Flyttar endast 3-4 km, ska «mellanlanda» i en liten lägenhet medan jag försöker reda ut mitt liv...
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Visst bröt du med E för ett litet tag sen? Vill minnas att han blev väldigt ledsen att ni inte var på samma plan? Det låter ju som att ni har väldigt mysigt ihop nu, så har du ändrat dig?![]()
Flyttar endast 3-4 km, ska «mellanlanda» i en liten lägenhet medan jag försöker reda ut mitt liv...![]()
OkJo, i slutet av juli.. sen festade vi ihop och är back on track. Jag försöker att inte tänka så mycket och vara öppnare i sinnet
Träffar bara honom nu iallafall.
Det låter bra! Sedan kan du flytta till Skåne![]()
Jo, i slutet av juli.. sen festade vi ihop och är back on track. Jag försöker att inte tänka så mycket och vara öppnare i sinnet
Träffar bara honom nu iallafall.
OkSå länge ni är på samma spår är det ju toppen
![]()
Typ samma här.
Jag har väl dumpat L typ tre gånger. Tur han är så himla kär i mig och har bättre tålamod än vad jag har![]()
Så bra det låter ändå! och så jättebra om du upptäckt vad du inte mår bra av (att försöka vara andra till lags hela tiden), då har du ju verkligen möjlighet att jobba på det så att du slipper vara sådan.Gud vad intressant det är med allt som bubblar upp hos mig själv iom dejtandet! Jag har varit singel i 2-3 år, lite beroende på hur man räknar, och det efter ett väldigt långt förhållande med ett jobbigt slut. Det tog ett tag att komma på fötter helt men jag har ändå relativt länge nu känt mig hel och stark och mått bra. Det har känts som att jag är färdig med det gamla s.a.s. Men det blir tydligt nu att det är enbart för att jag inte har tagit tag i det här med att ha en kärleksrelation
En sak är till exempel hur sjukt jobbigt jag tycker att det vore att säga till någon som jag har träffat några gånger och haft trevligt med att jag inte vill ses mer. Jag har funderat på det med J (inte bestämt mig än dock) och jag blir helt gråtfärdig bara vid tanken. Det har väl att göra med att jag själv blev lämnad/ratad så himla många gånger (av samma person) så jag tänker hur jag själv kände vid alla de där "vi måste prata". Det var ju fritt fall, men självklart en helt annorlunda situation mot någon som man dejtat ett tag men inte har något annant band till. Jag måste bara få in det i mitt huvud
Och vad är det här med att vilja vara alla till lags hela tiden!!
Jag blir galen på mig själv ibland. Men förhoppningsvis går väl utvecklingen åt rätt håll.
Skriver f.ö. sjukt mycket med T. Han får mig att skratta och lyckas skriva gulliga saker som jag INTE avfärdar som en ryggmärgsreflex. Han har oroande bra skills när det gäller att plocka pluspoäng![]()
Ja, det finns hoppSå bra det låter ändå! och så jättebra om du upptäckt vad du inte mår bra av (att försöka vara andra till lags hela tiden), då har du ju verkligen möjlighet att jobba på det så att du slipper vara sådan.
Jag kommer förbli singel livet ut verkar det som.
Var på konstmuseum, ser en väldigt attraktiv man (det är sällan jag ser sådana), jag försöker låta bli att stirra på honom och ställer mig och tittar på en tavla istället. Vet inte om han såg att jag spanade in honom, men han var på väg åt ett annat håll men gör sedan plötsligt en kovändning och ställer sig och tittar på samma tavla som jag. Hade ju i detta läge varit jättelätt att bara le mitt charmigaste leende och fälla någon kommentar om tavlan, eller åtminstone le lite blygt och hoppas att han tar initiativet till kontakt. Gissa vad jag gör? Blir vansinnigt blyg, får panik, vänder på klacken och går in i ett annat rum![]()
Jag kommer förbli singel livet ut verkar det som.
Var på konstmuseum, ser en väldigt attraktiv man (det är sällan jag ser sådana), jag försöker låta bli att stirra på honom och ställer mig och tittar på en tavla istället. Vet inte om han såg att jag spanade in honom, men han var på väg åt ett annat håll men gör sedan plötsligt en kovändning och ställer sig och tittar på samma tavla som jag. Hade ju i detta läge varit jättelätt att bara le mitt charmigaste leende och fälla någon kommentar om tavlan, eller åtminstone le lite blygt och hoppas att han tar initiativet till kontakt. Gissa vad jag gör? Blir vansinnigt blyg, får panik, vänder på klacken och går in i ett annat rum![]()
Jo, men jag tycks vara där jämt...Äsch, träning ger färdighet! Tror nog de flesta av oss är där ibland?