Hur är det att bo på landet?

[landsbygdsbo]

Allt har sina för och nackdelar. Har bott en längre period i en av EU;s större städer.
Närheten till allt, konserter av världsnamn, gastronomi, kultur, Att på fredagskvällen fundera på om man skulle ta en sväng till Paris, eller Berlin eller varför inte en långhelg i Trieste..
Sedan hemma, lugnt, kunna sitta på verandan med en kopp kaffe och bara njuta, gå ner till vattnet ta ett bad eller dra igång bastun, en fisketur eller pürscha på en råbock.
Just nu bor jag hemma, lutar nog åt att det blir så ett längre tag framöver.

Tack vare nätet håller jag kontakt med många goda vänner neröver..men ngn tur per månad dövar värsta abstinensen...

 

[tanten]

Sämst med landet: det är ganska mörkt, men det är egentligen både mysigt och opraktiskt.

Och jag som tycker att det vidrigaste med stan är att det aldrig är mörkt!

 

[FeatherCloud]

Och jag som tycker att det vidrigaste med stan är att det aldrig är mörkt!

Det tyckte iofs inte jag om heller i stan man såg ju aldrig stjärnorna!

 

[tanten]

Det tyckte iofs inte jag om heller i stan man såg ju aldrig stjärnorna!

Stjärnhimlen när jag går till källaren för att elda i pannan

 

[tuaphua]

Jag har förstått att många Bukefalister bor på landet, och som jag nämnt några gånger här så är jag ibland lite sugen på att flytta ut! Vad tycker ni är bäst och sämst med att bo på landet? Varför valde ni att bo så? Vad är största skillnaden från att bo i större stad?

En vän till mig fick precis barn och berättar om många saker på temat; "Saker jag inte visste innan jag fick barn, och som ingen berättade för mig." Jag är lite nyfiken på "saker jag inte visste innan jag flyttade hit" historier Ja, förutsatt att ni inte bott hela livet på samma plats då!

Jag är uppvuxen i förort till Stockholm och har bott så eller i Stocholm hela livet.
Jag jobbar ju med hästar och bodde ett år hos mina tränare för att jobba där och lära mig mer.
Deras gård ligger på landet. Vi var 3 hushåll på gården och lååångt till närmsta granne.
Jag insåg att jag som är lite lättstressad kunde varva ner mer där. Jag sov bättre iom tystnaden. Jätteskönt iom sömnproblem grande.
Och jag sparade ju en väldig massa tid på att ha jobbet hemma, hästen hemma. Jag tyckte det var bekvämt och mysigt att kunna gå hem/till jobbet lite hur jag ville. Och detsamma till hästen.

Jag flyttade hem efter det året och jobbade på. Men insåg att jag nog fasen ville bo på landet iaf i framtiden.

Träffade en kille som bodde på gård. Flyttade dit och blev fast.

Jag kommer nog aldrig vilja bo i Stockholm igen.
Jag kan sakna att bara knata ner och äta/handla/dricka drinkar vilken tid som helst. Jag kan sakna shoppingutbudet.
Men jag kan åka dit om jag vill.

Mina vänner kommer gärna och hälsar på. Visst ses vi inte lika mkt som förr.
Men vi håller kontakten och vi är fortfarande väldigt nära varann. Trots att jag bott borta i runt 4 år nu.

Jag har ju också lärt känna nya människor och kan hänga med dem.
På alla ställen jag bott sista åren har det gått att ta buss till samhälle. Så vill man dricka alkohol går det både att ta buss eller taxi hem.
Sen brukar vi mest umgås hemma hos folk numer.
Och vi har möjlighet att låta folk övernatta och att själva sova kvar.

Vi har haft sköna grannar också att hänga med på middagar och fester.

Vi har hittills hyrt. Men kommer väl om ca 1 år köpa eget. Då vill vi ha så att folk kan bo kvar i egna utrymmen/lägenhet/uthus utöver ngt gästrum. Vi vill kunna bjuda hem nära och kära och att de är välkomna whenever.

Killen vill cykla i skogen, gå/springa, jaga, fiska och gillar att bygga, mecka, fixa i trädgård som avkoppling efter jobb.
Jag vill gå/springa i skogen, ha hästarna hemma(både egna och träningshästar), ha tyst när jag ska sova, kunna ha hunden lös ute etc.

Och så gillar vi att kunna vara ute och grilla, sola, umgås med gäster etc.

 

[MiniLi]

Jag är uppväxt i villaområde i mindre stad och bodde som ung vuxen ett antal år på landet på en stor gård.

Jag gillade lugnet och tystnaden på landet. Skönt med naturen så nära.
Då tyckte jag att det var jättehärligt, men saknade att kunna ta sig till typ affär och vänner enkelt.
Man är väldigt beroende av bil på landet och behöver planera på ett annat sätt.

Nu bor jag i lägenhet i stan och trivs ännu bättre. Har insett att jag inte vill lägga min tid på att gräva ogräs i trädgården eller skotta snö. Lägenhey är toppen på det sättet.
Jag tycker också man är mer anonym med sina grannar i stan och det uppskattar jag. Visserligen mer ljud från grannarna i lägenhet än i hus.

Jag tycker det är skönt att kunna gå till affären om jag är sugen på ngt. Skönt att slippa tänka på hur jag ska ta mig hem från krogen eller bara ett restaurangbesök m vin. Skönt att kunna ta sig enkelt till/från stan, jobb och vänner.

Stan är helt enkelt smidigare på de flesta sätt. Det finns inget direkt smidigt med landet, men det kan ge en frihet som en del uppskattar.

 

[Lovisaleonora]

Bäst:

• Att på morgonen kunna släppa ut hunden i trädgården och vakna till på trappen med en kopp te.
• Samma som ovan gällande barn.
• Slippa höra grannarna genom tak och väggar.
• Allmänt njutbart.

Allt detta gäller ju för en villa centralt också, om man har inhägnad trädgård?

 

[glittra]

Ja, "landet" är ju en definitionsfråga så jag tänker att ni får definiera det lite som ni vill

Ja, hur tar man sig hem om man vill ha en krogkväll exempelvis?

Jag älskar hur vi bor, på landet men med väldigt bra kollektivtrafik. Så svaret ovan är 25 min tåg från närmaste större stad och sen 2,5 km cykel.

Bäst är:
Naturen
Djuren
Lugnet
Vårt härliga hus
Jättetrevliga grannar (på lagom avstånd)
Alltid något att fixa med hemma


Sämst:
Lera och grus överallt när det har ösregnat dygnet runt
Att vi inte verkar kunna få fiber

Något jag inte visste innan jag var föräldraledig var hur mycket aktiviteter det finns här: filmklubbar och sångstunder och integrationsprojekt, teaterföreställningar och kvällskurser och simträning och så vidare.

 

[Anders]

Angående att äta ute: Vi äter ute minst en gång, oftast flera och när det är riktigt varmt nästan varje dag i veckan under sommaren, vi har en stor parkträdgård och ibland gör vi det till en picknick med filt och allt

 

[Maoam]

Bor och är uppvuxen på landet, med stall. Jag skulle aldrig kunna bo i stan (eller ens ett litet samhälle) då jag blir stressad av alla människor, ständigt en massa ljud och gatlyktor. Det bästa med att bo på landet är att ha det mesta jag gillar utanför dörren, dvs hästarna och naturen. Att kunna gå ut i pyjamas och kvällsfodra, bara öppna dörren och släppa ut hunden på "kissning", att kunna sätta sig utanför dörren och njuta av vädret. Lugnet och tystnaden.
Det som inte är så kul är väl när saker går sönder, att skotta sig ut på morgonen för att komma till jobbet, tråkiga saker med trädgården (allt är inte tråkigt men det som är det är såååå trist). När det är storm och elen går, värmen kan jag klara, har kamin men vattnet försvinner ju också, det är tufft och vi ute på landet prioriteras aldrig när det varit storm. Nu har jag lärt mig att när det varnas för storm så tappar jag upp vatten både till mig och hästarna så vi klarar oss ett par dagar.
Jag har inga problem med att inte kunna t ex ta en spontanfika eller gå ut på krogen utan att planera. Jag gillar att åka in till stan ibland och kika i affärer, ta en fika eller middag och kanske gå på bio. Men efter en halv dag är jag mätt på det. Är man van att bara kunna kila ned på stan när man har lust så är det kanske en stor omställning men för mig som är van att kunna traska ut i skog och natur när jag har lust skulle få panik om jag inte kunde göra det.

 

[Egonson_]

Har bott på landet "på riktigt" i snart 8 år, på tre olika ställen. Nu på en gård sedan tre år tillbaka.
Som liten bodde jag först mer på landet (några km utanför byn), sedan en stund på landet, sedan i utkanten av en ganska liten by, dock nära till stan, och där finns linjebussar (vissa tider).

Det enda negativa jag kan komma på är bredbandshastighet/möjlighet till val av diverse teknikaliteter, alla mobilabonnemang fungerar helt enkelt inte här till exempel. Och så avståndet till allt förstås men man är van nu.
Kollektivt åker jag inte i vilket fall, om jag inte måste. Det var dock vansinnigt praktiskt med spårvagn i Göteborg sist

Annars odelat positivt. Så SKÖNT med mörkret på natten, sover gott, att få vara i fred.. Grannarna på avstånd. Gott vatten ur kranen som inte smakar kemiskt

Vi har 1 mil till närmsta by med butik/en pytteliten ICA nära som rymmer otroligt mycket olika varor, café och pizzeria. Där finns även Lantmännen och en mack.
Har 2 mil till 2 olika större byar, varav den ena har både ICA och Konsum samt flera olika matställen, och 4 mil till två olika "storstäder".

Så vi bor rätt centralt ändå

Sysslorna ser jag inte som betungande.
Köra snö med traktor är roligt, går snabbt att rensa gårdsplan med skopan och den lilla gången/trappan med skyffel eller kvast. Robotgräsklippare så kör trimmer ett par gånger i månaden. Inte så betungande. Trädgården älskar jag att påta i. Stallet älskar jag att fixa och dona med. Älskar livet här helt enkelt.

 

[escodobe]

Jag har bott på landet i många år och de ända fördelarna var de veckor det var riktigt fint sommarväder. Nu bor jag i stan och teiva såå mycket bättre. Tar bilen ut till skogen de flesta dagar bara för att gå med hundarna ,men att bo så igen känns inte aktuellt just nu.

Nackdelar
Ständigt pysslande, skotta snö, klippa gräs, rensa ogräs osv.
Jag kom inte iväg nånstans, släppte ut hundarna på gården alldeles för enkelt. I stan är vi nog mer än dubbelt så aktiva som när vi bodde i hus.
Lååångt till allt,massor bilkörande. Glömde man en viktig ingridiens i mataffären var det bara åka 4 mil extra istället för att springa ut till lilla ica på 5 minuter.
Det fanns inget att göra , ett projekt varje gång man skulle till gymmet ,träffa vänner,träna hund, osv. Vad man än skulle göra så tog det extra restid.
Jag hatade att gå samma vägar hela tiden, åkte ofta till stan eller motionsspår eller andra skogar för att "få se något " på promenaderna.
Orkar inte fortsätta, men för min del stan alla dagar i veckan
Ingen skötsel av hus och trädgård,bara ringa vaktmästaren vid minsta fel.
Nära till affärer,hundklubb, massor med promenadställen både i skogen och stan,bara välja. Jag kan spontanshoppa för jag har hm fem minuter från dörren,kan springa till espresso house när jag får chokladsug efter deras underbara chokladbollar ex
Hundarna får timmar av aktivering , till skillnad mot när vi bodde på landet

Jag håller med i mycket!
Jag trodde under hela min uppväxt att jag skulle älska att bo på landet. Och älskade alla helger och lov jag spenderade där när jag träffade min dåvarande i tonåren Tills jag kunde förverkliga drömmen är flytta ut. På grund av en rad olika olyckliga omständigheter hade jag inte hunnit ta körkort som planerat innan flytten.
Nu förvärrades mitt liv mycket av att jag inte körkort och var extremt låst med en mil till bussen och en mil till affören....
jag fixade ett jobb jag cyklade till men mina vänner flyttade jorden runt i samma veva typ.
Vi hade bara uppringt Internet och jag utvecklade något slags smsmissbruk av isoleringen. Jag får fortfarande nästan femton år senare påslag av lugnande hormoner när jag hör uppkopplingssignalen från Internet. Då och då blir jag nostalgisk och åker och hälsar på exet. (Det är ytterst surrealistiskt eftersom mycket av "mina" och "våra" saker är kvar som tidskapslar medan annat förändrats runt dem)
Men lika stark är lättnaden när jag kan åka hem.

En än få saker jag verkligen saknar är årstiderna. Det är så mycket mer påtagligt på landet än i stan. Vintern kallare, stjärnorna närmare och på sommaren bara kunna gå ned och bada....
Men att gå med hundarna på vintern var ju hopplöst. Antingen pulsa i snö i skogen med pannlampa och eller samma djävla grusvägar hela tiden...

Sen har du i nämnt grannarna! Och mentaliteten! Jag trodde folk drev med mig på jobbet i början, när nästan alla samtal på fikat handlade om skvaller.
Man kunde inte fisa utan att hela byn visste.
Min svärfar började till slut roa sig med att sprida ut egna rykten om sig för att se var de skulle ta vägen

Jag utvecklade en massa ångestproblem och en mycket svår depression under den tiden. Och en sömnstörning som håller i sig än.
Det var inte enbart på grund av boendeorten, men den bidrog mycket kraftigt.

 

[sjoberga]

Festa är ju en sak, men hur gör du när du vill gå och fika, äta ute eller ta en öl? Alltså inte festa-ute-hela-natten, utan typ ta en öl med en kompis?

Sånt växer man väl aldrig ifrån? Jag tänker mig att jag kommer vilja fika på kafé tills jag trillar av pinn...

Kör bil?

 

[Mabuse]

Här fikas det vilt. Nere i byn på ett riktigt kondis eller inne i staden 15 minuter bort eller på något mysigt lantcafé.
Ölen är lite knepigare men nog kan jag umgås med kompisar på en krog och hitta något gott att dricka utan alkohol. Känns inte som ett problem.
Som yngre när en skulle festa så turades en om att köra. Kompisarna bodde ju också på landet.

Idag finns det dock bättre bussturer så OM jag vill ta en öl med kompisen så kan jag åka buss och cykla tre km eller med närtrafiken ända hem till dörren.

Men utbudet? Jag vet inte, jag kanske hänger på fel ställen, men när jag är ute på landet lyckas jag aldrig hitta något vidare värst utbud av kaféer, konditorier och restauranger, iaf om man inte ska behöva köra bil. Snarare att det finns ett ordinärt fik och en eller två ställen man kan äta, best case en ok bykrog, men oftare en inte så kul pizzeria/thaihak/liknande.

Tja, antingen får man väl be någon annan om skjuts eller låta bli att dricka? Jag dricker VÄLDIGT sällan alkohol ute, bland annat eftersom det är så dyrt. Tar mitt vin hemma...

Det var väl kanske inte alkoholen så mycket som utbudet av ställen jag tänkte på. Sitta på en servering och titta på folk, typ, prata ostört med en kompis, eller gå ut och äta med maken för att man inte har ork att laga mat. Sånt växer man inte ur.

Jag har förvisso bott på landet hela mitt liv, men jag skulle aldrig vilja flytta till stan. Aldrig. Bor ungefär en halvtimmes bilresa från stan, stad någonstans i gränslandet mellan liten och mellanstor. Den enda gången det var jobbigt var på gymnasiet när man var tvungen att busspendla (och då tog resan en timme eftersom bussen körde alla miljarder omvägar som finns), och bussarna går typ aldrig. Men man var å andra sidan rätt motiverad till att ta tag i körkortet också.

Affären ligger på gångavstånd. Har postutlämning också, så behöver inte åka någon annanstans för det. Har aldrig tvingats till oönskat umgänge med de, få, grannar vi har haft.

För mig är det värt precis allt att ha hästarna i eget stall utanför dörren där jag slipper allt tjafs som var i kollektivstallen jag stått i innan. Har ett socialt jobb (jobbar i affär) så jag tycker det är enormt skönt att slippa vara trevlig på fritiden och lyssna på andras gnäll. Festade inte ens som tonåring, så det där med skjuts om kvällarna finns inte ens med på kartan som ett problem för mig. Älskar att köra bil dessutom, så skulle jag någon gång göra nått är det i elva fall av tio jag som kör. Umgås nästan uteslutande med folk som bor i samma by och delar mitt dna, så att någon inte orkar åka ut för att umgås finns inte heller. Är överlag rätt anti att umgås efter att ha varit trevlig med kunder och kollegor en hel dag.

En liten nackdel så här års är väl i så fall att det är läskigt mörkt. Men hey, jag är mindre rädd för att gå här ute själv i mörkret än att som (hyfsat) ung tjej gå själv i stan.

Men inte festar man väl varje gång man går ut på kvällen? Det har jag aldrig förstått mig på, varför anta att ute på kvällen = alkohol och fest? Ute på kafé eller restaurang är för mig god mat och prat med familj eller vänner, eller bara en stund för mig själv i en intensiv vardag. Det är avkoppling och fritid. Alkohol och fest har inget med saken att göra.

 

[Mabuse]

Kör bil?

Hur långt då?

 

[Silkisif]

Jag bor i storstan nu och det jag saknar allra mest är aktivitet. Här kostar ALLT pengar och innefattar människor, vill jag hänga med kompisar är det fika på stan som gäller. Vill jag ha helgaktivitet lär jag garanterat stöta på folk, om inte annat på pendeln/tunnelbanan. Passar jag mig inte vet jag inte om jag får en knytnäve i ryggen (hände i somras) eller sätter mig på ett säte där någon kissat eller spytt. Uäk. Bil är snordyrt att ha här, så jag blir bunden av den äckliga/läskiga kollektivtrafiken. Jag kan inte bara gå ut och pussa på hästarna, fiska, äta frukt och bär i trädgården etc.

Vill jag festa och ska hem så vet jag inte att jag kommer somna glad hemma i min egen säng (eller någon annans..). Snubbar i alla åldrar verkar inte ha lärt sig basic ja/nej.

Nää jag är lantis!

 

[Petruska]

Jag är sommarlantis. Det som gör att jag inte är vinterlantis är framför allt MÖRKRET och att jag blir så extremt bilberoende och därmed ospontan. Omöjligt att g

Festa är ju en sak, men hur gör du när du vill gå och fika, äta ute eller ta en öl? Alltså inte festa-ute-hela-natten, utan typ ta en öl med en kompis?

Sånt växer man väl aldrig ifrån? Jag tänker mig att jag kommer vilja fika på kafé tills jag trillar av pinn...

Min 80-åriga pappa rullar iväg på sin elmoppe/elrullstol på frukost, fika, lunch, öl, middag, teater med mera varje dag i princip. Jag skulle oroa mig för honom om han satt fast på landet utan all denna trevliga stimulans.

 

[Killaloe]

Sånt växer man inte ur.

Men en kan ju ha olika behov av det?
Jag känner ingen större förlust över att jag inte har 10 minuter med spårvagnen till centrala Göteborg ned allt utbud där, det har aldrig varit min grej. Det är jättekul att det kommer nya ställen på min ort att äta på, men det är liksom inget jag hade varit superledsen för om jag hade missat heller. Jag umgås liksom inte med mina vänner på det sättet och prioriterar tystnaden på ”landet” och möjligheten att komma ut i naturen bra mycket mer än möjligheten att gå till nya fik (även om jag gladeligen testar alls nya ställen som ploppar upp).

Så jag vet inte, jag har kanske aldrig vuxit in i det sättet att umgås för det finns så mycket annat som är viktigt för mig och som gör det mer värt att bo lite lantligare än i stan. (Och jag är alltså uppväxt i centrala Gbg så det är inte det att jag aldrig haft tillgången )

 

[Görel]

Jag trodde att jag var färdig med stan efter att ha tillbringat hela mitt vuxna liv och en del av barndomen i Stockholms innerstad. Jag flyttade till en förort för att testa hur det var utanför tullarna.

Allteftersom åren gått så vantrivs jag mer och mer. Kollektivtrafiken är dålig, det finns ingen tunnelbana eller pendel så jag är beroende av bussar. Fram tills för några år sedan var turtätheten bra, sen byttes det bolag och hälften av turerna drogs in.
Jag slutade umgås med mina vänner så ofta som jag ville för det var så jobbigt att åka till dem. Jag älskar att gå på krogen eller fika och gör det alltid inne i stan.
Jag avskyr att vara beroende av bil hela tiden.
Jag avskyr mörkret och känner mig väldigt begränsad på vinterhalvåret vad gäller promenadvägar då jag inte vill ge mig ut i skog och parker där det skett överfall. Jag känner mig trygg i stan när jag har fullt med folk omkring mig.
Jag ska lösa min situation genom att flytta till en annan förort med både bussar och pendel och stadsmiljö.

Mitt råd är att om man vill flytta från stad till landsbygd så testa först att bo på någon mindre ort så att omställningen inte blir en total chock. Jag trodde att jag ville flytta till landet men har insett att jag är en storstadsmänniska som egentligen skulle bo i ännu större städer än Stockholm.

 

[Petruska]

Kör bil?

För mig är just bilen problemet, eller ett av dem. Jag tycker att bilturen till fiket gör hela grejen helt meningslös. Ofritt och jobbigt med en förbaskad bil. Det jag vill är ju att flyta runt enkelt och friktionsfritt, bil är motsatsen till det på alla vis för mig.