@MiniLi
Stoppar man i sig mer än man behöver så går man upp i vikt och eftersom alla har olika behov beroende på ett flertal olika parametrar, så tycker jag det blir lite fel att beskriva att såna som ex.vis jag har "ett väldigt litet intag" och därmed lägga in en negativ värdering i hur mycket vi äter.
Omvänt så skulle jag då kunna sitta här och påstå att det är osunt att vräka i sig såna mängder som + 2000 kcal per dag.
Om jag gjorde det, tvingade i mig den mängden kcal så skulle det
för mig vara ett ätstört och osunt matbeteende, men
varför skulle jag dra parallellen att det som inte vore bra för mig och min kropp är fel för alla andra och deras kroppar, när jag
vet att det är precis lika normalt och sunt för dem och deras kroppar som ett lägre intag är för mig och min kropp?
Ponera att jag hade varit en yngre tjej, samma kropp, samma aktivitetsnivå osv istället för den halvtant jag är.
Då hade jag troligtvis varit mer mottaglig för att andra lägger in negativa laddningar i vad jag äter och mått dåligt över det. För det är avsevärt vanligare i den åldern att ta åt sig av omgivningen och faktiskt tro på att det är något fel på en och spinna vidare på det och *voila* så har man slagit in på vägen som leder mot ett osund förhållande med mat.
Jag tycker alltså att man bör tänka sig för innan man lägger in värderingar i vad andra äter och att man inte bör raljera över sådant alltför lättvindigt.
Mår man bra, har ett aktivt liv, har en lagom vikt, är pigg, frisk och mår bra, äter mat och inte lever på godis, kakor och läsk enbart (vilket inte är hållbart)? Ja, då äter man rätt för den man är.
Jag äter vad jag vill när jag vill, i vilken mängd jag vill.
Det och inget annat är anledningen till att jag äter mindre än andra, inte för att jag vill gå ner i vikt eller för att jag "missunnar" mig något.