Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[svullabella]

@Vallmo är inte ensam försörjare för barnen så att det skulle vara av den anledningen tror jag inte på alls. Vem har ens sagt att barnen kommer bo på heltid hos henne? Han kan heller inte slänga ut henne på gatan. Hon har rätt till hälften av deras gemensamma tillgångar.

Att Ts upplever honom som en bra pappa lägger jag ingen värdering i. Många som lever i det som Ts gör nu ser den andra föräldern som en bra förälder men ändrar åsikt när de inte står under sin misshandlares inflytande längre. Hur det kommer bli i deras fall tänker jag inte spekulera i. Jag hoppas för allas skull att han är och fortsätter vara en bra pappa.

jag har också förstått det som att de har tänkt sig delad vårdnad och att de på ett eller annat sätt delar upp nuvarande bostad men att vallmo behöver jobb för att kunna skaffa bostad och få det hela att gå runt.

såvida nu inte sambon är rik som ett tråll och kan skaffa bostad/försörjning åt två hushåll så skulle jag nog ändå kunna tänka mig att han ser fördelar för barnen med att vänta tills vallmo har en bättre ekonomi att stå på.

men jag vill vara tydlig med att jag inte säger att jag har den rätta tolkningen av situationen. bara att det kan finnas andra möjligheter än just scenariot att det rör sig om vilseledning.

 

[vallhund]

jag har också förstått det som att de har tänkt sig delad vårdnad och att de på ett eller annat sätt delar upp nuvarande bostad men att vallmo behöver jobb för att kunna skaffa bostad och få det hela att gå runt.

såvida nu inte sambon är rik som ett tråll och kan skaffa bostad/försörjning åt två hushåll så skulle jag nog ändå kunna tänka mig att han ser fördelar för barnen med att vänta tills vallmo har en bättre ekonomi att stå på.

men jag vill vara tydlig med att jag inte säger att jag har den rätta tolkningen av situationen. bara att det kan finnas andra möjligheter än just scenariot att det rör sig om vilseledning.

De flesta av din funderingar finns svar på tidigare i tråden, även i de 2 trådar @Vallmo skrev i innan hon startade en egen. De har redan stötts o blötts i omgångar. Du kan ju läsa ikapp så att du kan ge råd/komma med tankar som baseras på de verkliga förutsättningarna.

 

[svullabella]

De flesta av din funderingar finns svar på tidigare i tråden, även i de 2 trådar @Vallmo skrev i innan hon startade en egen. De har redan stötts o blötts i omgångar. Du kan ju läsa ikapp så att du kan ge råd/komma med tankar som baseras på de verkliga förutsättningarna.

det var en väldigt generell känga. skulle jag kunna få be dig att specificera något?

 

[mandalaki]

@svullabella Dina funderingar kring @Vallmo s situation är inte sämre eller annorlunda än någon annans, i mina ögon.

 

[vallhund]

det var en väldigt generell känga. skulle jag kunna få be dig att specificera något?

Det var inte avsett som en känga, ledsen att du uppfattade det så. Det var ett tips så du inte behöver spekulera utifrån osannolika scenarier vad gäller @Vallmo s separation.

 

[Vallmo]

Fast vill? Om han vill göra slut, varför gör han inte det? Folk gör slut hela tiden oavsett ekonomi och oavsett vad den andra parten tycker om det. Din ekonomi tror jag inte han bryr sig om för en enda sekund. Möjligtvis att han tänker på vad andra ska tycka och är rädd om "fasaden". Jag tror snarare att det är ännu en grej för honom att få dig att må dåligt över och få dig ur balans med. Det låter mer som en omogen tonåring som säger "om du inte har sex med mig så gör jag slut". Dvs. ett hot som du ska bli rädd för och må dåligt av.

Självklart är det jobbigt för alla parter när någon i familjen är sjuk, det är ju inget konstigt men att som vuxen skylla på den som är sjuk? Det är ju inte så att någon kommer och knackar på dörren och frågar om man har lust att bli sjuk. Det är ju inget val man gör att bli sjuk.

Kanske är det just arg du behöver bli nu? Ilska kan vara en riktigt stark drivkraft ibland men som jag skrev i ett annat inlägg, det är helt okej att vara arg och bitter nu men låt det inte förgifta dig framöver.

Ja, så kan det mycket väl vara. Det har du rätt i. Också!
Angående att separera, alltså.
Han säger att "det skulle vara omänskligt av mig att starta upp en separation så länge jag mår dåligt"

Eftersom han inte bryr sig över mitt mående i andra situationer så är det antagligen likadant här.

Dessutom, att jag har varit sjuk och att det har påverkat honom och barnen negativt, det skedde för flera år sedan.
Barnen och jag har hämtat ikapp och vi har en bra relation och jag tror jag är en bra mamma för dom.
Men han vill fortfarande skylla precis ALLT på att jag är sjuk.

Jag tror han ser sitt liv som "han och barnen".
Jag finns där i periferin och sköter det praktiska och så länge jag inte märks för mycket eller tar för mig för mycket så är det inga problem för honom.
Det är på senare tid när jag har mått bättre och dessutom tagit mig tillbaka och orkat vara en bra mamma som hans beteende eskalerat.

 

[Vallmo]

jag har också förstått det som att de har tänkt sig delad vårdnad och att de på ett eller annat sätt delar upp nuvarande bostad men att vallmo behöver jobb för att kunna skaffa bostad och få det hela att gå runt.

såvida nu inte sambon är rik som ett tråll och kan skaffa bostad/försörjning åt två hushåll så skulle jag nog ändå kunna tänka mig att han ser fördelar för barnen med att vänta tills vallmo har en bättre ekonomi att stå på.

men jag vill vara tydlig med att jag inte säger att jag har den rätta tolkningen av situationen. bara att det kan finnas andra möjligheter än just scenariot att det rör sig om vilseledning.

Det är lugnt!
Du har samma rätt att fråga även om du kommit in "sent" i tråden.

Jag tror inte han ser det som att vi ska ha delad vårdnad och att han skadar barnen genom att slänga ut mig.
Jag tror helt enkelt att han ser sitt liv som "han och barnen" och jag finns inte med där.
Skulle inte jag finnas så skulle alla hans problem vara lösta eftersom han tror att jag är orsaken till alla hans problem (och tidigare även sonen som nu fått sin ASD diagnos).

Jag tror han för länge sedan har uteslutit mig ur begreppet "familj".
Förut var jag hans familj, men efter barnen kom så blev dom deras familj.
Han klarar inte av att ha flera relationer på olika dimensioner.
Men att det är på det viset fattar han inte själv, istället skyller han på mig.
Och oavsett hur jag är eller mår så gör han det. Han byter bara tillvägagångssätt helt enkelt.
Och börjar jag må bra eller orka med att träffa andra så ser han till att jag "blir sjuk" igen.

Det är faktiskt förfärligt.
Det är första gången jag själv formulerar det på det här viset.
Jag har inte vetat bättre tidigare.

 

[Mia_R]

Det är lugnt!
Du har samma rätt att fråga även om du kommit in "sent" i tråden.

Jag tror inte han ser det som att vi ska ha delad vårdnad och att han skadar barnen genom att slänga ut mig.
Jag tror helt enkelt att han ser sitt liv som "han och barnen" och jag finns inte med där.
Skulle inte jag finnas så skulle alla hans problem vara lösta eftersom han tror att jag är orsaken till alla hans problem (och tidigare även sonen som nu fått sin ASD diagnos).

Jag tror han för länge sedan har uteslutit mig ur begreppet "familj".
Förut var jag hans familj, men efter barnen kom så blev dom deras familj.
Han klarar inte av att ha flera relationer på olika dimensioner.
Men att det är på det viset fattar han inte själv, istället skyller han på mig.
Och oavsett hur jag är eller mår så gör han det. Han byter bara tillvägagångssätt helt enkelt.
Och börjar jag må bra eller orka med att träffa andra så ser han till att jag "blir sjuk" igen.

Det är faktiskt förfärligt.
Det är första gången jag själv formulerar det på det här viset.
Jag har inte vetat bättre tidigare.

Det är väldigt jobbigt att börja tänka i nya banor och inse saker man tidigare inte sett eller blundat för och låtit passera, det är inte ett dugg konstigt att du är helt utmattad! Grubbla inte allt för mycket utan ta emot den hjälp du får, slappna av, andas och se det som ett steg på vägen till ditt nya liv.

 

[TinyWiny]

Ja, så kan det mycket väl vara. Det har du rätt i. Också!
Angående att separera, alltså.
Han säger att "det skulle vara omänskligt av mig att starta upp en separation så länge jag mår dåligt"

Eftersom han inte bryr sig över mitt mående i andra situationer så är det antagligen likadant här.

Dessutom, att jag har varit sjuk och att det har påverkat honom och barnen negativt, det skedde för flera år sedan.
Barnen och jag har hämtat ikapp och vi har en bra relation och jag tror jag är en bra mamma för dom.
Men han vill fortfarande skylla precis ALLT på att jag är sjuk.

Jag tror han ser sitt liv som "han och barnen".
Jag finns där i periferin och sköter det praktiska och så länge jag inte märks för mycket eller tar för mig för mycket så är det inga problem för honom.
Det är på senare tid när jag har mått bättre och dessutom tagit mig tillbaka och orkat vara en bra mamma som hans beteende eskalerat.

Att han säger så tyder verkligen på att han inte alls ser sin del i det hela. Hade han gjort det, varit ångerfull och insett att han är en stor del i att du blev sjuk så hade han backat. Han hade aldrig fortsatt bete sig som han gör. Jag gissar att det handlar om fasaden, han kan helt enkelt inte med för att han är rädd för vad omgivningen ska tycka. Sen är det ju trots allt så att han har det väldigt bra nu. Du fixar och donar i hemmet utan att ta betalt. Så medveten tror jag faktiskt att han är så att han fattar att han kommer få göra det själv alternativt betala någon för att sköta hemmet när ni har gått skilda vägar.

Oavsett när, hur och varför du blev sjuk så var det inget du valde och därmed har han ingen rätt att skylla saker och ting på att du blev sjuk. Man kan inte skylla något på någon som inte är hens fel! Man gör bara inte så. Känner någon att hen inte klarar av partners sjukdom så lämnar man, man kastar inte skit på den som blev sjuk. Det är så fruktansvärt elakt

 

[Squie]

*citat-lån*

Oavsett när, hur och varför du blev sjuk så var det inget du valde och därmed har han ingen rätt att skylla saker och ting på att du blev sjuk. Man kan inte skylla något på någon som inte är hens fel! Man gör bara inte så. Känner någon att hen inte klarar av partners sjukdom så lämnar man, man kastar inte skit på den som blev sjuk. Det är så fruktansvärt elakt

Som om man väljer att bli sjuk......

 

[Lovisaleonora]

Man kan inte skylla något på någon som inte är hens fel! Man gör bara inte så. Känner någon att hen inte klarar av partners sjukdom så lämnar man, man kastar inte skit på den som blev sjuk. Det är så fruktansvärt elakt

Både ja och nej. Jag tycker inte att man lämnar utan förklaring, jag tycker man pratar om sitt förhållande. Orkar man inte härda ut när en part blir sjuk är det ju så det är. Det ska väl ingen part bära skam och skuld över. Det är ju inte helt lätt att vara någon av parterna, när en blir sjuk och relationen inte längre fungerar, praktiskt eller som relation.

Och det har inget med elakhet att göra, det har med ork och förmåga att göra. Ibland går det inte hur mycket man än vill.

 

[TinyWiny]

Både ja och nej. Jag tycker inte att man lämnar utan förklaring, jag tycker man pratar om sitt förhållande. Orkar man inte härda ut när en part blir sjuk är det ju så det är. Det ska väl ingen part bära skam och skuld över. Det är ju inte helt lätt att vara någon av parterna, när en blir sjuk och relationen inte längre fungerar, praktiskt eller som relation.

Och det har inget med elakhet att göra, det har med ork och förmåga att göra. Ibland går det inte hur mycket man än vill.

Nej men det har jag inte skrivit något om. Jag skrev att det är elakt att kasta skit på den som är sjuk. Orkar man inte så är det bättre att gå än att stanna och vara elak. Såklart ingen ska känna skuld eller skam över att man inte orkar men man har ingen rätt att bli elak mot sin partner om man väljer att stanna kvar.

 

[Vallmo]

Det är väldigt jobbigt att börja tänka i nya banor och inse saker man tidigare inte sett eller blundat för och låtit passera, det är inte ett dugg konstigt att du är helt utmattad! Grubbla inte allt för mycket utan ta emot den hjälp du får, slappna av, andas och se det som ett steg på vägen till ditt nya liv.

Det är jättejobbigt.
Och jag känner också en slags ilska och sorg över att det har fått gå så lång tid.
Så mycket lidande.....

Jag känner mig stärkt efter att varit hos pappa och hans fru i alla fall.
Det var jobbigt att komma iväg och jag var trött när jag kom hem, men det var värt det.

Jag är väldigt lösningsorienterad av mig så just nu är mina tankar fyllda med hur jag ska gå tillväga praktiskt med allt.
Det känns ändå som något positivt och roligt på något sätt.

 

[ajdidodii]

Tänkte på dig när den här dök upp i spellistan. Välj ett lämpligt tillfälle, dra på den på hög volym, sjung (och gärna dansa) med och känn hur sant det är!

 

[Red_Chili]

Det är jättejobbigt.
Och jag känner också en slags ilska och sorg över att det har fått gå så lång tid.
Så mycket lidande.....

Jag känner mig stärkt efter att varit hos pappa och hans fru i alla fall.
Det var jobbigt att komma iväg och jag var trött när jag kom hem, men det var värt det.

Jag är väldigt lösningsorienterad av mig så just nu är mina tankar fyllda med hur jag ska gå tillväga praktiskt med allt.
Det känns ändå som något positivt och roligt på något sätt.

Så bra att du känner dig stärkt av besöket hos din far och hans fru! Kom nu ihåg allt positivt, fokusera på det och fortsätt våga be om hjälp när det behövs. Skriv gärna ner dina tankar också, på ett papper för dig själv, skriv ner tankarna kring hur du ska gå till väga med allt osv. Skriv det på ett papper som du förvarar på någon plats där din sambo inte snokar också...
Vi här på buke tror på dig! Heja dig!

 

[Vallmo]

Att han säger så tyder verkligen på att han inte alls ser sin del i det hela. Hade han gjort det, varit ångerfull och insett att han är en stor del i att du blev sjuk så hade han backat. Han hade aldrig fortsatt bete sig som han gör. Jag gissar att det handlar om fasaden, han kan helt enkelt inte med för att han är rädd för vad omgivningen ska tycka. Sen är det ju trots allt så att han har det väldigt bra nu. Du fixar och donar i hemmet utan att ta betalt. Så medveten tror jag faktiskt att han är så att han fattar att han kommer få göra det själv alternativt betala någon för att sköta hemmet när ni har gått skilda vägar.

Oavsett när, hur och varför du blev sjuk så var det inget du valde och därmed har han ingen rätt att skylla saker och ting på att du blev sjuk. Man kan inte skylla något på någon som inte är hens fel! Man gör bara inte så. Känner någon att hen inte klarar av partners sjukdom så lämnar man, man kastar inte skit på den som blev sjuk. Det är så fruktansvärt elakt

Han ser inte sin del i det hela på något plan. Han förstår inte att han hade del i att jag blev sjuk. Istället är han arg på mig för att jag säger det och han blev dessutom arg över att jag blev sjuk.

Hade han varit schysst och tänkt på allas bästa skulle han tagit ut skilsmässa där eller långt innan jag blev sjuk.
Istället lät han det fortgå med sitt destruktiva beteende mot mig och sen när jag blev sjuk så skyllde han dessutom resultatet av sitt eget beteende, dvs verbal, passiv-aggressiv misshandel som han sysslade med även då, på mig.
Jag hade min egen sårbarhet, det är inget snack om saken. Den bidrog på också till att jag blev sjuk.
Men jag hade ändå levt med den i 42 år och klarat av att sköta mig själv, mina relationer och mina jobb och en hel del kriser utan att krascha såhär.

Jag tror inte han är så mycket rädd om fasaden.
Han är alldeles för övertygad om sin egen förträfflighet och lämplighet så oavsett vad som händer så tror jag att han känner att han har kvar anseendet utåt i alla fall.

Däremot är han lat och initiativlös.
Det är säkert en stor anledning till att han inte har kommit längre med sina skilsmässohot.
Sen är han också bekväm, ja.
Han inser att jag fixar allt och det gjorde jag även när jag jobbade, så det är ingen skillnad även om han tror det.
Jag skulle tro att han skulle vara fullständigt nöjd om jag fixade allt, aldrig krävde något och inte märktes för mycket.
Det han behöver är en robot snarare än en sambo.

Jag tror också att han inser att det kostar pengar och en massa arbete att separera.
Oavsett om han bor kvar eller inte så kommer han få sköta huset själv.
Flyttar han får han sköta det boendet själv också.
Han kommer även vara tvungen att dela upp saker och köpa ut mig. Det är både jobbigt och ekonomiskt ofördelaktigt.

Just nu är han väldigt trevlig och "hjälpsam".
Det finns bara två anledningar till det, antingen har han någon form av dåligt samvete eller också tror han att jag är så jävla dum som blir nöjd och glad då.

 

[Vallmo]

Både ja och nej. Jag tycker inte att man lämnar utan förklaring, jag tycker man pratar om sitt förhållande. Orkar man inte härda ut när en part blir sjuk är det ju så det är. Det ska väl ingen part bära skam och skuld över. Det är ju inte helt lätt att vara någon av parterna, när en blir sjuk och relationen inte längre fungerar, praktiskt eller som relation.

Och det har inget med elakhet att göra, det har med ork och förmåga att göra. Ibland går det inte hur mycket man än vill.

Det hade varit det absolut bästa som kunnat hända, dvs om han tagit ut skilsmässa när jag blev sjuk, eller helst innan då.
När han märkte att det började gå åt helvete.

Sen trodde ju jag att allt skulle bli bra om jag ändrade mig, gick på behandling, tog mediciner osv osv. Åtminstone sa han det.
Hans beteende mot mig förändrades inte ett dugg trots att jag "var trevligare och en bättre mamma".

Och jag trodde väldigt länge, att om jag bara gjorde ännu mer så skulle det bli bra till slut.
Varje gång jag försökte prata om att se framåt så har han fastnat i hur det var då.
Jag har insett att han aldrig kommer förlåta mig, för han kan inte och han vill inte.

För varje gång jag varit nära målet så har han flyttat fram det lite och kommit med något nytt att klaga på.
Jag har försökt att vara "perfekt" men aldrig lyckats.

Men det är lätt att vara efterklok!

 

[Vallmo]

Tänkte på dig när den här dök upp i spellistan. Välj ett lämpligt tillfälle, dra på den på hög volym, sjung (och gärna dansa) med och känn hur sant det är!

 

[Vallmo]

Så bra att du känner dig stärkt av besöket hos din far och hans fru! Kom nu ihåg allt positivt, fokusera på det och fortsätt våga be om hjälp när det behövs. Skriv gärna ner dina tankar också, på ett papper för dig själv, skriv ner tankarna kring hur du ska gå till väga med allt osv. Skriv det på ett papper som du förvarar på någon plats där din sambo inte snokar också...
Vi här på buke tror på dig! Heja dig!

Tack!
Det känns bra både med stödet härifrån och från pappa och frun.
Pappa insåg igår att jag faktiskt hade påverkats av hans skilsmässa och att det hade satt igång en process hos mig. Utan att jag sa det.
Det är också så härligt att se dom två tillsammans och hur annorlunda min pappa har blivit.
Hans fru är också en otroligt fin människa som verkligen är empatisk och visar alla människor respekt.
Hon säger till exempel att det viktigaste under julen är att vår mamma inte ska behöva vara själv. Och hon menar det också.
Det är inget dåligt samvete eller så, utan hon vill verkligen bara människors bästa.

Om jag hade trott på Gud så hade jag varit övertygad om att hon var en ängel sänd från himlen.

 

[Vallmo]

jag har också förstått det som att de har tänkt sig delad vårdnad och att de på ett eller annat sätt delar upp nuvarande bostad men att vallmo behöver jobb för att kunna skaffa bostad och få det hela att gå runt.

såvida nu inte sambon är rik som ett tråll och kan skaffa bostad/försörjning åt två hushåll så skulle jag nog ändå kunna tänka mig att han ser fördelar för barnen med att vänta tills vallmo har en bättre ekonomi att stå på.

men jag vill vara tydlig med att jag inte säger att jag har den rätta tolkningen av situationen. bara att det kan finnas andra möjligheter än just scenariot att det rör sig om vilseledning.

Jag känner att jag vill förtydliga mig lite.

Jag HAR ett jobb och ett ganska välbetalt sådant.
Åtminstone tillräckligt för att kunna ha hus och försörja mig och barnen.
Problemet är att jag har varit sjukskriven länge.
Varje gång jag blir bättre och närmar mig arbetsträning så har min sambo sett till att motarbeta mig och göra det omöjligt för mig.

Jag (vi) har också ett hus, ett bra sådant.
Detta hus är idag värt det dubbla (minst) mot vad vi köpte det för och säljer vi det finansieras den största delen av min nya bostad för det jag får ut från min del av huset.
Problemet är att jag är sjukskriven.
Och med sjukpenning får man inga lån, oavsett hur mycket man lägger kontant på den nya bostaden.
Jag kan i praktiken få ut 1 milj och vilja köpa en bostad för 1,4 men jag får fortfarande inte lån för 400 000 även om räntekostnaden skulle bli löjligt låg (6-700 kr/månad).

Tanken var att jag skulle arbetsträna, sen jobba och få min lön, sälja gemensamma bostaden och köpa en egen bostad.
Nu har jag förstått att det troligen inte kommer gå att ordna det på det sättet. Jag måste "slippa" min sambo för att bli frisk.

Min sambo är inte heller intresserad av att slänga ut mig och barnen på gatan.
Han ser sig själv som primärförälder till barnen och mig som deras uppassare, enligt honom då. Jag har inte den åsikten.

Att jag inte kan/ska/vill flytta nu handlar inte det minsta om omtanke för mig eller barnen utifrån min sambos synsätt.
Hans agenda ser annorlunda ut och exakt vad den innebär är lite svårt för mig att tolka.
Han säger en sak och gör en annan.
Om jag ska gå på vad han GÖR så vill han inte att jag ska bli frisk och stark och självförsörjande så vi kan flytta isär. Då hade han agerat annorlunda.
Hade han velat bli av med mig, oavsett, då hade han hittat en ekonomisk lösning för det också.

Så jag kan bara tänka utifrån hans agerande och det är att han vill ha mig kvar för att jag uppfyller olika tänkbara behov hos honom som på ett eller annat sätt är viktigt eller bekvämt för honom.

Tillägg, min sambo har dessutom privata, ekonomiska förutsättningar som är ganska stora.
Om han skulle vilja, så hade han lätt kunnat låna ut pengar till mig OCH finansierat eget boende.
Jag har frågat honom om ett sånt lån (givetvis att det går rätt och riktigt till på banken osv) men det har han nekat mig.
Då skulle han bli av med mig plättlätt, men den möjligheten har han alltså inte velat bistå mig med.
Det kanske säger en del....

Jag hade dessutom haft råd att betala av trots sjukpenning så han hade fått tillbaka sina pengar också.