Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[mandalaki]

@Vallmo om dina läkare erbjuder dig inläggning tror jag att det är viktigt att du försöker bromsa nu. Utan planer på husförsäljning, utan parterapi, utan samtal med sambon. Än en gång är jag rädd för att tråden har gasat på dig för mycket, gasat på din sårbarhet. Det kanske är så att tråden och du behöver vila från varann, så att du kan ta hand om dig tillsammans med dina läkare.

 

[Nepenthe]

Har läst ganska mycket i denna tråd och är imponerad av dig! Känns som du kommit till insikt med mycket och det är stort

Tänker lite på boendet, om ni skaffar en lägenhet i närheten och så bor den som har barnen i huset och när man inte har barnen bor man i lägenheten? Bara en tanke..

Min kille har barn sen innan och han o hans ex har samma lägenhet när de har barnen (han har ett eget rum och hon med) sen när de inte har barnen bor ju min kille hos mig och hans ex hos sin nya kille.

 

[svullabella]

Har läst ganska mycket i denna tråd och är imponerad av dig! Känns som du kommit till insikt med mycket och det är stort

Tänker lite på boendet, om ni skaffar en lägenhet i närheten och så bor den som har barnen i huset och när man inte har barnen bor man i lägenheten? Bara en tanke..

Min kille har barn sen innan och han o hans ex har samma lägenhet när de har barnen (han har ett eget rum och hon med) sen när de inte har barnen bor ju min kille hos mig och hans ex hos sin nya kille.

låter som en jättebra lösning för er men med andra förutsättningar är nog risken att den ena personen får på sig ett eller två oönskade hotellrumstädningsjobb.

 

[svullabella]

vallmo du har en fantastisk styrka och mod som tagit sammtalen direkt med "sambon" och jag tror som de andra att det finns mycket att vinna på parterapi när nu bägge kan tänka sig det men som mandalaki var inne på försök se till att det inte blir för mycket på en gång och sköt om dig

 

[Red_Chili]

@Vallmo, ta hand om dig. Materiella saker, bostäder och prylar går alltid att ersätta, byta ut osv. Människor är det inte lika lätt med, det finns bara en av dig. Försök ditt bästa att ta hand om dig och lägg ditt välmående i fokus, du är värd det.

 

[Vallmo]

Tack för alla era svar.
Är glad att så många skriver och engagerar sig.

Svarar alla.

Jag tror precis som du skriver @Lovisaleonora så blir det lite rundgång eller cirkelgång.
Jag tenderar att göra så lite när jag mår dåligt eller känner mig stressad.
Och @mandalaki du har också rätt, givetvis. En sak i taget.
När jag mår dåligt så får jag så svårt att sortera och fatta beslut.
Som att åka till min pappa till exempel. Han sa mer eller mindre åt mig, "nu kommer du hit". Och jag är faktiskt på väg - nu.

Jag är så ambivalent så jag kan i princip inte heller bestämma mig för om jag ska lägga in mig eller inte. Ibland kan jag råka må bra just den stunden, och ja.....då går jag efter det och tycker det känns onödigt.
Har hänt förut och jag kom givetvis tillbaka med vändande post.
Så jag tror att jag nog ska lägga in mig.
Om inte annat för att få vila och slippa anspänningen hemma.
Det är jobbigt och vara hemma och ha den fysiska närheten till honom. Jag tror jag behöver lite avstånd.
Upplever att han har varit med "på" och vill prata men jag har dragit mig undan ganska mycket.

@Inte_Ung förslaget om en provförsäljning är en bra ide och det ger mig ett rättvist pris för huset och jag behöver inte gå och undra, "tänk om".

Angående huset, ja. Jag ser absolut en poäng med att han bor kvar.
För barnens skull, då. Jag får försöka tänka bort mig själv, men det kanske känns annorlunda när det är dags.
En stor fördel för mig är i alla fall om jag bygger nytt så kan jag anpassa flytten efter bygget. Antingen bo kvar eller hyra något så länge, men inte behöva flytta runt grejer.

@TinyWiny jag tror att jag får mycket svårare att "ta för mig" om jag flyttar ut och han bor kvar. Varken han eller jag är direkt fixerade vid att vi måste ha en viss sak, så det kan nog underlätta.
Risken är bara att man glömmer såna saker som verktyg, smågrejer osv.
Men jag får väl försöka stå på mig. Den dagen........

@Mia_R när det gäller trädgården hade jag tänkt mig att ta med mig plantor, perenner i första hand alltså. Dom växer och blir flera med en rasande fart så oavsett köpare så kommer det inte märkas alls.

@tott och @Lovisaleonora angående parterapin så hade han väldigt bråttom att fixa den.
Tror faktiskt att han gör det mest för sig själv i det här läget.
Han har säkert ett behov av att få säga till mig att hans avsikt inte var verbal misshandel och att det bara "råkade" påminna om det.
Men, men......
Jag är lite skeptisk men samtidigt är det väl rimligt att jag går dit en gång i alla fall.
Krockar det med inläggningen så får det skjutas upp.
Det blir lite för mycket annars, tror jag.

@Nepenthe tack för att du har följt tråden.
I vårt fall tror jag att lägenhetslösningen varannan vecka skulle bli precis som @svullabella tror.
Jag får fortsätta städa och ta hand om hushållet och det är verkligen en bit som jag vill slippa.
Alltså att passa upp på honom.

Sammanfattningsvis, jag ska försöka ta en grej i taget.
Lite avstånd till sambon är nog bra, värre med barnen dock.
Inläggningen tror jag också kan vara bra. Mina tidigare erfarenheter när det gäller inläggning, så har jag släppt på ganska mycket och tillåtit mig må dåligt.
Hemma biter jag ihop, inte minst för barnen. Men också av ohejdad vana, dvs inte störa eller märkas på något negativt sätt.

Arbetsträningen ja..... Vi får se när det blir. Just nu får jag väl bara ta hand om mig själv, antar jag.

 

[Mia_R]

Jag tycker du resonerar klokt, ta hand om dig och försök släpp på dina egna krav på dig själv. Slappna av, andras och sov ut så orkar du bättre sen. Du får en chans att samla dina egna tankar, ladda dina batterier och nu när mörkret och kylan kommer så tar även det på krafterna för många andra så det är inte ett dugg konstigt att du blir trött och behöver sova mycket.

Kram.

 

[Kattennizze]

@Vallmo om dina läkare erbjuder dig inläggning tror jag att det är viktigt att du försöker bromsa nu. Utan planer på husförsäljning, utan parterapi, utan samtal med sambon. Än en gång är jag rädd för att tråden har gasat på dig för mycket, gasat på din sårbarhet. Det kanske är så att tråden och du behöver vila från varann, så att du kan ta hand om dig tillsammans med dina läkare.

Jag tycker definitivt att du ska lyssna på vad Mandalaki skriver här och jag tycker definitivt att du ska tacka ja till erbjudandet om inläggning. Du behöver ta hand om dig själv nu.

 

[Squie]

@TinyWiny jag tror att jag får mycket svårare att "ta för mig" om jag flyttar ut och han bor kvar. Varken han eller jag är direkt fixerade vid att vi måste ha en viss sak, så det kan nog underlätta.
Risken är bara att man glömmer såna saker som verktyg, smågrejer osv.
Men jag får väl försöka stå på mig. Den dagen........

Jag kapar inlägget av @TinyWiny.
Tänker så här om det som är skrivet. @Vallmo. Är en lösning att skriva en lista över vad du verkligen vill ha med dig? O sedan använda den som hjälp vid delning?

 

[tanten]

Tack för alla era svar.
Är glad att så många skriver och engagerar sig.

Svarar alla.

Jag tror precis som du skriver @Lovisaleonora så blir det lite rundgång eller cirkelgång.
Jag tenderar att göra så lite när jag mår dåligt eller känner mig stressad.
Och @mandalaki du har också rätt, givetvis. En sak i taget.
När jag mår dåligt så får jag så svårt att sortera och fatta beslut.
Som att åka till min pappa till exempel. Han sa mer eller mindre åt mig, "nu kommer du hit". Och jag är faktiskt på väg - nu.

Jag är så ambivalent så jag kan i princip inte heller bestämma mig för om jag ska lägga in mig eller inte. Ibland kan jag råka må bra just den stunden, och ja.....då går jag efter det och tycker det känns onödigt.
Har hänt förut och jag kom givetvis tillbaka med vändande post.
Så jag tror att jag nog ska lägga in mig.
Om inte annat för att få vila och slippa anspänningen hemma.
Det är jobbigt och vara hemma och ha den fysiska närheten till honom. Jag tror jag behöver lite avstånd.
Upplever att han har varit med "på" och vill prata men jag har dragit mig undan ganska mycket.

@Inte_Ung förslaget om en provförsäljning är en bra ide och det ger mig ett rättvist pris för huset och jag behöver inte gå och undra, "tänk om".

Angående huset, ja. Jag ser absolut en poäng med att han bor kvar.
För barnens skull, då. Jag får försöka tänka bort mig själv, men det kanske känns annorlunda när det är dags.
En stor fördel för mig är i alla fall om jag bygger nytt så kan jag anpassa flytten efter bygget. Antingen bo kvar eller hyra något så länge, men inte behöva flytta runt grejer.

@TinyWiny jag tror att jag får mycket svårare att "ta för mig" om jag flyttar ut och han bor kvar. Varken han eller jag är direkt fixerade vid att vi måste ha en viss sak, så det kan nog underlätta.
Risken är bara att man glömmer såna saker som verktyg, smågrejer osv.
Men jag får väl försöka stå på mig. Den dagen........

@Mia_R när det gäller trädgården hade jag tänkt mig att ta med mig plantor, perenner i första hand alltså. Dom växer och blir flera med en rasande fart så oavsett köpare så kommer det inte märkas alls.

@tott och @Lovisaleonora angående parterapin så hade han väldigt bråttom att fixa den.
Tror faktiskt att han gör det mest för sig själv i det här läget.
Han har säkert ett behov av att få säga till mig att hans avsikt inte var verbal misshandel och att det bara "råkade" påminna om det.
Men, men......
Jag är lite skeptisk men samtidigt är det väl rimligt att jag går dit en gång i alla fall.
Krockar det med inläggningen så får det skjutas upp.
Det blir lite för mycket annars, tror jag.

@Nepenthe tack för att du har följt tråden.
I vårt fall tror jag att lägenhetslösningen varannan vecka skulle bli precis som @svullabella tror.
Jag får fortsätta städa och ta hand om hushållet och det är verkligen en bit som jag vill slippa.
Alltså att passa upp på honom.

Sammanfattningsvis, jag ska försöka ta en grej i taget.
Lite avstånd till sambon är nog bra, värre med barnen dock.
Inläggningen tror jag också kan vara bra. Mina tidigare erfarenheter när det gäller inläggning, så har jag släppt på ganska mycket och tillåtit mig må dåligt.
Hemma biter jag ihop, inte minst för barnen. Men också av ohejdad vana, dvs inte störa eller märkas på något negativt sätt.

Arbetsträningen ja..... Vi får se när det blir. Just nu får jag väl bara ta hand om mig själv, antar jag.

Många varma tankar till en stark kvinna
heart

 

[Vallmo]

Jag tycker definitivt att du ska lyssna på vad Mandalaki skriver här och jag tycker definitivt att du ska tacka ja till erbjudandet om inläggning. Du behöver ta hand om dig själv nu.

Jo, jag tror också det är vettigt att ta en sak i taget.

Är hemma hos pappa och hans fru nu och vi har pratat en hel del.
Jag har väl inte riktigt klämt ur mig lika mycket som här, men de har definitivt fått klart för sig att det var "värre" än vad dom trodde.
Var rätt jobbigt att prata om det, faktiskt.

Dom tyckte jag skulle vänta med parterapi.
En sak i taget liksom.

Jag kommer nog tacka ja till inläggning. Känns som det vettigaste i det här läget.

 

[Vallmo]

Jag kapar inlägget av @TinyWiny.
Tänker så här om det som är skrivet. @Vallmo. Är en lösning att skriva en lista över vad du verkligen vill ha med dig? O sedan använda den som hjälp vid delning?

Ja, det är faktiskt en bra ide. Vet redan vissa saker helt klart, men det är mer grejer av affektionsvärde.
Antagligen är det väl ett tag till dess, tyvärr.

Med pappas skilsmässa i färskt minne vill jag inte göra samma misstag som han gjorde.
Han lämnade allt i ren desperation. Förlorade massor av pengar men även gamla saker av affektionsvärde.
Skillnaden är dessutom att han hade råd - det har inte jag.

Dom tyckte dessutom att jag skulle skaffa en advokat som räknade ut min arbetskostnad för hus och trädgård i timpenning och låta sambon betala för det.
De var sannerligen inte nådiga.

 

[Vallmo]

Många varma tankar till en stark kvinna
heart

Känner mig inte så himla stark, men jag antar att jag ändå är det på sätt och vis....
Jag har ju kommit hit i mina insikter i alla fall.
Jag vågar se hur det verkligen är och faktiskt säga det också.
Även om det var svårt att prata om.

Men helt ärligt så hade inte insikterna kommit så snabbt och klart till mig utan er hjälp.
Jag berättade flera gånger för pappa och frun om vad ni har sagt och hur ni stöttat mig.
Jag inser att det, ni här, faktiskt är en väldigt stor del av mitt liv just nu.
Och jag inser att tack vare er så har jag fått så mycket hjälp med att ta rätt beslut och våga tro på dom också.
Och kanske börja tro på mig själv också.

 

[Vallmo]

@Vallmo om dina läkare erbjuder dig inläggning tror jag att det är viktigt att du försöker bromsa nu. Utan planer på husförsäljning, utan parterapi, utan samtal med sambon. Än en gång är jag rädd för att tråden har gasat på dig för mycket, gasat på din sårbarhet. Det kanske är så att tråden och du behöver vila från varann, så att du kan ta hand om dig tillsammans med dina läkare.

@mandalaki Jag har tänkt lite mer på det där och tror att du har väldigt rätt.
Jag ska nog bromsa och bara vänta in inläggning.
Dessutom ska jag få en ny öppenvårdskontakt där jag går (samma ställe som avdelningen är på).
Det däremot brukar dom rekommendera att man påbörjar fast man är inlagd.

Tror det blir väldigt mycket med parterapi också.
Det går ju inte! Det fattar jag ju själv också.

Jag har också tänkt lite mer angående parterapin som sambon helt plötsligt hade så bråttom med.
Vi pratar alltså om en person som konsekvent vägrat detta i fyra års tid.
Samma person har fortfarande inte beställt service till bilen fast tiden för det gick ut för länge sen.
Med andra ord, en person som aldrig får tummen ur.....

Frågar alla, är det lite skumt eller bara nojigt
Jag vet ju med mig själv att skulle vi sitta på ett sånt möte skulle jag i princip sitta helt tyst och terapeuten skulle vara tvungen att dra ur mig allt.

Det känns lite som ett desperat försök att "reda ut missförstånd" från min sambos sida och återigen bagatellisera och peka på min diagnos.
Eller?!?

 

[vallhund]

Frågar alla, är det lite skumt eller bara nojigt
Jag vet ju med mig själv att skulle vi sitta på ett sånt möte skulle jag i princip sitta helt tyst och terapeuten skulle vara tvungen att dra ur mig allt.

Det känns lite som ett desperat försök att "reda ut missförstånd" från min sambos sida och återigen bagatellisera och peka på min diagnos.
Eller?!?

Förhoppningsvis är hen/de tillräckligt kompetenta för att inte gå på sånt BS.

 

[mandalaki]

@mandalaki Jag har tänkt lite mer på det där och tror att du har väldigt rätt.
Jag ska nog bromsa och bara vänta in inläggning.
Dessutom ska jag få en ny öppenvårdskontakt där jag går (samma ställe som avdelningen är på).
Det däremot brukar dom rekommendera att man påbörjar fast man är inlagd.

Tror det blir väldigt mycket med parterapi också.
Det går ju inte! Det fattar jag ju själv också.

Jag har också tänkt lite mer angående parterapin som sambon helt plötsligt hade så bråttom med.
Vi pratar alltså om en person som konsekvent vägrat detta i fyra års tid.
Samma person har fortfarande inte beställt service till bilen fast tiden för det gick ut för länge sen.
Med andra ord, en person som aldrig får tummen ur.....

Frågar alla, är det lite skumt eller bara nojigt
Jag vet ju med mig själv att skulle vi sitta på ett sånt möte skulle jag i princip sitta helt tyst och terapeuten skulle vara tvungen att dra ur mig allt.

Det känns lite som ett desperat försök att "reda ut missförstånd" från min sambos sida och återigen bagatellisera och peka på min diagnos.
Eller?!?

Strunta i hans motiv, är mitt tips. Du har ju ändå bestämt att det inte är rätt tidpunkt nu. Fokusera på att ta hand om dig själv istället.

 

[Squie]

Ja, det är faktiskt en bra ide. Vet redan vissa saker helt klart, men det är mer grejer av affektionsvärde.
Antagligen är det väl ett tag till dess, tyvärr.

Med pappas skilsmässa i färskt minne vill jag inte göra samma misstag som han gjorde.
Han lämnade allt i ren desperation. Förlorade massor av pengar men även gamla saker av affektionsvärde.
Skillnaden är dessutom att han hade råd - det har inte jag.

Dom tyckte dessutom att jag skulle skaffa en advokat som räknade ut min arbetskostnad för hus och trädgård i timpenning och låta sambon betala för det.
De var sannerligen inte nådiga.

Jag tänker att "börja skriv redan nu". Det är lätt hänt att det glöms bort, dagen kommer o det är dags att göra delningen och man tror att man har koll på vad man vill ha... Sen genomförs delningen och man har inte alls kommit ihåg allt man vill ha.

 

[Lovisaleonora]

Jag tänker att "börja skriv redan nu".

Det är också en del av den mentala processen, att ha påbörjat en separation. Att mentalt ställa om färdvägen, riktningen, målet. Det får ta tid, men det är inte fel att ta ett första steg för att kunna vänja sig vid de nya tankarna. De kan vara skrämmande ibland.

 

[tanten]

Frågar alla, är det lite skumt eller bara nojigt
Jag vet ju med mig själv att skulle vi sitta på ett sånt möte skulle jag i princip sitta helt tyst och terapeuten skulle vara tvungen att dra ur mig allt.

Det känns lite som ett desperat försök att "reda ut missförstånd" från min sambos sida och återigen bagatellisera och peka på min diagnos.
Eller?!?

Det finns bra parterapeuter och det finns dåliga. Det är det första man ska tänka på.

(Jag var med om en rätt märklig variant när jag gick hos kurator och samtalade. De placerade en kamera i rummet, en person satt och tittade i et annat rum och så satt en äldre man i vårt rum och ställde frågor. Efter en stund gick han ut och konfererade med den andra. Kom tillbaka och sa att de var överens om att jag var manipulativ eftersom mina tårar rann och att min man var klok och sansad. De kunde inte hjälpa oss. Tack och adjö. )

Din man kanske har ett hopp om att det han tycker är rätt och hans syn på saken är den "verkliga" Att ni ska komma fram till att dina åsikter och tankar och din upplevelse är fel.Du måste minnas att han har sin version och sin självbild.
Min make sa i våra diskussioner "det där finns bara i ditt huvud"

Jag ser inte helelr riktigt vad parsamtal skulle bidra till i det här läget. Du måste känna efter själv vad du vill.

Gå inte på parsamtal om du är tveksam och inte vill. Du ska inte gå dit av den enda orsaken att han vill det.

När vi skildes så kontaktade jag kommunens familjerådgivning och vi gick fem gånger. Den terapeuten var helt på det klara med att jag borde flytta så snabbt det gick. "om så bara till en väninnas uthus". Maken fick mycket frågor som han inte kunde/ville svara på och det fick han kritik för. Jag upplevde att hon gjorde ett väldigt professionellt och bra jobb men det var för sent.

 

[svullabella]

Det finns bra parterapeuter och det finns dåliga. Det är det första man ska tänka på.

(Jag var med om en rätt märklig variant när jag gick hos kurator och samtalade. De placerade en kamera i rummet, en person satt och tittade i et annat rum och så satt en äldre man i vårt rum och ställde frågor. Efter en stund gick han ut och konfererade med den andra. Kom tillbaka och sa att de var överens om att jag var manipulativ eftersom mina tårar rann och att min man var klok och sansad. De kunde inte hjälpa oss. Tack och adjö. )

Din man kanske har ett hopp om att det han tycker är rätt och hans syn på saken är den "verkliga" Att ni ska komma fram till att dina åsikter och tankar och din upplevelse är fel.Du måste minnas att han har sin version och sin självbild.
Min make sa i våra diskussioner "det där finns bara i ditt huvud"

Jag ser inte helelr riktigt vad parsamtal skulle bidra till i det här läget. Du måste känna efter själv vad du vill.

Gå inte på parsamtal om du är tveksam och inte vill. Du ska inte gå dit av den enda orsaken att han vill det.

När vi skildes så kontaktade jag kommunens familjerådgivning och vi gick fem gånger. Den terapeuten var helt på det klara med att jag borde flytta så snabbt det gick. "om så bara till en väninnas uthus". Maken fick mycket frågor som han inte kunde/ville svara på och det fick han kritik för. Jag upplevde att hon gjorde ett väldigt professionellt och bra jobb men det var för sent.

du verkar ha varit med om både det ena och andra men jag upplever att ditt inlägg råkar vara just den sorten av uppeldning som kanske inte riktigt är det bästa just nu.

1 först en skräckhistoria
2 historien knyts till vallmo genom egna antaganden om hennes sk sambo och inblandning av egen man för att förstärka
3 med stämningen satt så presenteras åsikten om vad som är bäst för vallmo (en åsikt som råkar vara det enda rimliga om man förväntar sig skräckhistorien)
4 till sist ballanseras det hela upp med en lite mer positiv bild av parterapi men även det besöket kan tolkas som meningslöst eftersom "det var för sent"

det var säkert inte så du hade tänkt ditt inlägg men man kan lätt tolka det så.

som du förstår är jag själv mycket för parterapi även om man är överens om att separera. parterapi kanske inte är det bästa för vallmo precis just nu när det händer mycket annat men vid ett bättre tillfälle tror jag det kan vara till stor hjälp för hela henes familj