Vi får inte komma till barnakuten utan endast vanliga akuten, eftersom det inte finns några andra symtom än magont. Hon har inte haft någon feber alls, inte ens varit subfebril. Men ni har helt korrekt att hon är/varit mycket allmänpåverkad. Det märkte de definitivt på akuten också, hon orkade knappt svara på deras frågor och var helt trött, seg och loj i kontakten och hängde bara helt slut i min famn. Trots att det var en jätteduktig sjuksköterska från barn där som försökte med jättefina barnknep för att väcka lite prat/intresee från dottern. Dottern svarade sporadiskt på hennes försök till kontakt, pratade tyst och fåordigt. Dottern sa knappt ifrån heller när de tog blod från armen. Hon brukar förvisso ta sprutor och sånt ganska bra, men då med pepp och nyfikenhet/stolthet, inte vara helt apatisk...
De sa såklart att vi skulle söka igen om det förvärrades, men det kan jag inte säga att det blivit.
Idag har hon ändå varit lite piggare här hemma, t.ex. kunnat rita vid bordet och lekt flera timmar med sin pappa på golvet. Endast klagat på magont vid ett fåtal korta tillfällen (ofta när det börjar röra sig mot två timmar sen senaste matintag) och lite mer intensivt precis nu (som vanligt värre på kvällen, så har inte särskilt höga förhoppningar om natten
). Däremot är hon fortsatt TYDLIGT tröttare, svagare och har låg energi. Hon ber hela tiden om att bli buren, bara till toan liksom. Vi försökte t.ex. ladda hem pokemon go för att motivera till liten promenad runt gatan men hon orkade verkligen inte fast hon så väldigt gärna ville och älskar pokemons. Hon tog sig 200 merer bort men sen behövde vi bära hem. Jag förstår inte hur hon kan vara så trött? Hon bajsar fint, äter bra, har inte förlorat någon vätska, CRP visade inga förhöjda värden som väl indikerar infektion/inflammation?
Vi söker såklart akuten igen vid försämring eller om läget håller i sig väldigt dåligt över långhelgen nu. Dumt att VC inte har öppet förrän tisdag igen. Vi tänkte försöka ringa annan VC och lista oss där om vi kan få snabbare tid.
Som ni säger känner man ju sitt barn bäst, och det finns ju en anledning till att jsg plötsligt känner mig som en jobbig förälder som söker kontakt med vården konstant senaste dagarna. Det förbryllar oss verkligen hur vår lilla tjej beter sig och mår.