Inte bara nätdejting del 9

[ptr]

Den lurar absolut. Min vän försökte lugna mig idag och säga att relationen med mitt ex var en mycket speciell sådan och att jag inte borde vara orolig för att det ska bli så illa igen, då vanliga relationer inte går så snett. Hon trodde inte att jag riskerar att dras till en sådan person en gång till. Jag sa att oavsett om jag skulle dras till en liknande person igen eller inte så finns det minst lika svåra trauman som kan drabba en relation. Tänk om han får cancer? Tänk om han dör i en bilolycka? Hon sa att man inte kan gå och vara rädd för sådana saker, och det fattar jag såklart själv också. Frågan är bara.. om man är rädd då, ändå?

Medvetenheten gör mycket - men med insikten kommer rädslan. Med rätt hjälp kan rädslan vändas till respekt för tankarna i stället för att man sopar dem under mattan och blir torsk på skiten igen. Hårt och rå verklighet, har man dragit det lasset så har man gjort sitt i den branschen och behöver inte hamna där igen.

 

[Singoalla]

Vad är alternativet? Inte leva med min man som jag älskar så mycket av rädsla för att nåt ska hända honom? Det går ju inte.

För mig som inte älskar någon känns det mer rimligt att faktiskt inte börja älska någon, eller att bli kär. Jag skulle såklart aldrig heller lämna en befintlig relation där jag älskar någon p.g.a rädsla.

Men att stanna i min trygga bubbla ett tag till och inte ta några risker? Ptja...

 

[Raderad medlem 6459]

@Singoalla Om du inte känner dig redo är det väl en god idé att vänta? Ingen poäng i att stressa fram nåt om det inte känns bra.

 

[ptr]

För mig som inte älskar någon känns det mer rimligt att faktiskt inte börja älska någon, eller att bli kär. Jag skulle såklart aldrig heller lämna en befintlig relation där jag älskar någon p.g.a rädsla.

Men att stanna i min trygga bubbla ett tag till och inte ta några risker? Ptja...

Ta det varligt och var rädd om dig. Det innebär inte att du väljer bort att kära ner dig, bara att du inte låter dig ryckas med som löven för höststormen.

 

[Singoalla]

@Singoalla Om du inte känner dig redo är det väl en god idé att vänta? Ingen poäng i att stressa fram nåt om det inte känns bra.

Det var nog det jag insåg idag, att jag kanske inte riktigt är redo trots allt. Möjligtvis kanske redo om man skulle kunna få ta det väääldigt slow med någon och få bearbeta varje känsla som dyker upp i sin egen takt. Inatt blev det så intensivt med mycket känslor på samma gång, och jag skulle gissa också därför en lika intensiv motreaktion idag.

 

[vallhund]

Det var nog det jag insåg idag, att jag kanske inte riktigt är redo trots allt. Möjligtvis kanske redo om man skulle kunna få ta det väääldigt slow med någon och få bearbeta varje känsla som dyker upp i sin egen takt. Inatt blev det så intensivt med mycket känslor på samma gång, och jag skulle gissa också därför en lika intensiv motreaktion idag.

Kan vara att det är så, glöm inte att ta hand om dig!

 

[Koltrast]

Okej. Jag har skaffat tinder. Det är beroendeframkallande, men leder det till något? Jag vet inte, jag är nog för feg. Hittills matchar jag med dem jag gillar, men fegar ur att skriva och känner mig mest bortkommen. Finns det någon underförstådd regel om vem som börjar skriva?

 

[Bison]

Okej. Jag har skaffat tinder. Det är beroendeframkallande, men leder det till något? Jag vet inte, jag är nog för feg. Hittills matchar jag med dem jag gillar, men fegar ur att skriva och känner mig mest bortkommen. Finns det någon underförstådd regel om vem som börjar skriva?

Visst leder det till något.
Släng iväg ett hej till någon, det är en början.

 

[Snubbelfot]

Okej hörrni, jag är helt totalt jättelost och smått skräckslagen vid tanken, men jag funderar på att skaffa tinder. Så. Är tinder bara för sex/kk-relationer?

Mitt intryck, från när jag var mera "sökande" var faktiskt tvärtom. Tyckte folk var övervägande rätt seriösa och inte alls så ligginriktade som jag hade hoppats på. Fast det kan ju vara en genusfråga iofs.

Och apropå vem som skriver först - nej, jag har inte uppfattat någon generell trend eller praxis. Tycker mest det verkar kontraproduktivt att inte skriva så fort man matchar.

 

[athena_arabians]

Herregud, just nu är det mycket karlar. Orkar inte ens presentera dem här i tråden, men en utav dem förtjänar ett eget inlägg.

Vi träffades på en fest igår kväll och gick hem tillsammans. Tanken var väl att vi skulle ligga, men vi hade bara så mycket att prata om. Satt uppe och drack bubbel och snackade skit till kl. 8 på morgonen. Det var liksom känslor i luften på ett helt annat sätt än vad det brukar vara, och vi pratade om att det känns som att vi känt varandra hur länge som helst. Det var något i mig som bara kändes som "hemma", med honom.

I morse slog hela systemet bakut. Jag fick total panik och ringde en kompis och bara grät. Snyftade helt orimliga saker som typ "Tänk om han kommer slänga sina smutsiga kläder på mitt golv? JAG VILL INTE HA KLÄDER PÅ GOLVET!" och "Han glömde släcka badrumslampan två gånger och jag kan liksom inte leva mitt liv med en tänd badrumslampa! Eller att alltid behöva tjata om det!"



Tror visst att det är en viss fröken här som inte alls är lika redo för något seriöst som hon själv tror..

När jag åkte hem från särbon efter att ha varit där första gången (när vi blev ihop) bröt jag ihop på Max i Sundsvall och ringde min kompis och störtgrinade och undrade vad jag höll på med

Det blev ju bra till slut (även om jag blir lite lätt vansinnig ibland när han strör kläder omkring sig ).

 

[Hyacinth]

Okej. Jag har skaffat tinder. Det är beroendeframkallande, men leder det till något? Jag vet inte, jag är nog för feg. Hittills matchar jag med dem jag gillar, men fegar ur att skriva och känner mig mest bortkommen. Finns det någon underförstådd regel om vem som börjar skriva?

den som vill ligga mest?

 

[Koltrast]

den som vill ligga mest?

Okej, det tycks inte vara jag. Jag är alldeles för pryd och blyg.

Nu är det några som skrivit trots allt. Min reaktion är ganska lustig och underhållande. Jag får hjärtklappning och blir ganska stressad

 

[Hyacinth]

Okej, det tycks inte vara jag. Jag är alldeles för pryd och blyg.

Nu är det några som skrivit trots allt. Min reaktion är ganska lustig och underhållande. Jag får hjärtklappning och blir ganska stressad

Jag skulle aldrig palla att app-dejta. Jag är också pryd, tro det eller ej.

 

[Singoalla]

Jag skulle aldrig palla att app-dejta. Jag är också pryd, tro det eller ej.

Folk tror alltid att jag är pryd, av någon anledning. Det är jag inte

 

[Hyacinth]

Folk tror alltid att jag är pryd, av någon anledning. Det är jag inte

Prydlig, har vi ju konstaterat

 

[Singoalla]

Prydlig, har vi ju konstaterat

Troligtvis därför folk tror att jag är pryd också

 

[Singoalla]

När jag åkte hem från särbon efter att ha varit där första gången (när vi blev ihop) bröt jag ihop på Max i Sundsvall och ringde min kompis och störtgrinade och undrade vad jag höll på med

Det blev ju bra till slut (även om jag blir lite lätt vansinnig ibland när han strör kläder omkring sig ).

Visst reagerar man helt rimligt ibland Vad var det som fick dig att tvivla just då?

 

[athena_arabians]

Visst reagerar man helt rimligt ibland Vad var det som fick dig att tvivla just då?

Ingen aning men jag misstänker att det var lite liknande som för dig, det blev för mycket känslor på en gång. Jag har inte direkt något fantastiskt track record när det gäller män/förhållanden heller så jag var ganska bränd och less på det hela. Det sista jag var ute efter var ett förhållande, jag hade tom lagt sex på hyllan för jag orkade inte engagera mig ens i det

Men ja, det är lite spännande att fulgrina på parkeringen vid Max i Birsta...

 

[Magiana]

Jag blir alltid lite rädd när jag träffar någon jag gillar eller om det börjar bli seriöst.
Kan det vara något sånt?

Det är igenkänningsfaktor på det där. Var och hur skiter det sig den här gången? Och det tog ju trots allt nästan fyra år innan jag ens tänkte tanken att släppa in någon i mitt liv igen. Eller tanken fanns tidigare, men att ta steget? Det fanns inte på kartan.

 

[tuaphua]

Den lurar absolut. Min vän försökte lugna mig idag och säga att relationen med mitt ex var en mycket speciell sådan och att jag inte borde vara orolig för att det ska bli så illa igen, då vanliga relationer inte går så snett. Hon trodde inte att jag riskerar att dras till en sådan person en gång till. Jag sa att oavsett om jag skulle dras till en liknande person igen eller inte så finns det minst lika svåra trauman som kan drabba en relation. Tänk om han får cancer? Tänk om han dör i en bilolycka? Hon sa att man inte kan gå och vara rädd för sådana saker, och det fattar jag såklart själv också. Frågan är bara.. om man är rädd då, ändå?

Det kanske är så att du inte är redo än. Det vet jag inte. Och det du gått igenom var ju rätt extremt och sätter förmodligen sina spår.

Men om man tänker på rimligheten i dina känslor. Om man ska försöka resonera med dem, nu eller framöver när du känner dig mer redo..
Du har ju relationer i övrigt med folk du älskar, familj, vänner etc. Man kan ju inte gå och vara livrädd att alla man älskar ska försvinna. Det kan ju rent krasst ske att vem som helst blir sjuk. Men kollar du på dina andra alla relationer så har det ju inte hänt att ALLA de blivit sjuka, försvunnit etc. Alltså borde inte ALLA kärleksrelationer sluta så heller.