Dejtingtråden 33

[Cherarriduracell]

Nä men appropå mansplaining så frågade jag killen som berömde mitt röda (skandinaviskt mörkblont alltså) hår om han hittat sin rödhåriga sköna böna och det hade han inte. Däremot berättade han igen att jag HAR rött hår. Magstarkt för någon som aldrig sett en irl. Klassificerat honom som mansplainer.

 

[Lillefrun]

Jag har fixat en överraskning till killen. Han gillar en serie jätte mycket som han tror att det bara finns 2 säsonger av MEN jag har hittat en tredje säsong och en julspecial. Dom går inte att få tag på i Sverige så har lagt ut 500 kronor på eBay för att kunna överraska honom. Det är dyrt men så värt det. Dom kommer dock inte förrän 18 november.

Så nu får han inte dumpa mig innan dess Eller jag honom.

Stor bättring på sms fronten också utan att jag behövde ta upp det

 

[ptr]

Var lite sugen på att göra renskavsgryta med potatismos, men känns så fel att bjuda på gryta liksom.. Även om han har sagt att han gärna vill smaka renkött. Har iof lite rökt i kylen också...

Gryta som är så gott!

 

[pepp]

 

[mysboll]

Visa bifogad fil 78944

Bingo!

 

[Raderad medlem 120709]

Alltså inte för att vara tråkig nu (eller förresten, det ska jag visst ) men "iq under 80" och "bor på gruppboende" på bingon känns... sådär. O-soft med funkofobi mitt i det roliga.

 

[Zinfernia]

Visa bifogad fil 78944

Enda som fattas är "jag orkar inte skriva en presentation, fråga om du undrar något"

 

[cirkus]

Apropå detta med längd som är ett så väldigt omtjatat ämne.

Jag träffar ju några stycken just nu och de flest är nog vad som skulle betraktas som inte så långa, dvs nånstans mellan 170 och 175 - fan vad jag tycker det är bra och bekväm längd. Precis perfekt hångelhöjd.

Han jag är kär i är skitlång och jag måste ju utreda om det är lika härligt med den höjden

 

[Masqueradee]

Visa bifogad fil 78944

Hatar "pappa varannan vecka"... Nej, du är pappa VARJE VECKA!

 

[Ramona]

Han jag är kär i är skitlång och jag måste ju utreda om det är lika härligt med den höjden

Jag har flera ex som inte är så långa, men i ärlighetens namn är det lite extra sexigt med en lång ståtlig man. Segproppen är typ 192 cm lång och jag gillar storleken.

 

[Glimra]

För att inte tala om hur bra stora skedar långa personer är

 

[Masqueradee]

Min nacke är ganska glad över att det inte blev något med han som är 195+, att stå och hångla var inte trevligt. Mvh 162...

 

[_Taggis_]

Min nacke är ganska glad över att det inte blev något med han som är 195+, att stå och hångla var inte trevligt. Mvh 162...

Håller med. Mvh 158...

 

[parellikusken]

Jag är 170 cm och lyckas typ alltid dejta och ha kortare partners. Bara haft en partner som var längre än mig.
Korta socionomer verkar vara min grej.

 

[Lillefrun]

Apropå detta med längd som är ett så väldigt omtjatat ämne.

Jag träffar ju några stycken just nu och de flest är nog vad som skulle betraktas som inte så långa, dvs nånstans mellan 170 och 175 - fan vad jag tycker det är bra och bekväm längd. Precis perfekt hångelhöjd.

Han jag är kär i är skitlång och jag måste ju utreda om det är lika härligt med den höjden

Min första pojkvän från nian till tvåan i gymnasiet var 184/186 redan i den åldern, killen jag var kär i större delen av mitt liv likaså, första vuxna relationen var en bit under 180 så lite kortare och min nuvarande pojkvän är 187. Ser ett mönster att jag gillar långa killar.

Det är tryggt och mysigt på något sätt. Att krama någon lång och stabil kille. Lite mysigt att ibland ställa sig på tå och krama eller kyssa även om nuvarande säger att jag inte behöver det men då får ju han böja sig som en ostbåge för jag är bara 162 cm Så vi turas om lite grann. Fast han tycker synd om mig när jag står på tå.

Vill också ha en lite stabil kille, killen i gymnasiet var smal som en pinne,nuvarande lite större än honom och det är gosigare när man kan luta sig mot någon mjuk.

 

[_Taggis_]

Blir helt matt. Mitt beslut som jag meddelade i helgen, mottogs inte jättebra från motparten kan vi säga.

Efter att han hade försökt kontakta mig ganska intensivt en kväll tänkte jag att det var sjyst att bara säga rakt ut tydligt att jag inte längre vill ses. Man vill ju spela med öppna kort liksom, även om jag trodde att det skulle gå att rinna ut i sanden så kände jag att jag inte är den sortens person. Jag vill vara rak. Jag andades därför ut och lät irritationen sjunka och skickade sedan ett meddelande där jag på ett enligt mig tydligt, enkelt och ödmjukt sätt bara sa att vi skulle sluta slösa varandras tid.
Fick såklart ett helt oförstående svar, där han inte alls förstod nånting av vad jag menade. Jag kände att det är nog lönlöst att förklara för honom för det är så uppenbart så att vi inte tänker lika. Men jag andades en halv dag till och skrev ett långt utförligt svar som jag dessutom lät en vän läsa igenom först så det skulle bli bra. Då kom den verkliga twisten tillbaka. Helt plötsligt förstår han inte hur jag kunde ha uppfattat honom så, hur jag kunde ens tro att han ville vara något annat än kompis och ha en kompisrelation med mig, att det var så svårt att umgås med mig för att jag missuppfattade varenda liten grej....

Jag blir helt matt. Det upphör aldrig att förvåna mig hur människor fungerar. Jag har hittills aldrig på snart 40 år haft en
kompis som vill kramas och hångla en hel kväll, skickar hjärtan och pussgubbar på mess und so weiter. Och jag fattar ju att det inte är så, att detta bara är efterhandskonstruktioner för att hans ego blev sårat. Jag tror inte han hade några äkta känslor utan jag är helt övertygad om att det bara handlar om en sårad stolthet. Men jag blir bara helt matt på reaktionen. Min respons blev endast att vi har bevisligen mkt olika uppfattning om vad kompisar gör med varandra. Punkt. Jag hoppas det är den absolut sista kontakten vi har med varandra.

Skönt ändå att se på riktigt att detta är en idiot. Trist att jag slösat min tid, ffa under förra året. Som någon skrev här för någon dag sedan är detta ett praktexempel på att man inte ska avfärda sin magkänsla för hjärnspöken. Där har jag gjort ett stort fail och det är den enda anledningen att jag slösade mer än några veckor på honom. Så jävla dumt. Men å andra sidan är jag väl vaccinerad mot det för all framtid nu, eftersom min kontakt med män kommer vara helt obefintlig på flera år framöver efter den här näsbrännan. Kommer ju verkligen aldrig nånsin kunna lita på någon ever again.

 

[Eurydome]

Blir helt matt. Mitt beslut som jag meddelade i helgen, mottogs inte jättebra från motparten kan vi säga.

Efter att han hade försökt kontakta mig ganska intensivt en kväll tänkte jag att det var sjyst att bara säga rakt ut tydligt att jag inte längre vill ses. Man vill ju spela med öppna kort liksom, även om jag trodde att det skulle gå att rinna ut i sanden så kände jag att jag inte är den sortens person. Jag vill vara rak. Jag andades därför ut och lät irritationen sjunka och skickade sedan ett meddelande där jag på ett enligt mig tydligt, enkelt och ödmjukt sätt bara sa att vi skulle sluta slösa varandras tid.
Fick såklart ett helt oförstående svar, där han inte alls förstod nånting av vad jag menade. Jag kände att det är nog lönlöst att förklara för honom för det är så uppenbart så att vi inte tänker lika. Men jag andades en halv dag till och skrev ett långt utförligt svar som jag dessutom lät en vän läsa igenom först så det skulle bli bra. Då kom den verkliga twisten tillbaka. Helt plötsligt förstår han inte hur jag kunde ha uppfattat honom så, hur jag kunde ens tro att han ville vara något annat än kompis och ha en kompisrelation med mig, att det var så svårt att umgås med mig för att jag missuppfattade varenda liten grej....

Jag blir helt matt. Det upphör aldrig att förvåna mig hur människor fungerar. Jag har hittills aldrig på snart 40 år haft en
kompis som vill kramas och hångla en hel kväll, skickar hjärtan och pussgubbar på mess und so weiter. Och jag fattar ju att det inte är så, att detta bara är efterhandskonstruktioner för att hans ego blev sårat. Jag tror inte han hade några äkta känslor utan jag är helt övertygad om att det bara handlar om en sårad stolthet. Men jag blir bara helt matt på reaktionen. Min respons blev endast att vi har bevisligen mkt olika uppfattning om vad kompisar gör med varandra. Punkt. Jag hoppas det är den absolut sista kontakten vi har med varandra.

Skönt ändå att se på riktigt att detta är en idiot. Trist att jag slösat min tid, ffa under förra året. Som någon skrev här för någon dag sedan är detta ett praktexempel på att man inte ska avfärda sin magkänsla för hjärnspöken. Där har jag gjort ett stort fail och det är den enda anledningen att jag slösade mer än några veckor på honom. Så jävla dumt. Men å andra sidan är jag väl vaccinerad mot det för all framtid nu, eftersom min kontakt med män kommer vara helt obefintlig på flera år framöver efter den här näsbrännan. Kommer ju verkligen aldrig nånsin kunna lita på någon ever again.

Bra gjort. Verkligen! Jag håller med dig, jag hånglar inte heller med mina vänner.

Men du. Om du nu när du ser tillbaka ser att din magkänsla stämde, är väl inte det anledning att inte ha någon vidare kontakt med män?

Det innebär väl snarare att det har alla förutsättningar att bli bättre nästa gång. Du har fått bevis på att du kan lita på ditt eget omdöme, att du faktiskt kan skilja mellan vad som är hjärnspöken och inte, och att du kan call ev. bullshit tidigt nästa gång du träffar någon.

 

[cirkus]

Blir helt matt. Mitt beslut som jag meddelade i helgen, mottogs inte jättebra från motparten kan vi säga.

Efter att han hade försökt kontakta mig ganska intensivt en kväll tänkte jag att det var sjyst att bara säga rakt ut tydligt att jag inte längre vill ses. Man vill ju spela med öppna kort liksom, även om jag trodde att det skulle gå att rinna ut i sanden så kände jag att jag inte är den sortens person. Jag vill vara rak. Jag andades därför ut och lät irritationen sjunka och skickade sedan ett meddelande där jag på ett enligt mig tydligt, enkelt och ödmjukt sätt bara sa att vi skulle sluta slösa varandras tid.
Fick såklart ett helt oförstående svar, där han inte alls förstod nånting av vad jag menade. Jag kände att det är nog lönlöst att förklara för honom för det är så uppenbart så att vi inte tänker lika. Men jag andades en halv dag till och skrev ett långt utförligt svar som jag dessutom lät en vän läsa igenom först så det skulle bli bra. Då kom den verkliga twisten tillbaka. Helt plötsligt förstår han inte hur jag kunde ha uppfattat honom så, hur jag kunde ens tro att han ville vara något annat än kompis och ha en kompisrelation med mig, att det var så svårt att umgås med mig för att jag missuppfattade varenda liten grej....

Jag blir helt matt. Det upphör aldrig att förvåna mig hur människor fungerar. Jag har hittills aldrig på snart 40 år haft en
kompis som vill kramas och hångla en hel kväll, skickar hjärtan och pussgubbar på mess und so weiter. Och jag fattar ju att det inte är så, att detta bara är efterhandskonstruktioner för att hans ego blev sårat. Jag tror inte han hade några äkta känslor utan jag är helt övertygad om att det bara handlar om en sårad stolthet. Men jag blir bara helt matt på reaktionen. Min respons blev endast att vi har bevisligen mkt olika uppfattning om vad kompisar gör med varandra. Punkt. Jag hoppas det är den absolut sista kontakten vi har med varandra.

Skönt ändå att se på riktigt att detta är en idiot. Trist att jag slösat min tid, ffa under förra året. Som någon skrev här för någon dag sedan är detta ett praktexempel på att man inte ska avfärda sin magkänsla för hjärnspöken. Där har jag gjort ett stort fail och det är den enda anledningen att jag slösade mer än några veckor på honom. Så jävla dumt. Men å andra sidan är jag väl vaccinerad mot det för all framtid nu, eftersom min kontakt med män kommer vara helt obefintlig på flera år framöver efter den här näsbrännan. Kommer ju verkligen aldrig nånsin kunna lita på någon ever again.

Helt tydligt ett sårat ego och en som vill hålla taktpinnen själv. En kvinna ska inte komma här och komma liksom.

 

[_Taggis_]

Helt tydligt ett sårat ego och en som vill hålla taktpinnen själv. En kvinna ska inte komma här och komma liksom.

Ja jag menar det. Exakt det.

 

[_Taggis_]

Men du. Om du nu när du ser tillbaka ser att din magkänsla stämde, är väl inte det anledning att inte ha någon vidare kontakt med män?

Det innebär väl snarare att det har alla förutsättningar att bli bättre nästa gång. Du har fått bevis på att du kan lita på ditt eget omdöme, att du faktiskt kan skilja mellan vad som är hjärnspöken och inte, och att du kan call ev. bullshit tidigt nästa gång du träffar någon.

Mja, en fin tanke iofs. Men jag hade tillräckligt svårt att tolka och läsa av avsikter innan. Jag utgår alltid ifrån att män bara vill utnyttja mig och jag vågade tro att så inte var fallet, då det begav sig. Bevisligen höll ju inte min magkänsla eftersom jag gav det en chans. Man vill ju tro att folk är ärliga liksom, att ens paranoia inte är annat än spöken. Men så inser man till slut att det är en själv som bara är dumlojal. Till ingen som helst nytta. Det är som att denna värld inte är för mig. Den är tydligen mest för folk som inte tar seriöst på nånting.