Hur är det att bo på landet?

[tuaphua]

Jag trodde att jag var färdig med stan efter att ha tillbringat hela mitt vuxna liv och en del av barndomen i Stockholms innerstad. Jag flyttade till en förort för att testa hur det var utanför tullarna.

Allteftersom åren gått så vantrivs jag mer och mer. Kollektivtrafiken är dålig, det finns ingen tunnelbana eller pendel så jag är beroende av bussar. Fram tills för några år sedan var turtätheten bra, sen byttes det bolag och hälften av turerna drogs in.
Jag slutade umgås med mina vänner så ofta som jag ville för det var så jobbigt att åka till dem. Jag älskar att gå på krogen eller fika och gör det alltid inne i stan.
Jag avskyr att vara beroende av bil hela tiden.
Jag avskyr mörkret och känner mig väldigt begränsad på vinterhalvåret vad gäller promenadvägar då jag inte vill ge mig ut i skog och parker där det skett överfall. Jag känner mig trygg i stan när jag har fullt med folk omkring mig.
Jag ska lösa min situation genom att flytta till en annan förort med både bussar och pendel och stadsmiljö.

Mitt råd är att om man vill flytta från stad till landsbygd så testa först att bo på någon mindre ort så att omställningen inte blir en total chock. Jag trodde att jag ville flytta till landet men har insett att jag är en storstadsmänniska som egentligen skulle bo i ännu större städer än Stockholm.

För mig är det helt menlöst att bo i mindre ort.
Antingen vill jag ha det en storstad kan erbjuda, minst som Stockholm. Eller så vill jag bo på landet-landet.

Att bo i en småstad ger liksom varken eller. Allt är bara halvt om man uppskattar just de saker jag uppskattar.

Jag skulle hellre sälja mig till plågsamma människoförsök än bo inne i någon håla.
Hu!

Säkert bra för någon annan!
Men de kvaliteter som kan finnas i storstad eller på landet ser jag inte där.

 

[escodobe]

För mig är det helt menlöst att bo i mindre ort.
Antingen vill jag ha det en storstad kan erbjuda, minst som Stockholm. Eller så vill jag bo på landet-landet.

Att bo i en småstad ger liksom varken eller. Allt är bara halvt om man uppskattar just de saker jag uppskattar.

Jag skulle hellre sälja mig till plågsamma människoförsök än bo inne i någon håla.
Hu!

Säkert bra för någon annan!
Men de kvaliteter som kan finnas i storstad eller på landet ser jag inte där.

Ja jag håller med. En småstad har bara nackdelarna med både stan och landet utan fördelarna, i mina ögon.

 

[sjoberga]

Hur långt då?

För mig handlar det om 3 mil åt endera hållet för att nå stor stad. Typ samma resa som vanliga jobbpendlingen.

Mest var mitt inlägg att allt inte är så svart eller vitt. Skulle jag prioritera fik- och restaurangutbud intill bostaden skulle det vara omöjligt att uppfylla det mycket viktigare (och svårfunna i södra Sverige, avsaknad av grannar). Men det betyder i sin tur inte att jag aldrig eller sällan fikar eller äter ute. Jag har tillgång till allsköns service och stort utbud på 3 mils håll.

Är man rädd/ovillig för att använda bil, av någon anledning, så är det svårlöst. Annars inte.

 

[sjoberga]

För mig är just bilen problemet, eller ett av dem. Jag tycker att bilturen till fiket gör hela grejen helt meningslös. Ofritt och jobbigt med en förbaskad bil. Det jag vill är ju att flyta runt enkelt och friktionsfritt, bil är motsatsen till det på alla vis för mig.

Fast bilen parkerar man och sedan är friheten lika. Jag förstår vad du menar, men bor man som exempelvis jag gör är jag säker på att du skulle betrakta bilen som frihetsmöjliggörare istället för tvärtom. Det finns helt enkelt inga alternativ. Allt är byggt för bilen, så cykla eller gå gör man med livet som insats och dessutom är sträckorna så långa att andra färdsätt är ganska svåranvända.

(Bil är liksom bara namnet på det som ger mig frihet att ta mig från hemmet till valfri plats, precis som buss, cykel eller tunnelbana för dig.)

Lite Moment 22 , men uppenbarligen finns lösningar tillhanda som både du och jag trivs med.

 

[Jissa]

Jag bor i storstan nu och det jag saknar allra mest är aktivitet. Här kostar ALLT pengar och innefattar människor, vill jag hänga med kompisar är det fika på stan som gäller. Vill jag ha helgaktivitet lär jag garanterat stöta på folk, om inte annat på pendeln/tunnelbanan. Passar jag mig inte vet jag inte om jag får en knytnäve i ryggen (hände i somras) eller sätter mig på ett säte där någon kissat eller spytt. Uäk. Bil är snordyrt att ha här, så jag blir bunden av den äckliga/läskiga kollektivtrafiken. Jag kan inte bara gå ut och pussa på hästarna, fiska, äta frukt och bär i trädgården etc.

Vill jag festa och ska hem så vet jag inte att jag kommer somna glad hemma i min egen säng (eller någon annans..). Snubbar i alla åldrar verkar inte ha lärt sig basic ja/nej.

Nää jag är lantis!

Fast nu beskriver du Storstockholm.... det finns många städer utanför sthlm som inte stämmer in alls på det du skriver.

 

[Mabuse]

Jag bor i storstan nu och det jag saknar allra mest är aktivitet. Här kostar ALLT pengar och innefattar människor, vill jag hänga med kompisar är det fika på stan som gäller. Vill jag ha helgaktivitet lär jag garanterat stöta på folk, om inte annat på pendeln/tunnelbanan. Passar jag mig inte vet jag inte om jag får en knytnäve i ryggen (hände i somras) eller sätter mig på ett säte där någon kissat eller spytt. Uäk. Bil är snordyrt att ha här, så jag blir bunden av den äckliga/läskiga kollektivtrafiken. Jag kan inte bara gå ut och pussa på hästarna, fiska, äta frukt och bär i trädgården etc.

Vill jag festa och ska hem så vet jag inte att jag kommer somna glad hemma i min egen säng (eller någon annans..). Snubbar i alla åldrar verkar inte ha lärt sig basic ja/nej.

Nää jag är lantis!

Men var bor du i för en läskig stad? Tunnelbana och pendel låter ju som Stockholm, men där är det varken äckligt eller läskigt, tycker jag. Då tillbringar jag ändå alldeles för mycket tid i kollektivtrafiken, uppåt 20 timmar i veckan, men aldrig att nån slagit till mig eller kissat på ett säte? Jag skulle väl också råda dig att gå på andra uteställen, nåt där folk kan uppföra sig lite bättre.

Men jag håller med dig om att det är svårt att slippa folk i stan, så är det. Folk överallt, och i rusningen massor.

 

[Jissa]

Jag håller med i mycket!
Jag trodde under hela min uppväxt att jag skulle älska att bo på landet. Och älskade alla helger och lov jag spenderade där när jag träffade min dåvarande i tonåren Tills jag kunde förverkliga drömmen är flytta ut. På grund av en rad olika olyckliga omständigheter hade jag inte hunnit ta körkort som planerat innan flytten.
Nu förvärrades mitt liv mycket av att jag inte körkort och var extremt låst med en mil till bussen och en mil till affören....
jag fixade ett jobb jag cyklade till men mina vänner flyttade jorden runt i samma veva typ.
Vi hade bara uppringt Internet och jag utvecklade något slags smsmissbruk av isoleringen. Jag får fortfarande nästan femton år senare påslag av lugnande hormoner när jag hör uppkopplingssignalen från Internet. Då och då blir jag nostalgisk och åker och hälsar på exet. (Det är ytterst surrealistiskt eftersom mycket av "mina" och "våra" saker är kvar som tidskapslar medan annat förändrats runt dem)
Men lika stark är lättnaden när jag kan åka hem.

En än få saker jag verkligen saknar är årstiderna. Det är så mycket mer påtagligt på landet än i stan. Vintern kallare, stjärnorna närmare och på sommaren bara kunna gå ned och bada....
Men att gå med hundarna på vintern var ju hopplöst. Antingen pulsa i snö i skogen med pannlampa och eller samma djävla grusvägar hela tiden...

Sen har du i nämnt grannarna! Och mentaliteten! Jag trodde folk drev med mig på jobbet i början, när nästan alla samtal på fikat handlade om skvaller.
Man kunde inte fisa utan att hela byn visste.
Min svärfar började till slut roa sig med att sprida ut egna rykten om sig för att se var de skulle ta vägen

Jag utvecklade en massa ångestproblem och en mycket svår depression under den tiden. Och en sömnstörning som håller i sig än.
Det var inte enbart på grund av boendeorten, men den bidrog mycket kraftigt.

Ja grannar ja på samtliga ställen jag bott i stan har jag inte sagt mer än hej till grannar och jag har nog inte ens sett alla jag bott i samma hus som.
Minns på landet ,var någon granne ute var man tvungen och prata... och man skulle gärna berätta vart man bodde och även om man var fem km hemifrån. Som tur var slapp jag fika med grannarna iaf som någon skrev innan att de hade gått till grannarna med potatisgratäng och korv jag hade aldrig pallat. Vill ha lite distans även till vänner.

 

[Jissa]

För mig är just bilen problemet, eller ett av dem. Jag tycker att bilturen till fiket gör hela grejen helt meningslös. Ofritt och jobbigt med en förbaskad bil. Det jag vill är ju att flyta runt enkelt och friktionsfritt, bil är motsatsen till det på alla vis för mig.

Exakt samma här,hatade att vata beroende av bilen, åka flera mil och leta parkering för en stund på stan ,nu går jag

 

[MiniLi]

Men utbudet? Jag vet inte, jag kanske hänger på fel ställen, men när jag är ute på landet lyckas jag aldrig hitta något vidare värst utbud av kaféer, konditorier och restauranger, iaf om man inte ska behöva köra bil. Snarare att det finns ett ordinärt fik och en eller två ställen man kan äta, best case en ok bykrog, men oftare en inte så kul pizzeria/thaihak/liknande.


Det var väl kanske inte alkoholen så mycket som utbudet av ställen jag tänkte på. Sitta på en servering och titta på folk, typ, prata ostört med en kompis, eller gå ut och äta med maken för att man inte har ork att laga mat. Sånt växer man inte ur.

Men inte festar man väl varje gång man går ut på kvällen? Det har jag aldrig förstått mig på, varför anta att ute på kvällen = alkohol och fest? Ute på kafé eller restaurang är för mig god mat och prat med familj eller vänner, eller bara en stund för mig själv i en intensiv vardag. Det är avkoppling och fritid. Alkohol och fest har inget med saken att göra.

När jag tänker på landet så finns det definitivt inget av detta. Kanske kan det finnas typ "kyrkkaffe" eller liknande, men ska man fika eller äta annat än hemlagat så tar man bilen in till närmsta större stad.
Där jag bodde förr hade jag en pizzeria inne i närmsta småstaden, 5-10 minuter med bil hemifrån. Men vill man gå ut och fika, gå på restaurang eller köpa takeaway i annan form av pizza (som dessutom inte var någon höjdare) så åkte vi 15-20 minuter med bil till den större staden. Det var också där jag pluggade/jobbade så då gör man saker eller köper hem mat i samband med att man åker hem från universitet/jobb.

 

[Mabuse]

När jag tänker på landet så finns det definitivt inget av detta. Kanske kan det finnas typ "kyrkkaffe" eller liknande, men ska man fika eller äta annat än hemlagat så tar man bilen in till närmsta större stad.
Där jag bodde förr hade jag en pizzeria inne i närmsta småstaden, 5-10 minuter med bil hemifrån. Men vill man gå ut och fika, gå på restaurang eller köpa takeaway i annan form av pizza (som dessutom inte var någon höjdare) så åkte vi 15-20 minuter med bil till den större staden. Det var också där jag pluggade/jobbade så då gör man saker eller köper hem mat i samband med att man åker hem från universitet/jobb.

Landet har absolut fördelar i form av natur, lugn och ro, kunna ha ett hus och en tomt etc, men kafé- och restaurangutbud är inte en av dem i mitt tycke.

Det som kan bli lite knasigt i såna här trådar är att landet framhävs som utan nackdelar, och staden som utan fördelar. Jag älskar att bo i stan, och kommer nog bli kvar där, men tom jag kan ju se att det finns ett gäng fördelar med att bo på landet, och nackdelar med staden. En dryg timmes resa med kollektivtrafik till stallet, enkel väg, t ex.

 

[sjoberga]

Landet har absolut fördelar i form av natur, lugn och ro, kunna ha ett hus och en tomt etc, men kafé- och restaurangutbud är inte en av dem i mitt tycke.

Det som kan bli lite knasigt i såna här trådar är att landet framhävs som utan nackdelar, och staden som utan fördelar. Jag älskar att bo i stan, och kommer nog bli kvar där, men tom jag kan ju se att det finns ett gäng fördelar med att bo på landet, och nackdelar med staden. En dryg timmes resa med kollektivtrafik till stallet, enkel väg, t ex.

Äsch bor du på landet är det 2 timmar kollektivtrafik till stallet. Först in till centrum sedan ut igen....

Skulle landet vara så underbart så skulle inte borätter med några rum i stan kosta flera miljoner, samtidigt som min mark, 10-tals hektar med flera fastigheter och tusentals kvadrat biytor kostar betydligt mindre.

Det handlar om personliga preferenser helt enkelt

 

[Petruska]

Fast bilen parkerar man och sedan är friheten lika. Jag förstår vad du menar, men bor man som exempelvis jag gör är jag säker på att du skulle betrakta bilen som frihetsmöjliggörare istället för tvärtom. Det finns helt enkelt inga alternativ. Allt är byggt för bilen, så cykla eller gå gör man med livet som insats och dessutom är sträckorna så långa att andra färdsätt är ganska svåranvända.

(Bil är liksom bara namnet på det som ger mig frihet att ta mig från hemmet till valfri plats, precis som buss, cykel eller tunnelbana för dig.)

Lite Moment 22 , men uppenbarligen finns lösningar tillhanda som både du och jag trivs med.

Jodå. Jag är på. Och litelite trött på att bil - i egenskap av det mest resurskrävande transportmedlet utom flyg - så ofta framställs som Friheten inkarnerad.

Mitt motstånd är både en typ politisk fråga just pga ovanstående, och en känslomässig fråga: jag har aldrig lyckats gilla bil. Den löser problem för mig, utan tvivel, men den tillför egentligen inget utan förblir en okreativ och osjälvständig metod för att lösa logistiska problem.

 

[nullo-modo]

För mig låter stan underbart med pulsen, utbud och nära till allt utan stallet och jaktmark,
I verkligheten blev det som att springa med huvudet före in i en betongvägg för mig.

Dom enda nackdelar jag ser med landet är jobbutbudet, restid till jobb, när strömmen försvinner så tar det tid att få tillbaka.

 

[MiniLi]

Landet har absolut fördelar i form av natur, lugn och ro, kunna ha ett hus och en tomt etc, men kafé- och restaurangutbud är inte en av dem i mitt tycke.

Det som kan bli lite knasigt i såna här trådar är att landet framhävs som utan nackdelar, och staden som utan fördelar. Jag älskar att bo i stan, och kommer nog bli kvar där, men tom jag kan ju se att det finns ett gäng fördelar med att bo på landet, och nackdelar med staden. En dryg timmes resa med kollektivtrafik till stallet, enkel väg, t ex.

Ja jag håller med, det blir lite skevt. Jag har trivts bra både i stan och på landet och har trivts i både hus och lägenhet. För- och nackdelar och passar olika bra beroende på hur ens liv ser ut och vad man för tillfället uppskattar mest

 

[Petruska]

Landet har absolut fördelar i form av natur, lugn och ro, kunna ha ett hus och en tomt etc, men kafé- och restaurangutbud är inte en av dem i mitt tycke.

Det som kan bli lite knasigt i såna här trådar är att landet framhävs som utan nackdelar, och staden som utan fördelar. Jag älskar att bo i stan, och kommer nog bli kvar där, men tom jag kan ju se att det finns ett gäng fördelar med att bo på landet, och nackdelar med staden. En dryg timmes resa med kollektivtrafik till stallet, enkel väg, t ex.

Jag tänker nog ungefär som @sjoberga där. UPPENBARLIGEN föredrar många fler staden än landet. Global urbanisering blir väldigt svårförklarad annars. Och bostadspriserna.

Jag tänker mig att det entusiastiska försvaret för landet har att göra med att man ser ett slags underläge. Den svagare parten behöver ju försvaras på ett annat sätt än den starkare.

Sen blir ju försvaret lite - ska vi säga - svårbegripligt när det går ut på att landet är precis lika bra som staden map utbud av fika, mat och kultur. Ungefär lika rimligt som att säga att staden minsann också har skog och åkermark, precis som landet.

 

[sjoberga]

Jodå. Jag är på. Och litelite trött på att bil - i egenskap av det mest resurskrävande transportmedlet utom flyg - så ofta framställs som Friheten inkarnerad.

Mitt motstånd är både en typ politisk fråga just pga ovanstående, och en känslomässig fråga: jag har aldrig lyckats gilla bil. Den löser problem för mig, utan tvivel, men den tillför egentligen inget utan förblir en okreativ och osjälvständig metod för att lösa logistiska problem.

Om man bara slaviskt tillber Bilgudarna och offrar sitt tionde, så erbjuder de frihet även för oss lantisar.

(Att klara sig utan bil vore mycket friare , jag håller med. Tyvärr omöjliggör det andra , för mig, viktiga friheter)

 

[Petruska]

Fast nu beskriver du Storstockholm.... det finns många städer utanför sthlm som inte stämmer in alls på det du skriver.

Nej. Det där liknar inte min erfarenhet av Stockholm överhuvudtaget. Inga av de hot som beskrivs känner jag igen, inte från någon stad som jag har varit i.

 

[AraSlei]

Jag bor på landet, med ett par km till närmsta granne. Vi har 1-1,5 mil till de två närmsta samhällena, men det är ett förhållandevis bra matutbud vilket är skönt. Ett par kinarestauranger, en thairestaurang, ett gäng pizzerior och två bra bykrogar. Tre fik, varav ett är välkänt och riktigt bra.
Det är givetvis inte samma utbud som när jag bodde i Stockholm, men för att vara i den här bygden är det riktigt bra

Jag ser mest fördelar med landet, men några av nackdelarna är:
- Bilberoendet (älskar visserligen att köra bil, men det är miljöovänligt och dyrt)
- Det kräver planering för att kunna gå ut och ta en öl. Någon behöver i regel köra.

Sedan tycker jag att det blir mycket vad man gör det till. Jag har cykelavstånd till flera vänner, och i stället för att ses ute på restaurang och äta så ses vi ofta hemma hos någon, lagar mat och dricker vin. Det klassiska onsdagsvinet
I stället för bakisbrunch på Sirap så brukar vi packa ryggsäckarna och gå/cykla till en utkiksplats och göra bananpannkakor och dricka termoskaffe där.

För mig överväger fördelarna stort, medan det för andra hade varit döden Att trivas på landet eller ej beror nog främst på vart man bor och hur man är som person.

 

[tanten]

Något jag inte visste innan jag var föräldraledig var hur mycket aktiviteter det finns här: filmklubbar och sångstunder och integrationsprojekt, teaterföreställningar och kvällskurser och simträning och så vidare.

Det är ytterligare en sak som är fantastisk med landet. Det finns en ständigt puttrande aktivitet i de mest skilda saker.
Någon får en idé, drar ihop ett gäng folk och bara kör!

 

[Singoalla]

Mitt råd är att om man vill flytta från stad till landsbygd så testa först att bo på någon mindre ort så att omställningen inte blir en total chock. Jag trodde att jag ville flytta till landet men har insett att jag är en storstadsmänniska som egentligen skulle bo i ännu större städer än Stockholm.

Jag har testat Västervik! Det var okej, men saknade Stockholm och flyttade hem efter knappt 2 år. Det optimala för mig skulle vara att köpa ett hus som ligger lantligt till utanför Stockholm, men det har jag inte riktigt råd med just nu