Korsa travare

[BornAgain]

Min första häst var en korsning travare/welsh sek b, en skimmel på drygt 150 cm. Hård mentalt men väldigt ridbar och fin att sitta på. Breddade bak i traven, men såldes som skranglig unghäst så vet inte om det blev bättre med styrka. Däremot inte särskilt grov, men en welsh cob skulle jag inte laborera med, heller inte irish cob. Det är raser som ofta är reaktiva, har hög integritet och inte nödvändigtvis någon "will to please". Då hade jag hellre valt haflingern, den är mer homogen även om min egen erfarenhet av dem inte är att de är så värst ridbara.

Jag tog fram ett korsningsföl själv för ett par år sedan nu, jag valde en arab för att få störst chans för att få en nättare avkomma. Den är ju en beprövad förädlare och resultatet blev, i mitt fall, bra. Tanken var aldrig att tjäna pengar men fölet såldes vid 6 mån med vinst. Om man inte bryr sig om den saken så går ju allt att sälja till rätt pris om ens situation förändras. Det är ju en risk att ta föl för stoets del, och jag tyckte den biten var rätt tärande, så jag rekommenderar att fundera över om du har en tillräckligt stor chans att få det du vill för att det ska vara värt det. I övrigt tycker jag inte travarkorsningar är värdelösa, tvärtom är det ett alternativ som duger gott åt många av oss!

Jag tror inte det är någon här som tycker att travarkorsningar är värdelösa - men de är relativt billiga och relativt ofta svårridna. Det är en risk att en häst man slumpar bort inte hamnar hos någon kunnig med de ekonomiska resurser som krävs att ha häst på ett bra sätt. Vi som inte tycker att hästar är värdelösa, anser att man låter bli att låta tillverka dem om man inte jättegärna vill ha dem själv och det finns höga odds för ett bra hästliv. Det är också väldigt mycket TS vill ändra på sitt sto, vilket aldrig är en bra utgångspunkt. TS sto är dessutom litet med stort bakom - vilket ökar osäkerheten kring vad hon lämnar. Ingen av alla de som tipsat om raser på hingsten har frågat om stoets stam.

Det är väl jättebra att du själv lyckats bli av med två travarkorsningar - även om du inte verkar ha så bra koll på vart den första tog vägen och hur den utvecklades. Men häst som breddar bak är inte "väldigt ridbar". Och att du gick vinst på ditt föl (vilket inte alla som avlar gör - med tanke på att de kostar hingsten, stoets veterinär-räkningar, uppehälle och extra foder, avkommans eget foder, registrering etc).

Jag vill inte säga varken bu eller bä om TS fölplaner. Finns kunskapen och resurser att ro projektet i land finns även kunskapen att välja hingst utan hjälp av ett internetforum.

 

[Bluefish]

@BornAgain Det var tal om hur svårsåld en avkomma skulle bli och det var det jag vände mig emot. Det var inte frågan om att "bli av med" min unghäst, den var inte exceptionellt svårsåld på något sätt. Är det en illa dold känga mot mig som fd ägare att jag inte skulle veta vart den är nu? Måste få försvara mig - det är flera år sedan den såldes, men sist jag kollade tävlade den ffa hoppning regelbundet, så var det med det. Den såldes igen och till samma pris som andra hyfsat lovande d-ponnyer ett par år senare. Det är inte frågan om några 5000 kronor, hästarna skänks inte bort till människor som är mindre kapabla att sköta dem än folk som lägger mer pengar på sitt hästköp (och förmodligen har högre ambitioner). Men ja, jag har faktiskt sålt en till, så det rör sig om två travarkorsningar, även om du drog en felaktig slutsats om fölet. Det stycket gällde enbart korsningsavel generellt. Med tanke på hur marknaden sett ut se sista åren tycker jag snarare att det finns utrymme för budgethästar. Huruvida TS kommer betäcka är upp till hen, och jag tycker inte det är fel att ställa frågor på internet om man inte har ett gäng uppfödare som står redo med råd och erfarenhet bakom knuten. Hur ska man tillgodogöra sig kunskap utan att söka den?

Nu bidrog jag med styrkor och svagheter på min korsning samt erfarenhet av att sälja korsningsföl, utgifterna du spaltar upp som tillkommer vid avel är jag i allra högsta grad bekant med. Sen hoppas jag att alla som tar fram en individ oavsett art har utsikterna att ge dem ett gott liv, även om jag har full förståelse för att man inte jättegärna vill ha dem själv, utan gör det av affärsmässiga skäl.

 

[malacogott]

Nu vet jag att det finns trådar om travarkorsningar redan, men de jag hittade var från typ 2008, och funderar mer specifikt om just mitt sto

Det är så att jag har ett litet varmblodssto, Amerikanskt varmblod kring 145 cm i manken. Jag köpte henne i december, så vi lär fortfarande känna varandra och eventuella föl ligger några år fram i tiden, inte nu. Eftersom hon inte är riden mycket alls fokuserar jag på att utbilda henne i lugn takt, bygga muskler i första hand och självförtroende i ridningen. När vi kommit en bit på vägen och hon är starkare och mer ridbar får jag ta en funderare kring om det är en bra idé att betäcka henne eller inte. Har inte bråttom.

Men jag kan ändå inte låta bli att fantisera lite kring vad för hingst jag skulle välja

Mitt sto är alltså:
- Kring 145 cm i manken, hennes föräldrar och förfäder var dock alla lite större, 155-160.
- Lagom nätt, inte så bred över ryggen men känns större att sitta på än att stå bredvid redan då man står stilla (alltså inte gångarnas förtjänst. En bekant som håller på mycket med körning tyckte också hon var riktigt fin modell för ridning.
- Kort rygg, storlek 125 i täcken...
- Färgen är mörkbrun, inga tecken
- Otroligt snäll och mild mot människor, följsam och trevlig. Väldigt trafiksäker och inte direkt lättskrämd, kan snegla lite på saker längs vägen men sticker aldrig iväg, tar max ett steg åt sidan.
- Har haft ett föl innan hon såldes från travet
- Hon har blivit riden i galopp utan större bekymmer, kräver bara mer muskler och balans, för tillfället jobbar vi bara skritt och lite trav. Är alltså inte den typen av travare som vägrar galoppera.
Hennes svaga sida (som jag upplevt hittills) är att hon åtminstone för tillfället är lite lättstressad, men har som sagt inte haft henne så länge (nytt ställe för henne) och stressen kommer av separationsångest, som vi jobbar med. Så länge hon ser sin kompis är hon lugn och avslappnad och gör stora framsteg i ridningen. Är det så att hon inte slutar stressa upp sig sådär så kommer jag självklart inte ta föl på henne.

Jag vill inte betäcka med travarhingst, då jag vill ha en grövre häst mer passande för ridning. Själv föredrar jag grövre hästar, och skulle då vilja korsa med nån lite stabilare ras. Avkomman behöver inte bli över ponnymått, men gärna grövre än stoet. Tar gärna lite mer tagel och ovanliga färger är aldrig fel

Önskar en avkomma som är:
- Kring 145cm i manken
- Lite grövre, mer bastant speciellt i benen och bredare över ryggen
- Gärna lite mer tagel och helst inte brun eller svart... (även om de såklart är jättefina också men rätt vanliga färger)
- Ridbar allroundhäst, har inget som helst intresse av tävling, endast hobbyridning och uteritter, mest dressyr men kul att kunna skutta lite sockerbitar också.
- Bra lynne, självsäker men inte FÖR självsäker (har förstås också med träning och uppväxt att göra)
- Arbetsvillig

Gillar bland annat Fjordingar, Islänningar, Haflinger och Irish Cob (mindre variant).
Fjordkorsningar känns som de kan se rätt underliga ut, så vet inte om det är rätt ras att korsa med. De har ju ett så unikt utseende
Islandshäst skulle kunna ge en mer stresstålig häst, men gångarterna skulle kanske bli rätt kaos med travare+islänning. Känns inte heller helt "tillåtet" att korsa islandshästar med flit, de är ju ändå en av världens renaste hästraser De hingstar som finns i närområdet för betäckning är ett par Arabhingstar och en Welsh Cob, samt en grövre musblack Fjording. Arab är inte rätt för det här stoet, Welsh kunde kanske vara ett alternativ och Fjording kunde funka bara inte fjordingdragen skiner igenom för mycket

Så jag leker lite med tanken på Haflinger eller Irish Cob. Båda är ju ändå arbetsraser, stabilare och starkare även om de inte alltid är jättestora. Estniska ponnyer är ju också ofta grova, men de jag sett har sällan varit direkt vackra. Finnhästar finns ju också, men de flesta är avlade för trav och känns som det kan ge en lite väl het och stark häst. Och Gotlandsruss ja! Men det skulle nog bli en lite för liten avkomma för min del.

Man vet såklart aldrig vad man får av korsningar, men vill som sagt inte ta fram en till travare.

Så min fråga är, har nån erfarenhet av korsningar Amerikanskt Varmblod+Haflinger eller Amerikanskt Varmblod+Irich Cob? Eller har nån andra förslag på mer bastanta småhästraser?

Bild på mitt sto

Du skulle kunna korsa med en liten Quarter. De finns i ponnystorlek. Quarter har grovlek och är ofta väldigt stabila.

 

[Hershey]

Jag har en och har haft en travarkorsning.

Min första hade newforestpappa och var snäll, men smart som bara den.
Ingen enkel häst även om han var snäll och okomplicerad om man var van och var konsekvent i sin hantering. Mycket häst helt enkelt, mycket skalle.
Ok exteriört(jämn och balanserad), liten stor häst som man kunde göra allt med. Gick msvbdressyr så gångarterna också helt ok. Läraktig, rolig för den som gillade utmaningar och inte rädd att rannsaka sej själv..

Nuvarande har welshcobpappa. Maken till reaktiv explosiv och vaken häst får man leta efter.
Nu upplever jag welsharna åt det vakna ganska känsliga hållet överlag, men den här har extra allt.
Lägg till taskiga gångarter och reaktiviteten gör henne åt hållet svår på många sätt.
Rolig om man är beredd på jobbet som krävs.
Inte alls rolig om man vill ha nåt okomplicerat och laid back,
Snäll vänlig och social, men nära till flykt och är den som har koll på omgivningen konstant. Väldigt mycket häst, kräver väldigt mycket förståelse och inte en häst man sätter in i ett fack eller fyrkant.
Häftig, men mycket häst.

Tänker att travare är avlade för sporten och de är smarta och tävlingsinriktade.
Vill man dämpa det en aning hade jag hellre använt en 'naturnära' ras att betäcka med. Något stabilt där gångarterna är säkra och stabila och jämna.
Islandshäst kan ju tex ställa till det när fler variabler på gångarter adderats,

Med i tanken att man kan få kopia på stoet eller det sämsta av båda världar.

Ja, Welsh tror jag inte är nån bra blandning för det här stoet, risken blir att hennes sämre sidor förstärks. Welshar cob är fina i kroppen, men gillar inte riktigt huvudet på dem, åtminstone de jag träffat.

Det är precis en sån ras jag letar efter, naturnära var ett bra ord för det. Ingen ny modern sönderavlad ras utan en äldre, jag gillar inte allt det moderna i hästsport (tävling) överlag. Men en äldre bruksras är vad jag är ute efter, en ras i ponnystorlek men som nödvändigtvis inte är en ponny.

 

[Hershey]

Jag skriver inte ett endaste ord om din eventuella erfarenhet av föl. Var får du det ifrån?

Jag skriver mer om ärftlighetslära från typ högstadiet. Din häst råkar ha en livmoder, men det går ändå inte att "tillverka" ett föl som uppfyller en viss mkh, färg, grovlek, behåring, psyke osv. Det blir bara fel att ge förslag på raser utifrån det du beskriver att du vill ha, eftersom det är generna som bestämmer.

Som sagt. Jag skrev från början att jag vet att man inte kan veta exakt vad man får.

Men man kan ändå välja det som med störst chans ger något åt det hållet.

Såhär: jag funderar på att ta föl på mitt sto, önskar en avkomma som är lite stadigare än henne. Vad kan ge bäst chans till det?

 

[Hershey]

Min första häst var en korsning travare/welsh sek b, en skimmel på drygt 150 cm. Hård mentalt men väldigt ridbar och fin att sitta på. Breddade bak i traven, men såldes som skranglig unghäst så vet inte om det blev bättre med styrka. Däremot inte särskilt grov, men en welsh cob skulle jag inte laborera med, heller inte irish cob. Det är raser som ofta är reaktiva, har hög integritet och inte nödvändigtvis någon "will to please". Då hade jag hellre valt haflingern, den är mer homogen även om min egen erfarenhet av dem inte är att de är så värst ridbara.

Jag tog fram ett korsningsföl själv för ett par år sedan nu, jag valde en arab för att få störst chans för att få en nättare avkomma. Den är ju en beprövad förädlare och resultatet blev, i mitt fall, bra. Tanken var aldrig att tjäna pengar men fölet såldes vid 6 mån med vinst. Om man inte bryr sig om den saken så går ju allt att sälja till rätt pris om ens situation förändras. Det är ju en risk att ta föl för stoets del, och jag tyckte den biten var rätt tärande, så jag rekommenderar att fundera över om du har en tillräckligt stor chans att få det du vill för att det ska vara värt det. I övrigt tycker jag inte travarkorsningar är värdelösa, tvärtom är det ett alternativ som duger gott åt många av oss!

Nej jag vill inte heller tjäna pengar på att ta föl, den biten är inte viktig.

Ridbart för mig behöver inte vara på tävlingsnivå, sålänge hästen vill lyssna på vad man säger, behöver inga fina tävlingshästar. Jag är inte särskilt orolig över att avkomman inte skulle hitta sitt syfte, om den inte blir som jag vill. Är det så att jag inte kan ha kvar den, då finns definitivt nån som är mer än glad att ta över. Även om den inte skulle duga som körhäst eller kunna utbildas långt i ridningen, finns många häromkring som nöjer sig med en häst som går fram, stannar och svänger när man ber den. Blir den för reaktiv eller svår tar jag mitt ansvar och tar hand om den, det är väl självklart.

Alla nyare raser är ju korsningar från början, och fortsätter man bara med rena raser blir det ju som många hundraser, sönderavlade. Jag tycker mig också se tendenser till det i hästaveln.

 

[Hershey]

Jag tror inte det är någon här som tycker att travarkorsningar är värdelösa - men de är relativt billiga och relativt ofta svårridna. Det är en risk att en häst man slumpar bort inte hamnar hos någon kunnig med de ekonomiska resurser som krävs att ha häst på ett bra sätt. Vi som inte tycker att hästar är värdelösa, anser att man låter bli att låta tillverka dem om man inte jättegärna vill ha dem själv och det finns höga odds för ett bra hästliv. Det är också väldigt mycket TS vill ändra på sitt sto, vilket aldrig är en bra utgångspunkt. TS sto är dessutom litet med stort bakom - vilket ökar osäkerheten kring vad hon lämnar. Ingen av alla de som tipsat om raser på hingsten har frågat om stoets stam.

Det är väl jättebra att du själv lyckats bli av med två travarkorsningar - även om du inte verkar ha så bra koll på vart den första tog vägen och hur den utvecklades. Men häst som breddar bak är inte "väldigt ridbar". Och att du gick vinst på ditt föl (vilket inte alla som avlar gör - med tanke på att de kostar hingsten, stoets veterinär-räkningar, uppehälle och extra foder, avkommans eget foder, registrering etc).

Jag vill inte säga varken bu eller bä om TS fölplaner. Finns kunskapen och resurser att ro projektet i land finns även kunskapen att välja hingst utan hjälp av ett internetforum.

Bra svar. Det här ligger som sagt flera år framåt och som jag skrev kommer jag först se hur hon utvecklas innan jag bestämmer mig. Är det så att jag vill ta föl kommer jag såklart gå in i det på djupet. I det här skedet söker jag mest idéer och erfarenhet kring olika korsningar med travare, speciellt då åt det hållet jag nämnt, en mindre grövre häst.

 

[Hershey]

Och angående att korsa två väldigt olika raser, i närheten var det en som betäckte sitt otroligt grova estniska ponny/häst sto med arabhingst. Det tyckte jag inte lät som en särskilt bra kombo då stoet i fråga redan var väldigt lättskrämt och oroligt och gärna stack iväg med ryttarna för minsta lilla, och hingsten med mycket blod. Men vem vet, de kanske litade på att hennes estniska förfäder skulle bidra med mer lugn.

Avkomman blir väl två år i år, så återstår ännu att se hur den blir, men senast jag såg den var när den var ett år, och då var den väl okej i exteriören, lite späda ben och huvud för en tyngre kropp, men det är huvudet jag är skeptisk till. Avkomman och stoet är tanken de ska gå i verksamhet, då de såldes till sådant ställe. Tveksam hur det blir med den saken men inte min sak att lägga mig i

 

[Görel]

Och angående att korsa två väldigt olika raser, i närheten var det en som betäckte sitt otroligt grova estniska ponny/häst sto med arabhingst. Det tyckte jag inte lät som en särskilt bra kombo då stoet i fråga redan var väldigt lättskrämt och oroligt och gärna stack iväg med ryttarna för minsta lilla, och hingsten med mycket blod. Men vem vet, de kanske litade på att hennes estniska förfäder skulle bidra med mer lugn.

Avkomman blir väl två år i år, så återstår ännu att se hur den blir, men senast jag såg den var när den var ett år, och då var den väl okej i exteriören, lite späda ben och huvud för en tyngre kropp, men det är huvudet jag är skeptisk till. Avkomman och stoet är tanken de ska gå i verksamhet, då de såldes till sådant ställe. Tveksam hur det blir med den saken men inte min sak att lägga mig i

Att korsa med ett fullblod för att få en lättare häst är beprövat sedan århundraden tillbaka. I detta fall har man kombinerat två ridhästraser vilket är mindre olikt varandra än en ridhästras och en travhäst som är framavlad för annat ändamål.

 

[Keb71]

Generellt brukar det väl sägas att hingsten ska förstärka stoets förtjänster i både exteriör och mentalitet och förbättra hennes brister i desamma?
Ridskolan här har ett KWPN-sto som de betäckt med en liten Nsv brukshingst som går LA-dressyr i syfte att få fram lite grövre lektionshästar.
Den äldsta är tre och under inridning, ser mycket trevlig ut och verkar lämplig för ändamålet.

 

[skiesabove]

Generellt brukar det väl sägas att hingsten ska förstärka stoets förtjänster i både exteriör och mentalitet och förbättra hennes brister i desamma?
Ridskolan här har ett KWPN-sto som de betäckt med en liten Nsv brukshingst som går LA-dressyr i syfte att få fram lite grövre lektionshästar.
Den äldsta är tre och under inridning, ser mycket trevlig ut och verkar lämplig för ändamålet.

Ja, precis den korsningen tror jag är utmärkt för ridskolor. Halvblod + nsv bruks = stadigare, mer viktbärande, bra rörlighet och ridbarhet, men en bra hård "arbetsskalle" som inte tar så illa vid sig av små misstag.

Hos en oerfaren hobbyryttare kan den kombon dock bli otrevlig/svårhanterad. Och de flesta hobbyryttare ÄR oerfarna på att uppfostra föl och unghästar, det är inget man lär sig på ridskolan, som medryttare eller när man äger vuxna ridhästar.

Jag har som stallägare haft inte mindre än 4 kallblodsunghästar/kallblodskorsningsunghästar hemma (inhyrda eller egna) och dom har alla haft rejäla hanteringsproblem pga att dom växte upp i ej optimala förutsättningar med personer som inte kunde erbjuda den flockuppfostran, mänskliga mentala stabiliteten och människouppfostran dom behöver för att må bra och bli behagliga. Två av dom var buskavlade. Det krävs enormt arbete för att få dom att gå bra ihop med människor och redo att jobba så att dom kan må bra igen.

En husky eller border collie har man inte i lägenhet och bara tar på småpromenader om man vill ha en behaglig hund, eller hur?

 

[Cheraderama]

Jag hade inte tagit risken att korsa något så ädelt som en liten varmblodstravare med något grövre (kallblod, irish cob etc.). Vi har säkert alla träffat på helt ok korsningar av den typen, men det går tretton på dussinet som inte riktigt blivit bra - risken är att få en avkomma med en grov kropp till pinniga små ben.

OM man ändå prompt ska ge sig på att göra en travarkorsning så får man ha i åtanke att det inte är säkert att avkomman kommer att ha en ren, tretaktig galopp oavsett om ditt sto har det eller inte. Det spelar ingen roll om man inte vill träna/tävla, det är helt enkelt roligare (för både häst och ryttare) att rida en häst som har en tretaktig "ridhästgalopp" naturligt och där häst och ryttare inte behöver kämpa för att få till det. Travare och ponnyer är också typmässigt väldigt olika och exteriören kan se ut hur som helst, och innebära olika typer av utmaningar med tanke på att du vill ha den som ridhäst.

Som andra redan påpekat så har också en sådan här korsning ett mycket lågt andrahandsvärde (om det nu inte råkar bli en kanonfin tävlingsponny - vilket inte är det mest sannolika). Väldigt få hästar stannar hos sin uppfödare hela livet. Självklart kan även en billigare häst få ett gott och seriöst hem, men chansen att hitta ett sådant till en travarkorsning är inte lika stort som till en renrasig ponny t.ex.

 

[lizzie]

Bra svar. Det här ligger som sagt flera år framåt och som jag skrev kommer jag först se hur hon utvecklas innan jag bestämmer mig. Är det så att jag vill ta föl kommer jag såklart gå in i det på djupet. I det här skedet söker jag mest idéer och erfarenhet kring olika korsningar med travare, speciellt då åt det hållet jag nämnt, en mindre grövre häst.

Om dina planer på föl ligger flera år i framtiden då borde du ha i åtanke att ditt sto då förmodligen kommer vara för gammalt för att bära fram ett föl. Oavsett vilken hingst du väljer. Körtlarna i livmodern förtvinar i takt med att stoet blir äldre och risken för att hon kastar eller föder fram ett svagt/outvecklat föl ökar. Det finns risk att du behöver stå för medicinkostnader för många sköna tusenlappar under dräktighetens sista månader. En bekant till mig fick föl efter ett gammalt sto förra året, dock kostade det enorma summor de sista tre månaderna pga att stoet hade förtjockad livmoderslemhinna. Stoet var tvungen att medicineras de 3 sista månaderna för cirkus 35000 kr för att inte kasta fölet. Allt gick bra, men det blev ett dyrt föl att ta fram.

Det finns gamla ston som får föl högt upp i åldern, men man ska inte räkna med att det funkar. Har stoet dessutom inte fått föl på många år så är det inte ens säkert att det går att få henne dräktig. Har du koll på hur hennes livmoder mår idag?

/Lizzie

 

[tanten]

Hon blir 11 i sommar, tänker minst ett par år. Har tänkt söka till en utbildning till nästa höst och ett alternativ är då att betäcka henne under tiden då jag inte kommer kunna ta henne med mig, eller låna ut henne till nån jag litar på och betäcka när jag gått klart/sista året. Men det beror helt på hur hon utvecklas i ridningen. Jag har lite idéer på vart jag kunde låna ut henne om hon verkar funka bra i ridningen, men annars kanske det får bli betäckning. Iallafall om 1,5-5 år, beroende på det jag skrev ovan.

Hur stor var varmblod-russ korsningen? Vore en intressant kombo om den kan bli över 140cm finns väl russ som är uppemot 135, och stoet har ju hästar på 155-160 som föräldrar

Min erfarenhet av betäckning av äldre ston är inte positiv alls. Det är verkligen inte lätt att få de allra flesta dräktiga. De anses allmäånt som problemeston. Avelsston som är igång klarar sig ofta bra men även de har ett bäst-före datum.

en av mina bästa vänner har seminstation och jag har själv avlat i många år. Tro mig det är betydligt klokare och billigare att köpa ett färdigt föl än att försöka få ett äldre sto dräktigt.

Speciellt när du inte har en aning om vad hon nedärveer.

 

[Verdandi]

Som sagt. Jag skrev från början att jag vet att man inte kan veta exakt vad man får.

Men man kan ändå välja det som med störst chans ger något åt det hållet.

Såhär: jag funderar på att ta föl på mitt sto, önskar en avkomma som är lite stadigare än henne. Vad kan ge bäst chans till det?

Svar: slumpen avgör

 

[Hershey]

Att korsa med ett fullblod för att få en lättare häst är beprövat sedan århundraden tillbaka. I detta fall har man kombinerat två ridhästraser vilket är mindre olikt varandra än en ridhästras och en travhäst som är framavlad för annat ändamål.

Ja alltså kroppsmässigt var det ju en bra kombo, men menade på hur huvudena på föräldrarna var, ingen bra kombo.

 

[Hershey]

Om dina planer på föl ligger flera år i framtiden då borde du ha i åtanke att ditt sto då förmodligen kommer vara för gammalt för att bära fram ett föl. Oavsett vilken hingst du väljer. Körtlarna i livmodern förtvinar i takt med att stoet blir äldre och risken för att hon kastar eller föder fram ett svagt/outvecklat föl ökar. Det finns risk att du behöver stå för medicinkostnader för många sköna tusenlappar under dräktighetens sista månader. En bekant till mig fick föl efter ett gammalt sto förra året, dock kostade det enorma summor de sista tre månaderna pga att stoet hade förtjockad livmoderslemhinna. Stoet var tvungen att medicineras de 3 sista månaderna för cirkus 35000 kr för att inte kasta fölet. Allt gick bra, men det blev ett dyrt föl att ta fram.

Det finns gamla ston som får föl högt upp i åldern, men man ska inte räkna med att det funkar. Har stoet dessutom inte fått föl på många år så är det inte ens säkert att det går att få henne dräktig. Har du koll på hur hennes livmoder mår idag?

/Lizzie

Hur skulle jag veta nånting om livmodern när jag precis köpt henne

Hon blir 11 i år, så om 4 är är hon definitivt inte för gammal.

 

[QueenLilith]

Hur skulle jag veta nånting om livmodern när jag precis köpt henne

Hon blir 11 i år, så om 4 är är hon definitivt inte för gammal.

Att betäcka ett sto på 15 år första gången som definitivt inte "är för gammal" är väl lite en sanning med modifikation, tycker jag

På hästsverige står det "
Undersök ditt sto i förväg
Ett sto som sätts i avel bör vara minst tre och högst 14 år för att hon ska klara av att bli dräktig och kunna bära fram ett föl. Detta gäller när hon betäcks första gången. Om hon utan problem får ett föl vid 14-15 års ålder kan du självklart fortsätta avla under flera år efter det."
+ https://hastnet.se/sv/artiklar/7-svar-fran-veterinaren-om-att-ta-fol-61
"

Vilken ålder är lämplig för ett sto som ska betäckas?​

Man kan ta ett föl på ston från tre års ålder. Då är de flesta klara med sin pubertet, är välutvecklade och har regelbunden ägglossning. Ston kan betäckas hur gamla de än är men vid 13-14 år kan man se vissa åldersförändringar på livmodern som kan påverka möjligheten att bli dräktig"

 

[Görel]

Att betäcka ett sto på 15 år första gången som definitivt inte "är för gammal" är väl lite en sanning med modifikation, tycker jag

På hästsverige står det "
Undersök ditt sto i förväg
Ett sto som sätts i avel bör vara minst tre och högst 14 år för att hon ska klara av att bli dräktig och kunna bära fram ett föl. Detta gäller när hon betäcks första gången. Om hon utan problem får ett föl vid 14-15 års ålder kan du självklart fortsätta avla under flera år efter det."
+ https://hastnet.se/sv/artiklar/7-svar-fran-veterinaren-om-att-ta-fol-61
"

Vilken ålder är lämplig för ett sto som ska betäckas?​

Man kan ta ett föl på ston från tre års ålder. Då är de flesta klara med sin pubertet, är välutvecklade och har regelbunden ägglossning. Ston kan betäckas hur gamla de än är men vid 13-14 år kan man se vissa åldersförändringar på livmodern som kan påverka möjligheten att bli dräktig"

Mitt gamla sto fick sitt första föl som 16-åring, tog sig på första inseminationen.

Att man ska undersöka sitt lite äldre sto håller jag med om, och att man ska vara beredd på att det inte tar sig på första brunsten. Men att säga att det är för gammalt med en 15-årig förstfölerska tycker jag är överdrivet. Är stoet friskt i övrigt och veterinären ger klartecken tycker jag att man ska testa, ifall man verkligen vill.

 

[QueenLilith]

Mitt gamla sto fick sitt första föl som 16-åring, tog sig på första inseminationen.

Att man ska undersöka sitt lite äldre sto håller jag med om, och att man ska vara beredd på att det inte tar sig på första brunsten. Men att säga att det är för gammalt med en 15-årig förstfölerska tycker jag är överdrivet. Är stoet friskt i övrigt och veterinären ger klartecken tycker jag att man ska testa, ifall man verkligen vill.

Nej det håller jag med dig om, men tycker ändå att säga "den är definitivt inte för gammal" utan man får väl undersöka saken med veterinär. Mest det jag reagerade på