Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Vallmo]

@Vallmo följ din magkänsla. Lyssna på den och ta den på allvar. Gör inget som du faktiskt inte vill.

Du har rätt!
Jag tror faktiskt inte att jag vill gå dit.

Han kan snacka bort mig, lätt.
Antagligen terapeuter och läkare också. Han brukar berätta att han är ganska road av den typen av sessioner för då kan HAN observera hur dom jobbar. Eeh....!

Jag vill nog bli "säker" i min egen känsla först och bli bekräftad att det jag har känt är riktigt och sant.
Det känns även viktigt att kartlägga om jag har eventuella symtom på PTSD, till exempel.

Jag tror faktiskt att han vill försöka få mig att bli osäker.
Det är en taktik han kör med frekvent.
Han skrev ju två mail till mig som jag har läst och innehållet i dom är fortfarande smått obegripligt för mig.
Men jag tror att jag har greppat dom stora dragen.
Först, en jättestor offerkofta, sen beskyllningar på vad jag har sagt, gjort och sen beskyllningar för vad jag fått honom att säga och göra. Och sen lite allmänt, obegripligt struntprat som bara verkar var någon slags utfyllnad.

 

[Red_Chili]

Du har rätt!
Jag tror faktiskt inte att jag vill gå dit.

Han kan snacka bort mig, lätt.
Antagligen terapeuter och läkare också. Han brukar berätta att han är ganska road av den typen av sessioner för då kan HAN observera hur dom jobbar. Eeh....!

Jag vill nog bli "säker" i min egen känsla först och bli bekräftad att det jag har känt är riktigt och sant.
Det känns även viktigt att kartlägga om jag har eventuella symtom på PTSD, till exempel.

Jag tror faktiskt att han vill försöka få mig att bli osäker.
Det är en taktik han kör med frekvent.
Han skrev ju två mail till mig som jag har läst och innehållet i dom är fortfarande smått obegripligt för mig.
Men jag tror att jag har greppat dom stora dragen.
Först, en jättestor offerkofta, sen beskyllningar på vad jag har sagt, gjort och sen beskyllningar för vad jag fått honom att säga och göra. Och sen lite allmänt, obegripligt struntprat som bara verkar var någon slags utfyllnad.

Nä alltså, skit i familjerådgivningen. Om vi vänder på det, struntar i vad han säger att är anledningen till det osv: vad skulle du få ut av att gå dit? Skulle något bli bättre? På dig låter det verkligen inte som det och det låter tvärt om mycket klokt att inte gå dit. Lev ditt liv utifrån vad du vill. Skit i vad han vill, framförallt när det finns risk för att det inte är bra för dig när han får som han vill.

 

[Vallmo]

Nä alltså, skit i familjerådgivningen. Om vi vänder på det, struntar i vad han säger att är anledningen till det osv: vad skulle du få ut av att gå dit? Skulle något bli bättre? På dig låter det verkligen inte som det och det låter tvärt om mycket klokt att inte gå dit. Lev ditt liv utifrån vad du vill. Skit i vad han vill, framförallt när det finns risk för att det inte är bra för dig när han får som han vill.

Ja, men eller hur!
Jag har tjatat om det i 3-4 år och han har blåvägrat.
Nu vill han, och då ska jag gå dit, antagligen för hans skull.
Jag tror inte för ett ögonblick att han vill uppnå någon slags konfliktlösning i det här läget. Snarare vill han få mig på andra tankar.
Jag är antagligen en smula paranoid , men tajmingen är ju oslagbar.

 

[TinyWiny]

Du har rätt!
Jag tror faktiskt inte att jag vill gå dit.

Han kan snacka bort mig, lätt.
Antagligen terapeuter och läkare också. Han brukar berätta att han är ganska road av den typen av sessioner för då kan HAN observera hur dom jobbar. Eeh....!

Jag vill nog bli "säker" i min egen känsla först och bli bekräftad att det jag har känt är riktigt och sant.
Det känns även viktigt att kartlägga om jag har eventuella symtom på PTSD, till exempel.

Jag tror faktiskt att han vill försöka få mig att bli osäker.
Det är en taktik han kör med frekvent.
Han skrev ju två mail till mig som jag har läst och innehållet i dom är fortfarande smått obegripligt för mig.
Men jag tror att jag har greppat dom stora dragen.
Först, en jättestor offerkofta, sen beskyllningar på vad jag har sagt, gjort och sen beskyllningar för vad jag fått honom att säga och göra. Och sen lite allmänt, obegripligt struntprat som bara verkar var någon slags utfyllnad.

Om du inte vill så blir det inget. Vill du för din egen skull så blir det av. Så enkelt är det.

Vad han vill eller inte vill, försök strunta i det. Bry dig bara om vad du vill eller inte vill. Du måste lyssna på dig själv. Du är huvudpersonen i ditt liv.

 

[Red_Chili]

Ja, men eller hur!
Jag har tjatat om det i 3-4 år och han har blåvägrat.
Nu vill han, och då ska jag gå dit, antagligen för hans skull.
Jag tror inte för ett ögonblick att han vill uppnå någon slags konfliktlösning i det här läget. Snarare vill han få mig på andra tankar.
Jag är antagligen en smula paranoid , men tajmingen är ju oslagbar.

Tja, är du paranoid så är väl jag det också, för jag tycker det låter logiskt det du skriver... Om inte annat så är han väl bekväm med att veta var han har dig, du har ju själv skrivit att det verkar vara bekvämt för honom när du mår dåligt. Kanske har han fått för sig att det här är hans enda chans att fortsätta ha kontrollen (fortsätta ha dig i ett läge där du mår dåligt. Fast det är nog inte så han formulerat det i sina tankar).

 

[Vallmo]

Om du inte vill så blir det inget. Vill du för din egen skull så blir det av. Så enkelt är det.

Vad han vill eller inte vill, försök strunta i det. Bry dig bara om vad du vill eller inte vill. Du måste lyssna på dig själv. Du är huvudpersonen i ditt liv.

Jag vet!
Men,......problemet är att det inte är så enkelt.

Pappa och jag pratade om det där idag och på något vis så har vi upplevt att vi saknar en slags inre kompass som många andra människor verkar ha.
Vi vet inte vad vi vill, vi vet inte vad som är rimligt och gränsen mellan en själv och den andra personen blir lite transparant på något vis.
Svårt att förklara. Flummigt, kanske!

Min ena son, den yngsta som är sju, han är sådär grundad och vet vad han vill och vad han behöver utan att någon av oss talat om det för honom.
Han verkar bara ha det i sig själv, helt enkelt.

 

[Red_Chili]

Jag vet!
Men,......problemet är att det inte är så enkelt.

Pappa och jag pratade om det där idag och på något vis så har vi upplevt att vi saknar en slags inre kompass som många andra människor verkar ha.
Vi vet inte vad vi vill, vi vet inte vad som är rimligt och gränsen mellan en själv och den andra personen blir lite transparant på något vis.
Svårt att förklara. Flummigt, kanske!

Min ena son, den yngsta som är sju, han är sådär grundad och vet vad han vill och vad han behöver utan att någon av oss talat om det för honom.
Han verkar bara ha det i sig själv, helt enkelt.

En sådan kompass verkar du ändå ha, om än lite otydlig, annars hade du nog aldrig skapat den här tråden. Den kompassen lär gå att träna upp, just genom att lägga fokus på ditt välmående. Våga lita på dig själv också.

 

[TinyWiny]

Jag vet!
Men,......problemet är att det inte är så enkelt.

Pappa och jag pratade om det där idag och på något vis så har vi upplevt att vi saknar en slags inre kompass som många andra människor verkar ha.
Vi vet inte vad vi vill, vi vet inte vad som är rimligt och gränsen mellan en själv och den andra personen blir lite transparant på något vis.
Svårt att förklara. Flummigt, kanske!

Min ena son, den yngsta som är sju, han är sådär grundad och vet vad han vill och vad han behöver utan att någon av oss talat om det för honom.
Han verkar bara ha det i sig själv, helt enkelt.

Nej i praktiken är det inte enkelt men i teorin är det så enkelt. Det är något man får träna på. Barn har ofta den kompassen men tyvärr förstörs den för många på vägen och då gäller det att hitta den igen. Det krävs arbete men det är så värt det.

Att leva med en människa som får en att se sig själv genom deras ögon gör att man blir vilsen. Jag minns att jag inte ens visste vilka kläder jag tyckte om, vilka färger eller ens vad jag gillade/ogillade för mat när jag kom ut ur tunneln. Jag visste verkligen inte alls vem jag var, ville vara eller skulle bli. Jag visste att jag var tvungen att ta mig därifrån och det räckte just där och då. Livskriser har ju den fördelen att man får chansen igen, man får skapa sig nya referensramar, ta till sig nya intryck och man får prova sig fram tills man hittar sig själv, vad man gillar/ogillar osv. Det är helt okej att inte veta allt genast.

 

[Vallmo]

Tja, är du paranoid så är väl jag det också, för jag tycker det låter logiskt det du skriver... Om inte annat så är han väl bekväm med att veta var han har dig, du har ju själv skrivit att det verkar vara bekvämt för honom när du mår dåligt. Kanske har han fått för sig att det här är hans enda chans att fortsätta ha kontrollen (fortsätta ha dig i ett läge där du mår dåligt. Fast det är nog inte så han formulerat det i sina tankar).

Ja, antagligen är det så.
Men det är så gräsligt att tänka så om honom, faktiskt.
Det känns så horribelt att man vill den som står en allra närmast illa.
Jag tror inte heller att han tänker så, men han beter sig så.
Då måste jag ju utgå ifrån hur han beter sig och det får till följden att jag blir ganska vaksam.

Klippte ut detta från en sajt som stämmer ganska väl in på min sambo:

"Mannen menar sällan det han säger och säger sällan det han menar.
Det enda sättet att veta hur en passiv-aggressiv person känner angående något är att se på hans handlingar, vad han faktiskt gör"

Usch, jag tycker det faktiskt är rätt gräsligt att han beter sig såhär.
För sin egen skull också.
För mig är det totalt under en människas värdighet att göra såhär mot någon som står en nära, eller någon människa överhuvudtaget.

Idag när jag kom hem från pappa och frun så mådde han illa och var "sjuk" dvs han gick in och låg i sängen och barnen hade tydligen gjort middag själv.
Han visade sig knappt.
Efter jag hade packat upp och röjt undan (efter honom) så lagade jag middag till mig själv OCH honom. Sen kom han upp lagom till det var klart och åt med god aptit. Gissa hur less jag är?

 

[Red_Chili]

Ja, antagligen är det så.
Men det är så gräsligt att tänka så om honom, faktiskt.
Det känns så horribelt att man vill den som står en allra närmast illa.
Jag tror inte heller att han tänker så, men han beter sig så.
Då måste jag ju utgå ifrån hur han beter sig och det får till följden att jag blir ganska vaksam.

Klippte ut detta från en sajt som stämmer ganska väl in på min sambo:

"Mannen menar sällan det han säger och säger sällan det han menar.
Det enda sättet att veta hur en passiv-aggressiv person känner angående något är att se på hans handlingar, vad han faktiskt gör"

Usch, jag tycker det faktiskt är rätt gräsligt att han beter sig såhär.
För sin egen skull också.
För mig är det totalt under en människas värdighet att göra såhär mot någon som står en nära, eller någon människa överhuvudtaget.

Idag när jag kom hem från pappa och frun så mådde han illa och var "sjuk" dvs han gick in och låg i sängen och barnen hade tydligen gjort middag själv.
Han visade sig knappt.
Efter jag hade packat upp och röjt undan (efter honom) så lagade jag middag till mig själv OCH honom. Sen kom han upp lagom till det var klart och åt med god aptit. Gissa hur less jag är?

Visst är det hemskt att det kan vara så, absolut, men det är nog inte så att han tänker "hm, hur ska jag nu göra för att min sambo ska må lagom dåligt?", det är snarare så att han har fokus på sig själv och tänker ungefär: "vad ska jag nu hitta på för att få det till ett läge jag kan hantera på ett sätt jag trivs med?". Med andra ord är du nog inte riktigt med i hans tänk egentligen, hade du varit det så hade han säkert försök inkludera dig och kommunicera med dig på ett annat sätt. Han verkar vara lite för självcentrerad för det. Inte för elak, även om det resulterar i elaka handlingar eftersom handlingarna sårar dig, utan just för självcentrerad.

Förövrigt tycker jag gott att du hade kunnat låta bli att laga mat åt honom

Och justja, det du citerade som beskrev din sambo bra, det är faktiskt en bra beskrivning av mitt senaste ex... Att kasta ut honom är bland det bästa jag gjort de senaste åren.

 

[Vallmo]

Att leva med en människa som får en att se sig själv genom deras ögon gör att man blir vilsen.

Där sa du något väldigt viktigt!
Det är ju själva vitsen med misshandeln, att man till slut ska hata sig själv.

Herregud! Det känns smått obegripligt att det har gått så långt.

 

[Vallmo]

Visst är det hemskt att det kan vara så, absolut, men det är nog inte så att han tänker "hm, hur ska jag nu göra för att min sambo ska må lagom dåligt?", det är snarare så att han har fokus på sig själv och tänker ungefär: "vad ska jag nu hitta på för att få det till ett läge jag kan hantera på ett sätt jag trivs med?". Med andra ord är du nog inte riktigt med i hans tänk egentligen, hade du varit det så hade han säkert försök inkludera dig och kommunicera med dig på ett annat sätt. Han verkar vara lite för självcentrerad för det. Inte för elak, även om det resulterar i elaka handlingar eftersom handlingarna sårar dig, utan just för självcentrerad.

Förövrigt tycker jag gott att du hade kunnat låta bli att laga mat åt honom

Jag lagade inte riktigt åt honom. Jag gjorde en extra portion med tortellini som han kunde tillaga själv sen på valfritt sätt.

Nä, jag tror inte heller att han är ute efter att djävlas.
Men det är uppenbart att han har en del problem med sig själv. Det är också uppenbart att han tycker det är väldigt bekvämt att stjälpa allt i mitt knä och att det verkar som det har blivit en vana för honom.

Antingen anklagar han mig eller också kör han med det dåliga samvetet.
Alla, eller rättare sagt de få fel han gör, beror i sin tur på mig.

Men, det är uppenbart att han har väldigt mycket fokus på sig själv.
Även när det gäller barnen, fast han alltid hävdar det motsatta.
Han får det låta finare och se bättre ut utåt sett än vad det egentligen är.

 

[TinyWiny]

Där sa du något väldigt viktigt!
Det är ju själva vitsen med misshandeln, att man till slut ska hata sig själv.

Herregud! Det känns smått obegripligt att det har gått så långt.

Jag tror egentligen inte att det är vitsen men det blir resultatet. Jag tror att det är den personens sätt att ha koll på sin tillvaro. Att styra en annan människa så som de faktiskt gör ser de inget fel med, de fattar liksom inte vad de gör och de bryr sig inte heller utan ser bara sina egna behov och att alla runt omkring ska anpassa sig. De ser inget fel i det och därför fattar de inget när någon säger till dem vad de faktiskt pysslar med. Oftast är det de som står som frågetecken när partnern lämnar dem för de tycker att förhållandet var så bra. Och det är det ju för dem men absolut inte för deras partner.

 

[Vallmo]

En sådan kompass verkar du ändå ha, om än lite otydlig, annars hade du nog aldrig skapat den här tråden. Den kompassen lär gå att träna upp, just genom att lägga fokus på ditt välmående. Våga lita på dig själv också.

Jag ger faktiskt er ALLA den största äran till att ha hjälpt mig med det.
Det var faktiskt i någon av de föregående trådarna som jag, med hjälp av era inlägg, faktiskt fick en definition av hans beteende.

Jag tror jag kanske hade kommit hit själv också.
Men aldrig så här fort och aldrig på det här sättet.

 

[Vallmo]

Jag tror egentligen inte att det är vitsen men det blir resultatet. Jag tror att det är den personens sätt att ha koll på sin tillvaro. Att styra en annan människa så som de faktiskt gör ser de inget fel med, de fattar liksom inte vad de gör och de bryr sig inte heller utan ser bara sina egna behov och att alla runt omkring ska anpassa sig. De ser inget fel i det och därför fattar de inget när någon säger till dem vad de faktiskt pysslar med. Oftast är det de som står som frågetecken när partnern lämnar dem för de tycker att förhållandet var så bra. Och det är det ju för dem men absolut inte för deras partner.

Ja, det har du nog alldeles rätt i. Tack för nya insikter hela tiden!

Antagligen är han helt oförstående för vad han gör.

Det jag tycker är jobbigt är att han tycker att vårt förhållande är dåligt.
Han vill att vi gör slut (säger han) vilket är en smula paradoxalt eftersom han hindrar mig från att arbetsträna så att jag i förlängningen kan få en egen ekonomi så vi kan flytta isär.

Han skyller dessutom precis allt på mig, sitt mående, barnens mående och mitt eget mående som inte beror på honom över huvud taget, utan det är för att jag är lite "risig" vilket jag har varit nu i snart fem år.
Det är nog det jobbigaste tror jag. Först att vara sjuk och sen få höra hur jobbigt det är för honom när jag är sjuk.

Helt uppriktigt har han aldrig gjort någonting för mig för att hjälpa eller muntra upp eller avlasta för att jag ska må bra. Alltså på riktigt, jag menar inte att han har vikt "min" tvätt eller dammsugit "åt mig".

Fan ta honom.

 

[Red_Chili]

Ja, det har du nog alldeles rätt i. Tack för nya insikter hela tiden!

Antagligen är han helt oförstående för vad han gör.

Det jag tycker är jobbigt är att han tycker att vårt förhållande är dåligt.
Han vill att vi gör slut (säger han) vilket är en smula paradoxalt eftersom han hindrar mig från att arbetsträna så att jag i förlängningen kan få en egen ekonomi så vi kan flytta isär.

Han skyller dessutom precis allt på mig, sitt mående, barnens mående och mitt eget mående som inte beror på honom över huvud taget, utan det är för att jag är lite "risig" vilket jag har varit nu i snart fem år.
Det är nog det jobbigaste tror jag. Först att vara sjuk och sen få höra hur jobbigt det är för honom när jag är sjuk.

Helt uppriktigt har han aldrig gjort någonting för mig för att hjälpa eller muntra upp eller avlasta för att jag ska må bra. Alltså på riktigt, jag menar inte att han har vikt "min" tvätt eller dammsugit "åt mig".

Fan ta honom.

Förstå också hur bra du är som kan konstatera det här, trots att det är asjobbigt. Det ger en möjlighet till förändring och då kan ju saker bli bättre. Genom att klara av att konstatera sådant här så visar du dels att du är bättre än vad han påstår att du är, men också att du absolut har möjligheten att nu vända ditt liv till något bättre! Och det är ju trots allt det viktigaste. Negativa saker drabbar alla någon gång i någon form, men att vi kan ta oss igenom det, ta oss ifrån det, det är guld värt. Heja dig! (Och det är såklart helt ok att känna sig tvärförbannad på någon som betett sig riktigt respektlöst, det är inte en överreaktion, det är en sund reaktion)

 

[TinyWiny]

Ja, det har du nog alldeles rätt i. Tack för nya insikter hela tiden!

Antagligen är han helt oförstående för vad han gör.

Det jag tycker är jobbigt är att han tycker att vårt förhållande är dåligt.
Han vill att vi gör slut (säger han) vilket är en smula paradoxalt eftersom han hindrar mig från att arbetsträna så att jag i förlängningen kan få en egen ekonomi så vi kan flytta isär.

Han skyller dessutom precis allt på mig, sitt mående, barnens mående och mitt eget mående som inte beror på honom över huvud taget, utan det är för att jag är lite "risig" vilket jag har varit nu i snart fem år.
Det är nog det jobbigaste tror jag. Först att vara sjuk och sen få höra hur jobbigt det är för honom när jag är sjuk.

Helt uppriktigt har han aldrig gjort någonting för mig för att hjälpa eller muntra upp eller avlasta för att jag ska må bra. Alltså på riktigt, jag menar inte att han har vikt "min" tvätt eller dammsugit "åt mig".

Fan ta honom.

Fast vill? Om han vill göra slut, varför gör han inte det? Folk gör slut hela tiden oavsett ekonomi och oavsett vad den andra parten tycker om det. Din ekonomi tror jag inte han bryr sig om för en enda sekund. Möjligtvis att han tänker på vad andra ska tycka och är rädd om "fasaden". Jag tror snarare att det är ännu en grej för honom att få dig att må dåligt över och få dig ur balans med. Det låter mer som en omogen tonåring som säger "om du inte har sex med mig så gör jag slut". Dvs. ett hot som du ska bli rädd för och må dåligt av.

Självklart är det jobbigt för alla parter när någon i familjen är sjuk, det är ju inget konstigt men att som vuxen skylla på den som är sjuk? Det är ju inte så att någon kommer och knackar på dörren och frågar om man har lust att bli sjuk. Det är ju inget val man gör att bli sjuk.

Kanske är det just arg du behöver bli nu? Ilska kan vara en riktigt stark drivkraft ibland men som jag skrev i ett annat inlägg, det är helt okej att vara arg och bitter nu men låt det inte förgifta dig framöver.

 

[svullabella]

Fast vill? Om han vill göra slut, varför gör han inte det? Folk gör slut hela tiden oavsett ekonomi och oavsett vad den andra parten tycker om det. Din ekonomi tror jag inte han bryr sig om för en enda sekund. Möjligtvis att han tänker på vad andra ska tycka och är rädd om "fasaden". Jag tror snarare att det är ännu en grej för honom att få dig att må dåligt över och få dig ur balans med. Det låter mer som en omogen tonåring som säger "om du inte har sex med mig så gör jag slut". Dvs. ett hot som du ska bli rädd för och må dåligt av.

Självklart är det jobbigt för alla parter när någon i familjen är sjuk, det är ju inget konstigt men att som vuxen skylla på den som är sjuk? Det är ju inte så att någon kommer och knackar på dörren och frågar om man har lust att bli sjuk. Det är ju inget val man gör att bli sjuk.

Kanske är det just arg du behöver bli nu? Ilska kan vara en riktigt stark drivkraft ibland men som jag skrev i ett annat inlägg, det är helt okej att vara arg och bitter nu men låt det inte förgifta dig framöver.

tinywiny, nu ber jag om ursäckt redan i förväg om jag skriver/tolkar fel. jag tänker inte för en sekund försvara sambon men vallmo har skrivit att hon upplever honom som en god far till barnen. det skulle innebära att även om det skulle vara så att han inte bryr sig om henne så har han fortfarande ganska goda skäl att inte slänga ut barnens mor på gatan utan möjlighet att försörja sig eller barnen. det jag vill säga är att jag ser en risk att man missar något om man ropar gaslightning så fort något inte riktigt stämmer med bilden man har.

 

[TinyWiny]

tinywiny, nu ber jag om ursäckt redan i förväg om jag skriver/tolkar fel. jag tänker inte för en sekund försvara sambon men vallmo har skrivit att hon upplever honom som en god far till barnen. det skulle innebära att även om det skulle vara så att han inte bryr sig om henne så har han fortfarande ganska goda skäl att inte slänga ut barnens mor på gatan utan möjlighet att försörja sig eller barnen. det jag vill säga är att jag ser en risk att man missar något om man ropar gaslightning så fort något inte riktigt stämmer med bilden man har.

@Vallmo är inte ensam försörjare för barnen så att det skulle vara av den anledningen tror jag inte på alls. Vem har ens sagt att barnen kommer bo på heltid hos henne? Han kan heller inte slänga ut henne på gatan. Hon har rätt till hälften av deras gemensamma tillgångar.

Att Ts upplever honom som en bra pappa lägger jag ingen värdering i. Många som lever i det som Ts gör nu ser den andra föräldern som en bra förälder men ändrar åsikt när de inte står under sin misshandlares inflytande längre. Hur det kommer bli i deras fall tänker jag inte spekulera i. Jag hoppas för allas skull att han är och fortsätter vara en bra pappa.

 

[Mia_R]

Fan ta honom.

Vet du, att bli arg tycker jag är jättebra. Du accepterar inte skiten längre och att bli arg istället för bara bli ledsen och må dåligt ser jag som ett steg på vägen till tillfriskning.