NPF- diagnoser och dagens skola

[Lingon]

Ah, det är ju ändå mycket bättre än att bara ha 20 min lunchrast totalt som här.

Det var uselt! Elever slutade äta lunch. Var lugnare och mindre stressigt att gå till mataffären på andra sidan stora vägen och köpa onyttigheter. Skolan sa bara att deras matsal var så liten att de inte kunde ge längre tid I matsalen än så.

 

[Islandshästryttare]

De hade 40 min lunchrast efter de 20 min de fick vara i matsalen. Problemet var att de hade för många elever i en för liten matsal så ingen fick vara i matsalen mer än 20 min (från när föregående lektion slutade). Efter det var det 40 min rast innan nästa lektion.

Ja korta lunchraster verkar ett problem på många håll verkar det som. Har inga barn i skolan själv men haft arbetskamrater med barn i den åldern. Flera har vittnat om att deras barn blivit så stressade av de korta lunchrasterna och att de får vara i matsalen så kort tid att det låst sig totalt med maten även hemma. Inräknat att stå i kö, ta mat och sätta sig och äta hade en del bara 5-10 minuter att äta upp . Barnen har upplevt så stor stress kring måltider att de får ont i magen och inte kan få ner något alls. Några var tvungna att ta hjälp av vården för att komma tillrätta med problemet..sorgligt tycker jag.

 

[Krålus]

Enligt någon bekant lärare (som inte är på barnets skola) var det viktigt att säga till om man strävade efter högre betyg på vissa skolor. Iom att om klassen är stökig nog får ingen elev ens del av C-A materialet om de inte frågar speciellt. De har tydligen speciellt material för olika betyg och speciella kapitel för olika betyg (jag säger inte att jag förstått det här helt) men tex här är kapitel 1 avdelning D och kapitel 1 avdelning A. Eller här är orienteringskartorna för D och här är orienteringskartorna för C och här för A. Eller detta är A övningen på jumpa och detta är D övningen. Låter weird för mig. Men gissar att det har att göra med att man måste klara en övning typ bra för att få betyg alls. Det finns ju inget, ok du klarade övningen halvkasst så du får betyg 2, eller ok du klarade övningen halvbra så du får 3-.

Dottern säger att de har c-uppgifter a-uppgifter mm iaf I vissa ämnen. Sedan kan en lärare stå och säga att det här är en uppgift på c nivå och arbetet är på den nivån sedan visar det sig att det kan vara e uppgift tydligen...

 

[Ajda]

Någon som vet hur skolgången fungerar i övrig världen där eleverna har bättre studieresultat än här?
Eller, studieresultat kanske är fel ord. Men länder där skolan oftast inte är mer eller mindre problematisk.

 

[animalasia]

Någon som vet hur skolgången fungerar i övrig världen där eleverna har bättre studieresultat än här?
Eller, studieresultat kanske är fel ord. Men länder där skolan oftast inte är mer eller mindre problematisk.

Finland brukar pekas ut.

 

[Mabuse]

Nu kanske det här kan vara osmidigt uttryckt, men ditt inlägg gav mig en tanke. Jag tror inte att det handlar om respekt/rädsla egentligen...

Jag misstänker att de flesta föräldrar idag inte "passitivitets-tränar" sina barn! Alltså träna på att sitta tyst, lyssna, kunna ha tråkigt en stund. Tolka mig rätt nu folk .

Jag menar alltså att det som kallas för "respekt" vanligtvis är rädsla, och att det egentligen inte har med det hela att göra / inte är nödvändigt.

Men barn, precis som djur, gör det dom kan och är vana vid. Om dom inte är vana vid att vänta på att den vuxna ska prata färdigt, att åka bil utan mobilen tillgänglig och ändå ta det lugnt, att hjälpa till att laga mat och vänta på att alla momenten ska bli klara, att ta det lugnt runt sköra mormor osv... Då kan dom ju inte. Det sitter liksom inte i kroppen, och självkontroll är svårt långt upp i åldrarna.

Jag tänker att det liksom blir så luddigt när föräldrar skyller på lärarna och lärarna på föräldrarna, utan att något egentligen kan säga något konkret om vad det är som det behövs tränas på.

Från skolans sida tänker jag att det skulle kunna underlätta med att lägga upp dagarna lite annorlunda: första timmen är antingen fri läsning/pyssel i tystnad i mjuk belysning, eller organiserad lek/sport utomhus. Vill, kan och behöver barnet starta dagen lugnt gör den det inne, behöver barnet få ut morgonstressen genom spring så gör den det ute (eller i gympasalen om vidrigt väder).

Sen vanliga lektioner, sen ett gemensamt gympapass efter lunch.

Från föräldrahåll borde det gå att göra material och kurser i hur man tränar "ta det lugnt" hemma på ett positivt sätt.

Vad tror ni om det?

(Dessa tankar är baserade på min erfarenhet av hästträning, hur jag uppfostrat mitt eget barn, och hur det märks enorm skillnad på hur hon agerar jämfört med andra tjejer i klassen med misstänkt adhd, och andra barn rent allmänt. Hon kan vara extremt flamsig och energisk hemma och på rasterna, men "ta det lugnt" har gått bra att överföra till skolmiljön och till en lärare hon absolut inte respekterar - men hon vet att det är en sån situation där hon istället får stimma tyst. Rita, pyssla, eller checka ut med huvudet på bänken. Vad som helst bara det inte stör andra.)

Jag tror att det också handlar om ens förmåga att köpa att någon annan bestämmer. Om man inte finner sig i att nån annan bestämmer vad man ska göra, eller sätter upp regler, eller avgör vad som är rätt eller fel på en uppgift, så blir skolan nästan omöjlig.

Det är väl det som menas med respekt, delvis? Att man köper att nån annan bestämmer i en viss situation, och att man inte säger och gör vad som helst när man är bland folk och försöker jobba tillsammans. Att man respekterar ordningen i skolan, och respekterar andras studiemiljö.

 

[Mabuse]

Kroppar är kroppar och hjärnorna en del av dom. 30 minuter motion varje dag blir vinst både för inlärningen och folkhälsan - hela vägen upp i nian.

Barnen med extra spring i benen får extra på morgonen, men alla behöver få röra på sig. Varje dag. Även de som inte sportar som fritidsintresse.

En sak som nästan försvunnit är långpromenaden till skolan och hem varje dag. Delvis på grund av centralisering av skolorna, men också pga mycket mer trafik och fler som bor urbant.

Och leka utomhus för att man fick inte vara härjig inomhus. Kom hem till middag!

Långpromenaderna har väl i första hand försvunnit för att barnen får skjuts?

 

[skiesabove]

Långpromenaderna har väl i första hand försvunnit för att barnen får skjuts?

Ja. Dagens barn rör sig betydligt mycket mindre än deras föräldrageneration (oss millenials och x). Många av oss gick ju.

Sen fanns det inte mycket att göra inomhus förutom stillsamma grejer som läsa, rita, lego, så då fick vi gå ut. Första datorerna kom när vi nästan var (eller var) tonåringar.

Idag finns det enormt mycket digitalt som lockar inomhus.

Och med det menar jag inte något moraliskt, utan som en observation. Människor är djur, och djurbarn blir skitjobbiga att ha att göra med om dom rör sig för lite med kompisar.

 

[lingonben]

Långpromenaderna har väl i första hand försvunnit för att barnen får skjuts?

Jo. Här i vårt genomanpassade miljonprogramsvillaområde är det jätteenkelt för barn att gå eller cykla till skolan själva. Men folk skjutsar även om det blir en omväg

 

[Grazing]

Jo. Här i vårt genomanpassade miljonprogramsvillaområde är det jätteenkelt för barn att gå eller cykla till skolan själva. Men folk skjutsar även om det blir en omväg

Här gör dom det, dom står i långa köer på dessa smala gator för att skjutsa barnen några meter, hade gått mycket fortare för dom att gå. Det är helt kaos här i villaområdet på mornarna, det är som ett litet skämt.

 

[lingonben]

Här gör dom det, dom står i långa köer på dessa smala gator för att skjutsa barnen några meter, hade gått mycket fortare för dom att gå. Det är helt kaos här i villaområdet på mornarna, det är som ett litet skämt.

Det blir en ond cirkel helt enkelt. De som inte skjutsat innan börjar göra det för att de är rädda att släppa barnen i trafikkaoset på smågatorna. Och jag förstår dem - för några år sen blev jag nästan rammad från sidan när jag cyklade förbi skolan och en stressad förälder gasade ut från parkeringen medan hen vinkade hejdå åt sitt barn

 

[Lingon]

Ja. Dagens barn rör sig betydligt mycket mindre än deras föräldrageneration (oss millenials och x). Många av oss gick ju.

Sen fanns det inte mycket att göra inomhus förutom stillsamma grejer som läsa, rita, lego, så då fick vi gå ut. Första datorerna kom när vi nästan var (eller var) tonåringar.

Idag finns det enormt mycket digitalt som lockar inomhus.

Och med det menar jag inte något moraliskt, utan som en observation. Människor är djur, och djurbarn blir skitjobbiga att ha att göra med om dom rör sig för lite med kompisar.

Det hjälper ju inte att idrotten har blivit mer prestationsinriktad långt ner i åldrarna.

 

[Krummi]

Någon som vet hur skolgången fungerar i övrig världen där eleverna har bättre studieresultat än här?
Eller, studieresultat kanske är fel ord. Men länder där skolan oftast inte är mer eller mindre problematisk.

Min barn har kusiner som gick i skolan i Frankrike för ca. 8 år sedan. Jag vet förvisso inte hur studieresultaten är där, men de sorterar tidigt ut vilka barn som anses kapabla och ha intresse för fortsatta studier. De barnen fick en annan och mer målmedveten undervisning. De som störde undervisningen blev utskickade ur klassrummet. En av kusinerna hade lässvårigheter och fick ingen hjälp alls i skolan. Det var föräldrarnas ansvar att komma honom igenom skolan. Slutade med att pappan flyttade till Sverige med honom när han var 13. Han gick sen klart grundskolan i Sverige och fixade sen gymnasiet utan problem.

 

[Mabuse]

Det hjälper ju inte att idrotten har blivit mer prestationsinriktad långt ner i åldrarna.

Har den?

Eller menar du jämfört med på 30-talet? För jag tycker nog det är rätt lika för mina barn mot hur det var när jag var liten. Det var tävling och bredd då med. Nästan ännu mer - nu finns det i alla fall breddgrupper att träna med. Då var det att antingen skulle man ha börjat som sjuåring, eller så var det kört.

 

[Lingon]

Har den?

Eller menar du jämfört med på 30-talet? För jag tycker nog det är rätt lika för mina barn mot hur det var när jag var liten. Det var tävling och bredd då med. Nästan ännu mer - nu finns det i alla fall breddgrupper att träna med. Då var det att antingen skulle man ha börjat som sjuåring, eller så var det kört.

Det uppfattar jag att det är nu. Dessutom finns det mycket litet intresse hos idrotten att välkomna barn som inte passar in i mallen och behöver extra stöd. T.ex. de med npf-diagnoser. Ett barn med autism som är försiktigt och osäkert får ingen hjälp att komma in i gruppen eller våga delta.

 

[skiesabove]

Det uppfattar jag att det är nu. Dessutom finns det mycket litet intresse hos idrotten att välkomna barn som inte passar in i mallen och behöver extra stöd. T.ex. de med npf-diagnoser. Ett barn med autism som är försiktigt och osäkert får ingen hjälp att komma in i gruppen eller våga delta.

Så har inte vår upplevelse av basketen varit iaf. Dottern har fått hjälp, dom är alltid flera tränare på plats. Vilket är bättre än det var på min tid, sent 90-tal, då var det 1 tränare och man fick klara sig själv liksom.

Men det kräver en hel del från min sida också, att snacka mycket om det före och efter, hjälpa henne deala med sina känslor när det är kämpigt osv.

Något av det hon tycker är jobbigt på träningar är "de andra" NPF-arna, de som skriker och stökar. Men det är ungefär samma som med skolan (passivitetsträning, impulskontroll, gå undan, känsloreglering), och kanske behöver föräldrarna vara på plats för att kunna hjälpa barnet reglera.

 

[Mabuse]

Det uppfattar jag att det är nu. Dessutom finns det mycket litet intresse hos idrotten att välkomna barn som inte passar in i mallen och behöver extra stöd. T.ex. de med npf-diagnoser. Ett barn med autism som är försiktigt och osäkert får ingen hjälp att komma in i gruppen eller våga delta.

Men de fick de förut, menar du? Så minns inte jag idrotten som barn.

Udda barn blir lätt utanför, både förr och nu. Nybörjargrupper tränas ofta av tonåringar eller föräldrar, inte av specialpedagoger. Enligt min erfarenhet.

 

[hastflicka]

Men det är dock ett väldigt bra argument för att inte dra in raster som de börjar göra i skolor och gör i USA. <snip>

Det vore intressant att veta var i USA detta hander. Nar jag bodde i South Carolina och hade manga vanner och bekanta med barn i skolan bade i South Carolina och Georgia, eller slakt och vanner med barn i skolan i Florida eller har i Oregon ... inte pa nagot stalle "drar de in raster".
Daremot finns det orsaker att vissa tider pa aret ar det svart att ha barnen ute, inte pa grund av varmen, da satter man ut vatten poster och rastvakter far i uppdrag att se till att barn dricker sa mycket som mojligt, pluss att hydration ingar i alla laroplaner.
Daremot sa kan barnen inte vara ute under ovader ... starka vindar och mycket regn. Annat an det har jag inte upplevt att det dragits in raster over huvud taget.

Min barn har kusiner som gick i skolan i Frankrike för ca. 8 år sedan. Jag vet förvisso inte hur studieresultaten är där, men de sorterar tidigt ut vilka barn som anses kapabla och ha intresse för fortsatta studier. De barnen fick en annan och mer målmedveten undervisning. De som störde undervisningen blev utskickade ur klassrummet. En av kusinerna hade lässvårigheter och fick ingen hjälp alls i skolan. Det var föräldrarnas ansvar att komma honom igenom skolan. Slutade med att pappan flyttade till Sverige med honom när han var 13. Han gick sen klart grundskolan i Sverige och fixade sen gymnasiet utan problem.

Jag tog emot ett barn som kom fran Frankrike nar jag jobbade pa Amerikanska skolan i Saudi Arabia. Hon hatade skolan och gjorde sa lite hon kunde ... tills hon kom till mig. I mitt klassrum var det mycket individuellt arbete och, framfor allt, mycket creativt arbete. Hon som kom fran Frankrike och knappt kunde lasa i arskurs 4, blommade upp och ar i dag en Arkitekt i London dar hon skapar allt fran skyskrapor och annat stort och viktigt, bade hon och henne's mamma sager att det ar pa grund av mig och hur jag behandlade henne i mitt klassrum.

Jag tror att jag istallet kanske "tappade" elever som kravde en valdigt styrd tillvaro ... De som inte klarade eget arbete och att vara creativa. Jag forsokte, sa klart, (och da jag ofta hade en grupp barn fran Asiatiska lander dar de inte alls anvander sig av eleverna's kritiska tankande var det svart ibland att fa med alla) men jag har nagra dar jag an i dag undrar vad jag kunnat gora annorlunda.

 

[hastflicka]

Nu kanske det här kan vara osmidigt uttryckt, men ditt inlägg gav mig en tanke. Jag tror inte att det handlar om respekt/rädsla egentligen...

Jag misstänker att de flesta föräldrar idag inte "passitivitets-tränar" sina barn! Alltså träna på att sitta tyst, lyssna, kunna ha tråkigt en stund. Tolka mig rätt nu folk .

Jag menar alltså att det som kallas för "respekt" vanligtvis är rädsla, och att det egentligen inte har med det hela att göra / inte är nödvändigt.

Men barn, precis som djur, gör det dom kan och är vana vid. Om dom inte är vana vid att vänta på att den vuxna ska prata färdigt, att åka bil utan mobilen tillgänglig och ändå ta det lugnt, att hjälpa till att laga mat och vänta på att alla momenten ska bli klara, att ta det lugnt runt sköra mormor osv... Då kan dom ju inte. Det sitter liksom inte i kroppen, och självkontroll är svårt långt upp i åldrarna.

Jag tänker att det liksom blir så luddigt när föräldrar skyller på lärarna och lärarna på föräldrarna, utan att något egentligen kan säga något konkret om vad det är som det behövs tränas på.

Från skolans sida tänker jag att det skulle kunna underlätta med att lägga upp dagarna lite annorlunda: första timmen är antingen fri läsning/pyssel i tystnad i mjuk belysning, eller organiserad lek/sport utomhus. Vill, kan och behöver barnet starta dagen lugnt gör den det inne, behöver barnet få ut morgonstressen genom spring så gör den det ute (eller i gympasalen om vidrigt väder).

Sen vanliga lektioner, sen ett gemensamt gympapass efter lunch.

Från föräldrahåll borde det gå att göra material och kurser i hur man tränar "ta det lugnt" hemma på ett positivt sätt.

Vad tror ni om det?

(Dessa tankar är baserade på min erfarenhet av hästträning, hur jag uppfostrat mitt eget barn, och hur det märks enorm skillnad på hur hon agerar jämfört med andra tjejer i klassen med misstänkt adhd, och andra barn rent allmänt. Hon kan vara extremt flamsig och energisk hemma och på rasterna, men "ta det lugnt" har gått bra att överföra till skolmiljön och till en lärare hon absolut inte respekterar - men hon vet att det är en sån situation där hon istället får stimma tyst. Rita, pyssla, eller checka ut med huvudet på bänken. Vad som helst bara det inte stör andra.)

Det ligger valdigt mycket i det har. Jag kor ju skolbus numera, Jag kor numera en liten buss med upp till 12 barn med "speciella behov". Behoven kan vara allt fran npf diagnoser till fysiska begransningar som rullstol, jag kor ocksa barn som blivit omhandertagna och varit med om trauman, barn som blivit lamnade av foraldrarna, och allt daremellan. Just nu har jag 9 barn i min "elementary" grupp (kindergarten till 5te klass).

Det har ar tredje aret jag kor 3 syskon. Nar jag forst fick dem pa bussen, tva (en 5 och en 6 aring) i kindergarten och en 2dra klassare hade de ingen aning om hur de skulle uppfora sig nagonstans. De klattrade runt i bussen och i klassrummen ... uppe pa bankar och under bankar, sprang och skrek och var helt "unsocialized" nar foraldrarna flyttade in med mamman's mor med barnen, sedan flyttade foraldrarna ut och lamnade barnen.

Nu 3 ar senare ar de fortfarande aktiva barn med manga asikter, men super trevliga och vet hur man uppfor sig ute i livet. Vad jag ser mest ar hur val de passar in i samhallet numera och hur mycket lararna tycker om dem och berommer dem for allt fran att vara hjalpsamma till att vara "hard workers" i skolan fran att de inte gjorde nagonting.

Jag fick en till som passar in pa den har beskrivningen i October forra aret. Han blev omhandertagen for "neglect" och bor nu med sin moster. Han har redan borjat passa in pa bussen. Han ar inte sa arg langre, han forstar att man inte kan sla sig fran ett nej med vuxna, han har till och med borjat "negotiate" upptackte jag i gar och har helt enkelt upptackt att ibland maste man folja vissa regler och att han tjanar pa att gora det.

 

[Badger]

Någon som vet hur skolgången fungerar i övrig världen där eleverna har bättre studieresultat än här?
Eller, studieresultat kanske är fel ord. Men länder där skolan oftast inte är mer eller mindre problematisk.

Tror skolan har blivit mer problematisk i ganska många länder. Finland höll ju emot länge men tog väl inspiration av Sverige för några år sedan och började falla? Tyskland och Frankrike verkar fortfarande ha barn som skriver väl, men de har väl andra problem? Alla verkar speciellt ha problem med pojkars intresse. (jag tror ju det till del är barnkulturen, alltså intressebiten? Det är typ baserat på mängden julkalendrar jag satt igenom när mitt barn var typ 5-9 som gick ut på att höhö a över att pojkar inte tycker om att läsa och flickor är duktiga. Så extremt dålig gissning antagligen.). I Asien är de ju duktiga men springer väl i sådana hamsterhjul att de blir helt snurriga och har privatlärare hela eftermiddagarna. (när Svenska skolor var effektiva så slog vi dem trots långa sommarlov och allt. Vi var nära världsbäst på att ha läskunnighet i befolkningen tex, lite kassa på matte dock.)

Lyssnar på en podcastserie som heter "sold a story" tydligen har de haft gigantiska problem med läsinlärning i USA länge, värre än Sverige tror jag (siffror som 30% med problem upp till 80%? i vissa grupper https://thehill.com/opinion/educati...-cannot-read-or-do-math-and-that-imperils-us/). De har i vissa skolor använt tekniker sedan 90-talet som går ut på att barnen ska gissa ord baserat på frågeställningar/ledtrådar. -does it make sense, -does it look right, - Does it sound right. -Tex täck över ordet horse med en postit, det är en bild på någon som rider. -Läs -Lisa rides a - gissa vad rider Lisa. A pony! bra gjort, nästan rätt, men vad är första bokstaven? H, så vad kan det vara? Horse! jaaa!