Det här med att neka män

[TinyWiny]

Det var det värsta bullshit jag hört på länge! Vadå tränade? Vi är väl inga hundar.

Hur kan det vara så svårt att säga nej? Ha lite självrespekt tjejer.

Nej en människa är ingen hund men alla tränas vi under uppväxten i de sociala koder som finns mellan människor i samhället. Tyvärr uppfostras flickor fortfarande till att inte ta plats, att vara omhändertagande både vad gäller fysiska ting liksom känslomässiga saker, att vara till lags osv. medans pojkar uppfostras till att ta plats, ta för sig osv. Att säga nej när någon vill ha något av en när man hela sitt liv fått lära sig att behaga andra, framförallt män, är inget som är enkelt. Det är bara att gratulera dig som inte har fått en sådan uppfostran men hur du har kunnat missa det patriarkala mönstret som finns överallt i vårt samhälle förstår jag inte alls.

Jag läste senast idag att en kvinna på dryga 20 skrev att "hon bara gör en kvinnas jobb" när hon ensam hade städat och fixat i parets gemensamma hem. Sådant får mig att må illa och jag får ont i magen. Fy tusan att vara så hårt drillad att man ser det så Jag bara hoppas på en förändring och att det blir lika självklart för en kvinna att säga nej som det är för en man att göra det oavsett vad det gäller.

 

[Sleepy]

Att jag faktiskt nästan kysste tillbaka, mer än en gång, trots att jag borde ha gett honom en rak höger i stället?

Jag har funderat på varför jag gör såhär, och det är helt enkelt för att jag inte vill sätta någon i en obekväm situation eller göra någon skamsen. Jag tror att personen kommer bli sårad/skamsen/ta illa upp om han blir avvisad och.. avvisar därför helt enkelt inte på det sättet som jag borde.

Nej, personen kommer inte att bli sårad/skamsen. Det enda som händer är att personen inser att hen har klivit över en gräns. Din gräns. Det är allt. Och det är bra.

Så du kan lugnt sätta ner foten. Ta ett steg tillbaka, spänna blicken i personen och säga Nej.

Var rädd om dig själv.

 

[Mabuse]

Skönt att höra att jag inte är ensam i alla fall!

När jag gick i gymnasiet hade jag en kompis som gjorde ungefär som du beskriver, när vi var ute var det alltid hon som fick efterhängsna killar efter sig som hon inte visste hur hon skulle bli av med. Hon hade pojkvän och var verkligen inte intresserad. Men tittade man på vad hon gjorde, så sa hon ju aldrig nej, annat än med ett leende och en vink om att "kanske sen, kanske jag ångrar mig, ja, jag säger ju inte nej egentligen förståss och tack så jättemycket för inviten och uppmärksamheten!!". Det är den där behagsjukan, på något sätt, säkert delvis beroende på den kvinnliga könsrollen, att vara tacksam och glad för manlig uppmärksamhet och aldrig säga nej eller göra nån upprörd och besviken. Men hon mådde ju inte själv bra av det, tyckte det var jobbigt att inte bli lämnad ifred om hon inte var intresserad, och inte var det egentligen särskilt snällt mot killarna heller. Det är ju snarare att låta sin egen konflikträdsla gå före eget och andras väl.

Är man inte intresserad, så skulle jag tycka att det raka är att inte signalera det heller. En puss kommer ju sällan ur det blå, utan efter en stunds flirtande. Menar man inte att flirta och uttrycka intresse, så gör det inte.

 

[Petruska]

När jag gick i gymnasiet hade jag en kompis som gjorde ungefär som du beskriver, när vi var ute var det alltid hon som fick efterhängsna killar efter sig som hon inte visste hur hon skulle bli av med. Hon hade pojkvän och var verkligen inte intresserad. Men tittade man på vad hon gjorde, så sa hon ju aldrig nej, annat än med ett leende och en vink om att "kanske sen, kanske jag ångrar mig, ja, jag säger ju inte nej egentligen förståss och tack så jättemycket för inviten och uppmärksamheten!!". Det är den där behagsjukan, på något sätt, säkert delvis beroende på den kvinnliga könsrollen, att vara tacksam och glad för manlig uppmärksamhet och aldrig säga nej eller göra nån upprörd och besviken. Men hon mådde ju inte själv bra av det, tyckte det var jobbigt att inte bli lämnad ifred om hon inte var intresserad, och inte var det egentligen särskilt snällt mot killarna heller. Det är ju snarare att låta sin egen konflikträdsla gå före eget och andras väl.

Är man inte intresserad, så skulle jag tycka att det raka är att inte signalera det heller. En puss kommer ju sällan ur det blå, utan efter en stunds flirtande. Menar man inte att flirta och uttrycka intresse, så gör det inte.

Det knepiga här är väl att det inte alltid verkar vara fullt så enkelt.

Jag har en kollega, kvinna, 50+. Vad jag kan förstå har hon rätt mycket av det här mönstret. När vi skulle på en konferens utomlands var det vid ett tillfälle en man som i förbifarten gav henne en komplimang på en flygplats, i princip i farten medan vi småsprang mot vårt plan. Efter det återkom hon i flera dagar till att hon kanske hade gjort fel som inte svarat honom på något mer tillmötesgående sätt. Observera, inte för att hon tyckte han verkade oemotståndlig (det var det ju svårt att ha någon uppfattning om så fort), men för att han hade uppmärksammat henne.

Den sortens mönster tycker jag att man ofta ser. Jag ser det väl också som något slags "behagsjuka", men inte en som man helt lätt blir av med. Och på det hela taget antar jag att det är män som i ett sammantaget heterosexuellt sammanhang "tjänar" på det, genom att få en massa uppmärksamhet och "behaglighet" från kvinnor.

 

[mandalaki]

Jag träffade en man häromdagen som berättade att han just nu har samtal med sin dotter kring en pojke i hennes klass. Han är kär i henne, ger henne presenter och gör allt för att närma sig henne. Och hon är inte ett spår intresserad men har så svårt att värja sig. För hon vill ju inte göra pojken ledsen.

Flickan är 10, om jag minns rätt. Mamman känner jag inte, men jag skulle bli förvånad om hon inte är en lika medveten och klok förälder som pappan. Och ändå har flickan fastnat i det där att man hellre gör våld på sig själv än gör någon ledsen. Flickor gör ju så.

 

[mandalaki]

@Singoalla Vad är det värsta som kan hända om du drar dig undan hans hand och säger Nej?

Förmodligen att han blir sur.

Och då får han väl bli det. Varken världen, han eller du kommer att gå under.

Om du fortsätter att stå ut med oönskade närmanden så är det värsta som kan hända betydligt värre.

 

[mino]

Jag är sämst på en sak (säkert flera saker men just nu har jag en specifik i åtanke). Att neka män som är intresserade av någon form av romantik eller fysisk aktivitet när jag själv inte är det På riktigt. Sämst i världen tror jag. Vanligtvis brukar jag komma undan med förhalande.

Jag tänker att det är ganska allvarligt att uppleva att man inte kan sätta gränser runt sig själv eller att ens behov inte är lönt att försvara. Jag tror att du borde fundera lite mer kring vad som händer med dig rent känslomässigt i de här situationerna. Varför känner du så stark skam att du kysser någon du inte vill kyssa, som du tom tycker beter sig olämpligt? Skammen är tydligen så stark att den övertrumfar avsmaken du känner. Jag tänker mig att du kanske har nåt med dig i ditt bagage, nån grundsyn (tex att man alltid måste vara snäll eller man får inte bli arg eller att man får inte ha stark vilja, allt annat är skuldbelagt) som gör att du reagerar så. Det behöver du göra upp med. Så där ska du inte behöva ha det. Självklart är du och dina känslor och åsikter värda att försvara och stå upp för!

Det andra jag tänker är att du måste öva utanför skarpt läge, dels hitta saker att säga och dels att känna dig bekväm med att säga dem så att de kommer ut när det väl gäller. Kanske öva med en kompis? Feministiskt självförsvar kan vara något att testa, i det ingår rollövningar.

 

[pajaztar]

Är man inte intresserad, så skulle jag tycka att det raka är att inte signalera det heller. En puss kommer ju sällan ur det blå, utan efter en stunds flirtande. Menar man inte att flirta och uttrycka intresse, så gör det inte.

Tyvärr är ju läget så att om man bara är allmänt trevlig, ser vissa män det som en invit. Det är skittråkigt att behöva vara elak för att inte "råka" flirta.

 

[Mabuse]

Det knepiga här är väl att det inte alltid verkar vara fullt så enkelt.

Jag har en kollega, kvinna, 50+. Vad jag kan förstå har hon rätt mycket av det här mönstret. När vi skulle på en konferens utomlands var det vid ett tillfälle en man som i förbifarten gav henne en komplimang på en flygplats, i princip i farten medan vi småsprang mot vårt plan. Efter det återkom hon i flera dagar till att hon kanske hade gjort fel som inte svarat honom på något mer tillmötesgående sätt. Observera, inte för att hon tyckte han verkade oemotståndlig (det var det ju svårt att ha någon uppfattning om så fort), men för att han hade uppmärksammat henne.

Den sortens mönster tycker jag att man ofta ser. Jag ser det väl också som något slags "behagsjuka", men inte en som man helt lätt blir av med. Och på det hela taget antar jag att det är män som i ett sammantaget heterosexuellt sammanhang "tjänar" på det, genom att få en massa uppmärksamhet och "behaglighet" från kvinnor.

Nej, enkelt tror jag inte det är, inte alls. Min gymnasiekompis tyckte det var rätt jobbigt, och förstod inte varför hon som dessutom var upptagen ofta fick nån kille hon var helt ointresserad av efter sig när vi gick ut, medan vi andra som var singlar inte hade det problemet. Det var ett omedvetet beteendemönster från hennes sida. En fördel var såklart att hon hade lätt att knyta kontakter med det motsatta könet, killar tyckte hon var begriplig, så det var ju ingen slump att hon hade kille och vi andra, mindre behagande, var singlar. Det finns ju uppenbara fördelar med att följa könsrollerna.

 

[Mabuse]

Tyvärr är ju läget så att om man bara är allmänt trevlig, ser vissa män det som en invit. Det är skittråkigt att behöva vara elak för att inte "råka" flirta.

Men man behöver inte alls vara elak, bara inte spela ett intresse som man inte har. Är någon full och därför socialt lomhörd, behöver man fortfarande inte vara elak, bara lite tydligare än man hade behövt med en nykter person.

Självklart finns det också en del grisar som inte kan ta ett nej, men de vill man ju helst undvika att umgås med oavsett.

 

[grusholmen]

Prova att träna på att säga nej i ett sammanhang där du känner dig trygg. Har du en "vän som vill dig väl" be om hjälp att skapa en situation att öva på. Bara att faktiskt säga nej högt och ta sig tid att reflektera över hur det känns i kroppen och kanske lista ut varför, gör stor skillnad. När du har gjort det kan du bestämma dig för hur du vill känna dig när du säger nej, lättad/glad/stolt. Säg nej i andra offentliga situationer, bara för att du kan och jobba dig vidare därifrån. Lycka till!

 

[Milosari]

Jag tycker jag ser det här beteendet hos båda könen, men kanske i olika sammanhang. Fast för mig som står utanför situationen utan egentlig insyn, så verkar det mer handla om generell konflikträdsla eller rädsla för att inte göra folk besvikna, än en faktiskt rädsla för att såra dem. De personer som jag känner som har det här beteendet är alltså inte mer "godhjärtade" än andra, däremot har de dålig självförtroende och är jätterädda för att andra människor (också) ska tycka illa om dem och därför kan de bli hala som ålar vilket ju är lite kontraproduktivt. Fast det är nog svårt att ta sig ur, för den dagen de väl börjar säga nej så blir det protester från den ovana omgivningen...

Jag har inga bra råd att ge egentligen, men om det känns lättare att säga nej därför att, än att bara säga nej rätt upp och ner så kan man välja ett "därför att" som inte inbjuder till fler kyssar. T ex "nej därför att jag träffar någon annan". Sedan kan man träna på att säga ärliga nej i mindre laddade situationer.

 

[CillaW]

Jag tycker jag ser det här beteendet hos båda könen, men kanske i olika sammanhang. Fast för mig som står utanför situationen utan egentlig insyn, så verkar det mer handla om generell konflikträdsla eller rädsla för att inte göra folk besvikna, än en faktiskt rädsla för att såra dem. De personer som jag känner som har det här beteendet är alltså inte mer "godhjärtade" än andra, däremot har de dålig självförtroende och är jätterädda för att andra människor (också) ska tycka illa om dem och därför kan de bli hala som ålar vilket ju är lite kontraproduktivt. Fast det är nog svårt att ta sig ur, för den dagen de väl börjar säga nej så blir det protester från den ovana omgivningen...

Jag har inga bra råd att ge egentligen, men om det känns lättare att säga nej därför att, än att bara säga nej rätt upp och ner så kan man välja ett "därför att" som inte inbjuder till fler kyssar. T ex "nej därför att jag träffar någon annan". Sedan kan man träna på att säga ärliga nej i mindre laddade situationer.

Visst är det för jävligt att "nej, jag har redan en man" (du är inne på en annan mans revir) respekteras mycket mer än "nej, jag vill inte" (du går över min gräns).
Brrrr, vad jag känner igen det där. Been there, got the t-shirt, designed the puzzle.

 

[Milosari]

Visst är det för jävligt att "nej, jag har redan en man" (du är inne på en annan mans revir) respekteras mycket mer än "nej, jag vill inte" (du går över min gräns).
Brrrr, vad jag känner igen det där. Been there, got the t-shirt, designed the puzzle.

Ja jag har fått träna mig ganska mycket i att säga ärliga nej som upplevs som trovärdiga. En del löser det genom att bli onödigt otrevliga och det vägrar jag bli. Jag tycker man ska kunna säga "tack, men nej tack" utan att det ska behöva låta som "dra åt helvete din jävla idiot". Men samtidigt så ska det respekteras och jag vill inte bli överkörd. Det är en balansgång! För någonstans måste jag också inse att jag är en sådan som är rätt pushig själv. Inte i de här sammanhangen kanske, men i andra. Då kan jag behöva höra ett tydligt "nej jag vill inte" istället för "njaaa". Nja lämnar en öppning till övertalande och jag kan bli ganska påstridig när det gäller saker jag tror mycket på själv...

 

[Mabuse]

Visst är det för jävligt att "nej, jag har redan en man" (du är inne på en annan mans revir) respekteras mycket mer än "nej, jag vill inte" (du går över min gräns).
Brrrr, vad jag känner igen det där. Been there, got the t-shirt, designed the puzzle.

Eller, med tanke på hur oerhört negativt laddat otrohet är i samhället (för exempel, se varenda tråd på ämnet otrohet på buke), så kan det lika gärna handla om att "Nej, för att jag ska säga ja krävs att jag är otrogen" har en helt annan tyngd än "Nej, för att jag ska säga ja krävs att jag ändrar mig". Att ändra sig är inte hälften så socialt stigmatiserat som att vara otrogen.

 

[Lampan]

Ja, det låter verkligen som det motsatta

Det där är ett väldigt bra råd. Jag märker nämligen att det blir svårare ju längre jag drar ut på det, och ju fler gränser som passerats. Igår började det med en hand på ryggen som kändes lite väl närgången, som blev några strykningar över ryggen, som sen blev en hand runt midjan osv osv. Hade jag sagt till från början så hade det nog varit enklare. Mot slutet när jag till och med gått med på att ge honom några pussar så kändes det ju plötsligt jättedumt att plötsligt putta bort honom. Samma med den här killen som bjudit ut mig så många gånger, nu känns det ju jättedumt att säga att jag inte är intresserad av honom om jag liksom vetat om det hela tiden men bara förhalat det.

Det är ett jättevanligt problem Du är absolut inte ensam om att göra som du gör i såna situationer. Det är nog det första och väldigt viktigt att du tänker på det. Det är också viktigt att du inte lägger skulden på dig själv för att du inte har brutit närmandet/tafsandet i ett tidigt stadie
Jag tror att många män (särskilt dom som tafsar) är duktiga på att reagera med frågande blick "Vad menar du, jag tafsar inte, jag är ingen snuskgubbe.... "??? Om dom blir tillsagda...dom tar på sig en offerroll om en kvinna säger till "Håll dina kladdiga fingrar i styr"
Nästa gång det händer, om någon lägger handen på din rygg, ta bara ett steg åt sidan utan att göra en stor grej av det, eller tappa något på golvet, så att du kan flytta dig ett steg. Ha en plan innan du går ut.

 

[grusholmen]

Prova att träna på att säga nej i ett sammanhang där du känner dig trygg. Har du en "vän som vill dig väl" be om hjälp att skapa en situation att öva på. Bara att faktiskt säga nej högt och ta sig tid att reflektera över hur det känns i kroppen och kanske lista ut varför, gör stor skillnad. När du har gjort det kan du bestämma dig för hur du vill känna dig när du säger nej, lättad/glad/stolt. Säg nej i andra offentliga situationer, bara för att du kan och jobba dig vidare därifrån. Lycka till!

Tillägg: Det räcker med att säga nej, du behöver inte förklara varför.

 

[cirkus]

Det är ett jättevanligt problem Du är absolut inte ensam om att göra som du gör i såna situationer. Det är nog det första och väldigt viktigt att du tänker på det. Det är också viktigt att du inte lägger skulden på dig själv för att du inte har brutit närmandet/tafsandet i ett tidigt stadie
Jag tror att många män (särskilt dom som tafsar) är duktiga på att reagera med frågande blick "Vad menar du, jag tafsar inte, jag är ingen snuskgubbe.... "??? Om dom blir tillsagda...dom tar på sig en offerroll om en kvinna säger till "Håll dina kladdiga fingrar i styr"
Nästa gång det händer, om någon lägger handen på din rygg, ta bara ett steg åt sidan utan att göra en stor grej av det, eller tappa något på golvet, så att du kan flytta dig ett steg. Ha en plan innan du går ut.

Fast varför ska man försöka slingra sig ur situationen? jag tror att den här typen av gränslösa människor inte alls fattar att steget åt sidan är ett " STOPP" Det är ju så TS försökt göra innan, typ varit smidig för att situationen ska vara socialt hållbar (ffa för honom)

 

[Lampan]

Fast varför ska man försöka slingra sig ur situationen? jag tror att den här typen av gränslösa människor inte alls fattar att steget åt sidan är ett " STOPP" Det är ju så TS försökt göra innan, typ varit smidig för att situationen ska vara socialt hållbar (ffa för honom)

Jo, jag vet, det stämmer det du säger
Men,,,det är ett sätt att hantera situationen till en början, tills en lär sig säga ifrån.
Jag har sett den där jäkla offerblicken hos män som har blivit dissade och som fått sina händer borttagna, den synen gör ju mig spyfärdig...
Män som är så gränslösa förtjänar en snyting rakt i plytet, men det är ju inte alltid det passar att göra så. Tyvärr...

 

[Red_Chili]

Någon nämnde det här med att vissa män tror att alla kvinnor flirtar bara för att de är trevliga. det får mig att tänka på en tråd som jag läste nyligen i ett annat forum. En man skrev att han var intresserad av en kvinna som han träffade i jobbet ibland. Han tänkte att hon kanske också var intresserad, för hon tittade på honom när han pratade och skrattade ibland åt hans skämt.

De män som svarade i tråden skrev ungefär "hon kanske är intresserad! Fråga!". Först när någon kvinna hittade till tråden så nämndes det att det faktiskt går utmärkt att delta i diskussioner osv utan att vara intresserad och att kvinnan utifrån det TS berättade inte gjorde något särskilt alls som behövde visa på intresse av en eventuell dejt eller liknande.