Hur mkt äter ni på en dag?

[Aroma]

Klart att det är gott. Och alla kan ju äta godsaker ibland. Äter ju regelbundet och gott nog är du troligen inte sugen på godsaker hela tiden.

Och självklart är det inte ätstört att avstå alla godsaker som erbjuds.

Jag tycker det är lite väl förenklad sätt att se på det. Äter man bra och lagom blir man inte sugen på godsaker förrän någon gång då och då. Och då kan man ju äta det.
Jag menar att man kan avstå godsaker, även om det är gott och man är sugen på det, utan att det för den skull är ätstört.

 

[mandalaki]

Ja jag har läst alla dina inlägg
Men vi får agree to disagree helt enkelt...

Men vilket trist sätt att nonchalera någon annans kunskap för att man själv "tror" en massa.

@MiniLi för dina inlägg.

 

[monster1]

@MiniLi hejja dig!

 

[Lampan]

@MiniLi
hur definieras en ätstörning, vilka kriterier måste en uppfylla för att ha en det och hur definieras en halv ätstörning?

 

[monster1]

@MiniLi
hur definieras en ätstörning, vilka kriterier måste en uppfylla för att ha en det och hur definieras en halv ätstörning?

http://atstorningar.se/olika-typer-av-atstorningar/
Om dina tankar på mat, kropp och vikt får så mycket uppmärksamhet att det påverkar ditt liv så kan du lida av en ätstörning.

 

[Lampan]

http://atstorningar.se/olika-typer-av-atstorningar/
Om dina tankar på mat, kropp och vikt får så mycket uppmärksamhet att det påverkar ditt liv så kan du lida av en ätstörning.

Vad är då ett halvt ätstört beteende?

Att tänka på sin hälsa och på vad en äter kan rimligtvis inte vara negativt
Om vi slutar att bry oss om våra kroppar, vilka effekter får det?

 

[As_Vegas]

Jag upplever att det av vissa upplevs som något fult att hålla koll och begränsa sitt matintag, utan att för den delen banta. Att begränsa hur mycket man stoppar i sig och att prioritera på vad man "spenderar" sina kalorier måste inte vara ätstört alls i mina ögon.
Å andra sidan verkar det vara alldeles för accepterat att äta enligt dieter som är rätt extrema utan att någon reagerar.
Det är för mig en stor skillnad mellan att hålla koll på vad man äter och ett ätstört beteende. Jag hade gärna sett att det blev mer accepterat att begränsa vad man äter på ett hälsosamt sätt. I dagens samhälle när det finns så mycket mat tillgängligt så tror jag att det för många människor är ett måste, utan att det behöver leda till ett stört ätbeteende.

 

[Shudde]

Så trots att du rör dig mycket håller du dig mätt på en halv portion mat, tre frukter och lite kvarg på en dag?

Jag äter lätt dubbelt så mycket på en dag och mer ändå, och jag är lika lång och väger 60 kg, stillasittande arbete och rör mig inte mycket på fritiden heller.

Otroligt vad det kan skilja!

Mätt och mätt, men har inga större problem med att vara lite hungrig. På det jag äter nu går jag ner i vikt lagom mkt/vecka (just nu ett självändamål för att kunna springa snabbare) men för att hålla vikten kanske jag skulle behöva äta en hel portion. Skulle jag sluta unna mig öl och gott vin 2-3 x/vecka kanske det skulle se annorlunda ut. Jag är ganska säker på att jag inte stoppar i mig så mkt mer. 2 ostmackor på morgonen är ju en del energi som kanske kunde gått åt bättre saker..

och för att tillägga; som stillasittande med mer mat ligger jag också ganska stadigt på typ 60-62 kg. Men jag gillar mig själv bättre 5 kilo lättare och det får jag jobba lite för.

 

[monster1]

Vad är då ett halvt ätstört beteende?

Att tänka på sin hälsa och på vad en äter kan rimligtvis inte vara negativt
Om vi slutar att bry oss om våra kroppar, vilka effekter får det?

Ett halvt ätstörtbeteende är när du uppfyller kriterierna till hälften. Om vi inte funderar över vad vi äter så mycket, hur mycket vi tränar eller vad vi väger ja då kanske vi får ett hälsosammare förhållande till våra kroppar och vårt intag av föda.

 

[Petruska]

Jag upplever att det av vissa upplevs som något fult att hålla koll och begränsa sitt matintag, utan att för den delen banta. Att begränsa hur mycket man stoppar i sig och att prioritera på vad man "spenderar" sina kalorier måste inte vara ätstört alls i mina ögon.
Å andra sidan verkar det vara alldeles för accepterat att äta enligt dieter som är rätt extrema utan att någon reagerar.
Det är för mig en stor skillnad mellan att hålla koll på vad man äter och ett ätstört beteende. Jag hade gärna sett att det blev mer accepterat att begränsa vad man äter på ett hälsosamt sätt. I dagens samhälle när det finns så mycket mat tillgängligt så tror jag att det för många människor är ett måste, utan att det behöver leda till ett stört ätbeteende.

Jag tänker snarare att kulturen är kite halvt ätstörd. Med normativ och närmasr hysterisk hälsohets, extremt generös tillgång på allt ätligt inklusive massor av junk food och så då ökande överviktsproblematik. Samtidigt.

 

[Petruska]

http://atstorningar.se/olika-typer-av-atstorningar/
Om dina tankar på mat, kropp och vikt får så mycket uppmärksamhet att det påverkar ditt liv så kan du lida av en ätstörning.

Nu var väl den texten mer av beskrivande karaktär än diagnoskriterier, men din sista mening verkar ju gälla för väldigt många. Inte minst för många av dem som lägger ut texten om vikten av att äta HÄLSOSAMT. Som ett halvt sjukt hälsoideal, om du frågar mig.

 

[mandalaki]

Jag upplever att det av vissa upplevs som något fult att hålla koll och begränsa sitt matintag, utan att för den delen banta.

Fast jag upplever att det är precis tvärtom. Idag är ätande och kroppskontroll en klassmarkör, det är fult att INTE hålla koll och begränsa, det är fult att vara tjock, det är fult att inte veta vad som är snabba eller långsamma kolhydrater, fult att inte läsa innehållsförteckningar, fult att äta halv- eller helfabrikat, inte kunna E-nummer osv.

Att hålla kontroll och vara "snygg och smal" har aldrig varit viktigare än nu. Det fula är att vara tjock.

 

[monster1]

Nu var väl den texten mer av beskrivande karaktär än diagnoskriterier, men din sista mening verkar ju gälla för väldigt många. Inte minst för många av dem som lägger ut texten om vikten av att äta HÄLSOSAMT. Som ett halvt sjukt hälsoideal, om du frågar mig.

Det finns ett test längre ner i artikeln sen kan finns även en länk till den här sidan om man känner för att kolla http://anorexibulimi.se/har-du-en-atstorning/.

 

[Mabuse]

Mätt och mätt, men har inga större problem med att vara lite hungrig. På det jag äter nu går jag ner i vikt lagom mkt/vecka (just nu ett självändamål för att kunna springa snabbare) men för att hålla vikten kanske jag skulle behöva äta en hel portion. Skulle jag sluta unna mig öl och gott vin 2-3 x/vecka kanske det skulle se annorlunda ut. Jag är ganska säker på att jag inte stoppar i mig så mkt mer. 2 ostmackor på morgonen är ju en del energi som kanske kunde gått åt bättre saker..

och för att tillägga; som stillasittande med mer mat ligger jag också ganska stadigt på typ 60-62 kg. Men jag gillar mig själv bättre 5 kilo lättare och det får jag jobba lite för.

Aha, du håller på att gå ner i vikt? Då förstår jag. Fast på så lite mat som du äter skulle jag inte bara gå ner utan rasa i vikt, och inte stanna vid 55 heller utan landa på 50 eller så.

 

[Petruska]

Det finns ett test längre ner i artikeln sen kan finns även en länk till den här sidan om man känner för att kolla http://anorexibulimi.se/har-du-en-atstorning/.

Jag är för ätstörd för att vilja göra sådana test.

Men första frågan: Är du fixerad vid hur din kropp ser ut? Alltså. De som är det skulle väl väldigt ofta svara ungefär "Nej, jag är noga med kosten för att må bra."

Herregud vad trött jag är på hälsovurmen när jag tänker på den!

 

[Shudde]

Aha, du håller på att gå ner i vikt? Då förstår jag. Fast på så lite mat som du äter skulle jag inte bara gå ner utan rasa i vikt, och inte stanna vid 55 heller utan landa på 50 eller så.

Inte så medvetet, men försöker att äta efter hunger istället för efter vad jag brukar. Som sagt väger jag om jag inte rör mig och äter "normalt" typ 5 kg mer ganska stabilt. Äter jag när jag är hungrig tills jag är mätt brukar jag landa på 55 kg.

 

[Mabuse]

Inte så medvetet, men försöker att äta efter hunger istället för efter vad jag brukar. Som sagt väger jag om jag inte rör mig och äter "normalt" typ 5 kg mer ganska stabilt. Äter jag när jag är hungrig tills jag är mätt brukar jag landa på 55 kg.

Jag har tillfälligt ätit så lite som du gör, pga sjukdom, och då går jag ner 1-2 kg per vecka. Så du måste på något sätt klara dig på väldigt mycket färre kalorier, om du kan äta så lite och ändå inte bli direkt underviktig.

På dubbla den mängd mat som du äter, så ligger min vikt stabilt på knappa 55 kg ungefär, så det är ju uppenbart rätt stor skillnad.

 

[Gnist]

Baserat på de där frågorna kan man lugnt kan dra slutsatsen att i af jag inte lider av ens en halv ätstörning. Av totalt 28 frågor, så blev det 27 solklara Nej, och det enda ja-svar som blev var just svaret på frågan om jag hoppar över en del måltider. Är jag nån gång inte hungrig, så pinar jag som sagt inte i mig mat.

Jag har alltid framhållit att jag äter vad jag vill, när jag vill. Jag vare sig unnar eller missunnar mig något och har alltså en rätt avslappnad inställning till mat. När jag är hungrig så äter jag och huvudorsaken till att jag tränar är fortfarande för att min (av skador) trasiga kropp ska må så bra som den kan och hålla så länge som möjligt.

För mig är det rätt fascinerande att det finns folk, som trots att jag typ aldrig skriver vad jag äter, antal kcal eller hur mkt jag tränat ens kan komma i närheten av tanken att jag skulle ha nån form av ätstörning/ kroppsfixering Helt obegripligt!

Sen tycker jag personligen att kvaliteten på råvarorna som jag använder mig av när jag lagar mat är viktig, men vill andra leva på halvfabrikat, nudlar, snabbmat eller what ever så är det ju deras val och inget jag lägger någon värdering i när det kommer till vilt främmande människor, såvida de inte efterlyser synpunkter såklart.

 

[As_Vegas]

Jag tänker snarare att kulturen är kite halvt ätstörd. Med normativ och närmasr hysterisk hälsohets, extremt generös tillgång på allt ätligt inklusive massor av junk food och så då ökande överviktsproblematik. Samtidigt.

Ja, jag upplever också att kulturen är lite halvt ätstörd och hysterisk. Att jag väljer bort en typ av godsak för att senare kunna unna mig en godsak som jag uppskattar betydligt mer faller liksom utanför ramarna. Antingen unnar man sig allt (vilket ses ner på) eller så unnar man sig inget och är duktig och lider pin för att vara fin. Att avstå något gott utan att faktiskt lida av det rynkas det lite på näsan åt, som om det måste vara en uppoffring eller lättja inblanat typ. Som om att det inte finns plats för ett sunt ätbetende nästan.

 

[As_Vegas]

Fast jag upplever att det är precis tvärtom. Idag är ätande och kroppskontroll en klassmarkör, det är fult att INTE hålla koll och begränsa, det är fult att vara tjock, det är fult att inte veta vad som är snabba eller långsamma kolhydrater, fult att inte läsa innehållsförteckningar, fult att äta halv- eller helfabrikat, inte kunna E-nummer osv.

Att hålla kontroll och vara "snygg och smal" har aldrig varit viktigare än nu. Det fula är att vara tjock.

Jag håller med dig, men jag upplever att man inte kan vara ärlig med att man avstår något för att hålla vikten utan att det är en uppoffring man gör. Antingen är man en tjockis, eller ett hälsofreak. Att bara tacka nej till varannan bulle för att det räcker för att hålla vikten, och att man har medvetenhet nog att göra det, verkar inte finnas på kartan för många.