Hur mkt äter ni på en dag?

[sjoberga]

Det låter orimligt högt. Jag är 1.66 och med BMI 25 skulle jag ligga och tangera 70 kilo. Då hade jag absolut haft (i mitt tycke) osunt mkt fett på kroppen, klart överviktig!

Jag kan istället att säga ett BMI på 25 är nog väldigt nära min idealvikt (utan att vara vältränad). 90kg på 190 cm blir den idealvikten.

Jag har legat på runt BMI 21 och var då nästan sjukligt smal.

 

[MiniLi]

BMI 25 (om man inte är väldigt vältränad) låter ju iofs inte heller som ngt att sträva efter?

Det är ju fullt normalt iaf.

 

[Aroma]

När jag var ung sa man - ta bort en meter på längden och vikten ska vara +/- 5 kg. För mig i dagens BMI mellan 22,3 och 25,8. Saker förändras. Jag vet ärligt inte om det var mindre hälsosamt med de måtten?

Hur menar du, att idealet var större förr? Jag vet inte, jag har hört många varianter på hur förhållanden mellan längd och vikt "skulle vara". Hursomhelst, fakta är ju att gemene man väger mer idag, och många fler är överviktiga, än för ett par årtionden tillbaka.

Egentligen är väl BMI inte tänkt att användas på individnivå om jag förstått saken rätt. Midjemått sägs väl vara ett bättre mått just för riskerna med bukfetma. För en kvinna går gränsen vid 80 cm för ingen ökad hälsorisk, läser jag nu. Kan för egen del konstatera att hade jag haft BMI 25 hade jag legat långt över den gränsen.

 

[monster1]

Hur menar du, att idealet var större förr? Jag vet inte, jag har hört många varianter på hur förhållanden mellan längd och vikt "skulle vara". Hursomhelst, fakta är ju att gemene man väger mer idag, och många fler är överviktiga, än för ett par årtionden tillbaka.

Egentligen är väl BMI inte tänkt att användas på individnivå om jag förstått saken rätt. Midjemått sägs väl vara ett bättre mått just för riskerna med bukfetma. För en kvinna går gränsen vid 80 cm för ingen ökad hälsorisk, läser jag nu. Kan för egen del konstatera att hade jag haft BMI 25 hade jag legat långt över den gränsen.

Precis och för någon annan så hade de inte legat över 80cm i midgemåt trots samma längd och bmi 25. Det beror ju helt på vart fettet sätter sig. Hur man sätter fettet beror dessutom lite på hur man mår i övrigt. Höga kortisolnivåer (långvarig stress) ger tex bukfetma.

 

[Raderad medlem 68338]

Alltså jag har två kompisar som bägge är väldigt smala.
Bägge är runt 175. Den ena har extremt tunn benstomme (ja alltså på riktigt, hon är extremt nätt, dessutom mest bestående av långa ben). Hon brukar inte väga sig men hoppade på vågen hemma hos mig en gång. Med kläder på (jeans och tröja) och med en rejäl middag i kistan vägde hon 46 kilo. Snabbt uträknat ger det ett BMI på 15.
Hon ser såklart väldigt smal ut, men inte osund. Hon äter normalt och har alltid gjort.

Min andra kompis är ungefär lika lång och väger ngt kilo mer, kanske runt 50 kg. Hon är dock sjuk och SER verkligen sjuk ut. Sliten, grå i hyn, hårig på kroppen. Hon kontrollerar allt hon äter och lever mestadels på riven kål och på sin höjd tomatsås. Jag har under de 20 år jag känt henne aldrig sett henne äta på offentlig plats. Hon tar inte ens lättmjölk i kaffet ute på ett café om hon inte får hälla i den själv.

 

[tanten]

Hur menar du, att idealet var större förr? Jag vet inte, jag har hört många varianter på hur förhållanden mellan längd och vikt "skulle vara". Hursomhelst, fakta är ju att gemene man väger mer idag, och många fler är överviktiga, än för ett par årtionden tillbaka.
.

Det var mest en reflexion. Vikthysteri fanns liksom inte eftersom det var så få som var feta. Jag var en av två feta elever i hela stora skolan. När jag tittar på skolklasser idag är en stor andel överviktiga.

Jag var alltså föremål för skolläkarens omsorger. Till mina föräldrar sa de att jag inte skulle äta så mycket salt och att jag skulle äta mer kål. Så mycket praktiska råd hade man att ge i mitten av 60-talet. Man visste inte så mycket helt enkelt och det fanns inga diettips i tidningarna.
Och som sagt - +/- 5 kg talade man om för vuxna personer långt in på 70-talet.

Samtidigt upplever jag att storlekarna var mindre?
Jag möttes som 20-åring emellanåt av -så stora storlekar har vi tyvärr inte.
Och då vägde jag tio kilo mindre än idag. Idag drar jag 42. Då drog jag 46 i kjolar t.ex.

 

[Raderad medlem 68338]

Det var mest en reflexion. Vikthysteri fanns liksom inte eftersom det var så få som var feta. Jag var en av två feta elever i hela stora skolan. När jag tittar på skolklasser idag är en stor andel överviktiga.

Jag var alltså föremål för skolläkarens omsorger. Till mina föräldrar sa de att jag inte skulle äta så mycket salt och att jag skulle äta mer kål. Så mycket praktiska råd hade man att ge i mitten av 60-talet. Man visste inte så mycket helt enkelt och det fanns inga diettips i tidningarna.
Och som sagt - +/- 5 kg talade man om för vuxna personer långt in på 70-talet.

Samtidigt upplever jag att storlekarna var mindre?
Jag möttes som 20-åring emellanåt av -så stora storlekar har vi tyvärr inte.
Och då vägde jag tio kilo mindre än idag. Idag drar jag 42. Då drog jag 46 i kjolar t.ex.

I takt med att vi blivit större så har storlekarna också blivit det! Kollar man vintagekläder så kan en 42:a vara som en 36:a i dagens mått!

 

[Aroma]

Samtidigt upplever jag att storlekarna var mindre?
Jag möttes som 20-åring emellanåt av -så stora storlekar har vi tyvärr inte.
Och då vägde jag tio kilo mindre än idag. Idag drar jag 42. Då drog jag 46 i kjolar t.ex.

Jo så var det ju, klädstorlekar har sen växt i takt med att svensken blivit större.

Det jag reagerar mot här i tråden generellt, är att problemet skulle vara att så många är ätstörda och äter för lite och "siktar på" för lågt BMI. Visst, jobbar man med personer med ätstörningar förstår jag att det är ett stort problem. Men för många många fler, och för svensken i allmänhet, är situationen den omvända, man äter för mycket. Så att minska sitt kaloriintag hade varit hälsosamt för många, här i tråden ges det uttryck för att vara ätstört. (Hälsosamt enligt de mått som finns - bmi, midjemått etc.)

 

[monster1]

Jo så var det ju, klädstorlekar har sen växt i takt med att svensken blivit större.

Det jag reagerar mot här i tråden generellt, är att problemet skulle vara att så många är ätstörda och äter för lite och "siktar på" för lågt BMI. Visst, jobbar man med personer med ätstörningar förstår jag att det är ett stort problem. Men för många många fler, och för svensken i allmänhet, är situationen den omvända, man äter för mycket. (För att vara hälsosam enligt de mått som finns - bmi, midjemått etc.)

Fast en ätstörning behöver inte handla om lågvikt det handlar om en ohälsosam fokusering på mat och ätande. Många ätstörda varierar ju mellan att svälta sig och att häva i sig, det är väll den vanligaste ätstörningen även om den sällan ses på utsidan av personen.

 

[MiniLi]

Alltså jag har två kompisar som bägge är väldigt smala.
Bägge är runt 175. Den ena har extremt tunn benstomme (ja alltså på riktigt, hon är extremt nätt, dessutom mest bestående av långa ben). Hon brukar inte väga sig men hoppade på vågen hemma hos mig en gång. Med kläder på (jeans och tröja) och med en rejäl middag i kistan vägde hon 46 kilo. Snabbt uträknat ger det ett BMI på 15.
Hon ser såklart väldigt smal ut, men inte osund. Hon äter normalt och har alltid gjort.

Min andra kompis är ungefär lika lång och väger ngt kilo mer, kanske runt 50 kg. Hon är dock sjuk och SER verkligen sjuk ut. Sliten, grå i hyn, hårig på kroppen. Hon kontrollerar allt hon äter och lever mestadels på riven kål och på sin höjd tomatsås. Jag har under de 20 år jag känt henne aldrig sett henne äta på offentlig plats. Hon tar inte ens lättmjölk i kaffet ute på ett café om hon inte får hälla i den själv.

Men du kan väl inte mena att bmi 15 någonsin kan vara friskt?
Det är helt omöjligt. Hur trubbigt bmi än är så kan jag lova att bmi 15 är toklågt och farligt.

 

[MiniLi]

Jag ser att det dykt upp flera kommentarer kring mina inlägg. Är (passande nog) på ätstörningskonferens i finland och hinner inte svara på allt, men konstaterar bara att jag blir rätt trött på hur normaliserat stört ätande och störd kroppsuppfattning är.. No surprise egentligen, men blir alltid ledsen när det dyker upp.

 

[Aroma]

Fast en ätstörning behöver inte handla om lågvikt det handlar om en ohälsosam fokusering på mat och ätande. Många ätstörda varierar ju mellan att svälta sig och att häva i sig, det är väll den vanligaste ätstörningen även om den sällan ses på utsidan av personen.

Ja det vet jag, det du beskriver låter klart ätstört.

 

[monster1]

Ja det vet jag, det du beskriver låter klart ätstört.

Ja eller standard jojobanting

 

[Raderad medlem 68338]

Men du kan väl inte mena att bmi 15 någonsin kan vara friskt?
Det är helt omöjligt. Hur trubbigt bmi än är så kan jag lova att bmi 15 är toklågt och farligt.

Det låter lågt ja! Men jag kan garantera dig att denna person är frisk. Hela hennes familj ser ut på samma sätt. Hon lider själv av att mötas av den attityd som du förmedlade ovan. Det är inte så kul att bli stämplad som sjuk när man inte är det. I tonåren hade hon stora komplex över att sakna "former" och bröst. Nu tror jag att hon accepterat sin kroppsform.

 

[Lampan]

Det skulle jag direkt tolka som att du har ett komplicerat förhållande till mat-ätande-kropp, typ lite ätstört sådär. Varför blir du annars provocerad av något så harmlöst?

Om jag säger till en person som väger 100 kg 165 cm (med övervikt) att den har en ätstörning
Då blir personen troligtvis förbannad, kränkt eller ledsen
Är det lika harmlöst att säga till en överviktig att den är tjock?

 

[Raderad medlem 68338]

Om jag säger till en person som väger 100 kg 165 cm (med övervikt) att den har en ätstörning
Då blir personen troligtvis förbannad, kränkt eller ledsen
Är det lika harmlöst att säga till en överviktig att den är tjock?

Det är ok enligt samhällets osynliga regler att påpeka att ngn är "för smal". Däremot är det tabu att göra det motsatta.
Jag tycker att bägge är lika klumpiga. Så länge personen inte ber om omgivningens åsikt så tycker jag att folk borde visa hyfs och undvika att lämna omdömen om andras kroppar

 

[Lampan]

Jag tror att vi lugnt kan räkna med att @MiniLi är duktig på sitt jobb och väldigt kunnig och framförallt så pass med i matchen att hon vet att det finns människor utan ätstörningar.

Jag tycker dina invändningar mot henne i tråden är jättemärkliga.

@mandalaki Fattar inte heller varför det är så farligt att få höra att man har dåliga/"störda" matvanor. Jag har det absolut, det är liksom bara ett faktum.

Det är märkligt att någon kan sitta och påstå att en annan har en ätstörning, utifrån vad som skrivs här
Bara för att någon väljer att äta mer/ mindre/osunt så har personen inte en "ätstörning"

 

[monster1]

Om jag säger till en person som väger 100 kg 165 cm (med övervikt) att den har en ätstörning
Då blir personen troligtvis förbannad, kränkt eller ledsen
Är det lika harmlöst att säga till en överviktig att den är tjock?

Du missar att det är förhållandet till mat som avgör om man har en ätstörning eller ej inte vad man väger (under-, överviktig eller mitt emellan). Man kan vara normalviktig och ha en ätstörning. Man kan vara överviktig och inte ha en ätstörning. Man kan var underviktig och inte ha en ätstörning. Ätstörningen sitter i hur man förhåller sig till maten inte vad man väger. Man är dock fortfarande underviktig om man väger mindre än 18 i bmi och överviktig över 26 i bmi. Det är bara andra problem.

 

[Andromedae]

Har ätit idag:
Frukost 0.5dl soygurt, 1 banan 10g havregryn, 10g valnötter (väger). = 300 kcal.

Lunch 12 bitar sushi (vegetarisk). = 600 kcal.

Fika chokladboll (hemmagjord). = 70 kcal.

Kommer också att äta middag i form av bruschetta med tomatsallad och mozzarella. = 500 kcal.

Totalt 1470.

161 cm/66 kg. Alltså övervikt. Har inte ett okomplicerat förhållande till mat eller vikt men jobbar på det.

 

[Aroma]

Du missar att det är förhållandet till mat som avgör om man har en ätstörning eller ej inte vad man väger (under-, överviktig eller mitt emellan). Man kan vara normalviktig och ha en ätstörning. Man kan vara överviktig och inte ha en ätstörning. Man kan var underviktig och inte ha en ätstörning. Ätstörningen sitter i hur man förhåller sig till maten inte vad man väger. Man är dock fortfarande underviktig om man väger mindre än 18 i bmi och överviktig över 26 i bmi. Det är bara andra problem.

Och inte att glömma, du kan ha koll på och begränsa ditt födointag utan att vara ätstörd.