Hur mkt äter ni på en dag?

[lil-sis]

Det sa jag inte heller !
Men det finns många som äter frukost , mellanmål , lunch, mellanmål , middag, kvällsmål ex där mellanmålen inte är frukt , nötter, russin.

Ja jag äter så.
Och nej det tar inte särskilt mycket tid i anspråk.

En banan är till exempel ett mellanmål.

Eller en knäcke med ost och skinka.

Eller en burk kvarg.

Eller en liten skål med fil.

Den disk som blir ställs i maskinen.

 

[Aroma]

Jag undrar över flera inlägg i den tråden på den punkten, det verkar känsligt att säga att ett ätbeteende kan vara stört. Det förvånar mig. Om någon skulle säga att mitt ätbeteende var stört skulle jag inte bli det minsta upprörd. Det är ju ingen förolämpning? Blir man upprörd är det kanske ett tecken på att ens ätande inte är så oproblematiskt som man vill tro.

Blir någon upprörd? Däremot undrar jag fortfarande över poängen med att klassa flertalet människor som ätstörda. Är det alltid ett ätstört beteende att kontrollera sitt matintag? Är det inte snarare en förutsättning för väldigt många idag om man vill förbli normalviktig, när kalorrik mat är så lätttillgängligt och finns överallt? I kombination med ett för många väldigt stillasittande liv.

 

[Lampan]

Underbart. Tjockisar ska alltså hålla klaffen eftersom de har så dålig karaktär.


Min behandlare på ätstörningsenheten var en rund, äldre dam. Hon var den absolut bästa behandlare jag träffat på. Hon hade nämligen ett sunt förhållande till mat och kroppar. Hennes vikt var inte relevant för hennes kapacitet.

Nja, nu läste du väl ändå lite fel

 

[Raderad medlem 6459]

För hon ser ju antagligen bara de som kommer som patienter. Hon ser antagligen inte alla som klarar det bra.

Jag tror att vi lugnt kan räkna med att @MiniLi är duktig på sitt jobb och väldigt kunnig och framförallt så pass med i matchen att hon vet att det finns människor utan ätstörningar.

Jag tycker dina invändningar mot henne i tråden är jättemärkliga.

@mandalaki Fattar inte heller varför det är så farligt att få höra att man har dåliga/"störda" matvanor. Jag har det absolut, det är liksom bara ett faktum.

 

[EmmaBovary]

Jag har dock inte sagt något om just 5:2?

Men total fasta i ett dygn är lite mer extremt. Likaså det väldigt lilla intaget som många här beskriver och sedan motiverar det med att de annars blir "överviktiga".

Det vet jag, men jag vet flera som kör i stort sett helt fasta de dagarna, så jag drog 5.2 och periodisk fasta under samma kam, lite felaktigt ursäkta!

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tycker mig se ett samband där många (inte alla) som uppger ett väldigt litet intag också beskriver en väldigt smal målbild. I stil med "jag kan inte äta mer än 1200 kcal om jag ska ligga på max bmi 19". Sen att de kanske "borde" ligga på bmi 25 verkar liksom inte passa in..

Jag har inte sagt att någon här måste ändra sitt ätande, men tänker iaf problematisera det här..

BMI 25 (om man inte är väldigt vältränad) låter ju iofs inte heller som ngt att sträva efter?

 

[lil-sis]

BMI 25 (om man inte är väldigt vältränad) låter ju iofs inte heller som ngt att sträva efter?

Det är väl kanske snarare inte något att vara rädd för.

 

[sjoberga]

BMI 25 (om man inte är väldigt vältränad) låter ju iofs inte heller som ngt att sträva efter?

Varför inte?

 

[kossankaj]

Ja jag äter så.
Och nej det tar inte särskilt mycket tid i anspråk.

En banan är till exempel ett mellanmål.

Eller en knäcke med ost och skinka.

Eller en burk kvarg.

Eller en liten skål med fil.

Den disk som blir ställs i maskinen.

Där ser man, jag hade tyckt det varit superkrångligt och onödig tid att sätta i sig massa mellanmål som vuxen, mellanmål åt jag som barn och jag tycker det är för barn, en frisk vuxen kropp har inget behov av att äta fem sex gånger om dagen enligt mig innebär att äta så ofta bara onödigt krångel
Men alla är olika

 

[Petruska]

Jag undrar över flera inlägg i den tråden på den punkten, det verkar känsligt att säga att ett ätbeteende kan vara stört. Det förvånar mig. Om någon skulle säga att mitt ätbeteende var stört skulle jag inte bli det minsta upprörd. Det är ju ingen förolämpning? Blir man upprörd är det kanske ett tecken på att ens ätande inte är så oproblematiskt som man vill tro.

Jag fattar inte heller det där. För mig är det helt självklart att redan mitt val att vara vegetarian i unga år var en av många strategier för att skyla över en ätstörning. Det gäller även om det är i linje med mina värderingar att äta vegetariskt.

På samma sätt betraktar jag numera mitt intresse för mat som en - ganska bra - strategi för att skyla smärre rester av samma ätstörning. Jag fattar liksom inte problemet med det? För min del i nuläget, så fungerar ju mina strategier förvånansvärt bra. Jag mår bra, äter rätt vettigt och andra blir glada när jag lagar mat åt dem.

 

[lil-sis]

Där ser man, jag hade tyckt det varit superkrångligt och onödig tid att sätta i sig massa mellanmål som vuxen, mellanmål åt jag som barn och jag tycker det är för barn, en frisk vuxen kropp har inget behov av att äta fem sex gånger om dagen enligt mig innebär att äta så ofta bara onödigt krångel
Men alla är olika

Vad man mår bra av är högst individuellt, vilket väl är ganska tydligt i den här tråden?

Din vuxna kropp har inte det behovet, andras har det...

 

[Petruska]

Det end som kan vara provocerande för mig, är när en person som ligger på drygt 25 och är synbart överviktig. Påstår att jag har ett ätstört beteende

Det skulle jag direkt tolka som att du har ett komplicerat förhållande till mat-ätande-kropp, typ lite ätstört sådär. Varför blir du annars provocerad av något så harmlöst?

 

[Raderad medlem 68338]

Varför inte?

Det låter orimligt högt. Jag är 1.66 och med BMI 25 skulle jag ligga och tangera 70 kilo. Då hade jag absolut haft (i mitt tycke) osunt mkt fett på kroppen, klart överviktig!

 

[Petruska]

BMI 25 (om man inte är väldigt vältränad) låter ju iofs inte heller som ngt att sträva efter?

Att kunna vara harmonisk och må bra med ett bmi på 25, verkar väl rätt bra. Helt klart värt att sträva efter om man inte redan kan det.

 

[Raderad medlem 68338]

Att kunna vara harmonisk och må bra med ett bmi på 25, verkar väl rätt bra. Helt klart värt att sträva efter om man inte redan kan det.

Ja alltså mår man bra och känner sig harmonisk med BMI 35 är det ju fritt fram också? Eller BMI 17 också för den delen.
Personligen skulle jag klassa mig själv som överviktig på BMI 25.

 

[Petruska]

Ja alltså mår man bra och känner sig harmonisk med BMI 35 är det ju fritt fram också? Eller BMI 17 också för den delen.

Fritt fram är det naturligtvis. Vem skulle hindra en, liksom?

Jag förstår inte frågan, om det är en fråga.

 

[tanten]

Nej det fanns ingen sådan rekommendation från Socialstyrelsen eller Livsmedelsverket.

Det var reklam från Brödinstitutet.

Tack för att du orkar.

 

[BernT]

Äter väl hyfsat, dålig på frukost bara pga tycker det mesta är äckligt.
Så vanlig dag:
Frukost inget
Lunch rester från gårdagen 6-700 kalorier
Middag också runt 7-800 kalorier
Kvällsmat väldigt sällan men 2 smörgåsar ibland. Äter aldrig mellanmål pga behöver inte. Skulle inte orka äta lunch/middag om jag åt mellanmål.

Äter godis kanske 2-3 gånger i veckan då ca 100g (ja jag väger det så ingen glädjekalkyl).

Är hyfsat aktiv, mammaledig så springer efter bebis hela dagarna + går 2-3 promenader om dagen på ca 5km styck. Gym 4-5 dag/vecka och varannan helg jobb där jag går ca 10-15 km/dag + lyfter massa skit.

Normalviktig, har enligt sån "muskelmassamaskin" (minns ej ordet) ca 20% mer muskelmassa än genomsnittlig kvinna i min ålder så hyfsat tränad. Går just nu ner i vikt pga äter för lite men det är typ Max ett kg/vecka så det är ingen fara.

Enda dåliga för mig är väl just frukost annars tycker jag att jag är både sund och hälsosam. Minus godis då

 

[kossankaj]

Ja därför skr

Vad man mår bra av är högst individuellt, vilket väl är ganska tydligt i den här tråden?

Din vuxna kropp har inte det behovet, andras har det...

Därför skrev jag ,jag jag jag jag i början av varje mening , jag tycker så, du tyxker som du tycker.

 

[tanten]

Ja alltså mår man bra och känner sig harmonisk med BMI 35 är det ju fritt fram också? Eller BMI 17 också för den delen.
Personligen skulle jag klassa mig själv som överviktig på BMI 25.

Jag har 26 i BMI. Inte optimal vikt för någon. Men rejält överviktig är jag inte. Men småtjock. Absolut.

Fast det säger rätt lite om mig. Du har det som förr kallades för smal benstomme Du är smalare över höfterna och smalare över axlarna. Jag är visserligen överviktig men ändå bredare överallt. Skulle jag gå ner till 19 skulle jag antagligen inte se frisk ut.
Fan vet om jag skulle vara gladare.

Det smalaste jag varit som vuxen är BMI 24,5. Och nej jag var inte mager. Men smal. Och mådde väldigt uselt.

Hela den här tråden speglar väl tidens intresse för det yttre?
När jag var ung sa man - ta bort en meter på längden och vikten ska vara +/- 5 kg. För mig i dagens BMI mellan 22,3 och 25,8. Saker förändras. Jag vet ärligt inte om det var mindre hälsosamt med de måtten?