Hur är det att bo på landet?

[Amanda_F]

Jag är en typisk stadstjej som provat att bo på landet men inte alls gillade det och flyttade hem till sthlm igen. Saknade pulsen, tempot, latten, folket och ljuset. Landet är toppen, i lagom dos. Hade jag haft barn, familj och hundar hade jag nog tänkt annorlunda men mitt liv ser inte ut så och jag gillar att känna att jag har folk nära så då passar stan bättre.

 

[AraSlei]

Och jag ska tillägga, att bo i samhälle skulle vara döden för mig
Jag trivdes ok innanför tullarna i Stockholm, men helst vill jag bo på landet utan grannar
Främsta fördelarna med att bo på landet jämfört med min lyhörda stockholmslägenhet är väl att kunna ha hur högljutt sex man vill, gå naken i fullt upptänt hus och att man aldrig behöver fundera över vad grannarna ska tycka om att hundarna skäller som idioter när det kommer någon

 

[tanten]

....att man aldrig behöver fundera över vad grannarna ska tycka om att hundarna skäller som idioter när det kommer någon

Om jag lever till pension ska jag skaffa dörrklocka igen. Dvs hund

Hundar SKA skälla när det kommer någon.
Fortfarande efter så många år blir jag alldeles ställd när det knackar på dörren och ingen varnat innan

 

[kryddelydd]

Jag har förstått att många Bukefalister bor på landet, och som jag nämnt några gånger här så är jag ibland lite sugen på att flytta ut! Vad tycker ni är bäst och sämst med att bo på landet? Varför valde ni att bo så? Vad är största skillnaden från att bo i större stad?

En vän till mig fick precis barn och berättar om många saker på temat; "Saker jag inte visste innan jag fick barn, och som ingen berättade för mig." Jag är lite nyfiken på "saker jag inte visste innan jag flyttade hit" historier Ja, förutsatt att ni inte bott hela livet på samma plats då!

plussidan:
man är i fred.
Skogen susar, det luktar gott. Även gödsellukten om våren och hösten har sin charm...
Stora fördelen för mig handlar om att jag TRIVS bättre.

Minussidan:
en del praktiska saker, då.
Jag måste själv fixa snöröjning och liknande på uppfartsväg och gårdsplan. När något går sönder så är det mitt problem (fast så är det ju om man äger sin bostad i stan också).

Glesa allmänna kommunikationer ser jag inte som ett problem eftersom jag kör bil.
Längre avstånd till större affärer - ja, men inte mer än en halvtimme bort och så lång restid har ju många i storstäder också.

 

[Snowball]

Om jag lever till pension ska jag skaffa dörrklocka igen. Dvs hund

Hundar SKA skälla när det kommer någon.
Fortfarande efter så många år blir jag alldeles ställd när det knackar på dörren och ingen varnat innan

Hade faktiskt en katt, en innekatt, som morrade om någon gick på grusgången. Det var också en bra dörrklocka något lägre volym än en hund kanske men han morrade och sprang fram till dörren så fort han hörde främmande steg

 

[cirkus]

Men utbudet? Jag vet inte, jag kanske hänger på fel ställen, men när jag är ute på landet lyckas jag aldrig hitta något vidare värst utbud av kaféer, konditorier och restauranger, iaf om man inte ska behöva köra bil. Snarare att det finns ett ordinärt fik och en eller två ställen man kan äta, best case en ok bykrog, men oftare en inte så kul pizzeria/thaihak/liknande.


Det var väl kanske inte alkoholen så mycket som utbudet av ställen jag tänkte på. Sitta på en servering och titta på folk, typ, prata ostört med en kompis, eller gå ut och äta med maken för att man inte har ork att laga mat. Sånt växer man inte ur.

Men inte festar man väl varje gång man går ut på kvällen? Det har jag aldrig förstått mig på, varför anta att ute på kvällen = alkohol och fest? Ute på kafé eller restaurang är för mig god mat och prat med familj eller vänner, eller bara en stund för mig själv i en intensiv vardag. Det är avkoppling och fritid. Alkohol och fest har inget med saken att göra.

Huruvida det är bra eller dåligt utbud är nog ganska olika. Där jag bor - nära Stockholm, men på landet finns jättebra fik - såna som innserstadsbor vallfärdar till, det finns ett gäng bra restauranger som inte är pizzeria, thaihak etc

Där jag är i Skåne finns det också bra restauranger som jag som icke-local aldrig hade hittat utan mina locals till vänner - då hade det sett ut som om det bara fanns pizzeria och thaihak och jag hade närt fördomen om att det inte finns schyssta hak på landet/mindre orter.

Och ja, vi får köra bil till några av dessa ställen, men det är liksom inget problem.

 

[Singoalla]

Tack för alla svar! Trevligt att läsa om hur ni har det och vad ni gillar Just nu har jag det ganska optimalt med lägenhet i stan (Stockholm) och så har familjen två hus, ett i Roslagen och ett i Åre. Det i Roslagen är jag i ofta på helgerna när jag känner att jag behöver komma bort från storstadspulsen och se lite natur.

Sedan har jag haft tur med min lägenhet i stan. Jag har hyreskontrakt och betalar inte ens hälften av vad många i den här stan gör. Bor i ett lugnt område utan trafik där det blir både mörkt och tyst på nätterna. Jag kommer inte undan grannarna dock Jag har lyckats hamna i ett område för folk har bott väldigt länge och har stenkoll på vilka som flyttar in och ut. Dom visste vem jag var innan jag ens flyttat in.

 

[cirkus]

Landet har absolut fördelar i form av natur, lugn och ro, kunna ha ett hus och en tomt etc, men kafé- och restaurangutbud är inte en av dem i mitt tycke.

Det som kan bli lite knasigt i såna här trådar är att landet framhävs som utan nackdelar, och staden som utan fördelar. Jag älskar att bo i stan, och kommer nog bli kvar där, men tom jag kan ju se att det finns ett gäng fördelar med att bo på landet, och nackdelar med staden. En dryg timmes resa med kollektivtrafik till stallet, enkel väg, t ex.

Frågan var ju riktad till de som bor på landet eftersom TS redan bor i stan så har hon nog koll på fördelarna med att bo i stan och de nackdelar som en stadsbo kan se.

 

[Myrten]

Jag har bott på landet i några år i olika omgångar. När jag och min dåvarande sambo flyttade ut på landet var vi helt inne på att vi ville köra gårdsstuket. Jag hade hästarna hemma, vi skaffade hund och katt. Sen fortsatte vi att bo på landet ytterligare några år men i ett fristående hus med inackorderade hästar. I båda fallen var det helt ok kollektivtrafik och i det första fallet cykelavstånd in till Uppsala. Efter det har jag bott på landet när jag haft kortare jobb på annan ort. Här var det inte direkt så att jag valde att bo på landet, utan det var vad jag fick tag på.

De stora fördelarna som jag ser om jag skulle flytta ut på landet är att jag skulle ha möjlighet att ha katt igen. Jag fick omplacera min katt när jag flyttade i våras och saknar verkligen katt i livet. Sen vore det skönt att kunna släppa ut hundarna i trädgården på morgonen. Men. Senast jag bodde på landet (2009) kom jag till insikten att den bild jag haft av mig själv, som en person som gillar att bo på landet, inte stämmer längre. Jag insåg att jag tycker om storstadens anonymitet och gärna skulle kunna tänka mig att bo ett tag i t ex London (där jag bodde en kort tid som ung). Nackdelen med städer i den storleken är dock att det kan ta lång tid att förflytta sig.

Det jag prioriterar just nu, efter tre år av väldigt slitsam pendling, är närhet till min arbetsplats och även till vänner och den service staden ger. Efter flytt och jobbyte kan jag sedan tre månader cykla till jobbet på mindre än fem minuter. Behöver jag uträtta ärenden tar väl cykelfärden ca sju minuter. För tillfället är det livskvalitet de luxe för min del. Att jag hädanefter vill ha mitt dagliga liv inom ett begränsat område och inte vara tvungen att pendla till jobb, köra bil för att träffa vänner, handla etc känner jag mig rätt övertygad om. Det diskvalificerar ju i princip landet och även storstaden, om jag inte skulle flytta utomlands och helt börja bygga upp ett nytt kontaktnät (eller bli ohemult rik).

En sak finns dock som gör att jag skulle kunna rucka på flera av mina ställningstagande: möjlighet att bo så att jag ser havet. Om jag kunde göra det skulle jag nog kunna omvärdera såväl landet som förorten/utkantsområdena.

TILLÄGG: Det jag kan störa mig på, nu när jag bor mer centralt med folk runt omkring än tidigare (utkantsområde av staden, ganska glest byggt och naturen runt knuten) är att det fan är folk överallt! Rätt många av mina grannar tycks dessutom tycka att det är ok att sitta på sina uteplatser/balkonger och snacka i högtalartelefon med sin läkare! Sådant slipper en ju definitivt på landet!

 

[cirkus]

För mig är just bilen problemet, eller ett av dem. Jag tycker att bilturen till fiket gör hela grejen helt meningslös. Ofritt och jobbigt med en förbaskad bil. Det jag vill är ju att flyta runt enkelt och friktionsfritt, bil är motsatsen till det på alla vis för mig.

Såklart att bilen gör dig ofri och jobbigt om du bor i stan, jag hade inte heller stått ut med att ha bil i stan. Tänk att en biltur kan förstöra så mycket för dig att den gör fikningen meningslös.

 

[AraSlei]

Om jag lever till pension ska jag skaffa dörrklocka igen. Dvs hund

Hundar SKA skälla när det kommer någon.
Fortfarande efter så många år blir jag alldeles ställd när det knackar på dörren och ingen varnat innan

Ja, jag håller med Men jag kan förstå att icke hundägande grannar inte håller med

 

[Plommonlila]

Vill jag festa och ska hem så vet jag inte att jag kommer somna glad hemma i min egen säng (eller någon annans..). Snubbar i alla åldrar verkar inte ha lärt sig basic ja/nej.

Nää jag är lantis!

Att snubbar inte kan skilja på ja/nej är väl knappast stadsspecifikt? Gränslösa idioter finns både i stan och på landet.

 

[Smulan75]

Jag inser att jag måste flytta "länge ut på landet" vi bor lantligt på mindre gård men lyckades hamna intill ett radhusområde (som ligger lite malplacerat) sambon tyckte det kunde vara trevligt med lite "ljus" medan jag inte hade haft något emot att slippa se någon granne ... - helst på en vägs ände

eftersom vi bor som vi bor så är det nästan som att bo i stan - barn som tjoar - hundar som skäller .. bilar i mängder.. och för att inte tala om alla ölburkar, mcdonaldspåsar och annat skräp i dikena som både blåser från radhusen och som folk slänger från bilarna

Vad jag ständigt blir förvånad över är alla "grannar" som klagar över saker som hör landet till - vildsvin, traktorer som gör vägarna leriga, hästbajs osv osv...

så landet kan vara väldigt ickelantligt

 

[Fruentimber]

Vi bor i något "mellanting". Sommarhusområde vid kusten med väldigt få åretruntboende. Vi har 5 mil till närmaste stad med allt vad det innebär. 2,5 mil till en liten lantisort med ICA, mack och en pizzeria (förjävligt att glömma mjölken, mao ).

Vårt samhälle lever upp på sommaren men kust, hav och sommarhus i mångmiljonklassen drar till sig en viss typ av människor som jag inte riktigt står ut med. Tack och lov bor vi vid vägens ände och har en mycket stor tomt, så vi slipper det mesta stimmet, om man bortser från de man får schasa iväg för att de tycker sig ha rätten att gå in och "titta på utsikten" eller bara kika lite i vårt båtvarv. Sommartid har vi en (svindyr) affär med det nödvändigaste, 3-4 restauranger, en fiskbod, glassbod, lite klassiska handelsbodar och något fik. Det mesta är turist/-sommargästerinriktat så vi få ortsbor håller oss till de 1-2 restauranger som vi är vana vid. Vintertid är endast en av dessa öppen, fram till november kanske. Det brukar bli på en höft, beroende på folk och så. Där samlas vi när badjävlarna åkt hem.

Kollektivtrafik är inte att tänka på. Extra turer sätts in på sommaren men vi har flera kilometer till busshållplatsen och med hundar med sig blir bil helt enkelt nödvändigt för att kunna leva här ute. Pendlingen blir förstås ganska påfrestande, vissa dagar sover jag hemma hos mamma i stan för att slippa åka hem - sova - åka tillbaka eftersom jag ofta har kvällsaktiviteter på brukshundklubben som ligger i utkanten av stan.

Om man bortser från sommartid så är ju tystnaden, mörkret och avsaknaden av människor det vi uppskattar framför allt. Att kunna gå rakt ut i skogen i morgonrocken eller ta kaffet på altanen/bryggan. Nästan alla våra vänner bor inom ett område om ett par mil så vill man fika och äta ihop samlas man helt enkelt hemma hos någon och det gör vi ofta. Jag är i stan flera dagar i veckan och då kan man ju också fika och äta ute om man vill, så jag känner inte att det är något jag saknar. Jag lunchar och fikar med folk hela tiden. Vill man gå ut och dricka lite går det ju dock varken taxi eller buss hem (taxin vägrar, det har hänt att vänner blivit släppta halvvägs ut när taxichauffören förstått hur lång sträcka de ska...), men vi har ju familj i stan och kan sova där utan bekymmer.

Även om det här nog räknas som "landet" så är det inte landet nog för oss. Vi vill ännu längre bort från folk, inte ha grannar alls och mark för djur så vi hoppas på flytt om 2-3 år till gård.

 

[Kiwifrukt]

Men inte festar man väl varje gång man går ut på kvällen? Det har jag aldrig förstått mig på, varför anta att ute på kvällen = alkohol och fest? Ute på kafé eller restaurang är för mig god mat och prat med familj eller vänner, eller bara en stund för mig själv i en intensiv vardag. Det är avkoppling och fritid. Alkohol och fest har inget med saken att göra.

Men alkohol är väl enda anledningen till att inte ta bilen? Har man bara bil är det väl inga problem att åka till stan och äta/whatever? Det gör vi ofta.

 

[Mabuse]

Men alkohol är väl enda anledningen till att inte ta bilen? Har man bara bil är det väl inga problem att åka till stan och äta/whatever? Det gör vi ofta.

Inget körkort eller ingen bil är ju också en anledning till att inte ta bilen. Problemet kan ju annars vara att det kan ta en stund att åka till stan. Jag vet inte om jag skulle sätta mig och köra 15 mil tor eller så enkom för en fika, även om jag verkligen gillar att gå på konditori. Jag skulle tycka att det var ett problem, åtminstone på nivån att jag förmodligen skulle skippa fikat, för att det tog så mycket tid och pengar att få till. Inte värt det, helt enkelt, för det blir för problematiskt.

 

[Luff]

Fortfarande så pratar alla om "Landet" som om det vore 20 olika miljöer.
Bo i en håla med grannar? Är det ett villaområde i Töreboda? I Karlstads utkanter?
Bo utan kollektivtrafik? Gullspångsskogarna? Eller Norrlands inland?
Ha en hästgård? Utanför Skövde med tio minuters skrittväg till Grevagården?
Eller i Tiveden med ridvägar som är underbara?
Här i Skaraborg kan en ju "bo på landet" och ha 20 minuters bilfärd till 5-6 olika småstäder (Skara, Skövde, Tidaholm, Tibro, Mariestad till exempel) med allt vad det innebär med olika kulturutbud, restauranger, badställen och vad man nu mer kan behöva. Parkering är ju liksom inget problem. Lägg till 10 minuter så kommer du till 5 städer till.
I Skåne finns ju också landsbygd supernära storstäder och sen hela kontinenten någon timme bort.
Vart kommer man på 20 minuter i storstäder med kollektivtrafik?

 

[tanten]

Inget körkort eller ingen bil är ju också en anledning till att inte ta bilen. Problemet kan ju annars vara att det kan ta en stund att åka till stan. Jag vet inte om jag skulle sätta mig och köra 15 mil tor eller så enkom för en fika, även om jag verkligen gillar att gå på konditori. Jag skulle tycka att det var ett problem, åtminstone på nivån att jag förmodligen skulle skippa fikat, för att det tog så mycket tid och pengar att få till. Inte värt det, helt enkelt, för det blir för problematiskt.

Nu talar du om extremer väl?

Få har väl 15 MIL tor till fikaställe med kompisarna?
För mig känns 10-20 minuter som normalavstånd i tid till en tätort med bra fik.
Och som sagt. De allra flesta vuxna förvärvsarbetar och de flesta arbeten finns i tätort. I tätort finns fik.

Jag har 12 minuter in till absoluta centrum. 11 km. Bilen drar halvlitern. Alltså kostar drivmedlet max 15 spänn. Buss är dyrare. (och finns inte) Jag bor på absoluta landet. Ren jordbruksbygd.

 

[tanten]

Vart kommer man på 20 minuter i storstäder med kollektivtrafik?

Bra fråga.

När jag jobbade invid Humlegården hade jag samma arbetstider som vaktmästaren. Vi brukade gå hem samtidigt.
När hon tog i sin ytterdörr hemma var hon fortfarande i Stockholm och hade bytt färdmedel flera gånger.
Jag hade rest genom ett par län och suttit stilla på samma tåg hela tiden. Vi kom alltså hem samtidigt.

 

[Singoalla]

Fortfarande så pratar alla om "Landet" som om det vore 20 olika miljöer.
Bo i en håla med grannar? Är det ett villaområde i Töreboda? I Karlstads utkanter?
Bo utan kollektivtrafik? Gullspångsskogarna? Eller Norrlands inland?
Ha en hästgård? Utanför Skövde med tio minuters skrittväg till Grevagården?
Eller i Tiveden med ridvägar som är underbara?
Här i Skaraborg kan en ju "bo på landet" och ha 20 minuters bilfärd till 5-6 olika småstäder (Skara, Skövde, Tidaholm, Tibro, Mariestad till exempel) med allt vad det innebär med olika kulturutbud, restauranger, badställen och vad man nu mer kan behöva. Parkering är ju liksom inget problem. Lägg till 10 minuter så kommer du till 5 städer till.
I Skåne finns ju också landsbygd supernära storstäder och sen hela kontinenten någon timme bort.
Vart kommer man på 20 minuter i storstäder med kollektivtrafik?

Jag tror inte det går att säga "det här här landet och det här är inte landet", varför jag tänkte att folk får göra sina egna definitioner.

För mig är landet att "bo lantligt". Med andra ord inte inne i litet samhälle, eller villaförort. Utan i hus, någorlunda avskilt från grannar. Vi har många sådana ställen i Stockholm kranskommuner. Haninge, Ekerö, Värmdö osv. Så jag tänker inte att man måste bo väldigt långt ifrån samhälle eller stad, utan att det är mer själva boendet som utgör om det är "landet". Sedan är det ju "ännu mer landet" om man bor flera mil rakt in i skog utan grannar Men det är min definition (förmodligen färgat av att jag är storstadsbo och har bristande erfarenheter av att bo och verka på lansdbygden), och tänker att alla har sin egen idé om vad landet är.