Här är det ångest deluxe...
Pästen tog jag över som omplacering för 5 år sedan, en 2,5-årig malletik som drog i kopplet, stal mat, jagade djur i skogen, utfall mot andra hundar och som gärna drog iväg för att stjäla apporter/leksaker ifrån andra hundar vid träning. Mycket gick snabbt att få bukt på med lite tydliga ramar och trygghet. Men det fanns ett par saker redan då, tex var hon väldigt tuff mot min då gamla flathane. Kunde utan anledning trycka till honom mer än rejält, till och med så blodvite uppstod, stal ben/leksaker/mat etc. för honom, men genom att hålla dom åtskilda så var det hyffsat lugnt. Efter knappt ett år med mallen blev flatten dålig och fick somna in. Kort därefter flyttade jag och pästen blev ensamhund i tre år. Under denna period så har hon umgåtts med vissa hundar genom att vara lös med dom på promenader, korta stunder inomhus under övervakning. Detta har fungerat genom att hundarna vi umgåtts med är trygga, stabila och schysta samt att jag alltid haft en "nagel i ögat" på min och inte tillåtit henne till att agera... okända tikar har varit nono, och jag har alltid sett till att undvika situationer som kan bli pressade för pästen och hjälpt henne genom att försöka se till så hon inte behövt agera.
För drygt ett år sedan träffade jag sambon, han hade redan två hundar. Hans tik och pästen gick absolut inte ihop, vi har sakta försökt få det till att fungera och kan nu gå promenader med båda, de kan vara inomhus tillsammans men under strikt uppsikt. Att ha de inomhus tillsammans undviker vi så långt det är möjligt då framförallt Pästen tycker det är skitjobbigt.
I juni skaffade vi valp. Jag var ganska skraj när de skulle hälsa första gången men det har överlag gått väldigt bra. Valpen är duktig på hundspråk och respekterar pästens integritet grymt fint! Men det sista så har det Pästens dåliga agerande eskalerat, hon kan trycka till valpen utan anledning... som igår kväll för exempel, jag var ute med Pästen och tränade lite lydnad och uppletande. När vi kommer hem får pästen ligga i tvättstugan för att torka då hon var blöt och smutsig - precis som vi brukar göra. Valpen är i resten av huset med oss, men är trött så ligger och sover. Sambon ska släppa ut de båda för kvällskiss så öppnar till tvättstugan, pästen ligger i sin bädd, hon reser på sig och går in i resten av huset där hon möter valpen. Jag ser alltihop, valpen håller sig åt sidan för att inte komma ivägen och tittar bort men pästen fullkomligt kastar sig över henne och trycker till Lyra utan anledning.
Ett annat beteende som pästen gjort hela tiden men som vi sett till inte får hända så gott det går är att hon utan anledning flyger mot hundgårdsnätet där sambons gråhundstik är och skäller samt biter våldsamt. Gråhundstiken svarar i de flesta fall inte tillbaka men i förra veckan hände det när jag gick runt knuten och gråhundtiken surnar till och såklart lyckas hon bita hål under ögat på pästen
Just nu lever vi med ständig koll på Pästen, delade hundar, slussar och en ständig oro...
Vi tränar sök och spår med Pästen, hon får inte mindre mental smtimulans nu än innan. Hon är uppflyttad till både elit sök och elit spår. Hon är kollad av veterinär samt fysioterapeut nu det sista men inga fel hittas... vi tävlade elit sök i helgen och på andra figuranten så gräver hon sig tydligen in och får med sig figurantens luva ut - att gräva är något som hon aldrig visat tendens till innan. Detta resulterade såklart i en rapport om oacceptabelt beteende - helt rätt enligt mig - men så förbannat ledsamt och tråkigt... just nu är det under utredning. Men jag vet inte hur jag ska orka fortsätta att ha det såhär. Hur hade ni andra här på buke resonerat? Att hon inte mår helt mentalt bra i flock inser jag med... men hur mycket ska man kräva att hon ska fixa och när vet man att det inte går längre? Fysiskt sett så är hon pigg, fräsch och i bra skick - hur kan man ens fundera på att ev. ta bort en hund som inte fysiskt sett mår dåligt?
Just nu är hundträningen inte kul och allt handlar mest om att undvika bråk hemma känns det som... mest ledsamt är det med valpen då valpen verkligen inte gör några fel men ändå får otrevliga upplevelser.
Det blev en hel novell men behöver lite stöd och input
