Hur mkt äter ni på en dag?

Ok.
Ja det jag menar är ju då att du lägger värderingar i hur man ska äta och vad som är rätt.
Men det gör väl väldigt många hela tiden? Hela det här pratet om att äta nyttigt (även om olika personer har väldigt olika uppfattningar om vad som är nyttigt) och att vara allmänt hälsosam som vi är omgivna av, är väl just att lägga värderingar i vad man ska äta och vad som är rätt.

Jag förstår inte vad som är så hemskt med att uppfatta olika, även vanliga, beteenden som halvt ätstörda? Jag tänker på mig själv som lite halvt ätstörd, och det är inte hela världen. Mycket få människor är psykiskt perfekta.
 
Ok.
Ja det jag menar är ju då att du lägger värderingar i hur man ska äta och vad som är rätt.

Men det finns ju lite rätt och fel. Leva på mackor med ost och lösgodis är varken sunt eller särskilt nyttigt eller bra. Eller att leva på kvarg och kokt fisk.
Många småsvälter sig konstant för att vara smala och tycker normalt BMI är under 20.
Att unna sig är kvarg med fun light.

Sen finns det de som konstant unnar sig och kör Edward Blom-dieten.

Jag har kvar en del av mina beteenden sen jag hade ätstörningar. Jag har fortfarande ett smått märkligt förhållande till viss mat.
Men jag har också insett att jag är inte 15, måste inte se ut som 15 och att jag faktiskt hellre har några trivselkilon än konstant vaktar på vad jag äter.
Jag var inte ett dugg lyckligare när jag vägde 43 kilo till mina 173 cm än vad jag var vägandes det dubbla.
Äta lagom är svårt för de flesta, vi har så mycket val och frestelser omkring oss.
När "sund" är att man kan räkna revbenen tycker jag nåt är fel. Många av oss skulle behöva röra oss mer och äta bättre, inte nödvändigtvis mindre. Mer grönsaker, mindre sås, portioner och snabbmat.
 
Klart att det finns varianter, men att det skulle vara vanligt?

Jag drar kortet hela tiden för att jag är rätt säker på att många människor, med olika typer av fungerande, läser sånt här. Även de som har, eller är i riskzonen för att utveckla, en ätstörning. För att inte tala om hur problematiskt det är med normaliseringen av halvt ätatörda beteenden..

Jag håller både med dig och inte. Jag själv har en historik av ätstörningar, och har trots(eller kanske i led med det) bättre vetande provat på lite 5.2 och kan ABSOLUT se hur triggande det kan vara, både för personer som tidigare haft ett ätstört beteende och de som ännu inte utvecklat det. Fast samtidigt kan jag se hälsovinsterna och vill inte missunna personer utan den här problematiken en diet som kan vara hälsosam.
 
Jag håller både med dig och inte. Jag själv har en historik av ätstörningar, och har trots(eller kanske i led med det) bättre vetande provat på lite 5.2 och kan ABSOLUT se hur triggande det kan vara, både för personer som tidigare haft ett ätstört beteende och de som ännu inte utvecklat det. Fast samtidigt kan jag se hälsovinsterna och vill inte missunna personer utan den här problematiken en diet som kan vara hälsosam.
Jag har dock inte sagt något om just 5:2?

Men total fasta i ett dygn är lite mer extremt. Likaså det väldigt lilla intaget som många här beskriver och sedan motiverar det med att de annars blir "överviktiga".
 
@MiniLi
Stoppar man i sig mer än man behöver så går man upp i vikt och eftersom alla har olika behov beroende på ett flertal olika parametrar, så tycker jag det blir lite fel att beskriva att såna som ex.vis jag har "ett väldigt litet intag" och därmed lägga in en negativ värdering i hur mycket vi äter.

Omvänt så skulle jag då kunna sitta här och påstå att det är osunt att vräka i sig såna mängder som + 2000 kcal per dag. Om jag gjorde det, tvingade i mig den mängden kcal så skulle det för mig vara ett ätstört och osunt matbeteende, men varför skulle jag dra parallellen att det som inte vore bra för mig och min kropp är fel för alla andra och deras kroppar, när jag vet att det är precis lika normalt och sunt för dem och deras kroppar som ett lägre intag är för mig och min kropp?

Ponera att jag hade varit en yngre tjej, samma kropp, samma aktivitetsnivå osv istället för den halvtant jag är.
Då hade jag troligtvis varit mer mottaglig för att andra lägger in negativa laddningar i vad jag äter och mått dåligt över det. För det är avsevärt vanligare i den åldern att ta åt sig av omgivningen och faktiskt tro på att det är något fel på en och spinna vidare på det och *voila* så har man slagit in på vägen som leder mot ett osund förhållande med mat.

Jag tycker alltså att man bör tänka sig för innan man lägger in värderingar i vad andra äter och att man inte bör raljera över sådant alltför lättvindigt.

Mår man bra, har ett aktivt liv, har en lagom vikt, är pigg, frisk och mår bra, äter mat och inte lever på godis, kakor och läsk enbart (vilket inte är hållbart)? Ja, då äter man rätt för den man är.

Jag äter vad jag vill när jag vill, i vilken mängd jag vill.
Det och inget annat är anledningen till att jag äter mindre än andra, inte för att jag vill gå ner i vikt eller för att jag "missunnar" mig något.
 
@MiniLi
Stoppar man i sig mer än man behöver så går man upp i vikt och eftersom alla har olika behov beroende på ett flertal olika parametrar, så tycker jag det blir lite fel att beskriva att såna som ex.vis jag har "ett väldigt litet intag" och därmed lägga in en negativ värdering i hur mycket vi äter.

Omvänt så skulle jag då kunna sitta här och påstå att det är osunt att vräka i sig såna mängder som + 2000 kcal per dag. Om jag gjorde det, tvingade i mig den mängden kcal så skulle det för mig vara ett ätstört och osunt matbeteende, men varför skulle jag dra parallellen att det som inte vore bra för mig och min kropp är fel för alla andra och deras kroppar, när jag vet att det är precis lika normalt och sunt för dem och deras kroppar som ett lägre intag är för mig och min kropp?

Ponera att jag hade varit en yngre tjej, samma kropp, samma aktivitetsnivå osv istället för den halvtant jag är.
Då hade jag troligtvis varit mer mottaglig för att andra lägger in negativa laddningar i vad jag äter och mått dåligt över det. För det är avsevärt vanligare i den åldern att ta åt sig av omgivningen och faktiskt tro på att det är något fel på en och spinna vidare på det och *voila* så har man slagit in på vägen som leder mot ett osund förhållande med mat.

Jag tycker alltså att man bör tänka sig för innan man lägger in värderingar i vad andra äter och att man inte bör raljera över sådant alltför lättvindigt.

Mår man bra, har ett aktivt liv, har en lagom vikt, är pigg, frisk och mår bra, äter mat och inte lever på godis, kakor och läsk enbart (vilket inte är hållbart)? Ja, då äter man rätt för den man är.

Jag äter vad jag vill när jag vill, i vilken mängd jag vill.
Det och inget annat är anledningen till att jag äter mindre än andra, inte för att jag vill gå ner i vikt eller för att jag "missunnar" mig något.

För att hålla min vikt ska jag äta 2700 kcal enligt en standarddiet, helt utan motion. För att gå ned 10 kg rimligt fort ska jag dra ned till 2300 kcal per dag, helt utan motion.

Så "bara" 2000 kcal per dag är en ganska sträng diet.

Mest ett inlägg om att alla verkligen har olika förutsättningar och jämförelser med egna situationen är svåra och vanskliga.

(Nu litar jag inte på siffrorna ovan, eftersom jag mätt och räknat och ligger på 2200-2500 kcal per dag, fördelat på exakt tre mål mat, och minskar ingenting alls i vikt.)
 
(Nu litar jag inte på siffrorna ovan, eftersom jag mätt och räknat och ligger på 2200-2500 kcal per dag, fördelat på exakt tre mål mat, och minskar ingenting alls i vikt.)

Och där är anledningen till att man inte kan lita på (och framhålla som en sanning som vissa gör) program som räknar ut vad man behöver eftersom de fungerar enligt principen: alla kroppar förbränner och reagerar exakt likadant i förhållande till vilken längd och vikt de har. Vilket givetvis är helt fel.

Men kan man inte förstå att alla kroppar fungerar olika, har olika behov osv så stirrar man sig gärna blind på dylikt.
 
Vet inte hur många kalorier men en normal dag med relativt stilasittande jobb ser ut shär

9:00 Frukost på jobbet 1 smörgås ibland två beroende på ur hungrig man är och vad man gjort.
13:00 Lunch matlåda eller temat då vanlig husmanskost, ingen potatis, pasta eller ris
litet mellanmål när man slutat typ frukt/kvarg
Efter jobbet rider jag och går medhundar samt i nuläget renoverar hus så middag på kvällen bir runt 20-21 samma som lunchen.

På helger brukar det vara lite lyxigare frukost med ägg och gärna bacon. Även lite chips/godis

Kan bli någon fika här och där

Längd: 162 cm Vikt: Ca. 66 kg Klädstorlek: 34-38/XS-S
 
Kan inte riktigt se poängen med att klistra på etiketten ätstörd eller delvis ätstörd på var och varannan människa, och bara de med "optimalt ätande" som icke ätstörda. Och vad är optimalt ätande? Är det att aldrig fundera på vad och hur mycket man äter utan bara ge kroppen "vad den vill ha"? Det tror ju inte jag, jag tror en majoritet faktiskt måste tänka vad de äter och begränsa sig på ett eller annat sätt. Särskilt när man börjar komma upp lite i åren och inte har förbränning som en tonåring.
Har man mycket kontakt med människor med ätstörningar förstår jag att man präglas av det. Men på det stora hela är ju problemet att människor äter för mycket, inte för lite. Övervikt är ju en otroligt mycket mer utbredd än undervikt (i västvärlden).
 
@MiniLi
Stoppar man i sig mer än man behöver så går man upp i vikt och eftersom alla har olika behov beroende på ett flertal olika parametrar, så tycker jag det blir lite fel att beskriva att såna som ex.vis jag har "ett väldigt litet intag" och därmed lägga in en negativ värdering i hur mycket vi äter.

Omvänt så skulle jag då kunna sitta här och påstå att det är osunt att vräka i sig såna mängder som + 2000 kcal per dag. Om jag gjorde det, tvingade i mig den mängden kcal så skulle det för mig vara ett ätstört och osunt matbeteende, men varför skulle jag dra parallellen att det som inte vore bra för mig och min kropp är fel för alla andra och deras kroppar, när jag vet att det är precis lika normalt och sunt för dem och deras kroppar som ett lägre intag är för mig och min kropp?

Ponera att jag hade varit en yngre tjej, samma kropp, samma aktivitetsnivå osv istället för den halvtant jag är.
Då hade jag troligtvis varit mer mottaglig för att andra lägger in negativa laddningar i vad jag äter och mått dåligt över det. För det är avsevärt vanligare i den åldern att ta åt sig av omgivningen och faktiskt tro på att det är något fel på en och spinna vidare på det och *voila* så har man slagit in på vägen som leder mot ett osund förhållande med mat.

Jag tycker alltså att man bör tänka sig för innan man lägger in värderingar i vad andra äter och att man inte bör raljera över sådant alltför lättvindigt.

Mår man bra, har ett aktivt liv, har en lagom vikt, är pigg, frisk och mår bra, äter mat och inte lever på godis, kakor och läsk enbart (vilket inte är hållbart)? Ja, då äter man rätt för den man är.

Jag äter vad jag vill när jag vill, i vilken mängd jag vill.
Det och inget annat är anledningen till att jag äter mindre än andra, inte för att jag vill gå ner i vikt eller för att jag "missunnar" mig något.
Jag tycker mig se ett samband där många (inte alla) som uppger ett väldigt litet intag också beskriver en väldigt smal målbild. I stil med "jag kan inte äta mer än 1200 kcal om jag ska ligga på max bmi 19". Sen att de kanske "borde" ligga på bmi 25 verkar liksom inte passa in..

Jag har inte sagt att någon här måste ändra sitt ätande, men tänker iaf problematisera det här..
 
Kan inte riktigt se poängen med att klistra på etiketten ätstörd eller delvis ätstörd på var och varannan människa, och bara de med "optimalt ätande" som icke ätstörda. Och vad är optimalt ätande? Är det att aldrig fundera på vad och hur mycket man äter utan bara ge kroppen "vad den vill ha"? Det tror ju inte jag, jag tror en majoritet faktiskt måste tänka vad de äter och begränsa sig på ett eller annat sätt. Särskilt när man börjar komma upp lite i åren och inte har förbränning som en tonåring.
Har man mycket kontakt med människor med ätstörningar förstår jag att man präglas av det. Men på det stora hela är ju problemet att människor äter för mycket, inte för lite. Övervikt är ju en otroligt mycket mer utbredd än undervikt (i västvärlden).
Och många startar sin ätstörning från övervikt pga att de fastnar i dieter och "hälsosamt" ätande.
Det är ett större överlapp än man kan tro.
 
Sen kan ju det som skriker osunt i ditt huvud kanske inte automatiskt vara osunt för andra
Det finns ju inga självklarheter när det handlar om kost. Att äta frukost lunch middag och två mellanmål är ingen naturlag och ingen självklarhet. Inte heller att äta enligt tallriksmodellen
Fast nu jobbar ju @MiniLi med ätstörningar så gissningsvis har hon en professionell radar för vad som gränsar till ätstörning, som går utöver vad vi andra uppfattar som ätstört.

Jag har inte svårt att gissa ungefär vad hon menar. Dieter och kroppsfixering har gått väldigt långt idag. Går man på diet är det lätt att bli fixerad vid vad man stoppar i munnen och hur det påverkar ens kropp. Jag minns när jag viktväktade första gången och tog det på så stort allvar att jag fick ångestkänslor om jag smakade av maten med en tesked, skulle jag räkna det eller inte?
 
Jag tycker mig se ett samband där många (inte alla) som uppger ett väldigt litet intag också beskriver en väldigt smal målbild. I stil med "jag kan inte äta mer än 1200 kcal om jag ska ligga på max bmi 19". Sen att de kanske "borde" ligga på bmi 25 verkar liksom inte passa in..

Jag har inte sagt att någon här måste ändra sitt ätande, men tänker iaf problematisera det här..
När jag var i kontakt med vården fick jag en skala som visade att from bmi 26 var jag överviktig. Då förstår jag att folk tänker att de inte ska ligga på bmi 25 "att de nästan är överviktiga"
 
Men det finns ju lite rätt och fel. Leva på mackor med ost och lösgodis är varken sunt eller särskilt nyttigt eller bra. Eller att leva på kvarg och kokt fisk.
Många småsvälter sig konstant för att vara smala och tycker normalt BMI är under 20.
Att unna sig är kvarg med fun light.

Sen finns det de som konstant unnar sig och kör Edward Blom-dieten.

Jag har kvar en del av mina beteenden sen jag hade ätstörningar. Jag har fortfarande ett smått märkligt förhållande till viss mat.
Men jag har också insett att jag är inte 15, måste inte se ut som 15 och att jag faktiskt hellre har några trivselkilon än konstant vaktar på vad jag äter.
Jag var inte ett dugg lyckligare när jag vägde 43 kilo till mina 173 cm än vad jag var vägandes det dubbla.
Äta lagom är svårt för de flesta, vi har så mycket val och frestelser omkring oss.
När "sund" är att man kan räkna revbenen tycker jag nåt är fel. Många av oss skulle behöva röra oss mer och äta bättre, inte nödvändigtvis mindre. Mer grönsaker, mindre sås, portioner och snabbmat.
Det osunda halvt ätstörda beteendet när det gäller att äta för mycket är så mycket ett större problem än dom som äter för lite

Tester har gjorts på apor, apor som äter lite för lite och har en undervikt, lever längre och håller sig friskare än dom som har ett par trivselkilon
 
Jamen @MiniLi arbetar ju med de här frågorna. Givetvis har hon då en känsla för vad som ger signaler om osund inställning till mat? Det är väl fullkomligt okontroversiellt?
Jag tror inte det är så enkelt. För mig är osund inställning till mat framförallt tankar och känslor.
jag vet många som äter en eller två gånger om dan och mår bra av det och gillar det. Då förstår jag inte varför det ska anses fel.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
7 978
Senast: Enya
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 736
Senast: fejko
·
Fordon För närvarande är det som skrivs nedan verkligen bara på spåna- och kolla-stadiet, men jag tänkte göra en tråd på Buke för att se om här...
2 3
Svar
44
· Visningar
5 937
Senast: Otherside
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 288
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp