Det här med att neka män

[Hyacinth]

Det är ett jättevanligt problem Du är absolut inte ensam om att göra som du gör i såna situationer. Det är nog det första och väldigt viktigt att du tänker på det. Det är också viktigt att du inte lägger skulden på dig själv för att du inte har brutit närmandet/tafsandet i ett tidigt stadie
Jag tror att många män (särskilt dom som tafsar) är duktiga på att reagera med frågande blick "Vad menar du, jag tafsar inte, jag är ingen snuskgubbe.... "??? Om dom blir tillsagda...dom tar på sig en offerroll om en kvinna säger till "Håll dina kladdiga fingrar i styr"
Nästa gång det händer, om någon lägger handen på din rygg, ta bara ett steg åt sidan utan att göra en stor grej av det, eller tappa något på golvet, så att du kan flytta dig ett steg. Ha en plan innan du går ut.

Fast man ska säga Nej. Det är fantastiskt viktigt att kunna säga Nej. Att smyga undan gör lätt att man känner sig skamsen och smutsig när det är den som kladdar som borde krypa iväg med svansen mellan benen. Att mannen i ditt exempel tar på en offerkofta- jamen gör det då. Att säga Nej bestämt är oändligt mycket bättre, om man gör det otrevligt eller ej är väl situationsstyrt.

Exempel; Nej, du får inte ta på mig. Nej, jag vill inte ha dina hundar i mitt hus. Nej, jag vill inte ha sex med dig. Nej tack, jag dricker helst ensam.

 

[Lampan]

Fast man ska säga Nej. Det är fantastiskt viktigt att kunna säga Nej. Att smyga undan gör lätt att man känner sig skamsen och smutsig när det är den som kladdar som borde krypa iväg med svansen mellan benen. Att mannen i ditt exempel tar på en offerkofta- jamen gör det då. Att säga Nej bestämt är oändligt mycket bättre, om man gör det otrevligt eller ej är väl situationsstyrt.

Exempel; Nej, du får inte ta på mig. Nej, jag vill inte ha dina hundar i mitt hus. Nej, jag vill inte ha sex med dig. Nej tack, jag dricker helst ensam.

En känner sig mer skamsen och smutsig om en låter tafsandet fortgå.
Ts har ju problem med att säga just Nej.
Visst ska en kunna säga nej, det är ändå inte lätt i vissa situationer.
Om det läggs en kamratlig arm på axlarna och denna armen sen lite lätt glider ner för ryggen för att till slut hamnar i ett grepp runt midjan... När, i vilket läge ska snytingen/nejet komma?

 

[Hyacinth]

En känner sig mer skamsen och smutsig om en låter tafsandet fortgå.
Ts har ju problem med att säga just Nej.
Visst ska en kunna säga nej, det är ändå inte lätt i vissa situationer.
Om det läggs en kamratlig arm på axlarna och denna armen sen lite lätt glider ner för ryggen för att till slut hamnar i ett grepp runt midjan... När, i vilket läge ska snytingen/nejet komma?

Så fort man känner sig obekväm.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast jag tycker att det är helt ok att slingra sig ur det hela också, om man känner sig bekväm med det. Jag känner mig inte det minsta smutsig när jag gör det. Jag väljer det sättet som jag känner mig mest komfortabel med helt enkelt och tycker inte att det ena är mer rätt än det andra.

 

[stjarnhimmel]

Lite OT
Denna diskussion är ju också intressant av flera aspekter. Jag har märkt att folk är "olika mkt fysiska".
Och jag har flera gånger känt mig obekväm när främmande, män eller kvinnor, gärna vill ta på en,
Var för en tid sedan på en restaurang med en servitris som när hon var framme vid bordet alltid tog på en dvs handen över ryggen eller nacken.
Kommer också ihåg när jag var barn att jag tyckte det var obehagligt med tex en granne som alltid skulle krama en, De vuxna pratade om att han är ju så barnkär, det är så roligt. Medan jag idag kan tycka att det var respektlöst.

Så ja,,, jag har flera gånger varit med om män som tar på en. Och jag har använt mig av att slingra mig därifrån, Fel kanske men jag är mer bekväm med det än att säga Nej nu går du för långt.
Visst jag har sagt ordentligt nej enstaka gånger men då har det varit i hångelsammanhang och jag har markerat tydligt Nej,

 

[Lampan]

Så fort man känner sig obekväm.

Att säga att det hänger på TS att det är hens ansvar att säga nej. Gör att det blir ett skuldbeläggande om TS inte kan/klarar av att ta det ansvaret just i den situationen. Det krävs ett jävlar anamma att att säga ett nej och riskerar att bli utmålad som satkärring
(Jag så stjärnorna på slottet där Claire Wikholm utmålades som satkärring när hon sa ifrån att männen hade talat tillräckligt
Stefan Sauk reagerade som en kränkt liten gosse och tog på sig offerkoftan direkt)

 

[Wysiwyg]

Var för en tid sedan på en restaurang med en servitris som när hon var framme vid bordet alltid tog på en dvs handen över ryggen eller nacken.

Men huuu det är ju jätteintimt tycker jag!

KL

Funderade lite över hur trådens ursprung relaterar till mitt liv. Tänkte glatt och käckt att nej men det gör det ju inte. Har jättestor fysisk integritet så jag tror ofta obehaget över att någon går över den gränsen blir större för mig än det "sociala obehaget" att säga nej, typ på krogen och så.

Men! Så kom jag på en händelse, på jobbet faktiskt. Det var en manlig kollega som upptäckte att jag inte gillade att stå nära eller att öht ha någon i min personliga space. Så han gjorde det till "sin grej" att krama mig eller stå PÅ mig när han helst kom åt, uppenbarligen mot min vilja eftersom jag typ stretade emot eller flyttade på mig. Och han fick mig att känna mig mer kränkt än någon annan på krogen lyckats göra. Och jag sa inte ifrån. För jag ville inte att det skulle bli konstigt mellan oss eller dålig stämning. "Amen seriöööööst det är ju bara ett skämt höhöhöhö ha lite huuuumor".

Alltså. .

 

[Lampan]

Lite OT
Denna diskussion är ju också intressant av flera aspekter. Jag har märkt att folk är "olika mkt fysiska".
Och jag har flera gånger känt mig obekväm när främmande, män eller kvinnor, gärna vill ta på en,
Var för en tid sedan på en restaurang med en servitris som när hon var framme vid bordet alltid tog på en dvs handen över ryggen eller nacken.
Kommer också ihåg när jag var barn att jag tyckte det var obehagligt med tex en granne som alltid skulle krama en, De vuxna pratade om att han är ju så barnkär, det är så roligt. Medan jag idag kan tycka att det var respektlöst.

Så ja,,, jag har flera gånger varit med om män som tar på en. Och jag har använt mig av att slingra mig därifrån, Fel kanske men jag är mer bekväm med det än att säga Nej nu går du för långt.
Visst jag har sagt ordentligt nej enstaka gånger men då har det varit i hångelsammanhang och jag har markerat tydligt Nej,

Jag är likadan, jag gillar inte att kramas till höger och vänster. Jag kramar bara människor jag tycker mycket om
Om andra rör mig, då drar jag mig undan och markerar hit men inte längre

 

[Raderad medlem 6459]

Alltså. .

indeed.

 

[Petruska]

Men huuu det är ju jätteintimt tycker jag!

KL

Funderade lite över hur trådens ursprung relaterar till mitt liv. Tänkte glatt och käckt att nej men det gör det ju inte. Har jättestor fysisk integritet så jag tror ofta obehaget över att någon går över den gränsen blir större för mig än det "sociala obehaget" att säga nej, typ på krogen och så.

Men! Så kom jag på en händelse, på jobbet faktiskt. Det var en manlig kollega som upptäckte att jag inte gillade att stå nära eller att öht ha någon i min personliga space. Så han gjorde det till "sin grej" att krama mig eller stå PÅ mig när han helst kom åt, uppenbarligen mot min vilja eftersom jag typ stretade emot eller flyttade på mig. Och det fick mig att känna mig mer kränkt än någon annan på krogen lyckats göra. Och jag sa inte ifrån. För jag ville inte att det skulle bli konstigt mellan oss eller dålig stämning. "Amen seriöööööst det är ju bara ett skämt höhöhöhö ha lite huuuumor".

Alltså. .

Det här djävla mönstret som en del/rätt många män har att de bara måste överskrida ens kroppsintegritet! De måste! Det är som att en kvinna som sätter gränser kring sig själv är det mest provocerande de kan tänka sig och därför måste dessa gränser kränkas. Som i din kollegas fall, helt utan annat syfte än att just ta sig innanför din integritetsgräns.

 

[Hyacinth]

Att säga att det hänger på TS att det är hens ansvar att säga nej. Gör att det blir ett skuldbeläggande om TS inte kan/klarar av att ta det ansvaret just i den situationen. Det krävs ett jävlar anamma att att säga ett nej och riskerar att bli utmålad som satkärring
(Jag så stjärnorna på slottet där Claire Wikholm utmålades som satkärring när hon sa ifrån att männen hade talat tillräckligt
Stefan Sauk reagerade som en kränkt liten gosse och tog på sig offerkoftan direkt)

Givetvis är det den som tafsar som gör allt fel och bär all skuld. Men jag tror att kvinnor överlag borde bli bättre på att säga nej till allt de inte vill. Kvinnor (nu generaliserar jag vilt) verkar ofta tro att säger man nej så kommer ingen nånsin tycka om en igen. Det går igen på jobb, i relationer och överallt. Vi hittar på ursäkter, slingrar oss och gör massor av saker för att skydda (framför allt) män från att känna sig dumma eller bli upprörda/arga. Jag har gjort det säkert tusentals gånger!
Jag vill tro att de flesta män kan ta ett Nej, även om jag anser att man aldrig tafsar på någon utan att ha blivit ombedd att göra så.

 

[Wysiwyg]

@Petruska

Jag kan inte se det på något annat sätt än att det blir en markering från deras sida. Typ "du ska inte tro att du bestämmer hur din relation till mig ser ut eller hur jag ska agera mot dig". En maktmanifestation helt enkelt.

 

[Wysiwyg]

Jag vill tro att de flesta män kan ta ett Nej, även om jag anser att man aldrig tafsar på någon utan att ha blivit ombedd att göra så.

Mina erfarenheter är att män är VÄLDIGT dåliga på att ta ett nej, oavsett om det kommer verbalt eller ej.

Fast det beror väl på om nejet kommer från en man eller kvinna antar jag. Från en man är det Rak och Tydlig kommunikation medan det från kvinnan betraktas som ett smärre fartgupp.

 

[stjarnhimmel]

Just det här med att ta på folk har jag blivit väldigt medveten om sedan jag blev sjuk. Då jag har en sjukdom som innebär smärta kan det innebära att när någon tar på mig så känns det som att personen slår på en, Det kan tom göra ont att ha kläder på sig.

Att då träffa på fysiska personer som man aldrig träffat förr eller känner ytligt ska krama en och ta på en blir verkligen respektlöst. För att folk vet inte vad den andra personen känner, De vet inte om man vill bli tagen på.
Och jag har tagit upp detta med några fysiska personer jag känner, både män och kvinnor, Och det som är intressant är att ingen av dem har funderat på något liknande, De hade ingen aning om att vissa inte gillar att bli kramade eller att någon tar på dem.

Vilket för mig är så märkligt. Hur kan man bara ta för givet att alla älskar att kramas hela tiden bara för att man själv gör det.

 

[athena_arabians]

Håller med många av ovanstående.

Ett "nej" behöver ju inte vara otrevligt och/eller oartigt. Jag anser att frågan är fri (oavsett vilket kön man har) men sedan ska man också ta ett nej utan att gnälla.

Gör någon inte det får man eskalera och kanske uppfattas som en bitch. Om någon är så dum att den inte kan ta ett nej så skiter jag i om denne anser att jag är en bitch.

Undantaget är om någon tar på mig utan tillstånd, där är jag inte speciellt trevlig från början. Man klampar bara inte in i mitt utrymme utan inbjudan. Med de jag tycker om är jag gärna fysisk (så länge det är ok med dem).

 

[purity_666]

Jag känner igen det där, både lite för egen del, men mest vänners.
För min egen del har jag svårt att säga nej till välmenande människor. Jag gillar inte att kramas, stå nära och prata, ta på folk osv. Men jag kan inte säga ifrån när någon av tanterna på jobbet vill kramas. De vill bara väl, men jag står som en fastfrusen staty typ. Min mamma är den enda som jag kan säga ifrån till när jag får nog av fysisk närhet.

När det gäller män har jag vänner som inte är särskilt bra på att säga nej. Någon av dom har "bara" riktigt uselt självförtroende. Hon blir nästan tacksam så fort hon får uppmärksamhet. Tyvärr har det lett till att hon varit otrogen några gånger. Det har också blivit så att vi andra tjejer undviker att bjuda med henne på saker ibland. Det blir kaos.

En annan vän är slingraren. Hon är jättecharmig på alla sätt mot alla. Alltid stort leende, alltid trevlig och uppåt. De flesta fattar att hon är trevliga, några män väljer att uppfatta det som att hon raggar. Hon har aldrig sagt nej ordentligt. Hon är typen som vänt bort ansiktet när de försökt pussats, vänt bort kroppen när de vill tafsa, smiter å på toaletten om de ska bjuda upp osv. Ofta har vi kompisar dykt in och räddat henne när vi sett att hon blivit lite för uppvaktad och slingrat sig till en knut.

Jag tänker att man får träna på det. Se det som att rycka ett plåster, bättre ett nej tidigt än att få samma fråga 100 gånger till. Är det enklare via sms/facebook kanske än ansikte mot ansikte? Då tycker jag det är en helt okej lösning. Man får ju se det så att det inte är snällt mot mannen att låta hoppet finnas där heller. Det blir ju värre för honom att gå med hoppet i månader, än att få ett nej direkt, bli besviken, men sen gå vidare direkt. Det är inte bara för dig som det blir värre av att dra ut på det. Han känner sig säkert lurad om man spelat med en tid och sen tvärvänder.

Öva på att säga det vänligt. Du jag är tyvärr inte intresserad.
När det gäller tafsande män kan ett kort "lägg av" räcka.
Men ta tag i det, jobba med det. Vem vet vilken situation du kan hamna i till slut om beteendet fortsätter?

 

[mandalaki]

Jag har funderat på varför jag gör såhär, och det är helt enkelt för att jag inte vill sätta någon i en obekväm situation eller göra någon skamsen. Jag tror att personen kommer bli sårad/skamsen/ta illa upp om han blir avvisad och.. avvisar därför helt enkelt inte på det sättet som jag borde. Trots att jag egentligen förstår att det är snällast att vara ärlig från början och inte vilseleda. Men jag kan bara inte förmå mig.

Jag tror du är rätt svar på spåren där. Just för att det ingår i kvinnorollen att sköta relationer och få alla andra att må bra.

Men jag undrar också om mäns bekräftelse är väldigt viktig för dig. Om ditt behov när det gäller det spelar in här.

Isåfall kan jag lova dig, livet blir enormt mycket enklare när man skiter fullständigt i om någon random man tycker man är attraktiv eller inte.

(Med det menar jag inte att ansvaret inte ligger på dem som tränger sig på dig. Men om du skiter i bekräftelsen kanske det blir lättare att sätta ner foten ORDENTLIGT när någon försöker kyssa dig. Situationen där du ger honom en puss och minglar dig bort gör mig spyfärdig, tyvärr).

 

[Wysiwyg]

Hon har aldrig sagt nej ordentligt. Hon är typen som vänt bort ansiktet när de försökt pussats, vänt bort kroppen när de vill tafsa, smiter å på toaletten om de ska bjuda upp osv.

Fast att vända sig bort eller flytta på sig tycker jag är att säga nej ordentligt. De lyssnar ju bara inte.

Och just det du skrev, om att män ska känna sig "lurade" om kvinnor inte säger NEJ på en gång, det tror jag bidrar till stämningen som hela tråden berättar om. Att kvinnor tar på sig ansvaret för att de inte sa tydligare nej på en gång och sen bara låter det flyta på i oändlighet. Skitsamma om en villigt hånglat hela kvällen, när en säger nej måste det ändå vara okey. Det kan liksom inte vara "nej på en gång eller aldrig".

 

[Raderad medlem 6459]

Hon har aldrig sagt nej ordentligt. Hon är typen som vänt bort ansiktet när de försökt pussats, vänt bort kroppen när de vill tafsa,

Om nån skulle vända bort sitt ansikte eller kropp när jag försökte kyssa dem eller ta på dem hade jag definitivt tagit det som ett stort fett jävla nej. Gör man inte det är för att man inte är intresserad av huruvida den andra personen vill eller inte.

 

[purity_666]

Fast att vända sig bort eller flytta på sig tycker jag är att säga nej ordentligt. De lyssnar ju bara inte.

Jag kan se det tvetydiga i det. Att stå kvar och dansa nära men bara vända bort ansiktet, eller ställa sig och dansa nära, men vända ryggen åt så de slutar försöka tafsa på rumpan.
Jag tycker inte det är ett ordentligt nej, det är att slingra sig. Sen fattar en del, andra inte. För de som inte fattar måste man då säga ett ordentligt nej (tyvärr) annars får man ju nackspärr av allt slingrande. Det var i de lägena som vi kompisar brukade hoppa in och rädda henne.