Inte bara nätdejting

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ja, jag märker det hela tiden, de nördiga killarna blir alltid ihop med tjejer som inte delar deras intressen och klagar sedan över detta, jag förstår inte! Men det kanske är lite som i Big bang theory, det är ett achievment att lyckas få den "snygga" ouppnåeliga tjejen, medan att bli ihop med den nördiga tjejkompisen är lite av ett misslyckande... Fast vad gäller de musiker jag har kärat ner mig i, har jag insett att jag inte räcker till då de oftast blivit ihop med andra musiker eller estetiska personer.
Jag skulle heller aldrig ändra mig för att få en kille jag gillar, det känns väldigt dumt.

Och ja, jag är ju kanske inte bättre själv, och är väl medveten om mina fördomar om dessa "snygga" tjejer, men ibland känner jag behovet av att släppa mitt annars så väluppfostrade andra jag och bara ösa galla över tjejer som lägger beslag på killar som jag vill ha...
Hehe.. Jag förstår dig precis...
Jag vill just nu också ösa ner sig..

För jag förstår inte att en person som typ har hela sin lägenhet full med star
wars figurer i plast inte tänker att om det är viktigt för honom att behålla figurerna så är det lämpligt att bli tillsammans med någon som kan acceptera det.

Om jag får fortsätta gnälla så känns det som många män också gillar att säga typ "man har ju regeringen hemma" vilket jag tycker är ett vidrigt uttryck. Vi gjorde en övning på jobbet då man skulle säga vem som styr ens liv. Många kvinnor sa "jag själv". De flesta män sa "min fru" :yuck:
Och så skrattade männen och tittade på varandra. Så det är som att många män vill träffa någon som ska styra och begränsa dom? Vill tycka synd om sig själva?

Slut på klagande...
 
@stjarnhimmel Men milde tid! Vilken typ av jobb/bransch? Det låter neandertal för mig.
Hehe... Det kan jag inte berätta av vissa anledningar.., men det är personer som är väldigt kunniga angående arbetsmiljö, feminism, samhällsfrågor.
Men det var väl lite "härligt grabbigt"

Jag förstår bara inte varför det är roligt..skulle aldrig vara tillsammans med någon som kallade mig "regeringen"
 
Senast ändrad:
Men alltså, det finns ju musikintresserade normala killar också. Man behöver ju inte söka sig till de allra svåraste personligheterna. Det finns massor av killar mellan esteter/supernördar och sportisar liksom.
 
Men alltså, det finns ju musikintresserade normala killar också. Man behöver ju inte söka sig till de allra svåraste personligheterna. Det finns massor av killar mellan esteter/supernördar och sportisar liksom.
Jo jag vet. Och jag har försökt men de är ju inte intresserade av mig.
Det är bara de grabbiga killarna som gillar mig...
Jag fattar inte varför. Jag är inte speciellt grabbig. Däremot blir jag väldigt lätt kompis med män i största allmänhet men de blir inte intresserade
 
Vi gjorde en övning på jobbet då man skulle säga vem som styr ens liv. Många kvinnor sa "jag själv". De flesta män sa "min fru" :yuck:
Och så skrattade männen och tittade på varandra. Så det är som att många män vill träffa någon som ska styra och begränsa dom? Vill tycka synd om sig själva?

Slut på klagande...

Kom onekligen att tänka på denna :D:D
At+What+Time+Sweetie.jpg
 
Nu ska inte jag sitta här och gnälla över att jag är singel, eftersom jag inte ens orkar gå på dejt.
MEN, med anledning av att störa sig på saker då så utspelades följande i min inkorg på HP:

Snygg, medelålders man kontaktar mig med den vanligaste frågan på dejtingsajten nämligen "vad söker du här?" trots att jag ägnat typ 2000 tecken att beskriva det i min profiltext.

Jag sammanfattar artigt vad jag söker i något kortare version och får till svar "okej, vill du ses?".

Och observera då att jag tydligt förklarat att jag inte använder dejtingsajter för att få ligga, utan som en möjlighet att faktiskt träffa en livskamrat.

Jag svarar att visst, vi kan ta en fika varvid han bjuder in mig till honom.

Jag avböjer och tycker att vi ska ses på en mer neutral plats varvid han svarar att han inte tycker att jag verkar så intresserad så han vill istället avvakta.

Jag håller med och tycker att det är dumt att vi slösar tid på varandra om vi inte är ute efter samma sak.

Han svarar att han vill träffa någon, och jag svarar att jag vill träffa någon som i slutänden vill avsluta sitt singelliv.
Med en liten smiley.
Och där trodde jag att brevväxlingen var slut.
Men nej.

Han skriver istället att jag är för arg (!?) så han är inte intresserad.
Och jag svarar helt oförstående att jag inte är det minsta arg, men att jag faktiskt inte pallar dejta folk som egentligen inte vill avsluta sina singelliv.

Han svarar "du är falsk och jag vill inte ha dig".

Män från Mars och kvinnor från Venus, eller hur var det nu....?
 
Nu ska inte jag sitta här och gnälla över att jag är singel, eftersom jag inte ens orkar gå på dejt.
MEN, med anledning av att störa sig på saker då så utspelades följande i min inkorg på HP:

Snygg, medelålders man kontaktar mig med den vanligaste frågan på dejtingsajten nämligen "vad söker du här?" trots att jag ägnat typ 2000 tecken att beskriva det i min profiltext.

Jag sammanfattar artigt vad jag söker i något kortare version och får till svar "okej, vill du ses?".

Och observera då att jag tydligt förklarat att jag inte använder dejtingsajter för att få ligga, utan som en möjlighet att faktiskt träffa en livskamrat.

Jag svarar att visst, vi kan ta en fika varvid han bjuder in mig till honom.

Jag avböjer och tycker att vi ska ses på en mer neutral plats varvid han svarar att han inte tycker att jag verkar så intresserad så han vill istället avvakta.

Jag håller med och tycker att det är dumt att vi slösar tid på varandra om vi inte är ute efter samma sak.

Han svarar att han vill träffa någon, och jag svarar att jag vill träffa någon som i slutänden vill avsluta sitt singelliv.
Med en liten smiley.
Och där trodde jag att brevväxlingen var slut.
Men nej.

Han skriver istället att jag är för arg (!?) så han är inte intresserad.
Och jag svarar helt oförstående att jag inte är det minsta arg, men att jag faktiskt inte pallar dejta folk som egentligen inte vill avsluta sina singelliv.

Han svarar "du är falsk och jag vill inte ha dig".

Män från Mars och kvinnor från Venus, eller hur var det nu....?
Jag har också fått höra att jag är arg när jag bara skriver en helt normal sak. Så jag tror det är män som förväntar sig att man ska skratta och smickra dom och inte ha en åsikt. Så bra att de sollar ut sig själva.
 
Haha ja jag gör samma sak, 29 år och tjej :p Kvinna känns så jävla gammalt på något vis. Men jag har nån magisk gräns där på typ... 35-40 ungefär där man blir alldeles för gammal för att vara tjej så 50+ går verkligen fetbort så sett. Eh, no offence till gamlingarna i tråden... :angel:

Ha ha! jag som är en gamling har jättesvårt att kalla mig för kvinna - jag är lite för lite kvinnlig för det. Jag känner mig mera som en tant eller tjej.
 
Jo jag vet. Och jag har försökt men de är ju inte intresserade av mig.
Det är bara de grabbiga killarna som gillar mig...
Jag fattar inte varför. Jag är inte speciellt grabbig. Däremot blir jag väldigt lätt kompis med män i största allmänhet men de blir inte intresserade

Jag förstår verkligen inte, det verkar på dig som att det bara finns två sorters killar? "Grabbiga" och inte grabbiga? Det här är något jag inte upplevt, trots att de jag dejtat varit otroligt olika, det har liksom inte funnits något så utpräglat som jag skulle kunna klumpa ihop dem utifrån.
Men om du nu drar till dig en viss typ, kanske det går att göra något åt det? Det borde ju finnas relationsrådgivare (är det ens en grej?) eller psykologer inriktade på området :)
 
Jag förstår verkligen inte, det verkar på dig som att det bara finns två sorters killar? "Grabbiga" och inte grabbiga? Det här är något jag inte upplevt, trots att de jag dejtat varit otroligt olika, det har liksom inte funnits något så utpräglat som jag skulle kunna klumpa ihop dem utifrån.
Men om du nu drar till dig en viss typ, kanske det går att göra något åt det? Det borde ju finnas relationsrådgivare (är det ens en grej?) eller psykologer inriktade på området :)
Snarare att det finns en skala av grabbighet. Ute i kanten på ena hörnet finns de mest grabbiga som gillar mig. De har en viss jargong, ofta typiskt manliga yrken, vill vara macho etc. sen i mitten finns väl alla möjliga personer. Och i andra änden finns väl nördarna då. Och jag har försökt med de i mitten och de minst grabbiga.

Mina vänner är ju bland de i mitten och minst grabbiga. Och då är det konstigt att de gärna vill vara vän med mig men inget mer.

Jag har ju också frågat mina vänner om det. Och de säger alla att jag är en bra person, rolig att vara med, smart, söt etc men ingen kan ge mig något konkret att jobba med.
 
Nu ska inte jag sitta här och gnälla över att jag är singel, eftersom jag inte ens orkar gå på dejt.
MEN, med anledning av att störa sig på saker då så utspelades följande i min inkorg på HP:

[ ... ]
Den enda ursäkt jag kan komma på åt denne herre är att man förmodligen blir en mycket bitter människa om man har medlemsnummer 1, och fortfarande är kvar på siten.
 
Jag förstår verkligen inte, det verkar på dig som att det bara finns två sorters killar? "Grabbiga" och inte grabbiga? Det här är något jag inte upplevt, trots att de jag dejtat varit otroligt olika, det har liksom inte funnits något så utpräglat som jag skulle kunna klumpa ihop dem utifrån.
Men om du nu drar till dig en viss typ, kanske det går att göra något åt det? Det borde ju finnas relationsrådgivare (är det ens en grej?) eller psykologer inriktade på området :)
exempel på hur det ofta är:
Vi har suttit och pratat och först tycker de jag är intressant som gillar musik, etc. Men - sen när man börjar prata på allvar om det och de ser att jag kan något så försvinner attraktionen. De pratar gärna vidare och vill gärna lyssna på mitt band etc. Men de är inte attraherade längre.

Och där är det som grabbiga killarna klarar det bättre. De klarar att jag är intresserad av manliga saker.
Sen är jag intresserad av mkt kvinnliga saker också.

Det är som att man måste spela ett spel med dom normala killarna. Inte vara för bra på typiskt manliga saker. Kan man allt om gitarrer och musikproduktion. Då blir man en vän,,och ingen attraktion.
 
Om jag får fortsätta gnälla så känns det som många män också gillar att säga typ "man har ju regeringen hemma" vilket jag tycker är ett vidrigt uttryck. Vi gjorde en övning på jobbet då man skulle säga vem som styr ens liv. Många kvinnor sa "jag själv". De flesta män sa "min fru" :yuck:
Och så skrattade männen och tittade på varandra. Så det är som att många män vill träffa någon som ska styra och begränsa dom? Vill tycka synd om sig själva?

Slut på klagande...

Alltså det där med att frun är regeringen :yuck::confused:
Jag hade en kille som sa så om mig ibland, det komiska/tragiska i det hela var ju att jag var allt annat än bestämmande i vår relation. Vår relation var något av en enmans show där han hade huvudrollen och jag hade tappat mig själv för länge sen och kände mig själv mest som ett bihang. Det var en av anledningarna till att det tog slut. Och det är jag glad över.

(Och ja, när jag hörde vad han sa om mig så sa jag ifrån, men det hjälpte föga)
 
Nu ska inte jag sitta här och gnälla över att jag är singel, eftersom jag inte ens orkar gå på dejt.
MEN, med anledning av att störa sig på saker då så utspelades följande i min inkorg på HP:

Snygg, medelålders man kontaktar mig med den vanligaste frågan på dejtingsajten nämligen "vad söker du här?" trots att jag ägnat typ 2000 tecken att beskriva det i min profiltext.

Jag sammanfattar artigt vad jag söker i något kortare version och får till svar "okej, vill du ses?".

Och observera då att jag tydligt förklarat att jag inte använder dejtingsajter för att få ligga, utan som en möjlighet att faktiskt träffa en livskamrat.

Jag svarar att visst, vi kan ta en fika varvid han bjuder in mig till honom.

Jag avböjer och tycker att vi ska ses på en mer neutral plats varvid han svarar att han inte tycker att jag verkar så intresserad så han vill istället avvakta.

Jag håller med och tycker att det är dumt att vi slösar tid på varandra om vi inte är ute efter samma sak.

Han svarar att han vill träffa någon, och jag svarar att jag vill träffa någon som i slutänden vill avsluta sitt singelliv.
Med en liten smiley.
Och där trodde jag att brevväxlingen var slut.
Men nej.

Han skriver istället att jag är för arg (!?) så han är inte intresserad.
Och jag svarar helt oförstående att jag inte är det minsta arg, men att jag faktiskt inte pallar dejta folk som egentligen inte vill avsluta sina singelliv.

Han svarar "du är falsk och jag vill inte ha dig".

Män från Mars och kvinnor från Venus, eller hur var det nu....?
Låter snarare som Kvinnor är från Mars, män är från vettet ...

Alltså det där var nog det dummaste som någonsin återgetts i de här trådarna. Vilket mysterium att han är singel :banghead:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 590
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 782
Senast: Mineur
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 243
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 264
Senast: gullviva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp