Inte bara nätdejting - del fyra

Status
Stängd för vidare inlägg.
Japp! Han började med "Jag vill tillhöra dig fröken". Sen kom detta:

"Du är mycket ljuv i mina ögon! Jag önskar ge dig min åtrå och respekt, jag vill stå dig till tjänst fröken! :) Tillåt mig att få träffa dig någon dag när Göteborg står för mina fötter? Jag ämnar anlända till dig i en droska, med tjänare vid min sida, ett plommonstop på mitt huvud, spatserkäpp i min hand och monokel i mitt vänstra öga! Sedan kommer eder fröken att serveras en anspråkslös liten pralin, om så behagar! :)"

Känns som att han lever i en helt annan värld än vad jag gör...
...och så får man bara en anspråkslös liten pralin efter det där spektaklet:mad:
 
Vi pratar i princip bara engelska och spanska och jag tycker att det är helt okomplicerat :). Jag var förvisso van vid att prata mycket engelska tidigare men jag tycker nog att man väldigt snabbt kommer in i att använda språket hela tiden.

Det enda trista tycker jag är om det inte finns intresse för att lära sig varandras modersmål på sikt om det blir så att man håller ihop. Det skulle inte funka för mig.

Lite OT nu här men av ren nyfikenhet: växlar ni lite random mellan språken eller bestämmer ni vilka dagar ni ska prata vilket språk eller något sådant? :) Jag tänker mig att när man är nybörjare på ett språk så är det lätt att av bekvämlighet växla över till ett annat språk man är bättre på, och att man därför måste vara lite mer strikt med att faktiskt prata t.ex. spanska om man vill befästa det?

Jag var f.ö. SÅ himla avundsjuk på mina kusiner när jag var liten som växte upp med en engelsk pappa. De fick ju två språk redan från början. Jag ville absolut bli ihop med någon som hade ett annat modersmål än svenska så att eventuella framtida avkommor skulle få förmånen med två "gratisspråk", men jag blev tyvärr kär i en helt vanlig svenne :meh:

(Såg nu att du skrev "spanska och engelska"; pratar ni svenska med varandra också?)
 
Lite OT nu här men av ren nyfikenhet: växlar ni lite random mellan språken eller bestämmer ni vilka dagar ni ska prata vilket språk eller något sådant? :)
Det är helt random och beror mest på vad vi känner för. Händer ofta att vi pratar olika språk också; jag spanska och han engelska, eller att vi båda växlar mellan språken medan vi pratar.
Jag tänker mig att när man är nybörjare på ett språk så är det lätt att av bekvämlighet växla över till ett annat språk man är bättre på, och att man därför måste vara lite mer strikt med att faktiskt prata t.ex. spanska om man vill befästa det?
Ja, alltså absolut. När man precis lär sig språket måste man ju ha rätt mycket disciplin för att inte använda det lättare språket. För oss kom det dock väldigt naturligt att traggla med spanskan eftersom jag faktiskt pluggade språket och ville klara mina tentor :p. Vi bestämde en dag bara att vi skulle sluta prata engelska och så var det med det. Idag talar jag spanska flytande.
(Såg nu att du skrev "spanska och engelska"; pratar ni svenska med varandra också?)
Ja, men väldigt lite. Min partner kan väldigt lite svenska men använder allt han kan och jag slänger in de svenska uttryck som jag vet att han känner till. Men jag kan inte påstå att vi liksom pratar svenska, det är mer att varenda samtal vi har är en mix mellan alla våra tre språk. Han talar dock många språk så jag är övertygad om att han kommer att lära sig väldigt snabbt när han väl hinner börja studera lite.
 
Lite OT nu här men av ren nyfikenhet: växlar ni lite random mellan språken eller bestämmer ni vilka dagar ni ska prata vilket språk eller något sådant? :) Jag tänker mig att när man är nybörjare på ett språk så är det lätt att av bekvämlighet växla över till ett annat språk man är bättre på, och att man därför måste vara lite mer strikt med att faktiskt prata t.ex. spanska om man vill befästa det?

Min sambo som är engelsman kan helt plötsligt prata svenska med mig och då fattar jag ingenting, verkligen ingenting... :nailbiting: Han måste berätta att han ska prata svenska innan han gör det, för jag är så inställd på engelska. :angel:
 
@niphredil Ah, det där att faktiskt plugga språket är nog en bra grej för motivationen. Hade det bara varit snack med partnern hade nog iaf jag blivit för lat ;).

En kille i bekantskapskretsen är en sån där multi-språkbegåvning. Han har danska föräldrar men är uppvuxen i Belgien och ser franska som sitt modersmål. Han talar även engelska flytande (i princip modersmålsnivå), spanska och kinesiska. Nu har han en svensk tjej och bor i Sverige. De pratar dock engelska med varandra, mest pga att hon inte kan hålla sig ifrån att rätta honom konstant när han gör grammatiska fel eller inte hittar de svenska orden. Med oss andra försöker han prata svenska numera för att komma in i språket. Dock var han tvungen att aktivt be folk börja prata svenska med honom - när man märker att någon kämpar lite med språket är det lätt att gå över till engelska (om man vet att personen behärskar detta vill säga) för att "hjälpa till". Det blir ju dock en björntjänst om personen faktiskt vill lära sig svenska.
 
@snow Nä att plugga språket känns självklart för oss båda. Jag läste en nybörjarkurs på en språkskola och min kille har en sån CD-språkkurs som han ska börja sitta med på helgerna :).
 
Det förstår jag :) Vill du skicka den till några utvalda finns det säkert flera (jag inkluderad :) ) som kan tänka sig att lösa den och se över den. Inte för att jag är nån expert på nått sätt! Men ifall du vill ha inputs :)
Tack, jag skickar den till dig.
Någon fler som känner sig manad att assistera?
 
Min sambo som är engelsman kan helt plötsligt prata svenska med mig och då fattar jag ingenting, verkligen ingenting... :nailbiting: Han måste berätta att han ska prata svenska innan han gör det, för jag är så inställd på engelska. :angel:

Samma för mig. När nuvarande börjar prata svenska så måste jag be honom upprepa sig, inte för att svenskan är dålig på något sätt utan för att jag är så inställd på engelska. När jag vet att han ska säga något på svenska har jag inga problem att förstå.
 
Är det bara jag som tycker det är jobbigt när killen bjuder? Jag betalar såklart också ibland, men han betydligt oftare. Detta för han vill och har högre inkomst och mindre utgifter.
 
Japp! Han började med "Jag vill tillhöra dig fröken". Sen kom detta:

"Du är mycket ljuv i mina ögon! Jag önskar ge dig min åtrå och respekt, jag vill stå dig till tjänst fröken! :) Tillåt mig att få träffa dig någon dag när Göteborg står för mina fötter? Jag ämnar anlända till dig i en droska, med tjänare vid min sida, ett plommonstop på mitt huvud, spatserkäpp i min hand och monokel i mitt vänstra öga! Sedan kommer eder fröken att serveras en anspråkslös liten pralin, om så behagar! :)"

Det där kommer från en roman som gjorts film av. Jag är dålig på filmer mm men känner igen detta. Det där med Göteborg är nog tillskarvat men resten.

Men vafan, Syna för fan. Om inte annat så kan du klappa på hästen framför droskan, och vem vet, kusken kan ju vara något att ha i stället så kan han stå kvar där med sin tjänare och plommonstopet i hand.

Tanken är nog att du skulle svara med det brevsvar som var i boken, säkert nåt eldigt.
 
Är det bara jag som tycker det är jobbigt när killen bjuder? Jag betalar såklart också ibland, men han betydligt oftare. Detta för han vill och har högre inkomst och mindre utgifter.

Det är jobbigt med sådana känslor, och så lätt att råka få det ner i halsen sen. Men att prata om det med varandra är nog viktigt.
 
Det är jobbigt med sådana känslor, och så lätt att råka få det ner i halsen sen. Men att prata om det med varandra är nog viktigt.
Jag har nämnt det någon gång och han säger att han gärna bjuder. Kan ta ett exempel från helgen, han ska till en affär som jag behöver en sak ifrån och frågar då om han kan fixa det. Vilket han skulle göra och jag sa att du får pengar sen, sen ville han inga pengar ha. Jag tackar så klart och skulle göra det samma mot honom, men det känns fel!
 
Det förstår jag, man ska göra det man känner sig bekväm med. Men kan också säga att det är en vanesak. Eftersom jag umgås med mycket vänner från andra länder pratar jag ofta engelska, lika så är det vanligt på arbetsplatser att inte alla kan svenska, så numera pratar jag på som ingenting för det mesta (har fått höra att min engelska är bra, men däremot har jag ett extremt svenskt uttal, vilket jag tycker låter hemskt, men tur att jag slipper lyssna på mig själv). Är jag trött eller stressad blir det ju lite sådär däremot.. Men känner man sig osäker på förhållande-biten känns det ju dumt att lägga på ytterligare en svårighet. Sen är det ju skillnad, står drömprinsen där... ja, då gör han ju det, oavsett vilket språk han talar eller vilket land han bor i (been there, done that), vilket oftast inte stämmer överens med vad man tänkt sig på förhand.
Vanesak eller ej, jag vill kunna göra mig förstådd från början utan att det ska uppstå frågetecken och i dagsläget är jag inte på den nivån, så då står jag hellre över och lämnar över till någon annan istället, som vill ha dom. :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 642
Senast: Palermo
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 297
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 269
Senast: gullviva
·
Relationer Stör mig på hundmänniskor som tackar nej till att komma och hälsa på om deras hundar inte får följa med. Jag har katt. Nej jag vill...
12 13 14
Svar
263
· Visningar
11 965
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp