Det här med att neka män

Haha, jag fattar fan inte heller. Ärligt talat, gällande situationen i helgen så blev jag så satans ställd. Det var så osannolikt att personen skulle kyssa mig att jag tappade fattningen helt. Jag önskade att han skulle fatta mitt kroppsspråk och mina hintar, så jag slapp göra situationen obekväm för alla inblandade. Jag kommer ihåg att jag tänkte "Hur ska jag ta mig ur det här?" fast svaret egentligen är enkelt :meh: Säg nej. Den tredje parten var på plats (vilket inte är hans flickvän utan familjemedlem) och jag vet om att hon hade blivit så fruktansvärt bestört och chockad om hon såg detta. Hon betyder oerhört mycket för mig, och jag tror helt enkelt inte att jag ville utsätta henne för det. Så jag slingrade mig och hoppades att hon inte skulle märka. Ärligt talat så ville jag nog inte att det skulle bli konstigt mellan honom och mig heller. Jag ville bara festa och ha kul, utan stel stämning. Och hoppades nog att han skulle fatta så vi slapp komma till den punkten.
Fast när du slingrar dig som du gjorde här har du ju gett ett halvhjärtat löfte istället för ett halvhjärtat nej och riskerar att skapa en konstig stämning. Ärligast för er båda hade ju varit att säga nej direkt istället för att hamna i sitsen att "men du sa ju ... " en annan gång när ni hamnar i samma situation.

Fortsätt att glittra och vara glad men säg ifrån istället för att slingra dig. Det blir den minst obekväma lösningen istället för att försöka med vinkar och kroppsspråk, var tydlig med ditt nej. :up:
 
Fast när du slingrar dig som du gjorde här har du ju gett ett halvhjärtat löfte istället för ett halvhjärtat nej och riskerar att skapa en konstig stämning. Ärligast för er båda hade ju varit att säga nej direkt istället för att hamna i sitsen att "men du sa ju ... " en annan gång när ni hamnar i samma situation.

Fortsätt att glittra och vara glad men säg ifrån istället för att slingra dig. Det blir den minst obekväma lösningen istället för att försöka med vinkar och kroppsspråk, var tydlig med ditt nej. :up:

Ja, det är ju min plan och önskan :) Eftersom jag just förstår problematiken med att slingra sig. Men tråden skapades av just den anledningen att trots att jag vet om någonting rent logiskt, och önskar att jag agerar på ett annat sätt, så blir det för svårt för mig i skarpt läge. Ett enormt motstånd dyker upp där jag bara inte kan förmå mig hur mycket hjärnan än skriker "Säg nej, säg nej, säg nej!"
 
Gå ut en kväll med ett enda för ögonen , att säga nej på rätt ställe. Som en träning. Efter första nejet där karln förstår kan du ta nästa också som repetition. :idea:
 
Ja, det är ju min plan och önskan :) Eftersom jag just förstår problematiken med att slingra sig. Men tråden skapades av just den anledningen att trots att jag vet om någonting rent logiskt, och önskar att jag agerar på ett annat sätt, så blir det för svårt för mig i skarpt läge. Ett enormt motstånd dyker upp där jag bara inte kan förmå mig hur mycket hjärnan än skriker "Säg nej, säg nej, säg nej!"
Försök tänk att du inte sårar med ett nej, däremot kan du såra med ett kanske. Ett nej är alltid lättare att ta än att gå och hoppas och bli besviken sen för då har iaf jag hunnit gå och bygga upp mina förväntningar. Jag blir inte sårad av nej, då kan jag lägga ner vad det nu än handlar om och gå vidare istället för att stampa på samma fläck. :)
 
Har bara börjat läsa i tråden, men kom att tänka på en sak jag fått berättad för mig. En inspirerande berättelse om hur vi kvinnor faktiskt KAN göra. En kvinna sitter på ett möte (alltså på arbetet) och plötsligen lägger mannen bredvid en hand på hennes bröst. (!!!)

MÅNGA av oss skulle förmodligen bli helt perplexa och förmodligen ganska handfallna. Jag gissar att min egen reaktion skulle vara att snabbt och argt skjuta bort hans hand och ge honom en arg blick. Men efter att ha fått berättat om vad kvinnan som det hände gjorde så tycker jag det är helt otroligt, fantastiskt och GENOMTÄNKT!

Kvinnan säger högt så att ALLA vid mötet hör "är du medveten om att du har lagt din hand på mitt bröst?"

Jag tycker det är en otroligt bra reaktion! I och med att hon säger så hänger hon ut honom inför alla andra. HAN får ta "pinsamheten" rätt upp och ner, HAN får STÅ för vad HAN faktiskt gör!

Att hon dessutom faktiskt gör det med någon slags "professionell" ton; inte ryar och skriker, inte blir arg tror jag också gör att det blir ÄNNU större genomslagskraft gentemot honom.

Min gissade reaktion skulle nog bara vara ytterligare ett sätt att "förskona" honom från att inför alla andra faktiskt få "stå" för HUR knäpp han är.
 
Har bara börjat läsa i tråden, men kom att tänka på en sak jag fått berättad för mig. En inspirerande berättelse om hur vi kvinnor faktiskt KAN göra. En kvinna sitter på ett möte (alltså på arbetet) och plötsligen lägger mannen bredvid en hand på hennes bröst. (!!!)

MÅNGA av oss skulle förmodligen bli helt perplexa och förmodligen ganska handfallna. Jag gissar att min egen reaktion skulle vara att snabbt och argt skjuta bort hans hand och ge honom en arg blick. Men efter att ha fått berättat om vad kvinnan som det hände gjorde så tycker jag det är helt otroligt, fantastiskt och GENOMTÄNKT!

Kvinnan säger högt så att ALLA vid mötet hör "är du medveten om att du har lagt din hand på mitt bröst?"

Jag tycker det är en otroligt bra reaktion! I och med att hon säger så hänger hon ut honom inför alla andra. HAN får ta "pinsamheten" rätt upp och ner, HAN får STÅ för vad HAN faktiskt gör!

Att hon dessutom faktiskt gör det med någon slags "professionell" ton; inte ryar och skriker, inte blir arg tror jag också gör att det blir ÄNNU större genomslagskraft gentemot honom.

Min gissade reaktion skulle nog bara vara ytterligare ett sätt att "förskona" honom från att inför alla andra faktiskt få "stå" för HUR knäpp han är.
Ska man göra det före eller efter man sätter armbågen i skrevet på honom?
 
Har bara börjat läsa i tråden, men kom att tänka på en sak jag fått berättad för mig. En inspirerande berättelse om hur vi kvinnor faktiskt KAN göra. En kvinna sitter på ett möte (alltså på arbetet) och plötsligen lägger mannen bredvid en hand på hennes bröst. (!!!)

MÅNGA av oss skulle förmodligen bli helt perplexa och förmodligen ganska handfallna. Jag gissar att min egen reaktion skulle vara att snabbt och argt skjuta bort hans hand och ge honom en arg blick. Men efter att ha fått berättat om vad kvinnan som det hände gjorde så tycker jag det är helt otroligt, fantastiskt och GENOMTÄNKT!

Kvinnan säger högt så att ALLA vid mötet hör "är du medveten om att du har lagt din hand på mitt bröst?"

Jag tycker det är en otroligt bra reaktion! I och med att hon säger så hänger hon ut honom inför alla andra. HAN får ta "pinsamheten" rätt upp och ner, HAN får STÅ för vad HAN faktiskt gör!

Att hon dessutom faktiskt gör det med någon slags "professionell" ton; inte ryar och skriker, inte blir arg tror jag också gör att det blir ÄNNU större genomslagskraft gentemot honom.

Min gissade reaktion skulle nog bara vara ytterligare ett sätt att "förskona" honom från att inför alla andra faktiskt få "stå" för HUR knäpp han är.

Jag vet inte hur vanligt det är att män lägger sina händer på kvinnors bröst under ett möte med flera deltagare, kanske är det jättevanligt. Men att han sen sitter där med handen på hennes bröst (under tiden mötet fortgår) och håller den kvar under tiden hon hinner säga allt det där så att han hamnar i fokus och får skämmas publikt, låter lite väl dramaturgiskt. Men jag kanske har varit på för få möten i mitt liv.
 
Kvinnan säger högt så att ALLA vid mötet hör "är du medveten om att du har lagt din hand på mitt bröst?"

Väldigt bra sagt. Krävs verkligen sinnesnärvaro.

När jag var runt 10-11 år så fick alla tjejer i klassen gå på ett antal övningstillfällen i feministiskt självförsvar. Då fick vi diskutera, lära oss och öva på vad man kunde göra för att försvara sig om man blev antastad. Just det där var den teknik som ledarna tryckte mest på(2 st coola tjejer som gick i 9:an). Just att man ska tala om högt och tydligt VAD personen gör. Just för att de ska känna sig dumma.

Trotts att vi fick öva genom rollspel och att jag minns det så väl när jag tänker på det så har det varit som bortblåst de gånger då män faktiskt gått över gränsen eller jag har blivit antastad. Jag har snarare försökt avlägsna mig ifrån situationerna bara. Men efteråt tänker jag alltid att jag borde ha talat om för dem högt vad de gör och att det inte är ok. Men man blir verkligen helt perplex varje gång! Nästa gång ska jag försöka komma ihåg...
 
Jag har i alla år trott att jag som första kvinna på många arbetsplatser fått röja nya stigar och kämpa i motvind, jag har kanske varit ganska förskonad när jag tänker på saken? Jag har fått slåss mot massor med fördomar, alltid varit vägd på guldvåg och leva med att dömas efter andras misslyckanden och tagit skiten när jag i själva verket ska skatta mig lycklig?

Jag blev som utexaminerad och som sommarjobbare uppmuntrad att ta plats. På min mekpraktik var det ett strängt samtal som tyvärr förrådsgubben "missade " att jag skulle behandlas med samma respekt som andra. Jag fick beröm för svetsjobb och jag lärde mig att ge svar på tal när byggjobbarna bråkade. På byggena jobbade jag mig snabbt upp då jag främjade ackordet och hade inga sjukdagar.

Jag är så oroligt främmande inför det jag ser idag, räcker det inte längre att tala klarspråk? Räcker det inte längre att vara tydlig vad som avses? Räcker det inte längre med att vara kompetent? Är allt som jag bevisade som kvinna på 80-talet ingenting värt? Hur kan det gått så fel, att den respekt jag hade då är ingenting värt nu?
 
Jag vet inte hur vanligt det är att män lägger sina händer på kvinnors bröst under ett möte med flera deltagare, kanske är det jättevanligt. Men att han sen sitter där med handen på hennes bröst (under tiden mötet fortgår) och håller den kvar under tiden hon hinner säga allt det där så att han hamnar i fokus och får skämmas publikt, låter lite väl dramaturgiskt. Men jag kanske har varit på för få möten i mitt liv.
Så kände jag också. Antingen skröna eller amerikansk facebookvisdom.
 
Jag vet inte hur vanligt det är att män lägger sina händer på kvinnors bröst under ett möte med flera deltagare, kanske är det jättevanligt. Men att han sen sitter där med handen på hennes bröst (under tiden mötet fortgår) och håller den kvar under tiden hon hinner säga allt det där så att han hamnar i fokus och får skämmas publikt, låter lite väl dramaturgiskt. Men jag kanske har varit på för få möten i mitt liv.
Jag har aldrig varit med om det själv.
Jag har fått det berättat för mig, jag var inte med själv.

Men att män tafsar på kvinnor på jobbet - det kan jag garantera att det händer, ÄVEN om inte jag själv råkat ut för det. Grejen är ju att de så sällan blir just avslöjade, ofta görs det nog i enrum, men jag vet flera personer som råkat ut för det på ställen där även andra varit. Oftast är väl grejen den att de just INTE behöver skämmas publikt för att kvinnan snabbt skjuter bort hans hand och så mycket mer "händer" kanske inte.
 
Så kände jag också. Antingen skröna eller amerikansk facebookvisdom.
Nej, det är berättat direkt till mig av en partner till den som det hände. Den personen är definitivt inte någon som läser och vidarerapporterar skrönor. Inte partnern heller (som jag träffat genom yrket flera gånger).
 
Jag har aldrig varit med om det själv.
Jag har fått det berättat för mig, jag var inte med själv.

Men att män tafsar på kvinnor på jobbet - det kan jag garantera att det händer, ÄVEN om inte jag själv råkat ut för det. Grejen är ju att de så sällan blir just avslöjade, ofta görs det nog i enrum, men jag vet flera personer som råkat ut för det på ställen där även andra varit. Oftast är väl grejen den att de just INTE behöver skämmas publikt för att kvinnan snabbt skjuter bort hans hand och så mycket mer "händer" kanske inte.
Exemplet när kvinnan blev tafsad på bröstet är ju tydligt sexuella trakasserier. Idioten gjorde fel, punkt. Men det jag tycker är fan så mycket svårare är mer subtila grejer. När någon man ställer sig för nära, klappar en på axlarna lite väl länge, stirrar opassande på en under ett jobbmöte t ex. Sånt är så mycket svårare att komma åt och är högeligen irriterande och förnedrande.
 
Exemplet när kvinnan blev tafsad på bröstet är ju tydligt sexuella trakasserier. Idioten gjorde fel, punkt. Men det jag tycker är fan så mycket svårare är mer subtila grejer. När någon man ställer sig för nära, klappar en på axlarna lite väl länge, stirrar opassande på en under ett jobbmöte t ex. Sånt är så mycket svårare att komma åt och är högeligen irriterande och förnedrande.
Instämmer! Man (läs jag) är väl osäker på om det verkligen ÄR så som det känns - att det är en "antydning" om "något". Det blir lätt en ursäktande tanke "han kanske bara råkade ...." "Han var nog i andra tankar..." osv.
 

Liknande trådar

Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
250
Senast: MiaMia
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 513
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 592
Senast: lilstar
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 629

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Evolve
  • Stora shoppingtråden II
  • Sabotage?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp