Det är svårt att säga nej. Framförallt när de smyger fram det lite försiktigt.
Jag menar, skulle nån klappa till mig på arslet "out of the blue" så blir jag ju självklart förbannad. Men när de smyger sig på, är trevliga och kommer lite närmare, och lite närmare, lägger en arm om en och där börjar man känna att njae, fast egentligen så är det inte DET man känner nej till. Det är det som man VET kommer komma efteråt. Därför blir det lite svårt. Och det tycker jag att många män har svårt för "hit men inte längre".
Och många ggr så spelar det ingen roll om man säger nej heller. För de fortsätter att försöka och försöka. De männen som accepterar ett nej upplever jag att man oftast inte behöver säga nej till. De ser att de gick över gränsen och backar innan.
Jag tror att det bara är att öva öva och öva tyvärr.
Jag bestämde mig ett tag att jag inte skulle ligga med någon, inte skulle flörta med nån eller något liknande och gick in stenhårt för det! I ett år ungefär höll jag på med det och det blev mkt lättare efter det.
Nu skulle jag kasta ut en karl som tjatade. Jag skulle ge blanka fan i att jag bor mitt ute i skogen och att det var långt till stan!
Nu hoppas jag att jag har övat så pass att jag kan säga nej ordentligt om situationen uppstår igen. Samtidigt så vet jag att min reflex när någon är påträngande är att le. Ju mer påträngande personen är desto mer ler jag. Det är fruktansvärt störande!
