Det här med Dop eller inte.

[Sar]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Fast ärligt; har då kyrkan patent på just vad som ska definieras som en dopklänning? Det kanske inte alls var en dopklänning utan en namngivningsklänning..

Så länge de allra flesta uppfattar det som just en dopklänning så kan man kanske säga att kyrkan har visst "patent" på mkt långa, oftast vackra, ljusa klädesplagg på bebisar?!

Dopklänningens och prästernas långa kappor ska (enligt vad jag förstår) symbolisera att man ska "växa in " i tron "

Men det står ju var och en fritt att skapa ett namngivningsmode!

Jag kan definitivt se en likhet i att man använder dopklänning på ex.vis en namngivningsceremoni för att det är så himla sött, traditionellt och tjusigt likasom att man döper sitt barn i kyrkan för att det också är så himla sött, traditionellt och tjusigt.

Jag känner till helt icke-troende familjer där man ändå anser sig leva med kristna värderingar och därför inte ser något problem med att döpa sitt barn trots att man inte tror på Gud. "Gudssnacket" är då inte ett problem utan dopet genomförs främst p.g.a. tidigare uppräknade anledningar (sött, trad, o.s.v.).

Till syvende och sist är det varje familjs val och för mig får folk göra precis vad som passar dem ang. att döpa el. ej.
Men det känns som att kasta sten i glashus när man dömer vissa för hyckleri.

 

[Björk]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Så länge de allra flesta uppfattar det som just en dopklänning så kan man kanske säga att kyrkan har visst "patent" på mkt långa, oftast vackra, ljusa klädesplagg på bebisar?!

Jaha?
Ja, jag förstår inte riktigt det. (Å andra sidan skulle inte jag heller välja en dopklänning OM jag nu hade haft en namnceremoni. Jag valde ju delvis bort hela namnceremonin pga att det kändes som en "kopiering" av ett dop).

Det kanske var just det traditionella plagget de tyckte om, men inte tron/religionen/Gudsinslaget?

Jag kan definitivt se en likhet i att man använder dopklänning på ex.vis en namngivningsceremoni för att det är så himla sött, traditionellt och tjusigt likasom att man döper sitt barn i kyrkan för att det också är så himla sött, traditionellt och tjusigt.

Jag känner till helt icke-troende familjer där man ändå anser sig leva med kristna värderingar och därför inte ser något problem med att döpa sitt barn trots att man inte tror på Gud. "Gudssnacket" är då inte ett problem utan dopet genomförs främst p.g.a. tidigare uppräknade anledningar (sött, trad, o.s.v.).

Till syvende och sist är det varje familjs val och för mig får folk göra precis vad som passar dem ang. att döpa el. ej.
Men det känns som att kasta sten i glashus när man dömer vissa för hyckleri.

Ja, jag kan också se likheter. Men för mig är det en stor skillnad på att välja ett plagg som ju faktiskt bara är tyg kontra att lova en präst inför Gud och den församlingen att man ska uppfostra sitt barn till något som man (i så fall) själv inte tror på.

Jag kanske tar religionen på för stort allvar? Men, så ser jag på det. Jag skulle t ex aldrig ta nattvard om jag vore i en kyrka, eftersom jag inte har den "rätten" som icke-troende och odöpt och icke-konfirmerad. Ingen skulle ju dock fråga eller förbjuda mig om jag bara helt sonika gick fram till altarringen.

Har någon överhuvudtaget skrivit ordet hyckleri ? (ska lusläsa lite till)

Min egen största undran kring detta är varför det tycks vara så viktigt för en del personer med dop när den övriga kyrkliga traditionen inte alls är något man ägnar sig åt. Som vår släkting som tyckte vi skulle "passa på". Jag förstår bara inte. Det är en gåta jag nog aldrig kommer att greppa.

 

[Sar]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Ja, jag kan också se likheter. Men för mig är det en stor skillnad på att välja ett plagg som ju faktiskt bara är tyg kontra att lova en präst inför Gud och den församlingen att man ska uppfostra sitt barn till något som man (i så fall) själv inte tror på.

Jag kanske tar religionen på för stort allvar? Men, så ser jag på det. Jag skulle t ex aldrig ta nattvard om jag vore i en kyrka, eftersom jag inte har den "rätten" som icke-troende och odöpt och icke-konfirmerad. Ingen skulle ju dock fråga eller förbjuda mig om jag bara helt sonika gick fram till altarringen.

Jag vet ju inte hur alla andra resonerar men i de fall där jag har insyn och barn döpts utan att föräldrarna i sig varit troende så har jag inte upplevt att det varit frågan om något hyckleri. Även om föräldrarna inte är troende så har de kanske kristna värderingar? Eller så tycker de inte att det är något löfte om det ges till något de inte tror på? Vad vet jag.

Så jag, som inte bryr mig överhuvutaget om folks skäl eller inte skäl att döpa kan tycka att det är marginella skillnader mellan att döpa sina barn och använda traditionella dopklänningar som har en symbolik till ex.vis namngivningar. För mig är båda delarna helt ok men ska det ena ses som hycklande tycker jag även att det andra är det.

Har någon överhuvudtaget skrivit ordet hyckleri ? (ska lusläsa lite till)

Jepp, jag tror dock att den lite infekterade stämningen är "trådsmitta" från tidigare trådar i samma ämne.

Min egen största undran kring detta är varför det tycks vara så viktigt för en del personer med dop när den övriga kyrkliga traditionen inte alls är något man ägnar sig åt. Som vår släkting som tyckte vi skulle "passa på". Jag förstår bara inte. Det är en gåta jag nog aldrig kommer att greppa.

En god vän hade fått dopet förklarat så här (om det var från en präst eller ej minns jag inte);

Dopet är enbart till för barnets skull ("låten barnen komma till mig") och kan ses som en oöppnad gåva. När det är dags för konfirmation väljer barnet att öppna den eller ej.

Rätt fin förklaring tycker jag!

Om jag nu ska tycka något personligt om detta kan det nog vara det att fixeringen är så stor på föräldrarna snarare än barnet. Men det är väl rätt naturligt det också!

 

[TheRocker]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Jag vill inte döpa vårat barn, men min pojkvän vill promt att det ska vara dop och att h*n ska vara med i svenska kyrkan och hela fadderullan.

Eftersom vi är två så kan ingen av oss bestämma att så här vill jag ha det, och då ska det vara så. Så vi måste kompromissa.

Jag har sagt att jag inte vill ha varken dop eller namngivelse, men Om han nu så gärna vill att bäbisen ska vara med i svenska kyrkan, så visst. Men det ska Inte bli någon uppståndelse om det, inge släkt eller vänner får närvara.

Kan man helt enkelt boka tid med en präst och åka till kyrkan och få allting gjort? Eller kan man skriva under något papper?

 

[Sar]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Det går nog alldeles utmärkt att bara prata med prästen. Ingen annan än ni själva behöver vara med.
Jag vet också att vissa fått döpa även utanför kyrkan men det kanske beror på vilken präst man använder?
En bekant, vars bästa väl än präst, döpte sitt barn i havet utanför deras sommarstuga.

 

[Calazirya]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Det går alldeles utmärkt att "hyra" en präst om man vill döpa eller gifta sig någon annanstans än i kyrkan.
Men får man betala prästen för resa osv

 

[Sar]

Sv: Det här med Dop eller inte.

En bekant, vars bästa väl än präst, döpte sitt barn i havet utanför deras sommarstuga.

väl = vän.....

 

[TinyWiny]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Kan man helt enkelt boka tid med en präst och åka till kyrkan och få allting gjort? Eller kan man skriva under något papper?

Ja det kan du, om du inte vill att någon annan ska närvara som ni känner så gör kyrkvaktmästarna de "jobb" som faddrarna skulle gjort, dvs de håller dopljuset åt er.

Något papper skriver man inte på utan det är bara en cermoni.

Man behöver inte ens vara i kyrkan, jag är döpt hemma under trappen

 

[TinyWiny]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Dopet är enbart till för barnets skull ("låten barnen komma till mig") och kan ses som en oöppnad gåva. När det är dags för konfirmation väljer barnet att öppna den eller ej.

Rätt fin förklaring tycker jag!

Om jag nu ska tycka något personligt om detta kan det nog vara det att fixeringen är så stor på föräldrarna snarare än barnet. Men det är väl rätt naturligt det också!

Det är exakt därför man döper ett barn som "inte kan försvara sig", enbart för att barnet ska vara välsignat och fostras i den kristna tron, sedan när barnet har läst konfirmationsundervisningen är det dags för barnet att bestämma sig för om det är kristendomen den anser är den rätta tron.

Konfirmationen är en bekräftelse på dopet, dvs man bekräftar att man fortfarande vill vara med och att man tror på kristendomen.

Barn nöd döptes förr om de var svaga för att man ville att barnet skulle vara "inskriven" i guds bok och få komma till himlen om det dog innan det vanliga dopet.
En tro att vi människor måste berätta för sin gud att barnet finns.

 

[Yrja]

Sv: Det här med Dop eller inte.

Det är nog väldigt olika men ofta handlar det nog om tradition och att skapa tillfälle för släkten att träffa den nya familjemedlemmen. Många har släktingar som man inte träffar så ofta, då är ju dop ett bra tillfälle.

Vi har lite svårt för själva själva dopgrejen, men vill samtidigt gärna skapa det där tillfället till släktträff. Så vi funderar på andra lösningar.