Dejtingtråden 34

Status
Stängd för vidare inlägg.
Har testat Badoo nu, men känner att det inte direkt är särskilt smickrande att se vilken typ av män som gillar en. Det är en klar majoritet som är under 25 och över 50 … 🙈

Vet att frågan har varit uppe många gånger tidigare, men vad kör ni för appar? Jag gissar att det blir en runda till på Tinder längre fram, men det känns som att jag känner igen varenda foto där så något nytt skulle kännas lite fräscht.
Är inte på appar längre men Hinge och Good Ones har jag testat och gillat. Relate har jag hört bra om med.
 
Jag som tidigare bara dejtat folk i min egen längd försöker vänja mig vid en höjdskillnad på två decimeter. Kronisk nackspärr är sådär(dock värt det) men det här är mest lustigt:
Visa bifogad fil 98125

Jag är ändå 173 liksom :laugh:
Jag är 161, min är 197
Nackspärr får man lära sig leva med
Men håller med om spegelhöjden, den är svårare! xD
 
Har testat Badoo nu, men känner att det inte direkt är särskilt smickrande att se vilken typ av män som gillar en. Det är en klar majoritet som är under 25 och över 50 … 🙈

Vet att frågan har varit uppe många gånger tidigare, men vad kör ni för appar? Jag gissar att det blir en runda till på Tinder längre fram, men det känns som att jag känner igen varenda foto där så något nytt skulle kännas lite fräscht.
Jag har tinder, hade Badoo också ett litet tag. Men det var en lite smal sammansättning av människor. Antingen tjejer som letade en extra tjej till sig och killen, eller tjejer med någon slags social problematik eller svårigheter. Om jag ska generalisera.
 
Inte träffat A sen förra helgen, vi har lite strökontakt på instagram iallafall. Har verkligen inte orkat i veckan, somnar så fort jag kommer hem 🙄 i helgen känner jag att jag bara vill vara ensam och nästa vecka måste jag försöka komma igång med träningen igen... när fan ska man ha tid 😅
 
Jaha, jag kan nog konstatera att det definitivt inte kommer att bli någon fortsättning med L. 😔 Det sjuka är att det verkligen gör mig jätteledsen samtidigt som jag absolut inte känner någonting inom mig. :confused:

Tur att semestern är över och att livet snart kommer att rulla på i 180 igen, så att man slipper grotta ned sig i vad tusan som hände.
 
Jaha, jag kan nog konstatera att det definitivt inte kommer att bli någon fortsättning med L. 😔 Det sjuka är att det verkligen gör mig jätteledsen samtidigt som jag absolut inte känner någonting inom mig. :confused:

Tur att semestern är över och att livet snart kommer att rulla på i 180 igen, så att man slipper grotta ned sig i vad tusan som hände.
vad tråkigt! Vill du berätta vad som gick fel? Eller känns det oklart?
 
Altså "min" 29-åring(!) är så gullig! Jag har blivit sjuk (troligen pga han övertygade mig att bada i havet i söndags, som var SVINKALLT :p) - och i går kväll kom han på sjukbesök och hade med frukt till mig, och satt i soffan och gosade medan vi bingade serier. Sedan åkte han hem pga jag får inte sova ordentligt när han snarkar.... men sa at han skulle komma tillbaks i dag. Ja - det är ju såhär det SKA vara...! Skönt att få känna sig omtyckt även när man inte är "på topp".

DB har germophobia (minns inte den korrekta termen), så han håller sig i regel låååångt undan när jag är sjuk... Det märks rätt tydligt när jag är med 29-åringen hur mycket bättre vi klickar i det vardagsliga umgänget. Samtidigt så är DB oftast mycket mera interessant att prata med, och där finns en helt annan attraktion fysiskt... Undrar om det går att hitta någon som har både och? Känns tveksamt... 😅
 
Jag dyker upp här med jämna mellanrum, haha. Tagit ytterligare en paus i dejtandet och hade egentligen inga planer att börja igen. Men matchade med en kille som verkade trevlig. Vi sågs och han var lika trevlig som jag tänkt mig – men på grund av mina förutsättningar blev det från min sida en ganska dålig ”prestation” (fel ord, men vet inte vad jag ska kalla det). Jag har en gammal skada som gör att jag haltar, något jag har komplex över och blivit väldigt retad för i skolan osv. Killen ville ut och springa som första dejt. Något jag absolut inte kan med mitt ben, jag sa att det inte var min grej och han föreslog då att promenera. Med rädsla för att verka ”för tråkig” om jag sa nej till ytterligare ett förslag (jag borde själv föreslagit en kaffe på något kafé eller annat innan han hann föreslå promenad men tänkte inte så långt) så vi bestämde att vi skulle promenera.

Eftersom jag skäms för min skada och ganska ofta i dejtingsituationer faktiskt blivit ratat pga av den vill jag inte gärna att det ska märkas innan någon känner mig. Så jag gjorde mitt bästa att hålla hans takt, och samtidigt föra en vettig konversation. Vilket inte gick bra. Jag såg att han tittade på mitt ben och märkte att jag haltade, vilket i sin tur gjorde mig extremt osäker – och när jag blir osäker babblar jag. Verkligen babblar utan stopp. Det var stelt och konstig stämning, och jag kände mig både dum och bortgjord. Han kramade mig när vi sa hejdå och sa att det var trevligt att träffas, men det kan man göra av artighet tänker jag.. Jag har skrivit idag att jag tyckte det var trevligt och gärna ses igen. Även om jag är ganska säker på att han inte kommer vilja det ville jag i alla fall göra ett försök – men fortfarande inget svar och väntar mig inte heller ett.


Haha så ja, ville bara prata av mig och dela med mig av min fail till dejt. Hur gör man för att sluta skämmas och gå vidare? Jag känner inte denna killen så ingen ”förlust” så men kan inte sluta känna att jag ”förstörde” något potentiellt. :banghead:
 
Jag dyker upp här med jämna mellanrum, haha. Tagit ytterligare en paus i dejtandet och hade egentligen inga planer att börja igen. Men matchade med en kille som verkade trevlig. Vi sågs och han var lika trevlig som jag tänkt mig – men på grund av mina förutsättningar blev det från min sida en ganska dålig ”prestation” (fel ord, men vet inte vad jag ska kalla det). Jag har en gammal skada som gör att jag haltar, något jag har komplex över och blivit väldigt retad för i skolan osv. Killen ville ut och springa som första dejt. Något jag absolut inte kan med mitt ben, jag sa att det inte var min grej och han föreslog då att promenera. Med rädsla för att verka ”för tråkig” om jag sa nej till ytterligare ett förslag (jag borde själv föreslagit en kaffe på något kafé eller annat innan han hann föreslå promenad men tänkte inte så långt) så vi bestämde att vi skulle promenera.

Eftersom jag skäms för min skada och ganska ofta i dejtingsituationer faktiskt blivit ratat pga av den vill jag inte gärna att det ska märkas innan någon känner mig. Så jag gjorde mitt bästa att hålla hans takt, och samtidigt föra en vettig konversation. Vilket inte gick bra. Jag såg att han tittade på mitt ben och märkte att jag haltade, vilket i sin tur gjorde mig extremt osäker – och när jag blir osäker babblar jag. Verkligen babblar utan stopp. Det var stelt och konstig stämning, och jag kände mig både dum och bortgjord. Han kramade mig när vi sa hejdå och sa att det var trevligt att träffas, men det kan man göra av artighet tänker jag.. Jag har skrivit idag att jag tyckte det var trevligt och gärna ses igen. Även om jag är ganska säker på att han inte kommer vilja det ville jag i alla fall göra ett försök – men fortfarande inget svar och väntar mig inte heller ett.


Haha så ja, ville bara prata av mig och dela med mig av min fail till dejt. Hur gör man för att sluta skämmas och gå vidare? Jag känner inte denna killen så ingen ”förlust” så men kan inte sluta känna att jag ”förstörde” något potentiellt. :banghead:
Kan det inte underlätta för dig att berätta om det innan ni ses, så behöver det inte bli en sådan stor grej?
Det verkar som att du skäms mycket, och kanske behöver jobba med att acceptera att du helt enkelt är som du är? (ACT-terapi brukar vara bra för det). Jag tänker att det blir väldigt fel från början om du ser dejten som något du behöver prestera på.
 
Nej du har helt rätt! Jag har mycket att jobba på i mig själv, med självkänsla och trygghet i den jag är. Vilket är en del i att jag tar avstånd från att dejta – samtidigt som jag känner stress och press inför att åren går och jag vill ”hinna med barn”. Det är väl det som i grunden gör att jag får en sådan sjuk prestationsångest och sedan ångest när det inte går bra för att jag ”sumpat” ännu en chans.. Ond cirkel, som bara resulterar i att allt blir fel :crazy: Har tänkt att jag ska ta tag i terapi, har gått i kbt-terapi tidigare som inte hjälpt. Men ACT kanske hade passat bättre!

Under dejten nämnde jag min skada, och tror ändå jag lyckades vara ganska avslappnad och skämtade lite lätt om det (klassiskt försvarsmekanism) och han frågade lite om det och sen var det inget mer med det. Men tror tyvärr att den stela stämningen som blev av min osäkerhet ändå förstörde för mycket.

EDIT: Skulle vara svar till @Malibu_Stacy men lyckades inte få till det!
 
Inte träffat A sen förra helgen, vi har lite strökontakt på instagram iallafall. Har verkligen inte orkat i veckan, somnar så fort jag kommer hem 🙄 i helgen känner jag att jag bara vill vara ensam och nästa vecka måste jag försöka komma igång med träningen igen... när fan ska man ha tid 😅

Skrev och frågade om han ville ses efter jobbet imorgon ändå, trodde han jobbade 6-18, men det var visst 18-06... snark.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hemmet Jag håller på att "flytta hemifrån" och funderar på hur jag ska tänka med placering av TVn. Dvs vilken höjd man vill ha den. Min nya...
Svar
14
· Visningar
570
Senast: pepp
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 449
Senast: Palermo
·
Relationer Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det...
6 7 8
Svar
144
· Visningar
7 135
Senast: Mirre
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
8 914

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp