Den stora risken med nätdejting tror jag är att man fastnar på just villkor. De blir en önskelista. Jag skulle också kunna göra en sådan.
Samtidigt: varje gång jag blivit kär har jag blivit förvånad över hur mycket av mina önskningar som jag varit beredd att kompromissa med, till och med sett som Fasen, vilken kul grej att få in i mitt liv, det här var nytt för mig.
Kommer inte på något bra exempel men säg Star Wars, som
@stjarnhimmel nämnde. Om en man nämnde det som intresse skulle jag nog känna Men människa, väx upp, och scrolla vidare. Men mötte jag samma person IRL, det klickade, och han sedan visade sig vara SW-nörd så kanske jag skulle kolla på filmerna med honom och tycka, fan, det här tillför ju faktiskt något i mitt liv. Eller så skulle jag känna Okej, pyssla du med dina star wars-gubbar så gör jag nåt annat under tiden.
Men jag håller helt med om att det finns saker där det omöjligt kan klicka. Sverigedemokrat, kristdemokrat t ex. Eller någon som ägnar sin dagliga gärning åt healing eller kraniosakral terapi.