Det här med att neka män

Min spontana reaktion var "Nej absolut inte, jag får bekräftelse av män så det både räcker och blir över". Jag har, och det här går inte att säga på något ödmjukt sätt, ofta kallats "den snygga av oss" bland mina vänner :o Men sen slog det mig att det kanske är precis just det som satt käppar i hjulet, att den uppmärksamheten har varit så kontinuerlig och därmed blivit en trygghet? Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm.... :confused:
Ja ... "Nejdå, jag får så mycket bekräftelse så" är ju liksom inte svar på frågan om mäns bekräftelse är viktig för dig ;)
 
Haha, jag är nog verkligen inte ensam ska jag säga. Men jag är nog ganska glittrig som person. What the heck, jag hade nog också trott att jag flirtade med mig om jag sprang på mig själv ute :D Men desto ännu större anledning till att lära sig gränsdragning.
Men seriöst, även om jag spyr åt ordet "glittra" så - varför i hela friden skulle man behöva tänka sig för så att man inte "glittrade" lika mycket mot män som mot tjejkompisar? Nån jäkla måtta på kraven på kvinnors beteende får det väl ändå vara.
 
Men seriöst, även om jag spyr åt ordet "glittra" så - varför i hela friden skulle man behöva tänka sig för så att man inte "glittrade" lika mycket mot män som mot tjejkompisar? Nån jäkla måtta på kraven på kvinnors beteende får det väl ändå vara.
Ja, till slut får vi väl sluta att le och skratta
Så att männen inte missuppfattat våra leenden som inviter till sex
 
Men seriöst, även om jag spyr åt ordet "glittra" så - varför i hela friden skulle man behöva tänka sig för så att man inte "glittrade" lika mycket mot män som mot tjejkompisar? Nån jäkla måtta på kraven på kvinnors beteende får det väl ändå vara.

+17

Alltså det är ju inte meningen att tjejer ska behöva gå runt som surmulna argbiggor för att de annars kan _råka_ dra till sig ovälkomna beundrare. Däremot så är givetvis så att en glad, öppen person blir mer tilldragande för människor av allehanda kön än någon som är tillbakadragen och otillgänglig. Jag tror inte att @Singoalla vill ändra sitt sätt eller utstrålning per se, men det är viktigt för någon med höga sociala skillz att också ha integritet. Sen är det väl så att vi alla älskar att få uppmärksamhet för saker vi själva tycker att vi är bra på? Det är nog rätt svårt att helt göra sig av med ett sådant behov, särskilt om det är invant sedan länge, men att bli medveten om det gör det nog lite lättare att inte falla i den fällan varje gång. Jag försöker t.ex. att inte ge efter för mitt "duktighetssyndrom", dvs att bara sträva efter bekräftelse på hur duuuuktiiiiig jag är hela tiden. Det är något jag har fått höra så länge jag kan minnas och jag tror då att det lätt kan bli en spiral, där man tänker lite som @Singoalla "nä alltså jag får så mycket bekräftelse så jag vet redan om att jag är xxx", men ändå ser till att man kontinuerligt får påfyllning på "bekräftelsekontot".
 
Ett centralt tema i mitt liv är att om man kan göra något på krångligast möjliga sätt så är det så jag gör det :D det har dock blivit lite bättre med åren :angel:

Helt OT, men jag måste bara få reagera på det här!

Sådan är jag också!

Idag var det en intervju med någon jubilar i DN som sa att hon var så glatt överraskad över hur bra hon har lyckats styra upp sitt liv och allt faller på plats. Jag satt som fallen från skyarna när jag läste det, hade aldrig ens tänkt på att det kan kännas så. :p
 
Helt OT, men jag måste bara få reagera på det här!

Sådan är jag också!

Idag var det en intervju med någon jubilar i DN som sa att hon var så glatt överraskad över hur bra hon har lyckats styra upp sitt liv och allt faller på plats. Jag satt som fallen från skyarna när jag läste det, hade aldrig ens tänkt på att det kan kännas så. :p

Ja, alltså det är inte bara jag som sett det utan mina kompisar, min partner, mina kollegor och mina läkare... :angel: att de sistnämnda sett det är kanske inte helt positivt :o

Jag har inga illusioner om att "styra upp mitt" liv. Det får nog fortsätta så här till graven :D
 
Ja, alltså det är inte bara jag som sett det utan mina kompisar, min partner, mina kollegor och mina läkare... :angel: att de sistnämnda sett det är kanske inte helt positivt :o

Jag har inga illusioner om att "styra upp mitt" liv. Det får nog fortsätta så här till graven :D
Jo, jag förstår att det finns en tung problematik i det för din del, eller har funnits, så att tex läkare blir inblandade. I övrigt är identifikationen fortsatt intakt. I mitt fall togs frågan upp redan på kvartssamtalen (som utvecklingssamtal kallades när jag var liten) i lågstadiet och på den vägen har det varit.

Jag tror det vore bättre att inte tänka att livet ska styras upp, för då slipper man i alla fall misslyckas med det. :D
 
Ja, alltså det är inte bara jag som sett det utan mina kompisar, min partner, mina kollegor och mina läkare... :angel: att de sistnämnda sett det är kanske inte helt positivt :o

Jag har inga illusioner om att "styra upp mitt" liv. Det får nog fortsätta så här till graven :D
Vad menar du med styra upp? Att ha koll på saker? Planerat och ordning och reda?
 
+17

Alltså det är ju inte meningen att tjejer ska behöva gå runt som surmulna argbiggor för att de annars kan _råka_ dra till sig ovälkomna beundrare. Däremot så är givetvis så att en glad, öppen person blir mer tilldragande för människor av allehanda kön än någon som är tillbakadragen och otillgänglig. Jag tror inte att @Singoalla vill ändra sitt sätt eller utstrålning per se, men det är viktigt för någon med höga sociala skillz att också ha integritet. Sen är det väl så att vi alla älskar att få uppmärksamhet för saker vi själva tycker att vi är bra på? Det är nog rätt svårt att helt göra sig av med ett sådant behov, särskilt om det är invant sedan länge, men att bli medveten om det gör det nog lite lättare att inte falla i den fällan varje gång. Jag försöker t.ex. att inte ge efter för mitt "duktighetssyndrom", dvs att bara sträva efter bekräftelse på hur duuuuktiiiiig jag är hela tiden. Det är något jag har fått höra så länge jag kan minnas och jag tror då att det lätt kan bli en spiral, där man tänker lite som @Singoalla "nä alltså jag får så mycket bekräftelse så jag vet redan om att jag är xxx", men ändå ser till att man kontinuerligt får påfyllning på "bekräftelsekontot".

+17 :D

Ja, det är klart att bekräftelse är både okej och viktig! Jag tror inte att någon människa inte vill ha bekräftelse.

Men det som gjorde att jag frågade @Singoalla om mäns bekräftelse är viktig för henne är för att hon beskrev situationerna när hon INTE vill dejta en kille men istället säger Kanske nästa vecka - och när hon pussar en kille som kysser henne MOT HENNES VILJA. Det är då jag undrar om mäns bekräftelse är så viktig för henne att hon spolat ner sin integritet i toaletten.
 
Nej det förstår jag givetvis! Jag vill inte att nån ska kladda på mig, alls, och ser ingen som helst vinst med det. Det här blev ett litet sidospår tror jag. Att jag har svårt att säga nej beror nog främst på att jag känner att jag har ansvar för sällskapets sociala bekvämlighet. Att alla ska ha det kul och trevligt och att jag känner att jag förstör stämningen genom att säga ifrån. Men nystar lite i det här också och funderar på om det också spelar in på nåt vis, eller om det främst är ett sidospår i den här diskussionen.
Det kanske kan vara till hjälp att du skiljer mellan ditt behov av bekräftelse och vad som händer när en man går för långt? För jag tror egentligen inte att det ena ger det andra. Ditt behov av bekräftelse kan vara stort eller litet men det som händer med dig i en situation då du egentligen *inte* vill ha uppmärksamheten är nåt annat. Jag tror att du är väldigt känslig för skuld, att du lätt tar på dig skuld och kanske är uppfostrad med skuldbeläggning som metod. Jag tycker att det engelska ordet guilt tripping är väldigt bra, vet inte vad man kan säga på svenska men det beskriver vad det handlar om, en del människor är specialister på
att manipulera genom att antyda att man är skyldig dem något eller är en dålig människa om man inte gör som de vill, de jobbar hela tiden mer eller mindre subtilt med skuld. En reaktion på en uppväxt med mycket skuld är att man blir skuldundvikande, att man till varje pris vill undvika att få mer skuld och det skulle kunna vara en förklaring till varför du har så svårt att säga stopp. Finns en bra bok om skuld och skam som heter Skamfilad, om du tycker att detta stämmer in på dig. :)
 
Jag håller helt med dig :) Jag tror man måste fokusera på belöningen. Vilken skillnad skulle det göra i mitt liv om jag lyckas med den här svåra förändringen? Får man ingen belöning, så är det inte värt mödan. Så man gör nog gott i att specificera den först!

Sedan undrar jag lite hur mycket det påverkat dig att vara tillsammans med en svårt sjuk person? Hur mycket av DU har du tryckt undan och anpassat för att göra det lättare för din fd partner? Det kanske egentligen inte var medvetet från din sida men du verkar ju vara en inkännande och omtänksam person och då är det lätt att utplåna sig själv lite väl mycket. Det är dock bara en fundering från min sida :)

Ett område som jag precis vågat peta på men kommer dröja några år innan jag vågar försöka besvara :D Exets känslor kommer fortfarande för mina egna. Men det sker förändring, jag känner den, men det går långsamt.
 
Ja ... "Nejdå, jag får så mycket bekräftelse så" är ju liksom inte svar på frågan om mäns bekräftelse är viktig för dig ;)

Nej jag förstod det i samma sekund som jag skrev det :D Spontant tänker jag att så länge jag får den relativt kontinuerligt så bryr jag mig inte riktigt. Det är inte direkt så att jag hoppar upp och ner av glädje eller tillfredsställelse om någon ger mig uppskattning för mitt utseende. Jag brukar tänka "Jaha, tack för komplimangen!" och sen leva vidare med mitt liv. Om jag däremot INTE skulle få den så tror jag nog att det hade börjat skava lite i mig.
 
Men seriöst, även om jag spyr åt ordet "glittra" så - varför i hela friden skulle man behöva tänka sig för så att man inte "glittrade" lika mycket mot män som mot tjejkompisar? Nån jäkla måtta på kraven på kvinnors beteende får det väl ändå vara.

Nej, det har jag aldrig sagt. Men jag säger som @snow, om man är en social person som gärna tar kontakt med nya människor och utstrålar att man uppskattar deras närvaro så anser jag också att det är smart att vara duktig på att visa vilken närvaro det är man uppskattar, och vilken man inte uppskattar. Om jag bjuder in en människa i mitt liv, så är det ju också bra om man visar vilken form av inbjudan det är.
 
Det är där jag menar att livet blir fan så mycket enklare om man inte är beroende av sexuell bekräftelse från män (andra än partners, då).

Vi som inte har någon partner då? :D Ibland vill ju även jag ligga (nåväl, en gång i århundradet ungefär :cautious: ) och då uppskattar man ju den bekräftelsen från rätt person. Om personen är rätt person eller fel person måste ju jag visa.
 
Nej, det har jag aldrig sagt. Men jag säger som @snow, om man är en social person som gärna tar kontakt med nya människor och utstrålar att man uppskattar deras närvaro så anser jag också att det är smart att vara duktig på att visa vilken närvaro det är man uppskattar, och vilken man inte uppskattar. Om jag bjuder in en människa i mitt liv, så är det ju också bra om man visar vilken form av inbjudan det är.
Ja, fast här gällde det ju samma glitter mot män som mot tjejkompisar. Och tjejkompisarna vill man - som jag förstår det i det här fallet - inte förföra. Då borde män inte heller utgå från att samma grad av glitter innebär förförelse bara för att de är män. Typ.

Vad jag menar är att man ska vara som man är och inte fundera på vilken grad av glädje och social öppenhet man ska kalibrera fram just när det gäller män.
 
Vi som inte har någon partner då? :D Ibland vill ju även jag ligga (nåväl, en gång i århundradet ungefär :cautious: ) och då uppskattar man ju den bekräftelsen från rätt person. Om personen är rätt person eller fel person måste ju jag visa.
Ja gud, mot rätt person, självklart! Men jag funderade alltså på om bekräftelse är så viktig för dig att du suger i dig den från vem som helst och skiter i din integritet. Jag FATTAR INTE hur du kan låta någon kyssa dig mot din vilja. (Men det är ju vad tråden handlar om, i princip, så du behöver inte förklara just efter det här inlägget :D)
 
Ja gud, mot rätt person, självklart! Men jag funderade alltså på om bekräftelse är så viktig för dig att du suger i dig den från vem som helst och skiter i din integritet. Jag FATTAR INTE hur du kan låta någon kyssa dig mot din vilja. (Men det är ju vad tråden handlar om, i princip, så du behöver inte förklara just efter det här inlägget :D)

Haha, jag fattar fan inte heller. Ärligt talat, gällande situationen i helgen så blev jag så satans ställd. Det var så osannolikt att personen skulle kyssa mig att jag tappade fattningen helt. Jag önskade att han skulle fatta mitt kroppsspråk och mina hintar, så jag slapp göra situationen obekväm för alla inblandade. Jag kommer ihåg att jag tänkte "Hur ska jag ta mig ur det här?" fast svaret egentligen är enkelt :meh: Säg nej. Den tredje parten var på plats (vilket inte är hans flickvän utan familjemedlem) och jag vet om att hon hade blivit så fruktansvärt bestört och chockad om hon såg detta. Hon betyder oerhört mycket för mig, och jag tror helt enkelt inte att jag ville utsätta henne för det. Så jag slingrade mig och hoppades att hon inte skulle märka. Ärligt talat så ville jag nog inte att det skulle bli konstigt mellan honom och mig heller. Jag ville bara festa och ha kul, utan stel stämning. Och hoppades nog att han skulle fatta så vi slapp komma till den punkten.
 
Haha, jag fattar fan inte heller. Ärligt talat, gällande situationen i helgen så blev jag så satans ställd. Det var så osannolikt att personen skulle kyssa mig att jag tappade fattningen helt. Jag önskade att han skulle fatta mitt kroppsspråk och mina hintar, så jag slapp göra situationen obekväm för alla inblandade. Jag kommer ihåg att jag tänkte "Hur ska jag ta mig ur det här?" fast svaret egentligen är enkelt :meh: Säg nej. Den tredje parten var på plats (vilket inte är hans flickvän utan familjemedlem) och jag vet om att hon hade blivit så fruktansvärt bestört och chockad om hon såg detta. Hon betyder oerhört mycket för mig, och jag tror helt enkelt inte att jag ville utsätta henne för det. Så jag slingrade mig och hoppades att hon inte skulle märka. Ärligt talat så ville jag nog inte att det skulle bli konstigt mellan honom och mig heller. Jag ville bara festa och ha kul, utan stel stämning. Och hoppades nog att han skulle fatta så vi slapp komma till den punkten.
Men det är ju han som gör situationen obekväm! Inte du. Och det är han som utsätter sin familjemedlem, inte du.

I det där inlägget blir det väldigt tydligt vad problemet handlar om!
 

Liknande trådar

Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
250
Senast: MiaMia
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 513
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 592
Senast: lilstar
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 629

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Stora shoppingtråden II
  • Evolve
  • Sabotage?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp