Det här med att neka män

Om nån skulle vända bort sitt ansikte eller kropp när jag försökte kyssa dem eller ta på dem hade jag definitivt tagit det som ett stort fett jävla nej. Gör man inte det är för att man inte är intresserad av huruvida den andra personen vill eller inte.
Såklart är det många som fattar, precis som många fattar TS ursäkter. Sen finns de som inte fattar och då behövs ett NEJ.
Sen kan tilläggas att just de exemplen är i krogmiljö och alkohol brukar inte göra folk snabba i huvudet direkt.
 
Jag kan se det tvetydiga i det. Att stå kvar och dansa nära men bara vända bort ansiktet, eller ställa sig och dansa nära, men vända ryggen åt så de slutar försöka tafsa på rumpan.
Jag tycker inte det är ett ordentligt nej, det är att slingra sig. Sen fattar en del, andra inte. För de som inte fattar måste man då säga ett ordentligt nej (tyvärr) annars får man ju nackspärr av allt slingrande. Det var i de lägena som vi kompisar brukade hoppa in och rädda henne.

Fast jag tycker det är en bortförklaring till att inte behöva lyssna på ett nej bara. Hade jag försökt kyssa någon eller ta på densamme och hen vänt sig bort/om, ja då hade jag tagit det som en fet diss.
 
Fast jag tycker det är en bortförklaring till att inte behöva lyssna på ett nej bara. Hade jag försökt kyssa någon eller ta på densamme och hen vänt sig bort/om, ja då hade jag tagit det som en fet diss.
Ja, varför skulle man vända sig bort om man VILL kyssas och bli tagen på rumpan? Det där bygger tyvärr på det där gamla mossiga att man inte behöver lita på tjejers budskap, de vill nog, även om de visar motsatsen.
 
Fast jag tycker det är en bortförklaring till att inte behöva lyssna på ett nej bara. Hade jag försökt kyssa någon eller ta på densamme och hen vänt sig bort/om, ja då hade jag tagit det som en fet diss.
Såklart fattar många, men inte alla. Då behövs ett NEJ..
TS skriver ju också att många fattar vad hennes ursäkter innebär, andra gör det inte. Man får ju lov att anpassa sitt svar till personen som frågar. Fattar de inte nej 1 behöver man eskalera sitt nej. Om man inte vill tjata samma sak om och om igen.

Sen som sagt, just de exemplen är tagna ur krogmiljö och med alkohol inblandat behövs ofta tydligare signaler än annars
 
Fast jag tycker det är en bortförklaring till att inte behöva lyssna på ett nej bara. Hade jag försökt kyssa någon eller ta på densamme och hen vänt sig bort/om, ja då hade jag tagit det som en fet diss.

Lite på samma tema är killarna som gnäller på "tjejer som bara ligger som fiskar" vid sex. Herregud jag får nästan hjärnblödning när jag hör någon (man) säga så. Hur i hela helvetet kan man ligga med någon som ger noll respons?

Och nu när jag skrev ovanstående kom jag på att jag passar in bra mycket mer på trådens tema än kollegan i ovan nämda inlägg. Jag har mer än en gång varit tjejen som varit helt passiv vid sex (när jag var yngre). För att jag egentligen inte velat sådär jättemycket men trott att det förväntades av mig eller att "jag kan ju inte säga nej nu". Det är ju helt makalöst när jag inser hur jävla anpassad jag är när jag inte ens kopplar ihop mig själv med strukturer jag själv diskuterar.
 
Jag är en sådan som säger nej. Jag fixar helt enkelt inte att göra fysiska saker som jag känner ovilja inför; det obehaget är för mig större än obehaget av att "göra sig obekväm".

Jag har följt med killar hem och situationen har varit sådan att han ex. har bjudit mig på middag, givit mig komplimanger, det har skrattats, pratats i timmar etc etc. Sen har frågan "vill du sova över?" kommit och jag har efter visst tvekande och betänketid svarat... "nej, jag vill nog faktiskt inte". Jag har då blivit följd till tåget utan ledsna hundögon, tjat eller hard feelings. Jag tänker att om man säger "nej" och får den typen av respons så blir det inte lika laddat att fortsätta göra det? (Jag har även sagt nej till killar som HAR ställt till med drama, men mina positiva erfarenheter av att få mina gränser respekterade är faktiskt fler.)

Trådstarten är intressant och betydligt mer komplicerad än "visa lite självrespekt, tjejer!", men jag är i alla fall övertygad om att det blir enklare att säga tydliga "nej" om man väl har börjat göra det. Första steget däremot är nog lättare sagt än gjort. Jag tycker ändå att du @Singoalla verkar vara en bit på vägen genom att faktiskt fundera över hur du agerar och känner!
 
Åh, vad det kunde varit min text!
Känner igen mig i så mycket, främst när man var yngre och dessutom singel och på krogen.
Har haft mycket svårt att säga nej, oaktat vad det gäller. Hade som ung nån diffus tanke om att uppskattning och vänskap får man genom att osjälviskt offra sig och alltid finnas där,
till vilket pris som helst.
Antar att det har spillt över på relationer och mitt övriga beteende, och som nån skrev, "säga nej? Nä, då kke nån (mansperson) blir ledsen/kränkt/stött bättre att göra våld på sin egen integritet".
Såhär i efterhand önskar jag mig en tidsresa där jag kunde åka tillbaka och ge mitt dåtida jag en ryggrad, ett kilo integritet och några påsar jävlar anamma samt häkta av made in China-glorian och kasta den på sophögen.

Iaf, för att komma till den egentliga saken- att neka män.
Tex på krogen kunde jag känna mig otroligt obekväm av oönskad uppmärksamhet. Tyckte att mitt kroppsspråk borde visat med all önskvärd tydlighet att personen inte var önskad, och tyckte jag var smart de gånger jag hänvisade till en påhittad pojkvän för att avvisa plåster. Idag hade jag nog kunnat säga "nej-sluta" eller som till hästen: "Epp! (Eller valfritt annat utrop för att skapa uppmärksamhet) Backa!"

Nånstans i allt detta singel-krogenhärj började jag även träna Krav Maga, och DET gjorde underverk. Fick ett helt annat självförtroende, ett annat rörelsemönster, en kunskap om hur mitt psyke funkar, och respekt för mig själv.

Blev ett rörigt och svamligt inlägg, men kände att ämnet berörde mig. You go, @Singoalla!
 
Givetvis är det den som tafsar som gör allt fel och bär all skuld. Men jag tror att kvinnor överlag borde bli bättre på att säga nej till allt de inte vill. Kvinnor (nu generaliserar jag vilt) verkar ofta tro att säger man nej så kommer ingen nånsin tycka om en igen. Det går igen på jobb, i relationer och överallt. Vi hittar på ursäkter, slingrar oss och gör massor av saker för att skydda (framför allt) män från att känna sig dumma eller bli upprörda/arga. Jag har gjort det säkert tusentals gånger!
Jag vill tro att de flesta män kan ta ett Nej, även om jag anser att man aldrig tafsar på någon utan att ha blivit ombedd att göra så.
Gränsen måste sättas långt innan armen ligger runt axlarna
Kvinnor måste våga säga ifrån till män oavsett vad det gäller. Om karln sen blir tjurig så ska en inte backa, be om ursäkt och försöka muntra upp surgubben igen.... Vilket också är typiskt kvinnligt. Vi ber om ursäkt för vårt beteende om en Karl känner sig förolämpad och tjurar...
 
Såklart fattar många, men inte alla. Då behövs ett NEJ..
TS skriver ju också att många fattar vad hennes ursäkter innebär, andra gör det inte. Man får ju lov att anpassa sitt svar till personen som frågar. Fattar de inte nej 1 behöver man eskalera sitt nej. Om man inte vill tjata samma sak om och om igen.

Sen som sagt, just de exemplen är tagna ur krogmiljö och med alkohol inblandat behövs ofta tydligare signaler än annars

Jag tror ändå den största majoriteten fattar men de skiter i det. Och när tjejerna (kanske) ökar sitt motstånd så kommer till slut en punkt där omständigheten av att hålla fast henne blir större än nyttan av att tafsa och då har tjejen "sagt ifrån" nog tydligt.
 
självklart ska gränser för den sk kroppszonen respekteras.
Att oinbjuden tränga sig innanför denna för att ta på, klämma etc är inte acceptabelt.

Däremot måste man inse att storleken på den här zonen varierar med platsen man är på.

På en buss, på väg till jobbet råder naturligtvis inte samma regler som på en krog en lördagskväll.

Att folk stirrar, det får man nog finna sig i.
 
Jag tror ändå den största majoriteten fattar men de skiter i det. Och när tjejerna (kanske) ökar sitt motstånd så kommer till slut en punkt där omständigheten av att hålla fast henne blir större än nyttan av att tafsa och då har tjejen "sagt ifrån" nog tydligt.
JA det tror ju jag också. Fast kanske inte hålla fast, men däremot kalla henne diverse vidriga saker för att rädda ansiktet inför polarna.
 
Däremot måste man inse att storleken på den här zonen varierar med platsen man är på.

På en buss, på väg till jobbet råder naturligtvis inte samma regler som på en krog en lördagskväll.
Varför tar du för givet att det är tafsläge beroende på var man är? Min personliga zon är lika stor var jag än är, thank you very much. Här kliver man inte in oinbjuden; punkt.
 
Varför tar du för givet att det är tafsläge beroende på var man är? Min personliga zon är lika stor var jag än är, thank you very much. Här kliver man inte in oinbjuden; punkt.
Varför åker man buss till jobbet?
Varför går man på krogen en lördagskväll?

Den zon du kan förvänta dig, beror på vilka signaler du sänder ut och var du befinner dig.


Krogen är och kommer alltid att vara en slags jaktmark där individer letar, stöter på och resten angår bara dem.

Att gå in på denna "jaktmark" innebär naturligtvis en helt annan situation än den som råder i bussen eller annorstädes ut i samhället.

Märk nu att jag inte säger att kroppszonen inte existerar på krogen, den är annorlunda och mindre.
 
Varför åker man buss till jobbet?
Varför går man på krogen en lördagskväll?

Den zon du kan förvänta dig, beror på vilka signaler du sänder ut och var du befinner dig.


Krogen är och kommer alltid att vara en slags jaktmark där individer letar, stöter på och resten angår bara dem.

Att gå in på denna "jaktmark" innebär naturligtvis en helt annan situation än den som råder i bussen eller annorstädes ut i samhället.

Märk nu att jag inte säger att kroppszonen inte existerar på krogen, den är annorlunda och mindre.
Fast nej, Krogen kommer inte alltid vara en jaktmark där man får bete sig illa.
Det är så idag för att samhället accepterar det.
Och vi alla är samhället.
Vi alla bestämmer hur vi ska bemöta och behandla varandra. Det är inget som är givet av naturen att vi ska bete oss illa och acceptera att folk inte håller sina händer etc för sig själva,
 
Jag är sämst på en sak (säkert flera saker men just nu har jag en specifik i åtanke). Att neka män som är intresserade av någon form av romantik eller fysisk aktivitet när jag själv inte är det :angel: På riktigt. Sämst i världen tror jag. Vanligtvis brukar jag komma undan med förhalande. "Jag har inte tid att ses i veckan, "Det är lite mycket just nu" eller till och med "Jag är inte ute efter att dejta just nu". Dom flesta grabbar hajar vibben och frågar inte igen. Andra gör det inte. Här om veckan skulle jag tacka nej till en dejt med en kille som velat ses ungefär sådär 26384682 gånger och jag har sagt det mesta för att komma undan. Då slog det mig att det är hög tid att säga rakt ut att jag faktiskt inte är intresserad av honom på det viset, och aldrig kommer att bli heller. Jag laddade, men vad kommer ur min mun? Jo, "Visst vi kan ses, jag har lite mycket i veckan men nästa vecka kanske" :banghead:

Jag har kysst en hel del män som jag inte velat kyssa, av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte avbrutit dom där jag borde.

Det här har varit ett problem alltid, till och från i mitt liv. Men igår stötte jag på en situation då jag förstod hur illa det var. En person kysste mig igår, inte en utan flera gånger. Utan att gå in på detaljer så kan jag säga att det var fruktansvärt opassande att det här personen gjorde så. Jag blev chockad, och lite arg. Men vad händer? Jo, jag ger karlajäveln en snabb puss och sen minglar mig ur situationen. Varje gång. Den berörda tredje parten i den här situationen var väldigt arg på karln idag, och vi pratade ut. Nu fick jag aldrig frågan hur jag själv hade agerat, för hon var så fokuserad på hans dåliga beteende (med all rätt) att hon tog allt fokus från mig. Men vad hade jag sagt om hon frågat? Att jag faktiskt nästan kysste tillbaka, mer än en gång, trots att jag borde ha gett honom en rak höger i stället? :(

Jag har funderat på varför jag gör såhär, och det är helt enkelt för att jag inte vill sätta någon i en obekväm situation eller göra någon skamsen. Jag tror att personen kommer bli sårad/skamsen/ta illa upp om han blir avvisad och.. avvisar därför helt enkelt inte på det sättet som jag borde. Trots att jag egentligen förstår att det är snällast att vara ärlig från början och inte vilseleda. Men jag kan bara inte förmå mig.

Nu är jag singel och "ute i svängen", och jag har förstått att jag måste lära mig det här illa kvickt för att dels skydda mig själv men också för att inte vara den som ger falska förhoppningar.

Är det någon som känner igen sig?
Har några tips på vägen?
Å säg nu inte att "det är väl för tusan bara att" för av någon outgrundlig och märklig anledning så är det här jättesvårt för mig.

MVH,
Hon som har fått smeknamnet "teaser" av sina kompisar :wtf:
Teaser? vad menar de med det?
Om det är så som jag tolkar det så tycker jag det är ett vidrigt ord,,,
 
Fast nej, Krogen kommer inte alltid vara en jaktmark där man får bete sig illa.
Det är så idag för att samhället accepterar det.
Och vi alla är samhället.
Vi alla bestämmer hur vi ska bemöta och behandla varandra. Det är inget som är givet av naturen att vi ska bete oss illa och acceptera att folk inte håller sina händer etc för sig själva,
"Krogen kommer inte alltid vara en jaktmark där man får bete sig illa."
Var har jag skrivit det?
Men du är väl i alla fall så mycket realist att du inser att det skiljer på krogmiljö och bussmiljö eller på perrongen till tunnelbanan?

Och du bestämmer över hur du vill bli bemött genom de signaler som den andre utläser.

Jag kan bara säga så här, att när det begav sig och jag var på krogen för att ...
Så gav jag i alla fall blanka fasen i den tjej man inte kunde skratta ihop med.
Hade man då ngn gång läst signalerna fel så höll ju den tjejen sig för skratt eller så skrattade hon elakt.
I vilket fall var det inte två som skrattade och då var ju saken klar.
För man gick ju på krogen för att ha roligt eller hur?
 
Jag känner delvis igen mig och har svårt att säga nej ibland, men tyvärr de gånger jag säger nej har det väldigt ofta totalt ignorerats eller så blir det tjafs och då känns det enklare att försöka slingra sig. I dejtingsammanhang är jag väldigt tydlig när jag inte har något intresse längre, vilket har lett till diverse diskussioner. (Sen finns de dem som är glada att jag är så rak och ärlig också). Flera gånger trots att jag varit tydlig med att här går min gräns så ska den utmanas och tänjas på.
 
Jag känner igen mig själv i det TS skriver.
Sedan varierar det kraftigt efter hur jag mår, nästan så när jag är utarbetad eller trött så är jag mer konflikträdd och vill vara till lags.
Jag har många gånger tagit den enkla vägen i dejtingsammanhagn.. Helt enkelt slutat höra av mig.
Händer något under ett fysiskt möte är ju det svårare...

Numera är jag stolt över att jag sa ifrån när jag ändrade mig precis när jag hamnade i sängen med någon och kläderna var av. Nej jag vill inte ligga, klädde på mig och gick hem. Men då skämdes jag, av någon anledning.
 

Liknande trådar

Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
250
Senast: MiaMia
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 513
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 593
Senast: lilstar
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 637

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Klösmöbel
  • Målbilder för trubbnosar.

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp