NPF- diagnoser och dagens skola

[Rosett]

Det finns ju mängder av forskning och debatt kring skolan och diskussioner om skolan i media.

Så det presenteras många lösningar av många olika.

(Som tex lite mer fyrkantigt schema och upplägg i klassrummet, lite mer kunskapsbaserat, lite mindre eget arbete och eget ansvar osv.)

När det gäller mindre klasser verkar det dock inte finnas några direkta tecken på att det löser problemen såvitt jag sett i debatten. (alltså det är många som förespråkar mindre klasser, men ingen som verkar hänvisa till forskning verkar anse att det är en lösning. Bara debattörer som vill "göra något" utan bas i "något".) (dessutom har de ju ganska små klasser, typ 24 elever eller så, vi hade 36 på den tid då skolan ansågs bättre.)

När jag gick åk 1 och 2 var vi 10 elever. 5 i ena åk och 5 i andra. Som mest har vi varit 13, tror jag, det var i åk 7 (då var det inte flera åk i en klass). När jag gick åk 4 så hade de slagit ihop åk 4-5-6. Minns inte hur många vi var då.
Fast på den tiden var npf ganska okänt så vet inte hur många av oss som hade fått diagnos idag. Det fanns nog bara en elev på hela skolan som var tydligt överaktiv fast då hette det ju att han var stökig.

 

[Rosett]

Det är väl ganska talande att svenska riktlinjer för utredning av adhd och autism båda trycker på att underdiagnostik förekommer. Trots att så många fler får diagnos så är det fortfarande ett stort problem att många missas.
I autismriktlinjen beskriver de kort vilka förklaringar det finns till ökad prevalens, bland annat ändrade diagnoskriterier.

Ingen får utredning och diagnos bara för att man ber om det. Iaf inte inom offentlig vård. Det man kämpar med på BUP är resursbrist överlag. Det behövs mer pengar för att kunna anställa mer personal. Men det gäller ju för hela psykiatrin, både utredning och behandling och för alla diagnosgrupper.

Håller med! Jag tänker att om det las mer resurser på barn/ungdomspsykiatri i ett tidigare skede så kanske färre skulle hamna på hvb, SiS och fängelse senare i livet. Win-win.