Tips på lämplig hund till mindre gård med häst?

[Milosari]

RR HAR haft en del problem med mentaliteten men rasklubben har varit mycket engagerad och jobbat hårt med detta. Min uppfattning är att man på relativt kort tid har fått ett mycket bättre läge i rasen. Med det sagt finns det fortfarande individer som är lite tråkiga, och eftersom de är så stora kan det bli farligt. Man bör som valpköpare vara noga i valet av valp för att minska risken för problem.

 

[MattiZ]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

Jag hade ungefär samma kravlista som du hade när jag letade hund. Var väldigt inne på Lappsk vallhund och väntade tom på att en specifik tik skulle bli dräktig, som vi hälsat på. Tyvärr tog hon sig aldrig på flera försök och även nästkommande år. Så vi började leta igen.

Slutade upp med ett envist litet monster, en Canaan dog. Som var fantastisk som valp, men gräslig som ungtupp. Han var senare helt fantastisk vakthund, var tydlig när någon var på gården osv. Efter 3års ålder rymde han aldrig utan var lös vakthund på gården. Följde med på hundra tals uteritter i högt tempo och sprang han efter vilt var de kanske 50m och sen kom han tillbaka. Helt fantastisk hund i 11år. Hade inga sjukdomar, gick tyvärr bort tidigt då han förgiftades av ngt på hösten år 10 och vi kämpade med njurfoder osv i 1år. Tillslut orkade dem inte mer och han fick somna in

Det ända som var jobbigt var hans pälsvård inte lika illa som andra spetsar, som t.ex Husky då vissa Canaan dogs har kortare päls blir de inte lika illa. Men de finns ju dem som definitivt har längre päls. Väldigt varierande ras, så bara för att jag fick den perfekta stallhunden betyder de ju inte att alla blir de men mitt tips!

 

[MiniLi]

Jag har haft RR för länge sedan. Två stycken, men en gick tyvärr bort väldigt tidigt (fick lunginflammation när hon råkade dra ner kräks i lugnorna, så inget som handlade om genetiskt dålig hälsa). Den andra trivdes oerhört bra som gårdshund. Vi bodde på landet på en stor gård och hon älskade att vara med sin husse när han jobbade på gården. Det gav henne fullt tillräckligt med stimulans, även om hon också gillade att göra andra saker. När jag och hennes husse separerade var det solklart för alla att hon skulle få bo kvar på gården. Hon hade inte alls mått lika bra av att flytta till lägenhet inne i stan med mig.

RR kan vara rätt odrägliga som unghundar, sen helt plötsligt en dag blir de liksom vuxna och blir betydligt mer okomplicerade
Min bild är att de ouppfodtrade/otäcka RR man ser lever liksom fel typ av liv. Bor i stan, går koppelpromenader och får inte tillräckligt med rätt typ av stimulering+ förmodligen tråkiga linjer.

Camaro hade dock väldigt mycket jaktinstinkt, mer än många andra RR. Hon ÄLSKADE tex att få vara med på vinthundarnas träningar och springa efter trasa. Vi var med när rasklubben hade aktivitet på greyhoundbana och efter det försökte vi åka regelbundet till närliggande whippetklubb som hade rakbaneträning. Hon älskade verkligen att få jaga kombinerat med att springa superfort.
Viltspår var poppis också. Övrig träning blandade skurar. Berodde på vad hon kände för just den dagen. Väldigt egensinnig

 

[farin]

Jag har haft RR för länge sedan. Två stycken, men en gick tyvärr bort väldigt tidigt (fick lunginflammation när hon råkade dra ner kräks i lugnorna, så inget som handlade om genetiskt dålig hälsa). Den andra trivdes oerhört bra som gårdshund. Vi bodde på landet på en stor gård och hon älskade att vara med sin husse när han jobbade på gården. Det gav henne fullt tillräckligt med stimulans, även om hon också gillade att göra andra saker. När jag och hennes husse separerade var det solklart för alla att hon skulle få bo kvar på gården. Hon hade inte alls mått lika bra av att flytta till lägenhet inne i stan med mig.

RR kan vara rätt odrägliga som unghundar, sen helt plötsligt en dag blir de liksom vuxna och blir betydligt mer okomplicerade
Min bild är att de ouppfodtrade/otäcka RR man ser lever liksom fel typ av liv. Bor i stan, går koppelpromenader och får inte tillräckligt med rätt typ av stimulering+ förmodligen tråkiga linjer.

Camaro hade dock väldigt mycket jaktinstinkt, mer än många andra RR. Hon ÄLSKADE tex att få vara med på vinthundarnas träningar och springa efter trasa. Vi var med när rasklubben hade aktivitet på greyhoundbana och efter det försökte vi åka regelbundet till närliggande whippetklubb som hade rakbaneträning. Hon älskade verkligen att få jaga kombinerat med att springa superfort.
Viltspår var poppis också. Övrig träning blandade skurar. Berodde på vad hon kände för just den dagen. Väldigt egensinnig

Visa bifogad fil 159125

Vet att du har berättat det förut och jag tänkte då men skrev säkert inte... Älskar hur självklart det var för dig att hunden skulle stanna där den hade det som bäst för ett härligt liv

 

[Lingon]

Jag hade ungefär samma kravlista som du hade när jag letade hund. Var väldigt inne på Lappsk vallhund och väntade tom på att en specifik tik skulle bli dräktig, som vi hälsat på. Tyvärr tog hon sig aldrig på flera försök och även nästkommande år. Så vi började leta igen.

Slutade upp med ett envist litet monster, en Canaan dog. Som var fantastisk som valp, men gräslig som ungtupp. Han var senare helt fantastisk vakthund, var tydlig när någon var på gården osv. Efter 3års ålder rymde han aldrig utan var lös vakthund på gården. Följde med på hundra tals uteritter i högt tempo och sprang han efter vilt var de kanske 50m och sen kom han tillbaka. Helt fantastisk hund i 11år. Hade inga sjukdomar, gick tyvärr bort tidigt då han förgiftades av ngt på hösten år 10 och vi kämpade med njurfoder osv i 1år. Tillslut orkade dem inte mer och han fick somna in

Det ända som var jobbigt var hans pälsvård inte lika illa som andra spetsar, som t.ex Husky då vissa Canaan dogs har kortare päls blir de inte lika illa. Men de finns ju dem som definitivt har längre päls. Väldigt varierande ras, så bara för att jag fick den perfekta stallhunden betyder de ju inte att alla blir de men mitt tips!

Är inte de ganska vassa? Det dök upp en i närområdet för några år sen. Familjen som ägde den hade den nåt enstaka år innan den bet ett barn I familjen och gjorde sig av med den. Många hundägare i området pustade ut då den betedde sig aggressivt mot andra hundar.

Då läste jag på lite om vad det var för nån ras. Fick då för mig att de är ganska vassa.

 

[MattiZ]

Är inte de ganska vassa? Det dök upp en i närområdet för några år sen. Familjen som ägde den hade den nåt enstaka år innan den bet ett barn I familjen och gjorde sig av med den. Många hundägare i området pustade ut då den betedde sig aggressivt mot andra hundar.

Då läste jag på lite om vad det var för nån ras. Fick då för mig att de är ganska vassa.

Tror kanske de inte ska vara med människor som inte är hundvana, men min bet iaf aldrig någon, varken människor som gick in i trädgården eller när barn hängde i ansiktet på honom.

Lite resursförsvarande som valp, men de tränade jag bort och sen vaktade han bara sin egna mat från katten typ. Naffsade lite mot dem om de började äta maten, men bet aldrig något djur hårt eller aggressivt.

Som ras är dem ju mer vaksamma. Pratar lite annorlunda än andra hundar så de har svårt med kommunikation, speciellt som unghund. Men jag tränade mkt på de också och funkade i vuxen ålder super bra med andra hundar

Aldrig upplevt ngn av dem som vass, men de kanske beror på hund. Träffat många av mins syskon förr, samt var jag mkt hos uppfödaren när min var ung. Ingen där har iaf varit vass vad jag upplevt.

 

[Kajsalisa]

Mina isländska fårhundar är superstöddiga innanför staketet - det är ju DERAS GÅRD!! Det intressanta är att den ena hunden absolut har fysisk kapacitet att hoppa över staketet, så hon skulle ju kunna hoppa ut och försvara gården "på riktigt", men det vågar hon minsann inte!

Utan stöd av staket eller koppel brukar det vara så ja