NPF- diagnoser och dagens skola

[skiesabove]

Det låter ju finfint i typ förskoleklass, men hur långt upp i klasserna ska det hålla på? Och om man nu ska anpassa efter de aktiva barnen och kräva gympapass varje dag hur går det då för barnen som avskyr gympa och hellre vill ha undervisning?
Det går inte kamma alla medhårs.

Kroppar är kroppar och hjärnorna en del av dom. 30 minuter motion varje dag blir vinst både för inlärningen och folkhälsan - hela vägen upp i nian.

Barnen med extra spring i benen får extra på morgonen, men alla behöver få röra på sig. Varje dag. Även de som inte sportar som fritidsintresse.

En sak som nästan försvunnit är långpromenaden till skolan och hem varje dag. Delvis på grund av centralisering av skolorna, men också pga mycket mer trafik och fler som bor urbant.

Och leka utomhus för att man fick inte vara härjig inomhus. Kom hem till middag!

 

[Sedna]

Nu kanske det här kan vara osmidigt uttryckt, men ditt inlägg gav mig en tanke. Jag tror inte att det handlar om respekt/rädsla egentligen...

Jag misstänker att de flesta föräldrar idag inte "passitivitets-tränar" sina barn! Alltså träna på att sitta tyst, lyssna, kunna ha tråkigt en stund. Tolka mig rätt nu folk .

Jag menar alltså att det som kallas för "respekt" vanligtvis är rädsla, och att det egentligen inte har med det hela att göra / inte är nödvändigt.

Men barn, precis som djur, gör det dom kan och är vana vid. Om dom inte är vana vid att vänta på att den vuxna ska prata färdigt, att åka bil utan mobilen tillgänglig och ändå ta det lugnt, att hjälpa till att laga mat och vänta på att alla momenten ska bli klara, att ta det lugnt runt sköra mormor osv... Då kan dom ju inte. Det sitter liksom inte i kroppen, och självkontroll är svårt långt upp i åldrarna.

Jag tänker att det liksom blir så luddigt när föräldrar skyller på lärarna och lärarna på föräldrarna, utan att något egentligen kan säga något konkret om vad det är som det behövs tränas på.

Från skolans sida tänker jag att det skulle kunna underlätta med att lägga upp dagarna lite annorlunda: första timmen är antingen fri läsning/pyssel i tystnad i mjuk belysning, eller organiserad lek/sport utomhus. Vill, kan och behöver barnet starta dagen lugnt gör den det inne, behöver barnet få ut morgonstressen genom spring så gör den det ute (eller i gympasalen om vidrigt väder).

Sen vanliga lektioner, sen ett gemensamt gympapass efter lunch.

Från föräldrahåll borde det gå att göra material och kurser i hur man tränar "ta det lugnt" hemma på ett positivt sätt.

Vad tror ni om det?

(Dessa tankar är baserade på min erfarenhet av hästträning, hur jag uppfostrat mitt eget barn, och hur det märks enorm skillnad på hur hon agerar jämfört med andra tjejer i klassen med misstänkt adhd, och andra barn rent allmänt. Hon kan vara extremt flamsig och energisk hemma och på rasterna, men "ta det lugnt" har gått bra att överföra till skolmiljön och till en lärare hon absolut inte respekterar - men hon vet att det är en sån situation där hon istället får stimma tyst. Rita, pyssla, eller checka ut med huvudet på bänken. Vad som helst bara det inte stör andra.)

Respekt tycker jag inte ska förväxlas med rädsla. Respekt för läraren är ett värdesättande av lärarens roll och funktion men också som en egen person. Respekt byggs bäst i samspel med förtroende, alltså motsatsen till rädsla. När jag läser din tolkning av respekt ser jag den stränga läraren framme vid katedern men det finns relationsbaserad respekt och det är där vi ska lägga fokus.

Visst kan vi kanske behöva ”passivitetsträna” barnen (framförallt i låg ålder) men jag vet inte om det är lösningen på det som utspelar sig i klassrum i högre ålder.

Och tolka inte mitt inlägg som att jag skyller på föräldrarna, vi är alla idag produkten av extrem individualism med en skola styrd utifrån new public management. Många föräldrar kämpar oerhört idag.

 

[Sel]

Kroppar är kroppar och hjärnorna en del av dom. 30 minuter motion varje dag blir vinst både för inlärningen och folkhälsan - hela vägen upp i nian.

Barnen med extra spring i benen får extra på morgonen, men alla behöver få röra på sig. Varje dag. Även de som inte sportar som fritidsintresse.

En sak som nästan försvunnit är långpromenaden till skolan och hem varje dag. Delvis på grund av centralisering av skolorna, men också pga mycket mer trafik och fler som bor urbant.

Och leka utomhus för att man fick inte vara härjig inomhus. Kom hem till middag!

Vi var många som mådde otroligt dåligt under gympan i skolan - rörelse är en sak, att göra det på lektionstid i grupp och bli betygsatt för det är någonting helt annat.
Den tiden måste ju dessutom tas ifrån ordinarie undervisning. Ska vi då göra skoldagen längre eller lära oss mindre - och när ska mjukstarten med springomkring eller pyssel bli en mer inrutad start på dagen?


Jag tycker att det låter ohållbart trots att tanken är god. Låt de härjiga barnen härja på rasterna istället, det är väl en utmärkt tid att "tvinga" ut dem på?

 

[skiesabove]

Respekt tycker jag inte ska förväxlas med rädsla. Respekt för läraren är ett värdesättande av lärarens roll och funktion men också som en egen person. Respekt byggs bäst i samspel med förtroende, alltså motsatsen till rädsla. När jag läser din tolkning av respekt ser jag den stränga läraren framme vid katedern men det finns relationsbaserad respekt och det är där vi ska lägga fokus.

Visst kan vi kanske behöva ”passivitetsträna” barnen (framförallt i låg ålder) men jag vet inte om det är lösningen på det som utspelar sig i klassrum i högre ålder.

Och tolka inte mitt inlägg som att jag skyller på föräldrarna, vi är alla idag produkten av extrem individualism med en skola styrd utifrån new public management. Många föräldrar kämpar oerhört idag.

Mmm, du har rätt i att på högstadiet kommer fler faktorer in.

Men alla lärare är ju inte "värda respekt", från mitt brutala autist-perspektiv. Jag har stött på jättemånga lärare som jag absolut inte hade respekt för, kassa pedagoger utan passion, otrevliga som personer, konstiga beteenden osv. Men det betyder inte att varken jag eller min dotter stökade och höll på.

Relationsbaserad respekt är för skört, individuellt, och överförs inte till nya personer (och det är mycket lärarbyten, vikarier, sjukskrivningar numera). Jag tror på att det är betydligt starkare med situationsbaserad inlärning.

I den här situationen, i det här rummet, så beter du dig såhär.

Med yngre barn (f-4/5) är det lättare att träna på just sånt, men jag håller med om att det blir en helt annan femma när puberteten kommer med i leken. Beteenden är redan satta. Och vad ska man då ta till för skarpare gränsdragningar, som är etiska och säkra, men ändå fullfölja skolplikten?

Den som inte beter sig får kliva in i isoleringspodden och göra lektionerna online ?

 

[Sedna]

Mmm, du har rätt i att på högstadiet kommer fler faktorer in.

Men alla lärare är ju inte "värda respekt", från mitt brutala autist-perspektiv. Jag har stött på jättemånga lärare som jag absolut inte hade respekt för, kassa pedagoger utan passion, otrevliga som personer, konstiga beteenden osv. Men det betyder inte att varken jag eller min dotter stökade och höll på.

Relationsbaserad respekt är för skört, individuellt, och överförs inte till nya personer (och det är mycket lärarbyten, vikarier, sjukskrivningar numera). Jag tror på att det är betydligt starkare med situationsbaserad inlärning.

I den här situationen, i det här rummet, så beter du dig såhär.

Med yngre barn (f-4/5) är det lättare att träna på just sånt, men jag håller med om att det blir en helt annan femma när puberteten kommer med i leken. Beteenden är redan satta. Och vad ska man då ta till för skarpare gränsdragningar, som är etiska och säkra, men ändå fullfölja skolplikten?

Den som inte beter sig får kliva in i isoleringspodden och göra lektionerna online ?

Men även om man inte respekterar läraren som person så kan man respektera lärarens roll i skolan. Att det kan vara svårt för en del barn kan jag förstå, men då är hela vuxenvärlden ett ansvar att värdesätta skolan och lärare utifrån funktion. Barn kommer att ha mycket enklare att ta till sig respekt i relation, men vuxenvärlden behöver också hjälpa barnen att ta till sig skolan som institution.

Ett delproblem idag är att det är så oklart vad skolan är eftersom att skolan i vissa ögon blivit en serviceinrättning, där eleven och dess föräldrar är kunder.

Sedan står inte våra perspektiv nödvändigtvis emot varandra, relationsbaserad respekt står inte i konflikt med situationsbaserad inlärning. Det finns inte en lösning och långt ifrån bara ett svar.

 

[skiesabove]

Men även om man inte respekterar läraren som person så kan man respektera lärarens roll i skolan. Att det kan vara svårt för en del barn kan jag förstå, men då är hela vuxenvärlden ett ansvar att värdesätta skolan och lärare utifrån funktion. Barn kommer att ha mycket enklare att ta till sig respekt i relation, men vuxenvärlden behöver också hjälpa barnen att ta till sig skolan som institution.

Ett delproblem idag är att det är så oklart vad skolan är eftersom att skolan i vissa ögon blivit en serviceinrättning, där eleven och dess föräldrar är kunder.

Sedan står inte våra perspektiv nödvändigtvis emot varandra, relationsbaserad respekt står inte i konflikt med situationsbaserad inlärning. Det finns inte en lösning och långt ifrån bara ett svar.

Ja precis, det är vad jag menar med situationsbaserat . I den här situationen, så är det den här vuxna du ska lyssna på.

Jag tror inte att det där med "kunder" egentligen är ursprungsproblemet, för jag ser precis samma beteendeproblem hos barn på basketträningarna, ridlektioner, lekplatser, matbutiken etc.

Kundtänket, new public management, och alla omformningar av läroplanen kan nog däremot bidra till lärarnas enorma stressbörda.

 

[Sedna]

Ja precis, det är vad jag menar med situationsbaserat . I den här situationen, så är det den här vuxna du ska lyssna på.

Jag tror inte att det där med "kunder" egentligen är ursprungsproblemet, för jag ser precis samma beteendeproblem hos barn på basketträningarna, ridlektioner, lekplatser, matbutiken etc.

Kundtänket, new public management, och alla omformningar av läroplanen kan nog däremot bidra till lärarnas enorma stressbörda.

Ridskolan skulle jag tvärtom ta som ett jättebra exempel på där man lyckas så bra med att skapa förutsättningar att komma ifrån problembeteende. Alla är där av gemensamt intresse för hästarna, alla värdesätter hästarna och har förtroende för ridlärarna, man lyssnar och har viljan! Det är därför lätt att upprätta hålla ordning och rutiner och alla hjälps åt. Jag ser aldrig beteendeproblem på ridskolan och jämfört med vad jag sett i skolan, ja de skulle kastats ut med huvudet före. Det är säkerhetsrisk med skrik, härj och bristande respekt för regler i stall. Detta trots att ridelever är kunder.

Jag tror att vi delvis pratar lite om varandra faktiskt, utifrån olika perspektiv och erfarenheter. Men så kan det vara.

 

[skiesabove]

Ridskolan skulle jag tvärtom ta som ett jättebra exempel på där man lyckas så bra med att skapa förutsättningar att komma ifrån problembeteende. Alla är där av gemensamt intresse för hästarna, alla värdesätter hästarna och har förtroende för ridlärarna, man lyssnar och har viljan! Det är därför lätt att upprätta hålla ordning och rutiner och alla hjälps åt. Jag ser aldrig beteendeproblem på ridskolan och jämfört med vad jag sett i skolan, ja de skulle kastats ut med huvudet före. Det är säkerhetsrisk med skrik, härj och bristande respekt för regler i stall. Detta trots att ridelever är kunder.

Jag tror att vi delvis pratar lite om varandra faktiskt, utifrån olika perspektiv och erfarenheter. Men så kan det vara.

Lättare på ridskolan, men samma beteenden syns och hörs ändå (är min erfarenhet av en grupp födda 2014-2016).

 

[Lingon]

Nu kanske det här kan vara osmidigt uttryckt, men ditt inlägg gav mig en tanke. Jag tror inte att det handlar om respekt/rädsla egentligen...

Jag misstänker att de flesta föräldrar idag inte "passitivitets-tränar" sina barn! Alltså träna på att sitta tyst, lyssna, kunna ha tråkigt en stund. Tolka mig rätt nu folk .

Jag menar alltså att det som kallas för "respekt" vanligtvis är rädsla, och att det egentligen inte har med det hela att göra / inte är nödvändigt.

Men barn, precis som djur, gör det dom kan och är vana vid. Om dom inte är vana vid att vänta på att den vuxna ska prata färdigt, att åka bil utan mobilen tillgänglig och ändå ta det lugnt, att hjälpa till att laga mat och vänta på att alla momenten ska bli klara, att ta det lugnt runt sköra mormor osv... Då kan dom ju inte. Det sitter liksom inte i kroppen, och självkontroll är svårt långt upp i åldrarna.

Jag tänker att det liksom blir så luddigt när föräldrar skyller på lärarna och lärarna på föräldrarna, utan att något egentligen kan säga något konkret om vad det är som det behövs tränas på.

Från skolans sida tänker jag att det skulle kunna underlätta med att lägga upp dagarna lite annorlunda: första timmen är antingen fri läsning/pyssel i tystnad i mjuk belysning, eller organiserad lek/sport utomhus. Vill, kan och behöver barnet starta dagen lugnt gör den det inne, behöver barnet få ut morgonstressen genom spring så gör den det ute (eller i gympasalen om vidrigt väder).

Sen vanliga lektioner, sen ett gemensamt gympapass efter lunch.

Från föräldrahåll borde det gå att göra material och kurser i hur man tränar "ta det lugnt" hemma på ett positivt sätt.

Vad tror ni om det?

(Dessa tankar är baserade på min erfarenhet av hästträning, hur jag uppfostrat mitt eget barn, och hur det märks enorm skillnad på hur hon agerar jämfört med andra tjejer i klassen med misstänkt adhd, och andra barn rent allmänt. Hon kan vara extremt flamsig och energisk hemma och på rasterna, men "ta det lugnt" har gått bra att överföra till skolmiljön och till en lärare hon absolut inte respekterar - men hon vet att det är en sån situation där hon istället får stimma tyst. Rita, pyssla, eller checka ut med huvudet på bänken. Vad som helst bara det inte stör andra.)

Jag tror inte att träning i att ta det lugnt hade tagit bort ångesten mitt barn känner i en bullrig skolmatsal med 20 min från lektionen innan slutar tills de ska ha ätit upp maten för att det kommer en ny klass som behöver bordet. 20 min för att gå från klassrummet till skåpen för att lämna böckerna, gå på toa om man behöver det, gå till matsalen, stå i kö, ta mat och sen dessutom hinna äta den. Det var helt galet på den skolan! Hur ungarna ska kunna var lugna när skolan sätter sån tidspress på dem på lunchen är en gåta för mig. Många fick nog inte I sig tillräckligt med mat och då blir inte eftermiddagen så bra.

 

[villhöver]

Men även om man inte respekterar läraren som person så kan man respektera lärarens roll i skolan. Att det kan vara svårt för en del barn kan jag förstå, men då är hela vuxenvärlden ett ansvar att värdesätta skolan och lärare utifrån funktion. Barn kommer att ha mycket enklare att ta till sig respekt i relation, men vuxenvärlden behöver också hjälpa barnen att ta till sig skolan som institution.

Ett delproblem idag är att det är så oklart vad skolan är eftersom att skolan i vissa ögon blivit en serviceinrättning, där eleven och dess föräldrar är kunder.

Sedan står inte våra perspektiv nödvändigtvis emot varandra, relationsbaserad respekt står inte i konflikt med situationsbaserad inlärning. Det finns inte en lösning och långt ifrån bara ett svar.

Detta tycker jag är viktigt. Läraren som person är en sak, men lärarens roll i skolan en annan. Lärar-personen har ju en stor påverkan på relationen till eleven, både den egna inställningen till-, intresse för-, förmåga till relation med eleven (och också om det är en person som eleven kan känna en koppling till), men jag tänker också mycket på att läraren i klassrummet har ett uppdrag som den ska ha möjlighet att utföra och då behöver uppdraget respekteras även om personen inte är någon jag respekterar.

När jag jobbade som kurator på högstadiet hade jag mycket samtal med elever i olika situationer, och ofta samtal med "stökiga" elever där det inte fungerade. Vi hade ett gäng elever som kom till skolan varje dag, men de var inte många minuter inne i klassrummen (kanske en och annan för att kasta något på någon, eller gå in i en klass och hämta ut en kompis). Alltså verkligen, de här eleverna hade högre SKOL-närvaro än någon annan, men inte lektionsnärvaro...
Något vi pratade mycket om, både när vi pratade OM dessa elever men även jag i mina samtal MED dem var; vad förväntar du dig i skolan, vad är det som händer här i detta huset? Alltså eleven kommer till skolan (och ibland till och med in på lektion) utan saker/utrustning för aktiviteten, utan att delta i något av det som händer här och vad ledaren för aktiviteten (läraren) säger. Du går ju inte till gymmet utan gymkläder? Om du går på bio så har du ju troligtvis en uppfattning om och förväntan på vad som ska ske där, det är film som visas. Du kommer inte gå dit och förvänta dig innebandy eller tårtdekorationer. Går du till gymmet så kommer det vara träning i olika former som sker i det huset, och går du på en ledar-/tränarledd aktivitet (gruppträning på gymmet, fotboll, kampsport, ridning osv) så är det ingen som ifrågasätter den ledarens roll utan man förväntar sig (oftast) att ledning kommer ske.
Men i skolan - vad händer i skolhuset? Vad är det för aktiviteter som förväntas ske här? Är det bio? Nej, i denna lokalen är det lektioner i olika ämnen som sker, det står en ledare för aktiviteten i varje rum och det är olika grupper som undervisas i olika saker.


Nu är det ovan extremt förenklat och en skolsituation är väldigt mycket mer komplex med allt som sker där (sociala relationer, undervisningssituationen i sig, svårighetsnivån kontra individens nuvarande förmåga osv), men ändå - det är intressant att fundera över. Eleverna jag pratade om ovan, jag förstår såklart att de hade en social situation som var av den kalibern att man hellre gick till skolan som man avskydde och inte såg någon mening med, än att vara hemma - eller någon annanstans. Men det var ändå så att vi resonerade kring att de kom VARJE dag till ett sammanhang där de inte deltog i sammanhanget och aktiviteten alls. Ändå fortsatte de att komma.

 

[Jeps]

Det låter ju finfint i typ förskoleklass, men hur långt upp i klasserna ska det hålla på? Och om man nu ska anpassa efter de aktiva barnen och kräva gympapass varje dag hur går det då för barnen som avskyr gympa och hellre vill ha undervisning?
Det går inte kamma alla medhårs.

Nu kanske det här kan vara osmidigt uttryckt, men ditt inlägg gav mig en tanke. Jag tror inte att det handlar om respekt/rädsla egentligen...

Jag misstänker att de flesta föräldrar idag inte "passitivitets-tränar" sina barn! Alltså träna på att sitta tyst, lyssna, kunna ha tråkigt en stund. Tolka mig rätt nu folk .

Jag menar alltså att det som kallas för "respekt" vanligtvis är rädsla, och att det egentligen inte har med det hela att göra / inte är nödvändigt.

Men barn, precis som djur, gör det dom kan och är vana vid. Om dom inte är vana vid att vänta på att den vuxna ska prata färdigt, att åka bil utan mobilen tillgänglig och ändå ta det lugnt, att hjälpa till att laga mat och vänta på att alla momenten ska bli klara, att ta det lugnt runt sköra mormor osv... Då kan dom ju inte. Det sitter liksom inte i kroppen, och självkontroll är svårt långt upp i åldrarna.

Jag tänker att det liksom blir så luddigt när föräldrar skyller på lärarna och lärarna på föräldrarna, utan att något egentligen kan säga något konkret om vad det är som det behövs tränas på.

Från skolans sida tänker jag att det skulle kunna underlätta med att lägga upp dagarna lite annorlunda: första timmen är antingen fri läsning/pyssel i tystnad i mjuk belysning, eller organiserad lek/sport utomhus. Vill, kan och behöver barnet starta dagen lugnt gör den det inne, behöver barnet få ut morgonstressen genom spring så gör den det ute (eller i gympasalen om vidrigt väder).

Sen vanliga lektioner, sen ett gemensamt gympapass efter lunch.

Från föräldrahåll borde det gå att göra material och kurser i hur man tränar "ta det lugnt" hemma på ett positivt sätt.

Vad tror ni om det?

(Dessa tankar är baserade på min erfarenhet av hästträning, hur jag uppfostrat mitt eget barn, och hur det märks enorm skillnad på hur hon agerar jämfört med andra tjejer i klassen med misstänkt adhd, och andra barn rent allmänt. Hon kan vara extremt flamsig och energisk hemma och på rasterna, men "ta det lugnt" har gått bra att överföra till skolmiljön och till en lärare hon absolut inte respekterar - men hon vet att det är en sån situation där hon istället får stimma tyst. Rita, pyssla, eller checka ut med huvudet på bänken. Vad som helst bara det inte stör andra.)

Och hur gör vi med lokaler? Det finns ju inte plats för alla klasser i gympasalen efter lunch osv. Det är så otroligt många parametrar att ta hänsyn till.
Tror dock att @skiesabove har en poäng att många barn hade mått bra av "passivitetsträning"

 

[Badger]

Det är så motstridigt att det på många sätt blivit sämre eftersom kunskapen inom skolan om NPF generellt blivit högre (självklart finns det fortfarande mycket att utveckla men mycket är också gjort).

Rätt så standard idag är tydliga scheman med bildstöd på tavlan, time timers, hörselkåpor, skärmar, stressleksaker, ståbord, sittkuddar osv. Man vet också att det som gynnar den med NPF gynnar alla så anpassningar görs bättre på gruppnivå. Tydliga instruktioner, struktur, differentiering. lärare stöttar upp på raster och i matsal med mera med mera. När jag gick i skolan på 90-talet var det verkligen att klara sig själv och förstå bäst man kunde.

Ändå är det sånt haveri. Men min upplevelse är att det hoppar och studsar i var och varannan unge idag, allmänt svårt att följa instruktioner och att acceptera samt följa lärares ord och skolans regler. Vilket blir förödande för de med koncentrationssvårigheter och för läraren vars tid äts upp av onödigt tjafs och andra tidstjuvar, i kombination med brist på resurspersonal som kan stötta upp eller plocka ut i lite grupp.

Klart det havererar, det spelar liksom ingen roll om innehållet styrs ännu mer mot faktakunskaper, det blir inte mycket till kunskaper alls med de förutsättningar som råder. Lärare andas i påse, blir sjukskrivna och byter jobb, ännu ett bakslag för att få ordning på haveriet.

Det var inte nödvändigtvis bättre förr men det var generellt större respekt för läraren och därmed lite lugnare och tystare, på så sätt en bättre arbetsmiljö för alla.

Kan det ha med förlusten av läsdidaktik (som lärare pratar om) i lärarutbildningen. Tydligen tränade lärare i yngre årskurser i nästan ett år på att lära barn läsa, numera säger de i debattartiklar att de får några metoder presenterade under ett par veckor och ett -välj vilken du vill. Barn som har svårt att läsa får nog också svårare att följa med och blir studsigare. Och studsigare klass i allmänhet blir nog jobbigare för NPF. Och förlusten av bänkar som gjorde att när barn bytte bok satt de still istället för att 24-30 barn springer kors och tvärs för att samla material.

Och man undrar om de hade liknande utbildning i räkning och didaktik som försvunnit (även om det sägs att 70-80 -talets Sverige hade metoder med matematik som var rent usla för matteinlärning. Men säkert bra för att klara sig igenom de böcker som användes i alla fall.)

 

[Badger]

Nu kanske det här kan vara osmidigt uttryckt, men ditt inlägg gav mig en tanke. Jag tror inte att det handlar om respekt/rädsla egentligen...

Jag misstänker att de flesta föräldrar idag inte "passitivitets-tränar" sina barn! Alltså träna på att sitta tyst, lyssna, kunna ha tråkigt en stund. Tolka mig rätt nu folk .

Jag menar alltså att det som kallas för "respekt" vanligtvis är rädsla, och att det egentligen inte har med det hela att göra / inte är nödvändigt.

Men barn, precis som djur, gör det dom kan och är vana vid. Om dom inte är vana vid att vänta på att den vuxna ska prata färdigt, att åka bil utan mobilen tillgänglig och ändå ta det lugnt, att hjälpa till att laga mat och vänta på att alla momenten ska bli klara, att ta det lugnt runt sköra mormor osv... Då kan dom ju inte. Det sitter liksom inte i kroppen, och självkontroll är svårt långt upp i åldrarna.

Jag tänker att det liksom blir så luddigt när föräldrar skyller på lärarna och lärarna på föräldrarna, utan att något egentligen kan säga något konkret om vad det är som det behövs tränas på.

Från skolans sida tänker jag att det skulle kunna underlätta med att lägga upp dagarna lite annorlunda: första timmen är antingen fri läsning/pyssel i tystnad i mjuk belysning, eller organiserad lek/sport utomhus. Vill, kan och behöver barnet starta dagen lugnt gör den det inne, behöver barnet få ut morgonstressen genom spring så gör den det ute (eller i gympasalen om vidrigt väder).

Sen vanliga lektioner, sen ett gemensamt gympapass efter lunch.

Från föräldrahåll borde det gå att göra material och kurser i hur man tränar "ta det lugnt" hemma på ett positivt sätt.

Vad tror ni om det?

(Dessa tankar är baserade på min erfarenhet av hästträning, hur jag uppfostrat mitt eget barn, och hur det märks enorm skillnad på hur hon agerar jämfört med andra tjejer i klassen med misstänkt adhd, och andra barn rent allmänt. Hon kan vara extremt flamsig och energisk hemma och på rasterna, men "ta det lugnt" har gått bra att överföra till skolmiljön och till en lärare hon absolut inte respekterar - men hon vet att det är en sån situation där hon istället får stimma tyst. Rita, pyssla, eller checka ut med huvudet på bänken. Vad som helst bara det inte stör andra.)

Intressant tanke. Det finns ju väldigt lite i det man som förälder uppmuntras göra "rätt" i som innebär att barnet får vänta eller vara stilla.

Det handlar ju snarare om att vara kvick och effektiv på att kanske inte fylla deras behov direkt utan kanske mer följa deras vilja/önskan. Från spädis och upp.

Det var ju (i alla fall för runt tio år sedan) snarare en trend i att det vore lite av barnplågeri att inte fylla önskan/"behov" ganska kvickt. Tex klämmis på promenaden, skorpa eller morot innan maten, snabb matlagning osv som iofs gör livet väldigt mycket enklare för en förälder. Men samtidigt nog är problematisk innan lunch i skolan tex, att aldrig varit superjättehungrig tidigare och ingenting kunna göra. Bilkörning "förr" innebar ju att man stängde in barnen i en låda i timmar och möjligen lyssnade på ett barnband (i alla fall för mig ) medan numera fanns ju DVD och sedan padda osv. Likadant med restaurang, om det var lång plågsam väntan fick ju lillen min telefon med tocaboca tex (nu är "lillen" visserligen väldigt bra på att vänta men ändå kanske hade varit ännu mer skillad med fler lite tråkiga stunder som yngre. Fler fyllda behov (ut och lek, spring, läs, vänta, hjälp till) och färre fyllda önskan. (Speciellt som att folk hela tiden fokuserar så in i bängen på att barn som är mer utsatta har problem, men ganska lite på att barn som är väldigt välförsedda med utbildade föräldrar och ekonomi har problem.).

 

[Badger]

Speciellt som att folk hela tiden fokuserar så in i bängen på att barn som är mer utsatta har problem, men ganska lite på att barn som är väldigt välförsedda med utbildade föräldrar och ekonomi har problem.).

Med det menar jag dels att om välförsedda barn hade färre problem skulle mer resurser (lärares tid) välförtjänt gå till andra barn. Och att om stöttade barn har problem är det ett tecken på ett större systemfel tänker jag.

Någon hade publicerat en artikel ovan där det stod att ett barn som agerar ut kan dämpas och inspireras av ca 8 barn som inte gör det. Så tre barn i en klass på 24 kan inspireras av 21 mer fokuserade barn (om jag räknade på hans uttalande) Men de 8+ barnen kanske inte längre finns.

 

[Badger]

Vi var många som mådde otroligt dåligt under gympan i skolan - rörelse är en sak, att göra det på lektionstid i grupp och bli betygsatt för det är någonting helt annat.
Den tiden måste ju dessutom tas ifrån ordinarie undervisning. Ska vi då göra skoldagen längre eller lära oss mindre - och när ska mjukstarten med springomkring eller pyssel bli en mer inrutad start på dagen?


Jag tycker att det låter ohållbart trots att tanken är god. Låt de härjiga barnen härja på rasterna istället, det är väl en utmärkt tid att "tvinga" ut dem på?

Men det är dock ett väldigt bra argument för att inte dra in raster som de börjar göra i skolor och gör i USA. Utan snarare nästan ha pedagoger ute som uppmuntrar rörelselekar och är noga med att barn inte är elaka mot varandra i fotbollsmatcher osv.
Raster på högstadiet anses på vissa skolor leda till bråk i korridorerna så de får inte längre spela fotboll osv på lunchen utan de får bara tid nog att springa till nästa lektion o vänta utanför dörren.

Det kan ju även råka gå ned i åldrarna sedan när akademiska resultat blir sämre och man helt tvärtemot vad forskning säger, börjar dra in raster även för yngre barn för att de ska få mer tid i klassrummet. Raster främjar tydligen inlärning. Med extremt korta raster hinner de bara sitta med telefon, på full volym, och spela, 24 samtidigt. Utan hänsyn till varandra.

 

[Badger]

Jag tror inte att träning i att ta det lugnt hade tagit bort ångesten mitt barn känner i en bullrig skolmatsal med 20 min från lektionen innan slutar tills de ska ha ätit upp maten för att det kommer en ny klass som behöver bordet. 20 min för att gå från klassrummet till skåpen för att lämna böckerna, gå på toa om man behöver det, gå till matsalen, stå i kö, ta mat och sen dessutom hinna äta den. Det var helt galet på den skolan! Hur ungarna ska kunna var lugna när skolan sätter sån tidspress på dem på lunchen är en gåta för mig. Många fick nog inte I sig tillräckligt med mat och då blir inte eftermiddagen så bra.

Som du såg ovan har vi samma problem. Med tillägg att läraren kan dra över också, det ringer ju ändå inte ut. De borde självklart ha en timmas lunchrast som vi hade och kvartsraster och sådant. Men det har de inte eftersom skolan är rädda att de ska slå ihjäl varandra typ.

Men det har ju med fyrkantigare skola att göra avsnittet ovan, alla dagar börjar samma tid (istället för 8:25 ena dagen 8:32 nästa dag 8:45 dagen efter det osv ena lektionen 20 minuter lång och nästa 35 varpå ngn lektion på 1h), Dvs ha raster, lektioner, klocka allting som de skiter i nu.

(de hade dock som tur var raster på mellanstadiet och hade jättekul med fotboll och sådant. Men all rörelse upphörde rakt av i sjätte klass för högstadiet började typ i 6 klass. Med lärplattform och eget ansvar, alla lärare kör sin favoritkommunikationsväg (mail, mess, meddelande, notis, schema osv Dvs har läraren sagt ngt. Leta upp ämnets sida, leta om läraren lagt notis, mess, schema eller uppgift, Gå till nästa ämne, kolla om läraren lagt notis, mess, schema eller uppgift, gå till nästa ämne kolla om läraren har lagt... gå sedan in i mailen och se om läraren har mailat kanske. Kolla om mentorn har orkat uppdatera provschemat som ligger fem klick bort.) och allt sådant. Eftersom det är billigare att ha "högstadium" med olika klassrum och lärare än mellanstadium med hemklassrum osv.)

 

[Badger]

Som du såg ovan har vi samma problem. Med tillägg att läraren kan dra över också, det ringer ju ändå inte ut. De borde självklart ha en timmas lunchrast som vi hade och kvartsraster och sådant. Men det har de inte eftersom skolan är rädda att de ska slå ihjäl varandra typ.

Men det har ju med fyrkantigare skola att göra avsnittet ovan, alla dagar börjar samma tid (istället för 8:25 ena dagen 8:32 nästa dag 8:45 dagen efter det osv ena lektionen 20 minuter lång och nästa 35 varpå ngn lektion på 1h), Dvs ha raster, lektioner, klocka allting som de skiter i nu.

(de hade dock som tur var raster på mellanstadiet och hade jättekul med fotboll och sådant. Men all rörelse upphörde rakt av i sjätte klass för högstadiet började typ i 6 klass. Med lärplattform och eget ansvar, alla lärare kör sin favoritkommunikationsväg (mail, mess, meddelande, notis, schema osv Dvs har läraren sagt ngt. Leta upp ämnets sida, leta om läraren lagt notis, mess, schema eller uppgift, Gå till nästa ämne, kolla om läraren lagt notis, mess, schema eller uppgift, gå till nästa ämne kolla om läraren har lagt... gå sedan in i mailen och se om läraren har mailat kanske. Kolla om mentorn har orkat uppdatera provschemat som ligger fem klick bort.) och allt sådant. Eftersom det är billigare att ha "högstadium" med olika klassrum och lärare än mellanstadium med hemklassrum osv.)

(Om läraren lagt uppgift på ämnet och det var en gemensam uppgift och din vän lämnade in den till båda, som den skulle lämnas in, så har du ogjort uppgift resten av terminen, bland de övriga gjorda och ogjorda, kom nu ihåg att denna ogjorda uppgift på just det ämnet var den uppgift din 13 åriga kamrat lämnade in. Läraren "kommer" nog "ihåg" att du gjort den "lovar" hen. Om systemet kraschade när du lämnade in ngn uppgift så mailade du kanske in den uppgiften, då ligger den också ogjord resten av terminen. Kom ihåg det med, glöm inte att då och då påminna läraren om det när hen glömt att du lämnade in den. Uppgifterna lämnas alltså in elektroniskt i systemet om det fungerar, och då blir uppgiften "gjord". Glöm inte att uppgifterna skrivs på tangentbord men att ingen lärde dig skriva på tangentbord, bortsett från att de inte lärde dig skriva för hand. Men det löser sig med tiden -för barn finner egna vägar. Vilket är lika bra för om ngåon annan lärde dig skriva för hand gynnar det dig inte för lärarna kan ändå inte läsa skrivstil. Kom ihåg att lära dig stava utan att någonsin få tillbaka dina arbeten med röda streck under felstavningarna så du kan rätta. För du får avdrag om du inte kan stava på eng och svenska. Och kom ihåg att svara rätt nästa prov utan att få tillbaka prov rättade.)

 

[Midsommarblomster]

Jag tycker att det låter ohållbart trots att tanken är god. Låt de härjiga barnen härja på rasterna istället, det är väl en utmärkt tid att "tvinga" ut dem på?

Vi hade ett gäng stökiga grabbar i klassen i högstadiet. Så stökiga att någon ibland blev avstängd och att de tillslut fick flytta en utav dem till parallellklassen. De var snälla killar, men med så mycket energi och bus i kroppen som de inte kunde kontrollera. Just de grabbarna spelade fotboll varje chans de fick. Innan skolan, varje rast och efter skolan. Jag tror att de som har behovet av det här utloppet kommer att hitta dit själva, som du skriver. Sen mår alla människor bra av rörelse, men det är ju väldigt individuellt hur mycket som behövs och på vilket sätt.

Min egen son har väldigt hög energi. Nu är han ju väldigt liten och mycket kan ändras under barndomen, men jag utesluter inte att vi kommer behöva ta en omväg till skolan i framtiden och leka av lite.

 

[Lingon]

Som du såg ovan har vi samma problem. Med tillägg att läraren kan dra över också, det ringer ju ändå inte ut. De borde självklart ha en timmas lunchrast som vi hade och kvartsraster och sådant. Men det har de inte eftersom skolan är rädda att de ska slå ihjäl varandra typ.

Men det har ju med fyrkantigare skola att göra avsnittet ovan, alla dagar börjar samma tid (istället för 8:25 ena dagen 8:32 nästa dag 8:45 dagen efter det osv ena lektionen 20 minuter lång och nästa 35 varpå ngn lektion på 1h), Dvs ha raster, lektioner, klocka allting som de skiter i nu.

(de hade dock som tur var raster på mellanstadiet och hade jättekul med fotboll och sådant. Men all rörelse upphörde rakt av i sjätte klass för högstadiet började typ i 6 klass. Med lärplattform och eget ansvar, alla lärare kör sin favoritkommunikationsväg (mail, mess, meddelande, notis, schema osv Dvs har läraren sagt ngt. Leta upp ämnets sida, leta om läraren lagt notis, mess, schema eller uppgift, Gå till nästa ämne, kolla om läraren lagt notis, mess, schema eller uppgift, gå till nästa ämne kolla om läraren har lagt... gå sedan in i mailen och se om läraren har mailat kanske. Kolla om mentorn har orkat uppdatera provschemat som ligger fem klick bort.) och allt sådant. Eftersom det är billigare att ha "högstadium" med olika klassrum och lärare än mellanstadium med hemklassrum osv.)

De hade 40 min lunchrast efter de 20 min de fick vara i matsalen. Problemet var att de hade för många elever i en för liten matsal så ingen fick vara i matsalen mer än 20 min (från när föregående lektion slutade). Efter det var det 40 min rast innan nästa lektion.

 

[Badger]

De hade 40 min lunchrast efter de 20 min de fick vara i matsalen. Problemet var att de hade för många elever i en för liten matsal så ingen fick vara i matsalen mer än 20 min (från när föregående lektion slutade). Efter det var det 40 min rast innan nästa lektion.

Ah, det är ju ändå mycket bättre än att bara ha 20 min lunchrast totalt som här.