Finns det travare av den lugnare sorten?

[Halvstrumpan]

Undrar om det är någon som äger eller haft erfarenhet av en lugnare ridtravare? Nu är detta personliga erfarenheter men jag har ridit några ridtravare under åren (både fd travare och de som aldrig gått i trav) men alla har varit av den hetare sorten, nervösa, stressiga och bockiga/stegriga men jag kanske bara har haft otur. Detta gäller bara för ridning men däremot har de varit en dröm i hanteringen och ofta stått som ljus i stallgången.

Ni som känner till lugnare ridtravare, vilka linjer har de då kommit från? Finns det skillnader mellan franska, amerikanska och svenska linjer mer generellt? Upplever ni skillnad på ston och valacker? Berätta gärna mer om era erfarenheter. Obs att detta är ingen tråd för kritik utan jag vill bara veta mer om denna fascinerande hästras.

 

[Blyger]

Aldrig ägt en travare själv men stått i samma stall som en. Han var helt trafiksäker och väldigt stabil på alla sätt. Ofta sällskap till min stökiga unghäst och inget kunde rubba honom (även om min ballade ur totalt med bockningar, stegrade osv ) enda han inte ville var att behöva stå still och vänta när vi var ute och red. Vi kunde sen trava ikapp utan att han blev stressad.
Dock pigg/framåt men inte alls stissig.

 

[Sel]

Min upplevelse är tvärtom. Bland alla travare (jag antar att vi menar varmblodig travare?) jag ridit är det knappt en handfull jag upplevt som stressade eller stissiga, de allra flesta har i alla fall under uteritter och motionering varit väldigt okomplicerade. Aldrig varit med om någon som stegrat sig eller bockat.

Ska man skola får man ha mer tålamod, det är inte alla som ger dem tillräckligt med tid och utrymme och då förstår jag om det kan uppstå frustration, protester och stress.
Vanligt är också att de inte gärna står stilla vid uppsittning om de är vana vid att gå i vagn... eftersom man där för det mesta leder ut hästen på stallplan och sedan sitter upp i vagnen "i farten."

 

[Halvstrumpan]

Aldrig ägt en travare själv men stått i samma stall som en. Han var helt trafiksäker och väldigt stabil på alla sätt. Ofta sällskap till min stökiga unghäst och inget kunde rubba honom (även om min ballade ur totalt med bockningar, stegrade osv ) enda han inte ville var att behöva stå still och vänta när vi var ute och red. Vi kunde sen trava ikapp utan att han blev stressad.
Dock pigg/framåt men inte alls stissig.

Ja det låter som en stabil häst. Synd att jag aldrig ridit en sån Pigg och framåt är ju stor skillnad mot stressig.

 

[MattiZ]

Nu har jag i mina yngre dagar växt upp med väldigt många travare så jag har stött på bägge delar. Men den sista tog jag med från travbanan själv. Han var 5 och travtränats och startats osv. Han reds in sen utan problem och var lysande med galoppen dessutom. Lugn som en filbunke och bombprof från dag 1.

Jag har ridit in många av dem och de flesta går utmärkt att ha som ridhästar. Sen har jag också stött på några få som stegrar och har sig pga stress. Men de kanske är max 5 av de 30 jag hållit på med under alla år

 

[Blyger]

Ja det låter som en stabil häst. Synd att jag aldrig ridit en sån Pigg och framåt är ju stor skillnad mot stressig.

Ja en perfekt kompis till oss!
Ägaren föredrog travare pga temperamentet, att de oftast var så coola men inte sega liksom. Hon har jobbat med travhästar innan och köper sina från samma tränare

 

[Halvstrumpan]

Min upplevelse är tvärtom. Bland alla travare (jag antar att vi menar varmblodig travare?) jag ridit är det knappt en handfull jag upplevt som stressade eller stissiga, de allra flesta har i alla fall under uteritter och motionering varit väldigt okomplicerade. Aldrig varit med om någon som stegrat sig eller bockat.

Ska man skola får man ha mer tålamod, det är inte alla som ger dem tillräckligt med tid och utrymme och då förstår jag om det kan uppstå frustration, protester och stress.
Vanligt är också att de inte gärna står stilla vid uppsittning om de är vana vid att gå i vagn... eftersom man där för det mesta leder ut hästen på stallplan och sedan sitter upp i vagnen "i farten."

Ja precis, jag menar varmblodstravare nu och skulle ha varit mer specifik i trådstarten. Hade varit intressant att höra från kallblodstravarfolket också i och för sig Okej, då finns det åtminstone några med erfarenhet av okomplicerade typer. De som skolas om kan jag också förstå om det blir reaktioner i början om det går för fort fram eller om man inte vet vad man gör men tyvärr har jag även haft erfarenhet av de som aldrig gått på travet innan och som varit väldigt reaktiva. Men som sagt, jag kan ha haft otur. Skulle ha varit trevligt att rida en okomplicerad ridtravare men numera vågar jag inte ens prova pga tidigare dåliga erfarenheter.

 

[Halvstrumpan]

Nu har jag i mina yngre dagar växt upp med väldigt många travare så jag har stött på bägge delar. Men den sista tog jag med från travbanan själv. Han var 5 och travtränats och startats osv. Han reds in sen utan problem och var lysande med galoppen dessutom. Lugn som en filbunke och bombprof från dag 1.

Jag har ridit in många av dem och de flesta går utmärkt att ha som ridhästar. Sen har jag också stött på några få som stegrar och har sig pga stress. Men de kanske är max 5 av de 30 jag hållit på med under alla år

Intressant! Då skulle det innebära att majoriteten är av god mentalitet vilket låter bra. Själv skulle jag kunna tänka mig att köpa en ridtravare om det verkligen är en lugn modell. Tyvärr får man säga också är priset ofta väldigt lågt på ridtravare så då ökar risken för bedragare och för de som gör allt för att sälja och därmed inte är ärliga. Annonser som ligger ute i månader om inte år och där säljaren inte blir av med hästen. Känner till några exempel där hästen beskrivits som okomplicerad och snäll men som senare visar sig opålitlig och bocka och studsa var och varannan dag. Tyvärr präglar mina tidigare dåliga erfarenheter mig vilket är så synd.

 

[Snubbelfot]

Jag har begränsad erfarenhet av gruppen i stort, men stor erfarenhet av min egen individ. Han tävlades relativt framgångsrikt tills han var 5 år, därefter inriden, idag är han 27. Jag skulle inte beskriva honom som nervös eller stressig, och han har aldrig varit det minsta benägen att bocka eller stegra. Däremot skulle jag säga att han är känsligare och mer responsiv än väldigt många andra hästar jag mött, av olika raser, och från början betydligt mer inriktad på att komma fram först av alla s a s. Man får komma ihåg att han är specifikt avlad i många generationer för att 1) vara först när man skall någonstans och 2) ge fan i att galoppera.
En hel del tid har gått åt att bygga både självförtroende och tillit. Men jag lärde mig tidigt att uppskatta och älska just den där känsligheten, jag har aldrig upplevt den som väldigt problematisk. En mer ödmjuk och o-bufflig häst har jag nog aldrig träffat.

Sen har förstås mycket av träningen handlat om att bygga sådant som hade gått betydligt enklare och snabbare med en ren ridhäst, det är ju självklart.

Bara anekdotiskt förstås, men i tillräcklig mängd blir det empiri.

 

[MattiZ]

Intressant! Då skulle det innebära att majoriteten är av god mentalitet vilket låter bra. Själv skulle jag kunna tänka mig att köpa en ridtravare om det verkligen är en lugn modell. Tyvärr får man säga också är priset ofta väldigt lågt på ridtravare så då ökar risken för bedragare och för de som gör allt för att sälja och därmed inte är ärliga. Annonser som ligger ute i månader om inte år och där säljaren inte blir av med hästen. Känner till några exempel där hästen beskrivits som okomplicerad och snäll men som senare visar sig opålitlig och bocka och studsa var och varannan dag. Tyvärr präglar mina tidigare dåliga erfarenheter mig vilket är så synd.

I värsta fall brukar de finnas dem som är öppna för foder för senare köp när de gäller travarna så då hinner du lära känna individen innan du köper den? Kanske ett alternativ?

 

[Halvstrumpan]

Jag har begränsad erfarenhet av gruppen i stort, men stor erfarenhet av min egen individ. Han tävlades relativt framgångsrikt tills han var 5 år, därefter inriden, idag är han 27. Jag skulle inte beskriva honom som nervös eller stressig, och han har aldrig varit det minsta benägen att bocka eller stegra. Däremot skulle jag säga att han är känsligare och mer responsiv än väldigt många andra hästar jag mött, av olika raser, och från början betydligt mer inriktad på att komma fram först av alla s a s. Man får komma ihåg att han är specifikt avlad i många generationer för att 1) vara först när man skall någonstans och 2) ge fan i att galoppera.
En hel del tid har gått åt att bygga både självförtroende och tillit. Men jag lärde mig tidigt att uppskatta och älska just den där känsligheten, jag har aldrig upplevt den som väldigt problematisk. En mer ödmjuk och o-bufflig häst har jag nog aldrig träffat.

Sen har förstås mycket av träningen handlat om att bygga sådant som hade gått betydligt enklare och snabbare med en ren ridhäst, det är ju självklart.

Bara anekdotiskt förstås, men i tillräcklig mängd blir det empiri.

Tack för att du delar med dig. Alla olika slags inlägg är välkomna för precis som du skriver så blir anekdoter i tillräcklig mängd empiri för mig är det väldigt intressant att läsa om så jag kan få läsa om de mer positiva exemplen.

 

[Halvstrumpan]

I värsta fall brukar de finnas dem som är öppna för foder för senare köp när de gäller travarna så då hinner du lära känna individen innan du köper den? Kanske ett alternativ?

Ja, den möjligheten finns nog i större utsträckning hos ridtravarna. Ett bra alternativ kan jag tycka.

 

[__sofia__]

Undrar om det är någon som äger eller haft erfarenhet av en lugnare ridtravare? Nu är detta personliga erfarenheter men jag har ridit några ridtravare under åren (både fd travare och de som aldrig gått i trav) men alla har varit av den hetare sorten, nervösa, stressiga och bockiga/stegriga men jag kanske bara har haft otur. Detta gäller bara för ridning men däremot har de varit en dröm i hanteringen och ofta stått som ljus i stallgången.

Ni som känner till lugnare ridtravare, vilka linjer har de då kommit från? Finns det skillnader mellan franska, amerikanska och svenska linjer mer generellt? Upplever ni skillnad på ston och valacker? Berätta gärna mer om era erfarenheter. Obs att detta är ingen tråd för kritik utan jag vill bara veta mer om denna fascinerande hästras.

Jag har bara erfarenhet av en ridtravare, och hon var helt tvärtom. Extremt mjuk i munnen och inte särskilt framåt i ridningen, definitivt inte på något sätt stressig eller het. Inga som helst problem att rida ut med andra, och inte det minsta tävlingsintresserad då av vad jag minns. (så jag förstår ju att hon var just ridhäst och inte tävlade i trav ).

Däremot var hon rädd för saker både på marken och från ryggen, så den typen av nervositet fanns hos henne. Dvs ingen stress eller reaktioner från att hon var het, utan enbart för att hon kunde vara rädd för saker (någon konstig skugga, någon konstig sten, traktor etc.)

 

[Halvstrumpan]

Jag har bara erfarenhet av en ridtravare, och hon var helt tvärtom. Extremt mjuk i munnen och inte särskilt framåt i ridningen, definitivt inte på något sätt stressig eller het. Inga som helst problem att rida ut med andra, och inte det minsta tävlingsintresserad då av vad jag minns. (så jag förstår ju att hon var just ridhäst och inte tävlade i trav ).

Däremot var hon rädd för saker både på marken och från ryggen, så den typen av nervositet fanns hos henne. Dvs ingen stress eller reaktioner från att hon var het, utan enbart för att hon kunde vara rädd för saker (någon konstig skugga, någon konstig sten, traktor etc.)

Ja, det är det jag menar med nervösa. Jag har ridit några som sett spöken överallt och som inte har klarat att ridas ut själv. Det är precis som att de har gått och letat efter saker att bli rädd för. Tyvärr.

 

[Snubbelfot]

Jag har begränsad erfarenhet av gruppen i stort, men stor erfarenhet av min egen individ. Han tävlades relativt framgångsrikt tills han var 5 år, därefter inriden, idag är han 27. Jag skulle inte beskriva honom som nervös eller stressig, och han har aldrig varit det minsta benägen att bocka eller stegra. Däremot skulle jag säga att han är känsligare och mer responsiv än väldigt många andra hästar jag mött, av olika raser, och från början betydligt mer inriktad på att komma fram först av alla s a s. Man får komma ihåg att han är specifikt avlad i många generationer för att 1) vara först när man skall någonstans och 2) ge fan i att galoppera.
En hel del tid har gått åt att bygga både självförtroende och tillit. Men jag lärde mig tidigt att uppskatta och älska just den där känsligheten, jag har aldrig upplevt den som väldigt problematisk. En mer ödmjuk och o-bufflig häst har jag nog aldrig träffat.

Sen har förstås mycket av träningen handlat om att bygga sådant som hade gått betydligt enklare och snabbare med en ren ridhäst, det är ju självklart.

Bara anekdotiskt förstås, men i tillräcklig mängd blir det empiri.

Glömde nämna, min häst har amerikansk härstamning.

 

[pajaztar]

Jag hade ett litet sto med mycket amerikansk stam i som var helcool. Lugn och lyhörd i all hantering och ridning. Kunde sätta upp vem som helst på henne och rida ut.

 

[Halvstrumpan]

Jag hade ett litet sto med mycket amerikansk stam i som var helcool. Lugn och lyhörd i all hantering och ridning. Kunde sätta upp vem som helst på henne och rida ut.

Okej, det låter som att amerikanare är de man ska kolla efter då Hörde på någon podd om ridtravare för ett tag sedan och då pratade de om olika stammar nämligen och om jag inte minns helt fel så menade de att de svenska upplevdes som mer stressade osv. Det sades med glimten i ögat men visst måste det vara viss skillnad mellan olika linjer/stammar, rent generellt då, precis som för övriga hästraser.

 

[lingonben]

Jag var medryttare på en snäll liten valack för evigheter sedan, varmblodsridtravare med amerikansk bakgrund. Gjorde allt möjligt på honom, red ut i mörkret ensam, letade nya ridvägar och kom vilse med jämna mellanrum (fast han hittade hem), hoppade efter bästa förmåga osv. Tror bara han blev skrämd och drog en enda gång under tiden jag hade hand om honom.

 

[SkorpSmulan]

Min första häst var en varmblodstravare, han var otroligt trygg och stabil, vem som helst kunde rida honom och man kunde göra vad som helst med honom. Han gick fram överallt och var inte rädd för nånting alls.
Han var tysk på pappans sida och amerikansk på moderns sida.

Sen har jag haft en annan som var lite mer åt det lättstressade hållet men ändå en toppenhäst, orädd och arbetsvillig.
Hon var fransk på faderns sida och amerikansk på moderns.

 

[Sel]

Kan tillägga att där jag växte upp hade "alla" ridtravare. Jag tror inte jag kände en enda människa som hade ett halvblod... eventuellt hade någon en fjording eller kallblodstravare. Någon shetlandskorsning förekom nog också.
Ville man se någon annan häst fick man åka in till stora ridskolan i Stan.
De är underbara hästar, både varm och kallblod.