Hur hantera vuxet barn med autism nivå 1?

[Roheryn]

Man behöver inte slänga ut, man kan kräva att barnet faktiskt försörjer sig. Inte fullt samma sak.

Självklart finns det olika sätt (både bra o dåliga) att hantera situationen. Jag tror kanske det vore bra för TS "barn" här att faktiskt flytta hemifrån. Men även det blir ju TS "problem" eftersom det blir TS som får initiera (och kanske även organisera?) det hela om det ska bli av.

 

[Enya]

Finns det inte någon annan hjälp att få? Dels på universitetet/ skolan?
Eller i samband med att diagnosen gavs- finns det inte då hjälp att komma vidare?
Självklart måste hen själv vara villig att ta hjälp men jag tänker att det kanske blir lättare om någon utomstående hjälper till? Jag tror det kan bli väldigt känsligt och jobbigt om familjen ska finnas där och pusha.

Detta!

 

[QueenLilith]

Att plugget senareläggs drabbar barnet i första hand, absolut. Men det drabbar även oss då vi inte har råd att ha en till vuxen att försörja då hen inte kan jobba ihop till en rimlig hyra eftersom hen inte fixar att plugga och jobba samtidigt. Slutför hen inte den här utbildningen är chansen ännu mindre att hen får ett jobb som hen trivs med och kan tänka sig att jobba med under en längre tid. Vi har alltid stöttat barnet och hen har, som sagt, inte haft några problem (inte värre än någon annan i alla fall) att ta sig igenom studierna innan hen fick diagnosen. Det är ju inte så att man plötsligt förändras pga att man får en diagnos. symptomen måste ju ha funnits där innan också.

Ska tillägga att vi inte har bestämt vad eller att hen ska plugga. Det har hen helt själv beslutat.

Det handlar ju om ta ansvar för sin situation också. Det vi ser är någon som ligger uppe på sitt rum och spelar spel eller tittar på film större delen av dygnet. Jag måste säga ett det känns rätt hopplöst för närvarande. Jag ser min framtid som en 90-år gammal gumma som servar mitt barn på 50+ som i sin tur inte kan ta itu med saker hen inte är intresserad av. Hen kan ju inte sätta sig in i andras situation, så hur får jag hen att förstå att vi inte klarar av detta. För det går uppenbarligen inte in.

Jag försöker förstå hur jag ska hantera mitt barns funktionsnedsättning, men det finns en himla massa info för dem som har diagnosen, men de anhöriga verkar det inte finnas så mycket information för.

Men herregud, sluta serva henom. är min spontana tanke. Nu är jag också av en lite annan åsikt gällande dessa saker, men detta är en vuxen människa. Har själv diagnos och haft vissa saker i livet som varit svin jobbigt, men ändå har jag tagit hand om mig själv sen 18 års ålder. Vet det är olika från person till person, men jag har inte haft något val annat än att fixa mitt liv själv. Så ser det nog ut för en del människor i livet. Sätt en tidslinje och denna får då följas och att ditt vuxna barn får sköta sitt liv som en vuxen, dvs jobba, betala för egen mat/hyra etc. Ibland så får man helt enkelt sätta ner foten. Jag hade aldrig fortsatt försörja en vuxen människa på det viset. Aldrig.

 

[Lingon]

Men herregud, sluta serva henom. är min spontana tanke. Nu är jag också av en lite annan åsikt gällande dessa saker, men detta är en vuxen människa. Har själv diagnos och haft vissa saker i livet som varit svin jobbigt, men ändå har jag tagit hand om mig själv sen 18 års ålder. Vet det är olika från person till person, men jag har inte haft något val annat än att fixa mitt liv själv. Så ser det nog ut för en del människor i livet. Sätt en tidslinje och denna får då följas och att ditt vuxna barn får sköta sitt liv som en vuxen, dvs jobba, betala för egen mat/hyra etc. Ibland så får man helt enkelt sätta ner foten. Jag hade aldrig fortsatt försörja en vuxen människa på det viset. Aldrig.

Samma här. Jag skulle däremot gärna hjälpa ett vuxet barn att få lite guldkant i tillvaron t.ex. under studietiden. Men jag skulle inte vilja att det vuxna barnet var beroende av min hjälp.

Jag undrar varför det vuxna barnet inte tar CSN och flyttar till studentboende eller annat boende.

 

[stjarnhimmel]

Jag menar att det finns en förväntan från "barnet" (?) att bli försörjt, eller en skyldighet som TS lagt på sig själv. Jag vet att det rent juridiskt inte finns något sådant ansvar för vuxna barn.

Jag tänker att man får prata om situationen. Och jag antar att om personen har vänner i samma ålder så kommer de flesta antingen bo själva eller om man bor hemma så får man se till att bidra ekonomiskt.
Sen tror jag att om personen tycker föräldrarna är tjatiga så kan det finnas en lust att slippa det och det bästa är ju då att bo själv. Det kanske även finns en längtan efter att flytta- men det kan ju också finnas en rädsla? eller att det känns svårt? Och då kan man ju prata om det.

 

[a1agnlju]

Jag läste att ni försökt prata med personen. Men har ni satt er ner och lugnt berättat om situationen kring ekonomin. Dvs att ni har svårt att få det att gå runt. Och att be personen komma med förslag hur det ska lösas.
Hur tänker personen kring att flytta hemifrån- vill personen det? För det finns ju mkt fördelar med det dvs om man känner sig bevakad eller vill vara ifred utan att "någon tjatar". Jag tänker att om det lockar att flytta hemifrån är det ju lättare att prata utifrån det. Eller om det finns någon vän som man tex kan dela lägenhet med.

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

 

[Roheryn]

Jag tänker att man får prata om situationen. Och jag antar att om personen har vänner i samma ålder så kommer de flesta antingen bo själva eller om man bor hemma så får man se till att bidra ekonomiskt.
Sen tror jag att om personen tycker föräldrarna är tjatiga så kan det finnas en lust att slippa det och det bästa är ju då att bo själv. Det kanske även finns en längtan efter att flytta- men det kan ju också finnas en rädsla? eller att det känns svårt? Och då kan man ju prata om det.

Jag tror att det är en utmärkt idé om "barnet" i den här situationen flyttar hemifrån och börjar sköta sitt liv själv. Hen verkar tycka det är stressande bara att föräldrarna existerar under samma tak, och då är det ju rimligt att ta konsekvenserna av det och faktiskt flytta.

 

[Migo]

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

Säg inte "hjälp till att betala". Säg "från och med första Juni får du betala 3500:- i månaden".

Raka besked med tydlig summa och sista betalningsdatum.

 

[machafuko]

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

Varför tar personen inte csn och betalar mer?

Majoriteten av studenter tar väl ändå csn, så det kan även ditt barn göra. Dessutom är personen över 25, vilket gör att den kanske har rätt till tilläggslån. Då får man ut ca 16000kr/mån vid heltidsstudier. Personen borde kunna flytta hemifrån.

 

[stjarnhimmel]

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

Ok jag förstår.
Men kan ni räkna ut vad hen kostar och sen bestämma en summa. Det lär ju ändå vara mindre än om hen bor själv.
Typ att ni räknar ut vad allt inklusive mat kostar och sen bestämmer att du ska betala kanske 4000 eller vad ni bestämmer.
Om man inte har jobb finns ju csn. Och nu under sommaren brukar man ju ha mer tid att jobba.
Kanske känns det mer motiverat att flytta när det blir dyrare hemma.

 

[QueenLilith]

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

Sätt ett krav att ditt vuxna barn skaffar sig en egen lägenhet och då flyttar hemifrån.
Är väl inte så konstigt att personen inte har motivation att jobba mer, när denna kan komma undan med att låta bli- som snart 30årig. Om man måste betala för sitt egna liv, så har man en annan motivation att göra sakerna med.

 

[Roheryn]

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

Hen tar alltså inte studielån? Det hade kanske annars varit ett rimligt första steg för att bli lite mer självförsörjande? Ta CSN-lån för den studietid som är kvar och betala en skälig hyra till er föräldrar (eller åtminstone en hyra som är kostnadstäckande)? CSN kräver ju dessutom studieresultat, så där blir det ju då viss press att faktiskt få studierna gjorda!

 

[Lingon]

Japp, vi har satt oss ner och tydligt talat om för hen hur ekonomin ser ut, vad lånen kostar, vad bilförsäkringen går på, vad elen kostar, vad internet och tv kostar osv, osv, och att vi inte har råd i längden att försörja hen. (Det är ju inte bara precis just nu det handlar om utan vi måste lägga undan pengar till vår egen pension om den ska bli någorlunda dräglig). Vi behöver inte knapra på ramarna, men kan inte göra några utsvävningar som det är nu och kan definitivt inte lägga undan något till kommande pension eller husrenoveringar etc.

Hen nickar och säger att hen förstår när vi säger att hen måste hjälpa till mer med det ekonomiska. Sedan är det inte mer med det liksom.

Hen betalar 1/3 av lönen hen får i hyra till oss = ca 1000 kr i månaden idag och mer de få månaderna hen jobbar lite mer.

Det känns som att tala med en vägg oavsett vilket samtalsämne man tar upp. Hur ska man ens orka eller kunna sätta sig in i hens situation om responsen är noll och intet??? Jag blir bara så ledsen!

Varför tar hen inte CSN-lån om en hen nu läser på universitetet?

Och enligt Swedbanks beräkningar kostar det 4500 kr/månad för en 20-åring att bo kvar hemma.

Länken: https://www.swedbank.se/privat/en-battre-framtid/bo/nar-vuxna-barn-bor-hemma.html

Jag tror att för att ditt barn ska växa upp och utvecklas till en självständig vuxen så behöver ni se till att hen flyttar hemifrån. Det låter tyvärr som att lite tough love är vad som behövs. Skitjobbigt! Men jag tror att i längden så vinner ert barn på det.

 

[Lingon]

En annan sida som kan ha bra information:

https://www.konsumentverket.se/om-k...akningar/flytta-hemifran-eller-bo-kvar-hemma/

 

[a1agnlju]

Det är nog min tanke också. Om det är en outhärdlig press om ni är i samma byggnad, så är enda lösningen jag kan se att flytta isär. Ni kan ju inte ligga och sova dygnet runt för att barnet ska få arbetsro och kunna arbeta? Det blir orimligt.

Skulle gärna göra det om det var möjligt. Bor i närheten av storstad, dyrt som f...n. Krav på regelbunden inkomst för att eventuellt hyra en lägenhet om man inte kan tänka sig att bo i särskilt utsatta områden då (och där går även min gräns).

Innan universitetsstudierna försökte jag peppa som tusan för att få hen att söka utbildning på annan ort, just för att hen skulle känna att hen stod på egna ben. Nu hamnade hen "på hemmaplan" i alla fall och såg då ingen anledning till att bo någon annan stans än hemma. Jag ångrar att jag inte var mer påstridig. (Det yngre barnet flyttade till annan ort för att plugga och växte enormt under den tiden).

 

[stjarnhimmel]

Skulle gärna göra det om det var möjligt. Bor i närheten av storstad, dyrt som f...n. Krav på regelbunden inkomst för att eventuellt hyra en lägenhet om man inte kan tänka sig att bo i särskilt utsatta områden då (och där går även min gräns).

Innan universitetsstudierna försökte jag peppa som tusan för att få hen att söka utbildning på annan ort, just för att hen skulle känna att hen stod på egna ben. Nu hamnade hen "på hemmaplan" i alla fall och såg då ingen anledning till att bo någon annan stans än hemma. Jag ångrar att jag inte var mer påstridig. (Det yngre barnet flyttade till annan ort för att plugga och växte enormt under den tiden).

Finns studentlägenheter?
När jag pluggade delade jag lägenhet. Det hittade jag på en anslagstavla dvs det var en helt främmande tjej som satt upp en lapp. Kan hen annonsera?

 

[a1agnlju]

Varför tar hen inte CSN-lån om en hen nu läser på universitetet?

Och enligt Swedbanks beräkningar kostar det 4500 kr/månad för en 20-åring att bo kvar hemma.

Länken: https://www.swedbank.se/privat/en-battre-framtid/bo/nar-vuxna-barn-bor-hemma.html

Jag tror att för att ditt barn ska växa upp och utvecklas till en självständig vuxen så behöver ni se till att hen flyttar hemifrån. Det låter tyvärr som att lite tough love är vad som behövs. Skitjobbigt! Men jag tror att i längden så vinner ert barn på det.

Jag skulle gärna se att hen flyttade hemifrån och det kommer hen klara av bra, Inget tu tal om det. Det är bara det att det inte är så lätt att få tag i bostäder om man inte har någon inkomst.

 

[a1agnlju]

Finns studentlägenheter?
När jag pluggade delade jag lägenhet. Det hittade jag på en anslagstavla dvs det var en helt främmande tjej som satt upp en lapp. Kan hen annonsera?

Hens studier slutar officiellt i vår, så studentlägenhet är inte aktuellt längre. Så det skulle vara en annan typ av boende och då krävs regelbunden inkomst om man inte vill bo i utanförskapsområden, och där går min gräns också...

 

[Lingon]

Hens studier slutar officiellt i vår, så studentlägenhet är inte aktuellt längre. Så det skulle vara en annan typ av boende och då krävs regelbunden inkomst om man inte vill bo i utanförskapsområden, och där går min gräns också...

Men sen måste man ju börja någonstans. Som ung vuxen och utan fast inkomost får man ju ta det som finns tills man hittar nåt bättre. Jag hade i minsta fall krävt en vettig hyra som har en chans att vara mer än bara symbolisk.

 

[Sharpless]

Säg inte "hjälp till att betala". Säg "från och med första Juni får du betala 3500:- i månaden".

Raka besked med tydlig summa och sista betalningsdatum.

Precis.

Nu har jag inga (fastställda) diagnoser, men att få fastslaget vad som ska betalas, och när det ska betalas, skulle vara mycket bra för min del. Den tiden jag bodde kvar hemma efter att jag börjat på universitetet var det inget snack om hur mycket som jag skulle betala i hyra. Skulle jag få "du behöver hjälpa till, betala när och hur mycket du kan", så är jag osäker på om jag hade lyckats betala särskilt mycket, och troligtvis bara tyckt det var jobbigt om det togs upp igen och igen.