Skärmar och dataspel är ju ofta superduktiga på att ge bekräftelse och omedelbar belöning och arbeta på att låta barnet klara tråkiga uppgifter genom små belöningar. (som tex odla en åker i ngt dataspel för att få lite kål om några timmar).
Men de kan ju också göra att man fastnar i dem och det känns svårt och jobbigt att lämna dem åt sidan för en uppgift som inte ger belöningar lika direkt.
Man kan ju spela tills man blir nästan yr och illamående.
Jag tror på att fokusera på att det är en kort stund med avgränsad tid och på att lyckas snabbt och få en direkt belöning. Efter att ha lyckats några gånger och sett att det här inte är oöverstigligt så blir det nog bra. Man kan rent av sitta bredvid som mentalt stöd och läsa uppgiften tillsammans först. Rent av hjälpa lite för mycket, det blir lite men mamma det här klarar jag
.
Jag vet att de här tipsen och råden kanske låter som att de passar en sex-åttaåring, men det är nog för att jag gjorde det när barnet var i den åldern
(Min mamma körde på förhör och skäll och intresse, och -det här måste bli gjort come hell or high water, att inte lämna in finns inte på kartan, hur sen natt det än kräver, helt utan belöningar. Tror inte det är lika effektivt för att få det överstökat kvickt och utan obehag i framtiden (eftersom det dröjde till universitetet innan jag lyckades få till lite mindre undvikandebeteende, även om -måste bli gjort om så hell freezes over är en fantastisk motivator.). Det här med gos och gelehallon verkar fungera mycket bättre så långt. Undvika allt tjat och obehag och hålla tummarna körde min mans föräldrar på och det är han fortfarande sur över. Då verkade min mammas metod bättre
jag är i alla fall inte sur utan tacksam, nu. )