Dejtingtråden 33

[cirkus]

Ja jag menar det. Exakt det.

Jag har noterat exakt samma fenomen. Det här med att man som kvinna ska vara följsam. Vara tillgänglig när det passar och emellan behöver vederbörande inte anstränga sig ett piss. Tack men nejtack.

Jag undrar om det är vi "starka" självgående och härliga kvinnor som märker av detta mest?
Jag är ju jättemycket äldre än du och trålar i mina vatten - även i den åldersgruppen ser jag det. Som tur är har jag ju fiskat upp några guldkorn också. Jag har ju öhum tre jag träffar lite mer dejtaktigt - kanske är det enkelt för att jag inte är kär i nån av dom utan bara gillar dom jättemycket och är bra kompisar (så jag är väl en sån som hånglar med kompisar då )

 

[Eurydome]

Ja jag menar det. Exakt det.

Eller hade han bara tänkt och hoppats på att ni skulle vara kk och ducka frågan så länge som möjligt? Vem vet.

 

[_Taggis_]

Eller hade han bara tänkt och hoppats på att ni skulle vara kk och ducka frågan så länge som möjligt? Vem vet.

Jag vill inte outa vad som sagts exakt. Och ingenting han nånsin sagt o gjort kommer spela nån roll längre. Men om det varit hans avsikt är den ännu mer ologisk, jag har aldrig sagt annat än att vi kommer inte ligga. Tom rakt ut sagt att kk blir jag aldrig. Flera ggr. Vi har på sin höjd hånglat men inte ens det under de här ggrna vi sågs nu. För jag vill inte det och det var den insikten jag gjorde nu då vi sågs sista gången. Han ville men jag sa nej. Jag vill inte hamna i samma soppa och jag sa det åt honom. Vi har kramats men thats it. Så om han kontaktade mig efter så lång tid för att tro att vi skulle bli kk är så fruktansvärt osannolikt. Det finns betydligt enklare ligg än mig.

 

[_Taggis_]

Jag har noterat exakt samma fenomen.
Jag undrar om det är vi "starka" självgående och härliga kvinnor som märker av detta mest?

Jag börjar inse att vi är hett byte för trofejägare. Det är en jakt de gillar. Att få den som ingen får. Det är nog rent uppenbart att så är fallet med mig.

 

[Masqueradee]

Får se om det blir någon middag ikväll eller inte, han har inte nämnt det sedan jag frågade så jag gissar att han ändrat sig

 

[Eurydome]

Mja, en fin tanke iofs. Men jag hade tillräckligt svårt att tolka och läsa av avsikter innan. Jag utgår alltid ifrån att män bara vill utnyttja mig och jag vågade tro att så inte var fallet, då det begav sig. Bevisligen höll ju inte min magkänsla eftersom jag gav det en chans. Man vill ju tro att folk är ärliga liksom, att ens paranoia inte är annat än spöken. Men så inser man till slut att det är en själv som bara är dumlojal. Till ingen som helst nytta. Det är som att denna värld inte är för mig. Den är tydligen mest för folk som inte tar seriöst på nånting.

Jag hänger inte riktigt med. Du skrev såhär: "Som någon skrev här för någon dag sedan är detta ett praktexempel på att man inte ska avfärda sin magkänsla för hjärnspöken. Där har jag gjort ett stort fail och det är den enda anledningen att jag slösade mer än några veckor på honom. Så jävla dumt.".

Dvs du hade en magkänsla som du gick emot och som i efterhand visade sig stämma. Då menar jag: lita på den nästa gång så är du hemma.

 

[musicmakesit]

Jag hade ett långt telefonsamtal med den snälla killen kring hela vaccinations-diskussionen. Sa tydligt att det egentligen inte är frågan i sig jag reagerade på utan hur diskussionen såg ut, att jag kände att han inte tog mig på allvar eller lyssnade på vad jag hade att säga. Min upplevelse av detta samtalet var att han bara sa det som lät bra, det kändes som att han kastade klyschor omkring sig utan någon egentlig tyngd i orden. Om ni förstår hur jag menar? Han upprepade flertalet gånger att "Det blev missförstånd. Nu förstår vi varandra bättre". Jag svarade att "ja det är jättebra" och försökte fråga hur han kände kring det jag sa – varpå han återigen sa att "det känns bra att vi nu förstår varandra bättre"... ja jättebra, men för att förstå varandra bättre behöver vi ju PRATA och inte bara säga att vi förstår varandra?

Kände tillslut att vi inte kom någonstans, så avslutade samtalet med trevlig ton. Känner att jag fortfarande inte förstår och tror inte heller att han förstår mig. Men vet inte heller hur vi ska nå varandra, känns som vi har helt olika sätt att kommunicera – så bäst att bara avsluta det här. Nu har jag ändå gett det en chans att "lösa" det.

 

[cirkus]

Jag börjar inse att vi är hett byte för trofejägare. Det är en jakt de gillar. Att få den som ingen får. Det är nog rent uppenbart att så är fallet med mig.

Lite olika är det nog.
Jag ligger glatt runt (!) med dom jag vill. Men tro fan inte att jag kommer foga in mig och vara följsam eller bli kär. Ingen får mig. Jag har mig själv jag. Förutom att jag är kär i kollegan då.

För övrigt så fick jag med mig kollegan på lunchpromenad trots att det var eländigt väder.

 

[sorbifolia]

Hittar inte mitt senaste inlägg i den här tråden, så verkar som att det inte blivit postad.... Men skrev (trodde jag) att jag fått en ny Tindermatchning som verkade interessant, och som jag skrivit till. Lite lagom "djup" profiltext samt massa bilder av friluftsaktiviteter och hundar.

Tog dock mindre än 5 meddelanden innan det kom fram att han gillade hästtjejer därför att dom var sexiga i sina tighta byxor.... Alltså jag KAN ibland ha överseende med sådant så jag fortsatte skriva med honom ett tag till, men efter ett par sliskiga kommentarer till så gav jag upp.

Känns överlag som att killar på Tinder främst vill ligga nu för tiden, möjligtvis pga att pandemirestriktionerna är borta och ONS officielt är tilåtet igen... Nästan så man funderar på att skriva "ingen sex på de 25 första dejtarna" eller något sådant i sin profiltext....

 

[the_connemara]

Jag hade ett långt telefonsamtal med den snälla killen kring hela vaccinations-diskussionen. Sa tydligt att det egentligen inte är frågan i sig jag reagerade på utan hur diskussionen såg ut, att jag kände att han inte tog mig på allvar eller lyssnade på vad jag hade att säga. Min upplevelse av detta samtalet var att han bara sa det som lät bra, det kändes som att han kastade klyschor omkring sig utan någon egentlig tyngd i orden. Om ni förstår hur jag menar? Han upprepade flertalet gånger att "Det blev missförstånd. Nu förstår vi varandra bättre". Jag svarade att "ja det är jättebra" och försökte fråga hur han kände kring det jag sa – varpå han återigen sa att "det känns bra att vi nu förstår varandra bättre"... ja jättebra, men för att förstå varandra bättre behöver vi ju PRATA och inte bara säga att vi förstår varandra?

Kände tillslut att vi inte kom någonstans, så avslutade samtalet med trevlig ton. Känner att jag fortfarande inte förstår och tror inte heller att han förstår mig. Men vet inte heller hur vi ska nå varandra, känns som vi har helt olika sätt att kommunicera – så bäst att bara avsluta det här. Nu har jag ändå gett det en chans att "lösa" det.

Precis den fortsättningen jag med fått. Du gör klokt i att avsluta det!

 

[SaraXX]

Hittar inte mitt senaste inlägg i den här tråden, så verkar som att det inte blivit postad.... Men skrev (trodde jag) att jag fått en ny Tindermatchning som verkade interessant, och som jag skrivit till. Lite lagom "djup" profiltext samt massa bilder av friluftsaktiviteter och hundar.

Tog dock mindre än 5 meddelanden innan det kom fram att han gillade hästtjejer därför att dom var sexiga i sina tighta byxor.... Alltså jag KAN ibland ha överseende med sådant så jag fortsatte skriva med honom ett tag till, men efter ett par sliskiga kommentarer till så gav jag upp.

Känns överlag som att killar på Tinder främst vill ligga nu för tiden, möjligtvis pga att pandemirestriktionerna är borta och ONS officielt är tilåtet igen... Nästan så man funderar på att skriva "ingen sex på de 25 första dejtarna" eller något sådant i sin profiltext....

Jag har så sjukt låg toleransnivå när det kommer till att dra sexanspelningar på mitt intresse. Sjukt låg.

 

[Tonto]

Apropå detta med längd som är ett så väldigt omtjatat ämne.

Jag träffar ju några stycken just nu och de flest är nog vad som skulle betraktas som inte så långa, dvs nånstans mellan 170 och 175 - fan vad jag tycker det är bra och bekväm längd. Precis perfekt hångelhöjd.

Han jag är kär i är skitlång och jag måste ju utreda om det är lika härligt med den höjden

Jag ogillar långa män. Man hamnar i armhålan med näsborren. 175-180 är lagom tycker jag. Då är jag själv 170ish.

 

[sorbifolia]

Jag har så sjukt låg toleransnivå när det kommer till att dra sexanspelningar på mitt intresse. Sjukt låg.

Jag har i princip inget emot att killar (eller tjejer) tycker jag är sexig i min ridoutfit - om vi ska bli ett par så är det ju en fördel att man är sexuelt attraherad av varandra tycker jag. Och om jag slipper snygga till mig i vanliga kläder för att bli sexig så känns det som jag kommer billigt undan.

MEN de kan med fördel vänta med att berätta det tills vi dejtat ett tag - sliskiga hintar som raggningsreplik är fett osexigt!

 

[_Taggis_]

Jag hänger inte riktigt med. Du skrev såhär: "Som någon skrev här för någon dag sedan är detta ett praktexempel på att man inte ska avfärda sin magkänsla för hjärnspöken. Där har jag gjort ett stort fail och det är den enda anledningen att jag slösade mer än några veckor på honom. Så jävla dumt.".

Dvs du hade en magkänsla som du gick emot och som i efterhand visade sig stämma. Då menar jag: lita på den nästa gång så är du hemma.

Jo jag fattar vad du menar men jag menade i min tur att om magkänslan varit tillräckligt övertygande hade jag ju ej gått emot den. Önskan om att kunna tro på folk var större. Gör ju också lite att ens omgivning tycker att man överlag är paranoid och avvisande mot karlar och aldrig ger dem chansen. Jag ville väl helt enkelt vara lite som andra eftersom andra verkar lyckas bättre än jag gjort hittills. Tji fick man. Igen.

 

[_Taggis_]

Lite olika är det nog.
Jag ligger glatt runt (!) med dom jag vill. Men tro fan inte att jag kommer foga in mig och vara följsam eller bli kär. Ingen får mig. Jag har mig själv jag. Förutom att jag är kär i kollegan då.

För övrigt så fick jag med mig kollegan på lunchpromenad trots att det var eländigt väder.

Önskar att jag kunde det. Men jag kan inte ens kramas med vem som helst. Detta är väl typ enda gången jag känt en fysisk dragning till nån och inte bara bitit ihop i den fysiska kontakten. Men ja det var ju tydligen inte heller ett tecken på att det var rätt. Jag liksom fattar inte hur man ska göra för att det ska bli rätt. På riktigt fattar inte.

 

[sorbifolia]

Önskar att jag kunde det. Men jag kan inte ens kramas med vem som helst. Detta är väl typ enda gången jag känt en fysisk dragning till nån och inte bara bitit ihop i den fysiska kontakten. Men ja det var ju tydligen inte heller ett tecken på att det var rätt.

Det kanske var rätt där och då, även om det inte är det nu längre?

Om något känns bra i stunden så kan man må bra av att njuta av det där och då, sedan kan saker ändras så att det inte fortsätter åt det håll man skulle önska, men det behöver inte förmiska det som var bra tidigare? Känner inte tillräckligt till detaljerna i ditt fall, men om du kan tänka så, så tror jag det skulle kunna kännas lite mera positivt och inte som ett misslyckande. Jag tänker att en relation behöver inte vara misslyckad bara för att den inte varade livet ut...

 

[_Taggis_]

Det kanske var rätt där och då, även om det inte är det nu längre?

Om något känns bra i stunden så kan man må bra av att njuta av det där och då, sedan kan saker ändras så att det inte fortsätter åt det håll man skulle önska, men det behöver inte förmiska det som var bra tidigare? Känner inte tillräckligt till detaljerna i ditt fall, men om du kan tänka så, så tror jag det skulle kunna kännas lite mera positivt och inte som ett misslyckande. Jag tänker att en relation behöver inte vara misslyckad bara för att den inte varade livet ut...

Fast nej. Den enda skillnaden var nog bara att jag inte teg och väntade på att få reda på hur det låg till. Jag tog reda på det på en gång. Hade jag inte gjort hade detta blivit exakt likadant som sist.

 

[Eurydome]

Jo jag fattar vad du menar men jag menade i min tur att om magkänslan varit tillräckligt övertygande hade jag ju ej gått emot den. Önskan om att kunna tro på folk var större. Gör ju också lite att ens omgivning tycker att man överlag är paranoid och avvisande mot karlar och aldrig ger dem chansen. Jag ville väl helt enkelt vara lite som andra eftersom andra verkar lyckas bättre än jag gjort hittills. Tji fick man. Igen.

Det där tror jag generellt är ett felslut. Jag tror att det i de flesta sådana här fall har väldigt lite att göra med hur stark magkänslan är utan hur benägen man är att lyssna på den. Jag tänker att det är samma mekanismer som i mer dysfunktionella förhållanden där det är fråga om psykisk och fysisk misshandel. Där har man nog som kvinna en väldigt stark magkänsla av att saker inte står rätt till men man förmår helt enkelt inte bryta upp för det är väldigt starka krafter inblandade.

 

[Bison]

Jo jag fattar vad du menar men jag menade i min tur att om magkänslan varit tillräckligt övertygande hade jag ju ej gått emot den. Önskan om att kunna tro på folk var större. Gör ju också lite att ens omgivning tycker att man överlag är paranoid och avvisande mot karlar och aldrig ger dem chansen. Jag ville väl helt enkelt vara lite som andra eftersom andra verkar lyckas bättre än jag gjort hittills. Tji fick man. Igen.

De flesta får dejta ganska många för att "lyckas"
Det är inte så vanligt att man bara råkar träffa på någon som visar sig vara helt perfekt där allting klaffar.

 

[Eurydome]

De flesta får dejta ganska många för att "lyckas"
Det är inte så vanligt att man bara råkar träffa på någon som visar sig vara helt perfekt där allting klaffar.

Jag måste nog säga att när jag var ung (är 40+) så dejtades det inte lika hysteriskt som jag upplever att det görs nu. Det känns som att nu avverkar många i dejtingsvängen varandra på löpande band. De allra flesta av mina kompisar träffade sina nuvarande partners under ganska avslappnade former i 20-25-årsåldern. Man hade kanske hängt lite med någon ett tag, sen funkade inte det, hade kanske någon flört och sen träffade man nån annan och den kändes det rätt med och den stadgade man sig och skaffade barn med. Flera stycken har också haft flera långa relationer efter varandra utan några längre uppehåll emellan.

Upplevde inte att någon i min bekantskapskrets för 15-20 år sedan var i samma löpande band-sväng och stress som många är i nu.