ras. Sen hur mycket vikt man ska fästa vid ett VP eller hur det som är som avelsverktyg är en annan sak. Naturligtvis kommer det vara svårt att göra ett prov som ska fånga upp allt och jag kan tycka själv vissa saker om VP men jag skulle inte vilja ta bort det helt.
Jag tänker att utan VP skulle vi inte bara ha en uppdelning för sport/arbete utan även sällskap/utställning för man inte avlar efter arbetsegenskaper så varför ska inte utställning kunna vara en avelsmerit? Själv tycker jag inte utställning borde vara nåt som väger högt i någon ras då mentalitet och funktion borde skattas högre men ändå så är det utställningfolket som står för merparten av aveln i de flesta raser och pressar ut valpar. Vill vi ha det inom BC? Som det är nu så är det inte helt lätt att köpa en bc till rent sällskap och jag tycker inte heller att en bc lämpar sig som sällskapshund eller att aveln ska sträva mot att vi ska få linjer mot rent sällskap för att folk tycker de ser fina ut eller whatever.
Sen av det jag sett av BC så har de flesta ändå vall i sig och det är som sagt ofta hos förare det sitter eller brister, en bra förare kan få fram skithundar (fast många sorterar ju också bort en hel del hundar som inte passar dem eller byter hellre ut hundar än kör igenom hopplösa hundar) och dåliga förare kan ha bra hundar som inte kommer fram. Sen är det en hets vad det verkar som att hunden ska bli klar till unghunds-SM vilket jag kan tänka mig inte gynnar aveln. Spock mognade sent och tände först ordentligt nu i somras, Tay är fyra nu och har nu landat i alla tassar och börjar vara en "hel" hund och plötsligt har mycket trillat ner mellan öronen. Med det sagt så är det också mina första BC´s och de hade säkert haft en annan utveckling hos en erfaren förare.
Sen består de flesta besättningar i Sverige av (tama) hobbybesättningar, det skulle bli väldigt lite hundar som kom fram om man skulle kräva att förhållandena ska efterlikna hur det ser ut i andra länder med mer storskalig djurhållning under andra förhållanden. Ska vi avla hundar efter att det som är ett fåtal som har ett behov av här skulle avelsbasen vara ännu snävare.
Mina "sporthundar" klarar det vi behöver i hanteringen kring djuren och de vardagliga sysslomålen även syrran bara har en mindre besättning på under 20 djur så är hundarna guld värda när man behöver flytta mellan hagar, sortera eller bara få in dom i fålla och gå igenom dem. Utan hundarna hade tidsåtgången säkert varit minst det femdubbla om inte det tiodubbla.
I dagens Sverige är det ett fåtal som lever av sina besättningar i jämförelse av hur många som har det som hobbyverksamhet.
Sen finns en del att önska i avelsutbytet och att precis som många andra klubbar verkar det vara en klubb för en hel del inbördes beundran. Samtidigt får man ju komma ihåg att det som i alla andra klubbar är en ideell verksamhet där folk också utför det mesta gratis och det inte så spännande för många att engagera sig och lägga ner det jobbet. Generellt är jag försiktig att uttrycka mig negativt om sånt arbete om jag inte själv är beredd att göra samma jobb då det i många fall är väldigt otacksamt.
Rasen ÄR redan delad - och SVaKs envishet att inte ligga under ISDS gör att de aktivt ställer sig i den internationella organisationen som jobbar för utställning och sport, inte för arbetande hundar. Om VP hade fungerat som avelsurval hade den svenska populationen utvecklats på de här årtiondena som det varit krav för registrering - så har inte skett. Istället är det fortsatt via import som de svenska linjerna hålls vid liv. Och svenska hundar räknas fortsatt som oreggade internationellt.
Sverige är förövigt uteslutna från europeiska lagtävlingar nu, eftersom SVaK vägrar följa regelverket och tillåta ISDS-hundar att delta på deras uttagningar. Inget mer lag till Continental. Förhoppningsvis leder det till att det kan startas upp en ISDS-sektion i sverige, så kan svak fortsätta med agilityaveln under SKK.