Alltså...
Sherlock hade inte blivit klippt på lite för länge och började se ut som ett gigantiskt moln. Juniorpäls på bedlisar är ingen rolig historia. Det är så otroligt
mycket, och alldeles supermjukt. Sherlock är dessutom sandfärgad och de brukar ha tjockare päls. Stämmer mycket väl in på honom iaf.
Problemet är egentligen inte tovor (räcker fortfarande med nån ordentlig genomborstning i veckan) men man får sitta och plocka skräp hela tiden!
Så jag skulle raka hela hans kropp som vi brukar och sedan för första gången ge mig på att klippa huvudet själv (brukar få hjälp från uppfödaren men hon hade inte tid på ett bra tag).
Rakade kroppen... körde med tian för att verkligen bli av med all ullig päls = naken hund. Men okej, så har han sett ut förut.
Drog fram den fina klippa Bedlis-guiden som min favvoklippare skrivit. Kände mig pepp och positiv. Gav mig därför på öronen med stor entusiasm... och misslyckades helt med tofsarna. Men okej han har varit tofslös förut. Det överlever vi.
Och sen huvudet då... ehm. Försökte klippa men det var liksom bara päls överallt... och sen ingen päls alls på vissa ställen.
Tillslut så jag ingen annan utväg än att raka även huvudet.
Nu känner vi knappt igen honom och nån Bedlington ser han verkligen inte ut som.
Skämmigt värre och jag känner mig verkligen som världens bästa matte... eller inte!