Hur mkt äter ni på en dag?

[MiniLi]

Det låter lågt ja! Men jag kan garantera dig att denna person är frisk. Hela hennes familj ser ut på samma sätt. Hon lider själv av att mötas av den attityd som du förmedlade ovan. Det är inte så kul att bli stämplad som sjuk när man inte är det. I tonåren hade hon stora komplex över att sakna "former" och bröst. Nu tror jag att hon accepterat sin kroppsform.

Jag kan ju inte veta såklart, men det måste vara extremt ovanligt att kroppen mår bra och fungerar väl vid en så låg vikt.

 

[MiniLi]

Det är märkligt att någon kan sitta och påstå att en annan har en ätstörning, utifrån vad som skrivs här
Bara för att någon väljer att äta mer/ mindre/osunt så har personen inte en "ätstörning"

Men det är väl ingen här som har satt några diagnoser alls?
Däremot kan man prata om beteenden och inställningar som sunda/osunda, överdrivna och problematiska.

 

[Scata]

Fast jag blir ofta sötsugen även efter att jag ätit mat och egentligen är mätt och full med energi. Så det är nog inte riktigt så lätt.

Mmmm, det sötsuget kommer av att din kropp måste börja ta hand om allt du vräkt i dig efter en lyckad jakt ganska fort - du får absolut inte hamna i "paltkoma", för då kommer de sabeltandade tigrarna och äter dig istället. Du behöver alltså en kick-start

Det är för att vi är inte särskilt utvecklade sedan vi jagade med spjut på savannen... fodermässigt alltså

 

[Lampan]

Du missar att det är förhållandet till mat som avgör om man har en ätstörning eller ej inte vad man väger (under-, överviktig eller mitt emellan). Man kan vara normalviktig och ha en ätstörning. Man kan vara överviktig och inte ha en ätstörning. Man kan var underviktig och inte ha en ätstörning. Ätstörningen sitter i hur man förhåller sig till maten inte vad man väger. Man är dock fortfarande underviktig om man väger mindre än 18 i bmi och överviktig över 26 i bmi. Det är bara andra problem.

Ja, ens förhållande till mat kan vara sunt även om en väljer att äta varannan dag/1000 kcal/dag

Ens förhållande till mat är inte sunt om en väljer att gå ner i vikt, men ändå inte kan låta bli att för mycket/onyttigt

 

[mandalaki]

Blir någon upprörd? Däremot undrar jag fortfarande över poängen med att klassa flertalet människor som ätstörda. Är det alltid ett ätstört beteende att kontrollera sitt matintag? Är det inte snarare en förutsättning för väldigt många idag om man vill förbli normalviktig, när kalorrik mat är så lätttillgängligt och finns överallt? I kombination med ett för många väldigt stillasittande liv.

Dina frågor har ingen koppling till det jag reagerade på - alltså att flera verkar reagera rätt kraftigt när de uppfattar att de förknippas med stört ätbeteende. Själv skulle jag mest rycka på axlarna.

 

[Lampan]

Du verkar se "kraftiga" reaktioner här på forumet lite titt som tätt
Var grundar du "kraftig" reaktion på?

Dina frågor har ingen koppling till det jag reagerade på - alltså att flera verkar reagera rätt kraftigt när de uppfattar att de förknippas med stört ätbeteende. Själv skulle jag mest rycka på axlarna.

 

[Aroma]

Dina frågor har ingen koppling till det jag reagerade på - alltså att flera verkar reagera rätt kraftigt när de uppfattar att de förknippas med stört ätbeteende. Själv skulle jag mest rycka på axlarna.

Att inte hålla med och att förklara varför är inte synonymt med att bli upprörd. Visst kan man rycka på axlarna åt det, men det är ju ett diskussionsforum så då är det ju inte så märkligt att frågan diskuteras. Och jo, jag tycker frågorna är väldigt relevanta med tanke på det som diskuterats tidigare i tråden (men kanske inte direkt vänt till dig).

 

[mandalaki]

Att inte hålla med och att förklara varför är inte synonymt med att bli upprörd. Visst kan man rycka på axlarna åt det, men det är ju ett diskussionsforum så då är det ju inte så märkligt att frågan diskuteras. Och jo, jag tycker frågorna är väldigt relevanta med tanke på det som diskuterats tidigare i tråden (men kanske inte direkt vänt till dig).

Ja, om de är relevanta för tråden eller inte har jag alltså inga synpunkter på, det var just bara det att mitt inlägg inte alls handlade om det. Att det diskuteras på ett diskussionsforum har jag heller inte sagt något om, utan bara att jag blev så förvånad när folk reagerade så starkt.

 

[MiniLi]

@MiniLi
Stoppar man i sig mer än man behöver så går man upp i vikt och eftersom alla har olika behov beroende på ett flertal olika parametrar, så tycker jag det blir lite fel att beskriva att såna som ex.vis jag har "ett väldigt litet intag" och därmed lägga in en negativ värdering i hur mycket vi äter.

Omvänt så skulle jag då kunna sitta här och påstå att det är osunt att vräka i sig såna mängder som + 2000 kcal per dag. Om jag gjorde det, tvingade i mig den mängden kcal så skulle det för mig vara ett ätstört och osunt matbeteende, men varför skulle jag dra parallellen att det som inte vore bra för mig och min kropp är fel för alla andra och deras kroppar, när jag vet att det är precis lika normalt och sunt för dem och deras kroppar som ett lägre intag är för mig och min kropp?

Ponera att jag hade varit en yngre tjej, samma kropp, samma aktivitetsnivå osv istället för den halvtant jag är.
Då hade jag troligtvis varit mer mottaglig för att andra lägger in negativa laddningar i vad jag äter och mått dåligt över det. För det är avsevärt vanligare i den åldern att ta åt sig av omgivningen och faktiskt tro på att det är något fel på en och spinna vidare på det och *voila* så har man slagit in på vägen som leder mot ett osund förhållande med mat.

Jag tycker alltså att man bör tänka sig för innan man lägger in värderingar i vad andra äter och att man inte bör raljera över sådant alltför lättvindigt.

Mår man bra, har ett aktivt liv, har en lagom vikt, är pigg, frisk och mår bra, äter mat och inte lever på godis, kakor och läsk enbart (vilket inte är hållbart)? Ja, då äter man rätt för den man är.

Jag äter vad jag vill när jag vill, i vilken mängd jag vill.
Det och inget annat är anledningen till att jag äter mindre än andra, inte för att jag vill gå ner i vikt eller för att jag "missunnar" mig något.

Jag tycker nog att det är mycket värre att tex ungdomar läser här om hur många som går upp i vikt om de äter mer än x eller y antal kalorier osv. Tycker det är mycket värre om ungdomar läser allt som skrivs här i syfte att normalisera ett väldigt begränsat matintag.
Det spelar liksom ingen roll att man samtidigt skriver om hur sund och frisk man är.

Jag raljerar inte alls, och jag skriver definitivt inte lättvindigt. Jag VET att det finns jättestora problem på många skolor, i många idrottsföreningar, i hästvärden, på gymmen, i många kompisgäng osv. Dessa problem handlar inte om fetma och övervikt utan om att träning och restriktivt ätande står i centrum på ett sätt som skapar problem för dessa ungdomar.

Om du nu varit en yngre tjej så hade jag tyckt att det varit desto viktigare att förklara att det inte alls är konstigt att äta helt normala mängder mat.

Kan inte riktigt se poängen med att klistra på etiketten ätstörd eller delvis ätstörd på var och varannan människa, och bara de med "optimalt ätande" som icke ätstörda. Och vad är optimalt ätande? Är det att aldrig fundera på vad och hur mycket man äter utan bara ge kroppen "vad den vill ha"? Det tror ju inte jag, jag tror en majoritet faktiskt måste tänka vad de äter och begränsa sig på ett eller annat sätt. Särskilt när man börjar komma upp lite i åren och inte har förbränning som en tonåring.
Har man mycket kontakt med människor med ätstörningar förstår jag att man präglas av det. Men på det stora hela är ju problemet att människor äter för mycket, inte för lite. Övervikt är ju en otroligt mycket mer utbredd än undervikt (i västvärlden).

Nu kan inte jag se att varken jag eller någon annan människa klistrat etiketter på någon?

Det är ju inte så att jag lever helt isolerat och enbart kommer i kontakt patienter. Jag lever ju, precis som vi alla, i det här samhället med helt sjuka skönhetsideal där "strong is the new skinny" och "sitta är det nya röka" och alla andra helt sjuka normer.
Jag träffar ju massor med människor även utanför jobbet och jag märker hur påverkade de är av all hets kring sundhet. Jag hör dessutom om hur svårt det blir för personer med ätstörning att "bli frisk till en sjuk värld" eller hur svårt det är att äta normalt när ingen annan gör det. Hur svårt det är att umgås med vänner eftersom att många inte pratar om annat än mat och träning.
Jag har aldrig påstått att alla dessa människor är sjuka, men det är ett sjukt beteende och sjuka ideal. Även om inte alla människor uppfyller kriterierna för en diagnos så verkar det som att andelen människor med så kallade subkliniska symptom ökar.

Och det är ju liksom inte bara att äta för lite som är problemet. Forskning har visat att det finns ett jättestort mörkertal för hetsätningsstörning, en ätstörning som är starkt förknippad till övervikt.
Den vidmakthållande faktorn för hetsätning, oavsett om det gäller bulimi eller BED, är generellt kroppsmissnöje och försök till "bantning". Alltså - när folk känner sig tjocka och försöker banta kan det istället leda till att de börjar hetsäta eller överäta och därmed ökar i vikt. Lösningen är inte dieter eller restriktivt ätande, det är att känna sig bekväm med kroppen oavsett och att ge kroppen tillräckligt med näring så att man inte faller in i hetsätning eller överätning pga sug.

Så jag köper faktiskt inte det där med att övervikt är ett större problem. Särskilt inte när övervikten kanske paradoxalt nog i många fall kan vara orsakad av misslyckade bantningsförsök och sjuka kroppsideal.

När jag var i kontakt med vården fick jag en skala som visade att from bmi 26 var jag överviktig. Då förstår jag att folk tänker att de inte ska ligga på bmi 25 "att de nästan är överviktiga"

BMI 25-30 är väl dock vad som kallas kosmetisk övervikt?
Men ja jag förstår hur du menar, folk blir rädda för det övre spannet och glömmer att det faktiskt kan vara helt sunt och normalt utifrån ens egna förutsättningar.

Jag tror inte det är så enkelt. För mig är osund inställning till mat framförallt tankar och känslor.
jag vet många som äter en eller två gånger om dan och mår bra av det och gillar det. Då förstår jag inte varför det ska anses fel.

Fast om man äter en gång om dagen så kan man ju omöjligt få i sig det som kroppen behöver?
Det måste vara jättesvårt att få i sig tillräckligt med kolhydrater, protein och fett + alla andra näringsämnen.

Sen får väl folk göra hur de vill, men jag gillar inte när det påstås på internetforum (som dessutom besöks av många unga människor) att det minsann är heeeelt normalt att äta typ ingenting.

 

[MiniLi]

Jag tror inte det bara handlar om att fastna i dieter. Dvs det handlar nog inte bara om dieter.
I vissa fall är övervikten ett resultat av ett ätbeteende dvs man har mat som tröst etc.
Med dieten fortsätter man bara det

Alltså du kan ju tro vad du vill, men i det här fallet så finns det forskning och mängder med klinisk erfarenhet som motbevisar dig.
Sen har jag aldrig sagt att det är dieten i sig som får folk att bli sjuka, men i nästan alla insjuknanden finns någon form av bantning med och bidrar. Tillsammans med kroppsmissnöje.

Personligen ligger jag helst på drygt 19 i BMI
Då mår jag bäst och trivs med min kropp

Det end som kan vara provocerande för mig, är när en person som ligger på drygt 25 och är synbart överviktig. Påstår att jag har ett ätstört beteende

Det är inte kroppsfixeringen i dag som är problemet. Det är att vi vill lägga skam på andra hur dom äter och hur dom vill se ut

Fast BMI 25 kan vara helt normalt för den personen. Och även om det är något kilo extra så är inte det något konstigt.

Och JO - kroppsfixering är ett enormt problem!

För hon ser ju antagligen bara de som kommer som patienter. Hon ser antagligen inte alla som klarar det bra.

Precis, bilden av människors ätbeteende blir något snedvridet när en jobbar med ätstörningar

Men ge er. Vad tror ni egentligen? Att jag sitter instängd i ett rum på sjukhuset och aldrig ser annat än jättesjuka patienter?
Tror ni inte att jag träffar folk i min vardag? På fritiden? Läser tidningar?

Men hur menar du att någon "borde ligga på Bmi 25"? Tänker du dig att alla människor borde äta ungefär lika mycket eller ungefär så mycket som man alltid känner för? Och så hamnar där man hamnar i vikt och något annat är ohälsosamt? Styr man matintaget på annat vis så är det ätstört, även om alternativet är att man ligger på gränsen för övervikt?

Alla människor har ju olika genetiska förutsättningar och ser olika ut i kroppen. Vi har också lite olika näringsbehov.
Vissa människor är liksom av genetiken jättesmala och uppfattas som omgivningen att de "kan äta hur mycket som helst utan att gå upp", andra är desto större.

När ens hungers- och mättnadssignaler samt ämnesomsättning fungerar som de ska så blir vikten självreglerande. Med ett regelbundet ätande kommer du bli hungrig lagom till att det år dags att äta, du kommer bli mätt när du intagit en lagom stor portion och sedan bli hungrig på nytt när det är dags att fylla på. Har du ätit jättemycket vid ett mål kommer du vara mindre hungrig vid nästa.
Har du motionerat blir ju mer hungrig, och om du bara legat hemma i soffan är du mindre hungrig.
Kroppen styr ju det här, sålänge man inte är där och grejar för mycket och har förmågan att känna av de här signalerna. Då kommer man hamna på sin "idealvikt", som såklart varierar utifrån individen.
Vissa ligger naturligt kring bmi 19, andra kring bmi 25. Inget av det är fel.

Det kommer såklart variera hur mycket man behöver äta. Någon som är 180 cm lång har såklart mer kroppsmassa att ge näring till än någon som är 150 cm lång. Män behöver ofta äta mer än kvinnor (de är ju generellt längre/större också) och fysiskt aktiva behöver äta mer än mindre fysiskt aktiva.
Men variationen på näringsbehov är förmodligen inte så stor att någon "ska" ligga på tex 1200 kcal/dag. De flesta behöver nog kring 2000, lite upp eller ner. Vissa behöver betydligt mer.

Problemet är ju dels när man slutar lyssna på kroppens signaler. Det gäller ju både när man hoppar över måltider trots att man är hungrig eller när man äter fast man egentligen är mätt. Detta kan man ju göra av många anledningar, men om man strular för mkt med detta kommer kroppens signaler mattas av. Många får nog lära sig redan som barn att mat kan reglera känslor och genast börjar man tröstäta eller liknande. Sen blir man lite större och börjar banta och så är den onda cirkeln igång.
Äter man kasst påverkas ämnesomsättningen också. Det är ju anledningen till att vissa (inte alla) går ner i vikt av att äta MER än innan, för att ämnesomsättningen ökar till normala nivåer när man äter bättre.

Men om man "genetiskt" ligger på tex bmi 24, men tycker att man känner sig finare på bmi 19 så kommer det vara en evig kamp. Då kommer man vara tvungen att äta jättelite för att hålla sin önskevikt. Istället för att bara acceptera att alla ser olika ut och att man är lika mycket värd oavsett.

 

[MiniLi]

Där ser man, jag hade tyckt det varit superkrångligt och onödig tid att sätta i sig massa mellanmål som vuxen, mellanmål åt jag som barn och jag tycker det är för barn, en frisk vuxen kropp har inget behov av att äta fem sex gånger om dagen enligt mig innebär att äta så ofta bara onödigt krångel
Men alla är olika

Jag förstår faktiskt inte krånglet.
Många äter frukost innan jobbet. Sen är det väldigt vanligt med förmiddagskaffe på jobbet, då är det smidigt att ta en frukt eller nåt.
Sen är det lunch. De flesta har liksom lunchrast på jobbet.
På eftermiddagen är det ofta kaffe igen - åter igen går det väldigt smidigt att stoppa i sig ngt ätbart samtidigt.
På kvällen kan det väl se lite olika ut men många äter middag antingen ganska direkt efter jobbet eller senare. Äter man middag direkt efter jobbet kommer man troligen bli hungrig igen innan man ska sova, och då kan man stoppa i sig en smörgås.
Äter man middag sent kommer man troligen hinna bli jättehungrig däremellan och då är det smidigt att stoppa ngt i munnen på väg till stallet eller vad det nu är man ska göra.

Vad är krånglet egentligen?

 

[MiniLi]

Det låter orimligt högt. Jag är 1.66 och med BMI 25 skulle jag ligga och tangera 70 kilo. Då hade jag absolut haft (i mitt tycke) osunt mkt fett på kroppen, klart överviktig!

Ja alla är ju byggda olika, så alla människor kommer såklart inte se likadana ut på samma BMI.
Jag kan dock inte låta bli att tänka på att du väl jobbar inom modebranchen som ju är ökänd för skyhög frekvens av ätstörning, osunt förhållande till kropp och till mat. Jag kan inte låta bli att tänka att din bild av vad som är "normalt" när det gäller kroppens utseende troligen är påverkad av den kontext du florerar i.

 

[Raderad medlem 6459]

@MiniLi

 

[Gnist]

Jag tycker nog att det är mycket värre att tex ungdomar läser här om hur många som går upp i vikt om de äter mer än x eller y antal kalorier osv. Tycker det är mycket värre om ungdomar läser allt som skrivs här i syfte att normalisera ett väldigt begränsat matintag.
Det spelar liksom ingen roll att man samtidigt skriver om hur sund och frisk man är.

Jag raljerar inte alls, och jag skriver definitivt inte lättvindigt. Jag VET att det finns jättestora problem på många skolor, i många idrottsföreningar, i hästvärden, på gymmen, i många kompisgäng osv. Dessa problem handlar inte om fetma och övervikt utan om att träning och restriktivt ätande står i centrum på ett sätt som skapar problem för dessa ungdomar.

Om du nu varit en yngre tjej så hade jag tyckt att det varit desto viktigare att förklara att det inte alls är konstigt att äta helt normala mängder mat.

Fast jag har ingenstans skrivit hur många kcal/dag jag stoppar i mig, jag har heller aldrig skrivit att jag väljer att begränsa mitt matintag, tvärtom. Vilket faktiskt innebär att varken du eller någon annan har en aning om den mängd mat jag äter.
Det jag skrivit är att OM jag inte är hungrig så äter jag inte. Istället för att tvinga i mig mat så lyssnar jag alltså på min kropp i det läget och inte heller har jag skrivit att det är något som sker ofta/ibland/då och då.

Det du skriver går lätt att tolka som att helt oavsett man är hungrig eller ej, så ska man pina i sig mat "för det är sundast" och där skiljer sig vår uppfattning då jag anser att, som frisk människa tvinga i sig mat när man inte alls är hungrig faktiskt är att slå in på en osund väg i sitt förhållande till mat..

Det känns som att du läser in avsevärt mer än vad som egentligen finns i en del inlägg.

 

[LiZH]

@MiniLi

 

[stjarnhimmel]

Ja alla är ju byggda olika, så alla människor kommer såklart inte se likadana ut på samma BMI.
Jag kan dock inte låta bli att tänka på att du väl jobbar inom modebranchen som ju är ökänd för skyhög frekvens av ätstörning, osunt förhållande till kropp och till mat. Jag kan inte låta bli att tänka att din bild av vad som är "normalt" när det gäller kroppens utseende troligen är påverkad av den kontext du florerar i.

Så @tornblomma är påverkad av den kontext hon är i men du är inte påverkad av den kontext du är i?
Du menade ju att du inte bara träffar patienter och på samma sätt lär ju även @tornblomma träffa andra än Bara supersmala modeller.

 

[MiniLi]

Fast jag har ingenstans skrivit hur många kcal/dag jag stoppar i mig, jag har heller aldrig skrivit att jag väljer att begränsa mitt matintag, tvärtom. Vilket faktiskt innebär att varken du eller någon annan har en aning om den mängd mat jag äter.
Det jag skrivit är att OM jag inte är hungrig så äter jag inte. Istället för att tvinga i mig mat så lyssnar jag alltså på min kropp i det läget och inte heller har jag skrivit att det är något som sker ofta/ibland/då och då.

Det du skriver går lätt att tolka som att helt oavsett man är hungrig eller ej, så ska man pina i sig mat "för det är sundast" och där skiljer sig vår uppfattning då jag anser att, som frisk människa tvinga i sig mat när man inte alls är hungrig faktiskt är att slå in på en osund väg i sitt förhållande till mat..

Det känns som att du läser in avsevärt mer än vad som egentligen finns i en del inlägg.

Jag trodde det framgick att jag svarade lite bredare än just kring ditt specifika matintag..

 

[MiniLi]

Så @tornblomma är påverkad av den kontext hon är i men du är inte påverkad av den kontext du är i?
Du menade ju att du inte bara träffar patienter och på samma sätt lär ju även @tornblomma träffa andra än Bara supersmala modeller.

Jag är helt klart påverkad av min kontext. Den gör att jag har fått upp ögonen för sånt som jag annars kanske inte hade förstått.

 

[fio]

Det där tycker jag lät bra! Och nåt som kan funka för mig! Om jag tar bort ris/ pasta etc då jag inte mår bra av det.
Har du någon aning om hur mkt kalorier det kan vara? Jag förstår ju att det beror på storleken på portionerna
Men kan jag få in det på 1300-1400 kalorier? Borde väl funka utan riset/ pastan?

Tror inte du lär hamna på mer än 700 kcal om du tar bort kolhydraterna beroende på vad du tänkt ersätta det med.

Jag räknade jättenoga när jag gick på diet tidigt våras och då åt jag nog mkt mer än detta och kom sällan över 800 kcal. Proteiner mest och kolhydraterna bestod av grönsaker.

 

[Sonic76]

Jag är ju mycket medveten om att mitt dåliga matintag är orsaken till min övervikt
Astmassk kunde inte fatta att jag vägde så mkt med tanke på att jag gick eller cyklade så mycket
Sen är nog inte sköldkörteln helt rätt medicinerad men läkarna frågar inte hur jag mår utan tar bara nya prover och utgår från det. Men sköldkörteln är sån liten del av det hela.
Synd att jag inte är sån som går ner av sorg för det har jag haft så det räcker i livet och dt kommer mer nu