Hehe.. Jag förstår dig precis...Ja, jag märker det hela tiden, de nördiga killarna blir alltid ihop med tjejer som inte delar deras intressen och klagar sedan över detta, jag förstår inte! Men det kanske är lite som i Big bang theory, det är ett achievment att lyckas få den "snygga" ouppnåeliga tjejen, medan att bli ihop med den nördiga tjejkompisen är lite av ett misslyckande... Fast vad gäller de musiker jag har kärat ner mig i, har jag insett att jag inte räcker till då de oftast blivit ihop med andra musiker eller estetiska personer.
Jag skulle heller aldrig ändra mig för att få en kille jag gillar, det känns väldigt dumt.
Och ja, jag är ju kanske inte bättre själv, och är väl medveten om mina fördomar om dessa "snygga" tjejer, men ibland känner jag behovet av att släppa mitt annars så väluppfostrade andra jag och bara ösa galla över tjejer som lägger beslag på killar som jag vill ha...
Jag vill just nu också ösa ner sig..
För jag förstår inte att en person som typ har hela sin lägenhet full med star
wars figurer i plast inte tänker att om det är viktigt för honom att behålla figurerna så är det lämpligt att bli tillsammans med någon som kan acceptera det.
Om jag får fortsätta gnälla så känns det som många män också gillar att säga typ "man har ju regeringen hemma" vilket jag tycker är ett vidrigt uttryck. Vi gjorde en övning på jobbet då man skulle säga vem som styr ens liv. Många kvinnor sa "jag själv". De flesta män sa "min fru"
Och så skrattade männen och tittade på varandra. Så det är som att många män vill träffa någon som ska styra och begränsa dom? Vill tycka synd om sig själva?
Slut på klagande...