Inte bara nätdejting - del fyra

[TheRedLightning]

Jag svarade på de engelska med samma kriterier som de svenska, dvs om de känns intressanta. Ofta dock så bodde de inte i närheten eller pendlade och det kändes inte aktuellt.

Språket i sig är inget problem. Han jag träffar idag pratar ju nästan enbart engelska. Mitt ex och jag pratade oxå engelska, men känner att det är väldig skillnad om personens modersmål är engelska, blir enklare då. Mitt ex hade ett annat modersmål och då fastnade vi ofta om någon inte kunde något ord för att ingen av oss kunde förklara på ett annat sätt. Nuvarande har engelska som modersmål samt gått SFI, så han kan lite svenska också och det är stor skillnad.

För mig blir det en liten språkbarriär då jag inte kan uttrycka mig i samma utsträckning som jag gör i svenskan på engelskan, i alla fall inte i tal. I skrift går an, men i en relation måste man kunna lösa saker snabbt och praktiskt utan en massa "um", "err" för att man letar ord.. nä, jag tänker inte sätta mig själv i den situationen när jag redan som det är är osäker, behöver inte bli mer osäker pga språkbarriären.
Har dock inget emot att ha engelsktalande vänner, men vet inte om jag personligen skulle reda ut en relation med en. Så hoppar det tills vidare.

 

[Raderad medlem 6459]

Varför känns det viktigt för dig att du och Hosey lär er varandras språk om ni tycker att engelska funkar?

För att vi då på ett helt annat sätt kan ta del av varandras kulturer, lära känna varandras familjer och släkter.

Bara för att jag och Hosey talar grym engelska betyder ju inte det att våra släkter eller landsmän gör det .

 

[TheRedLightning]

Jag svarar på engelska mail, om jag tycker personen verkar intressant Men då gillar jag både att skriva och prata engelska!

Skriva tycker jag inte är några problem, skriver bättre engelska än jag pratar.
I och för sig har de som skrivit till mig på engelska varit väldigt ointressanta för mig ändå. Finns nog någon annan där ute för dom.

 

[Raderad medlem 6459]

I skrift går an, men i en relation måste man kunna lösa saker snabbt och praktiskt utan en massa "um", "err" för att man letar ord..

Nä, känner man att det blir um och err när man pratar så förstår jag att det blir sjukt jobbigt! Det skulle jag aldrig orka med.

 

[TheRedLightning]

Engelska går bort för mig också. Jag känner mig ändå hyfsat säker på engelska, jag förstår och kan göra mig förstådd... Tills jag öppnar käften. Det blir stolpigt och awkward och neeeeej för fan, ska jag nappa får snubben vara svensktalande. Kan ju knappt hjälpa någon utbytesstudent hitta rätt kaffe utan att det blir skitawkward.

Åh, highfive på den du!
Det där var ungefär som mig, skriver bra engelska men det brukar bli lite knackigt när jag ska prata eller som när man ska förklara vägen för en stackars utländsk trailerchaufför vart företaget han ska till ligger, hmm..

 

[Petruska]

För att vi då på ett helt annat sätt kan ta del av varandras kulturer, lära känna varandras familjer och släkter.

Bara för att jag och Hosey talar grym engelska betyder ju inte det att våra släkter eller landsmän gör det .

Nej, det förstår jag. Träffas min och partners familjer (våra föräldrar och syskon) kan ingen samma språk som någon annan! Min pappa är "värst", med enbart svenska tillsammans med min svåger som bara kan engelska, och sen varierar det mellan kombinationer av svenska, danska, spanska, engelska och tagalog. Ingen kan alla språken.

Jag gillar språkröran. Det är vi, liksom.

 

[TheRedLightning]

Nä, känner man att det blir um och err när man pratar så förstår jag att det blir sjukt jobbigt! Det skulle jag aldrig orka med.

Jag tycker även det blir jobbigt för en själv. Ibland kan jag prata jättebra engelska men ibland får det inte alls och jag bara snubblar på orden. Så i kärlekslivet ska jag nog hålla mig till svenskan, för den blir en trygghet för mig att jag inte behöver oroa mig att snubbla fram på orden.

 

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Ja, det är ju en smaksak såklart. Vi har haft fyra språk i vår familj och nu har vi tre. Eftersom vi båda är såväl språkbegåvade som språkintresserade är det för oss ingen poäng alls i att hålla hårt i en språkröra istället för att lära oss varandras språk och på så vis kunna verkligen lära känna varandras vänner, familj och kultur.

Vi ser det som ett helt enormt privilegium att vi har tre språk i mellan oss, bara roligt och ett stort plus. Men så är vi ju sjukt lättlärda också så det är inget större bekymmer för oss att ta till oss nya språk .

 

[Bison]

Fick telefonnummer till en kille på tåget, hör av dig om du vill ta en fika.
Jättegulligt men med tanke på att han åker på barnbiljett så avstår jag
Visserligen ser jag väldigt ung ut men nä.

 

[Dressyrtjejen_97]

"[/I]Bison, post: 17439262, member: 12029"]Fick telefonnummer till en kille på tåget, hör av dig om du vill ta en fika.
Jättegulligt men med tanke på att han åker på barnbiljett så avstår jag
Visserligen ser jag väldigt ung ut men nä.

Ser ung ut?! Du är väl rätt ung? Typ 22-23 något sånt va?

 

[TheRedLightning]

Det var en jag mailade med för att fördriva tiden, som nu meddelade att han skulle sluta med dejtingsidan, för det ger inget och undrade om jag hade skype alternativt om jag ville bli mailvänner.. jag är lite ställd till hur jag ska svara faktiskt.

 

[Bison]

Ser ung ut?! Du är väl rätt ung? Typ 22-23 något sånt va?

Haha! Jag fyller 31 i sommar.
Sen att jag inte uppför mig som det är en annan sak

 

[Petruska]

@Petruska Ja, det är ju en smaksak såklart. Vi har haft fyra språk i vår familj och nu har vi tre. Eftersom vi båda är såväl språkbegåvade som språkintresserade är det för oss ingen poäng alls i att hålla hårt i en språkröra istället för att lära oss varandras språk och på så vis kunna verkligen lära känna varandras vänner, familj och kultur.

Vi ser det som ett helt enormt privilegium att vi har tre språk i mellan oss, bara roligt och ett stort plus. Men så är vi ju sjukt lättlärda också så det är inget större bekymmer för oss att ta till oss nya språk .

Ja, jag har absolut inga argument mot att lära sig språk, alltså.

Men jag upplever oerhört sällan att det flyter på språk som inte är modersmål, som detta med engelskan. Jag har kollegor som själva tycker att deras engelska är bekväm och nyanserad - men det är inte vad jag hör. Inte hos mig själv heller, trots daglig användning.

Just känslan att språket flyter, känns för mig avgörande i förhållandet. Och jag avundas mina kollegor (och dig) den känslan.

Den bredare familjekretsen är som den är. Där är väl språkförbistringen det gemensamma, typ. Men i förhållandet skulle jag inte stå ut med det.

 

[Kivina]

Jag har upptäckt att mitt "andra" språk, som jag lärt mig som barn, inte räcker till alla gånger. Jag tycker det uppstår språkbarriärer, trots att vi varit vänner länge så uppstår det situationer där mitt språk inte räcker till. Jag ser det som ett utmärkt tillfälle att lära mig mer och utöka mitt ordförråd. Jag kommer långt i vardagspratet, men när det kommer till mer djupa grejer så kör jag fast. Då försöker jag förklara ordet jag söker och så kommer vi vidare. Fördelen är väl att vi känner varandra sen innan och han vet hur långt mitt språk räcker.

 

[Dressyrtjejen_97]

Haha! Jag fyller 31 i sommar.
Sen att jag inte uppför mig som det är en annan sak

Milde tid...
Det tycker jag däremot att du gör, iaf här på Buke!

 

[Syrran!]

Wow, det där tog nog priset...

"Jag vill tillhöra dig fröken "

Blev en delete på den, bodde på tok för långt bort också (om jag bor i söder, bodde denne i norr), samt 4 år yngre än mig, nej tack finns nog några på närmare avstånd.

Hette han möjligtvis Meditatorn?

 

[TheRedLightning]

Hette han möjligtvis Meditatorn?

Ah, skrivit till dig med?

 

[Kilauea]

Det var en jag mailade med för att fördriva tiden, som nu meddelade att han skulle sluta med dejtingsidan, för det ger inget och undrade om jag hade skype alternativt om jag ville bli mailvänner.. jag är lite ställd till hur jag ska svara faktiskt.

Om du gillade att prata med honom via dejtingsidan tycker jag du ska satsa på att prata med honom via vanlig mail eller skype.

 

[Syrran!]

Ah, skrivit till dig med?

Japp! Han började med "Jag vill tillhöra dig fröken". Sen kom detta:

"Du är mycket ljuv i mina ögon! Jag önskar ge dig min åtrå och respekt, jag vill stå dig till tjänst fröken! Tillåt mig att få träffa dig någon dag när Göteborg står för mina fötter? Jag ämnar anlända till dig i en droska, med tjänare vid min sida, ett plommonstop på mitt huvud, spatserkäpp i min hand och monokel i mitt vänstra öga! Sedan kommer eder fröken att serveras en anspråkslös liten pralin, om så behagar! "

Känns som att han lever i en helt annan värld än vad jag gör...

 

[TheRedLightning]

Japp! Han började med "Jag vill tillhöra dig fröken". Sen kom detta:

"Du är mycket ljuv i mina ögon! Jag önskar ge dig min åtrå och respekt, jag vill stå dig till tjänst fröken! Tillåt mig att få träffa dig någon dag när Göteborg står för mina fötter? Jag ämnar anlända till dig i en droska, med tjänare vid min sida, ett plommonstop på mitt huvud, spatserkäpp i min hand och monokel i mitt vänstra öga! Sedan kommer eder fröken att serveras en anspråkslös liten pralin, om så behagar! "

Känns som att han lever i en helt annan värld än vad jag gör...

Åh herregud.
Känner mig glad att jag inte bemödade mig med att svara.
Undra om pralinen är ett annat ord för kuk?