Autistisk bror

[monster1]

Ja det måste ju vara någonting sådant, tillsammans med läroplanerna och en annan filosofi när det gäller lärande som kanske inte fungerade så bra som de tänkte? Att det vände från lite mer undervisande och fyrkantigt mot lite mer upptäck själv och rörigt? Vilket verkade roligare men kanske inte blev bättre? eller det bästa ur båda kanske vore bra?

Det har ju varit trender som att inte ha klassrum utan gardiner och gör din egen yta, ha glas till klassrum, ha kuddar inte bänkar och flipped classrum, dvs effektivisera genom att barnen ser film hemma istället för i klassrummet. (jag har varit på skolmässor regelbundet i 10+ år), ha datorer istället för böcker, men att mycket av det helt enkelt bara inte fungerat för att barn inte är så annorlunda nu mot hur de var för 100 år sedan egentligen.

(dvs tidningarna har ju haft åsikter från lärare som att barnen inte klarar fokusera med glasväggar och bett om tillåtelse att måla över eller ha gardiner från arkitekter. Och forskare har sagt att barnen inte verkar klara fokusera på en film hemma såsom på böcker utan gör annat och läser ngt samtidigt. Och att man inte verkar lära sig läsa på annat sätt än det 100 år gamla, och att de verkar bli väldigt stressade. Vissa klarar det och är stressade och andra klarar det inte och är stressade.)

Problemet är väll att man fungerar på olika sätt. Det fyrkantiga mer schemalagda och autoritära fungerade för en grupp personer medan det flexibla och problembaserade fungerar för en annan grupp personer. Det finns inte en metod som passar alla och det är det som är svårt speciellt när det kommer till skolmiljöer och liknande där många ska fungera enligt samma metod.

 

[Badger]

Kan det vara förändringar på grund av kommunaliseringen av skolan? Det började -89 och pågick under-90 talet. Innan var skolan statlig och mycket fokuserade på att allt skulle vara lika, oberoende var man bodde. Skolan var regelstyrd till skillnad från idag när den är målstyrd. Hela skolsystemet förändrades från grunden och kursplaner och policy skrevs om.

Sedan ska man ju effektivisera skolan 4% per år. Dvs allt annat lika så sjunker pengen till skolan med 4% per år i många kommuner, -in i evigheten. För att barnen helt enkelt ska ta till sig kunskap effektivare. Haken är att om man tillverkar spadar och ska göra det 4% effektivare har man möjlighet att ändra spadens sammansättning, eller maskinens osv, barn är ju inte möjliga att ändra på det sättet. De har den hjärna de har och det är där kunskapen ska in. Och läraren är inte en maskin utan har sin hjärna och därur ska kunskapen ut ifrån. (man har liksom inte en ny sorts barn som man kan tillverka)

 

[Badger]

Problemet är väll att man fungerar på olika sätt. Det fyrkantiga mer schemalagda och autoritära fungerade för en grupp personer medan det flexibla och problembaserade fungerar för en annan grupp personer. Det finns inte en metod som passar alla och det är det som är svårt speciellt när det kommer till skolmiljöer och liknande där många ska fungera enligt samma metod.

Hm jag tror att de debunkat olika lärandestilar och att det snarare är så att alla lär sig bäst på samma sätt, även om de kanske känner det som att de föredrar ett annat sätt.

Däremot är det också tydligen samtidigt sant att den lärstil som fungerar bäst är att kombinera olika sätt att presentera stoffet för olika områden. (minns inte men typ översiktlig genomgång, läsa på djupet, film, göra, och flera stycken små test eller läxförhör. Rätta mig den som vet för jag har verkligen inte satt in mig i just det)

Random artikel (de är ganska lätta att hitta olika)
https://www.vilarare.se/amneslarare...egori/olika-larstilar-ar-ren-pseudovetenskap/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lärstilar

Studier motsäger den allmänt spridda "anpassningshypotesen"; att en elev kommer att lära sig bäst om han eller hon undervisas i en metod som anses vara lämplig för elevens lärstil.Trots detta visar en forskningsöversikt från 2020 att en majoritet (89%) av lärare över hela världen fortsätter att tro att anpassningshypotesen är korrekt. En studie från 2015 visade också att de flesta forskningsrapporterna inom högre utbildning sprider myten om lärstilar.

Denna studie indikerade också att elever som använde studiemetoder som matchade deras föredragna inlärningsstil inte presterade bättre på tester än elever som inte gjorde det.

 

[Rosett]

Jamen precis - -Hi, how are you? -Fine, thank you, how are you? Även i England används den frasen som en artig hälsning, ingen verklig fråga. Om man inte verkligen just där och då undrar hur personen har det.

Jag lyssnar ofta på BBC Radio och morgonprogram där folk ringer in för att diskutera olika ämnen. Nästan alla inleder med den frasen och det blir nästan irriterande ibland då det känns lite onödigt att alla ska upprepa samma hälsning. Som ju där och då inte alls är en verklig fråga.

För mig som autist är en fråga en fråga. Om nån frågar ”hi how are you?” Så förutsätter jag att den vill veta hur det är med mig, annars skulle den inte gjort det som en fråga.
Men jag kanske inte vill berätta hur det är med mig till en främmande människa. Så då blir det konstig stämning.

 

[monster1]

Hm jag tror att de debunkat olika lärandestilar och att det snarare är så att alla lär sig bäst på samma sätt, även om de kanske känner det som att de föredrar ett annat sätt.

Däremot är det också tydligen samtidigt sant att den lärstil som fungerar bäst är att kombinera olika sätt att presentera stoffet för olika områden. (minns inte men typ översiktlig genomgång, läsa på djupet, film, göra, och flera stycken små test eller läxförhör. Rätta mig den som vet för jag har verkligen inte satt in mig i just det)

Random artikel (de är ganska lätta att hitta olika)
https://www.vilarare.se/amneslarare...egori/olika-larstilar-ar-ren-pseudovetenskap/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lärstilar

Räknas katederundervisning/auktoritär vs problembaserat lärande som en lärstil? Jag tänkte nog mer att det var olika former av struktur. Tex så bygger man ju skolor utifrån dagens pedagogik med fler smårum och mentor rum och liknande snarare än en stor lektionssal med upphöjd del i den ände där läraren ska sitta. Schemats upplägg med raster och liknande är väll inte heller en lärstil?

 

[MML]

Ja. Livet är jättekrångligt. Andra människor är ganska svårförutsägbara. Det finns ingen lösning på det problemet.

Det är väl en sanning med modifikation. Livet är ofta krångligt - absolut! Men jag ser inte det som diskuteras här som något problem som ska, eller kan, "lösas".

Däremot ändras ju vilka beteenden som är normativa i en kultur/ett samhälle. Bara här i tråden finns ju exempel på det, som att just den typen av hälsningsfras tycks vara på väg bort, och det verkar som att sådana frågor i större utsträckning ställs när man faktiskt är intresserad av ett ärligt svar (om än inte hela livshistorien).

Så på det sättet finns det en "lösning" på "problemet". Om man säger Hej när man menar Hej, så minskar problemet som vissa personer upplever med att behöva analysera vem som frågar hur läget är, i vilket sammanhang, när, var, hur, vad ska man svara o. s. v.

 

[Imogen]

Jag gick i skolan 83-92, alltså i princip hela åttiotalet, och har aldrig upplevt det du beskriver. Samma schema varje dag, alla lektioner lika långa? Aldrig hänt. Det var alltid lite olika tider och olika längd på lektionerna.

Inte heller speciallärare med eget litet grupprum som hjälper alla som behöver - aldrig upplevt.

Det låter som att du beskriver en, väldigt specifik skola, på åttiotalet. Jag tänker att det var väl på åttiotalet som det är nu - olika i olika skolor.

Den enda reflektionen jag har är att jag läspade när jag gick i lågstadiet, och då fick jag gå hos talpedagog för att träna bort det. Och ett av mina barn läspar också, men har inte gått hos talpedagog. Men jag har ingen aning om det generellt är så att det finns färre talpedagoger i skolorna nu, eller om det är slump.

I övrigt har mina barn, som går i skolan nu, helt andra möjligheter till stöd än vad jag hade på åttiotalet. Men samma schema varje dag och alla lektioner lika lång har inte de heller.

Det är nog olika i olika skolor helt enkelt.

Min son går i trean på en helt vanlig kommunal grundskola, där är inte upplägget helt annorlunda än det som @Badger beskriver.

- Tre parallellklasser bredvid varandra med varsin entré och kapprum. Innanför klassrummen finns ett större rum med "bås" i och två mindre grupprum. Speciallärarteam finns på skolan men hur det funkar vet jag inte då min son inte haft behov.
- Skolan börjar 08:00 varje dag.
- Förmiddagsrast mellan 09:30-10:00 varje dag
- Lunch 11:00 varje dag
- Lunchrast slut 12:00 varje dag
- Skoldagen slut 13:30 varje dag

Hur långa varje specifik lektion är mellan rasterna kan nog variera, något annat vore ju en omöjlighet med tanke på att de har slöjd, bild, musik, gympa osv. Men så är jag övertygad om att det var på 80-talet också.

Visst fattar jag att skolor fungerar olika men SÅ unik är nog inte vår...

 

[cirkus]

Det tror jag att du missförstått. Det kan se väldigt olika ut.

En sak är att det SER olika ut, en annan sak är hur det ska vara.
Sen att vissa skolor prioriterar bort just logopeden eller andra ur elevhälsoteamet är ju en annan sak

 

[Enya]

Det är väl en sanning med modifikation. Livet är ofta krångligt - absolut! Men jag ser inte det som diskuteras här som något problem som ska, eller kan, "lösas".

Däremot ändras ju vilka beteenden som är normativa i en kultur/ett samhälle. Bara här i tråden finns ju exempel på det, som att just den typen av hälsningsfras tycks vara på väg bort, och det verkar som att sådana frågor i större utsträckning ställs när man faktiskt är intresserad av ett ärligt svar (om än inte hela livshistorien).

Så på det sättet finns det en "lösning" på "problemet". Om man säger Hej när man menar Hej, så minskar problemet som vissa personer upplever med att behöva analysera vem som frågar hur läget är, i vilket sammanhang, när, var, hur, vad ska man svara o. s. v.

Ja att säga när man menar hej och inte fråga hur läget är bara för någon slags tillgjord artighet är något jag uppskattar. För om man ändå inte vill veta behöver man inte fråga, då är et inte oartigt att bara säga hej, så känner jag.
Men jag tycker nog att är lite på väg bort, man måste ju helt klart bidra lite själv också, även om jag kan vara skyldig till det också- kollegorna frågar hur det är och jag med, men vi svarar ju lite grann hur det är så där känner jag att det är ett mellanting. Däremot tänkte jag i går att chefen, som inte är speciellt oartig eller otrevlig alls, utan snarare tvärtom, sällan säger "hur är det" som någon slags artighetsfras. Hon säger hej när hon menar hej och hon frågar hur det är när hon vill att vi svarar hur det är, och jag tror vi alla vet skillnaden. Det är ändå intressant.

Men har vi kunnat ta oss ifrån att ta i hand som standard överallt så kan vi väl ta oss ifrån "hur är det" som endast artighetsfras tänker jag.

 

[Enya]

En sak är att det SER olika ut, en annan sak är hur det ska vara.
Sen att vissa skolor prioriterar bort just logopeden eller andra ur elevhälsoteamet är ju en annan sak

En skola dottern gick på prioriterade bort skolsköterskan. Skolverket gav bassning och ev också att de fick betala en summa (vite kanske det heter?) för att de inte följde lagen...

 

[MML]

Ja att säga när man menar hej och inte fråga hur läget är bara för någon slags tillgjord artighet är något jag uppskattar. För om man ändå inte vill veta behöver man inte fråga, då är et inte oartigt att bara säga hej, så känner jag.
Men jag tycker nog att är lite på väg bort, man måste ju helt klart bidra lite själv också, även om jag kan vara skyldig till det också- kollegorna frågar hur det är och jag med, men vi svarar ju lite grann hur det är så där känner jag att det är ett mellanting. Däremot tänkte jag i går att chefen, som inte är speciellt oartig eller otrevlig alls, utan snarare tvärtom, sällan säger "hur är det" som någon slags artighetsfras. Hon säger hej när hon menar hej och hon frågar hur det är när hon vill att vi svarar hur det är, och jag tror vi alla vet skillnaden. Det är ändå intressant.

Men har vi kunnat ta oss ifrån att ta i hand som standard överallt så kan vi väl ta oss ifrån "hur är det" som endast artighetsfras tänker jag.

Ja, seder och bruk och "hur man för sig" ändras ju hela tiden. I bland går det fort och i bland tar det längre tid, men om det är något vi kan räkna med så är det nog att det som ses som artigt och korrekt beteende nu, troligtvis inte är det samma om 50 år eller så. Kanske inte ens om 10 år.

 

[Badger]

Räknas katederundervisning/auktoritär vs problembaserat lärande som en lärstil? Jag tänkte nog mer att det var olika former av struktur. Tex så bygger man ju skolor utifrån dagens pedagogik med fler smårum och mentor rum och liknande snarare än en stor lektionssal med upphöjd del i den ände där läraren ska sitta. Schemats upplägg med raster och liknande är väll inte heller en lärstil?

Jag förstår nog inte hur du menar, relaterat till det du skrev. Jag tror inte heller jag har skrivit någonting om något slags auktoritärt lärande vad det nu är.

Utan jag tror jag skrivit någonting om struktur kring när lektioner och raster sker och tydliga signaler som klocka.

Och jag tror jag skrivit att olika lärstilar betraktas som en myt. Utan att alla elever lär sig ungefär likadant.

Jag tror jag skrivit att det brukar sägas att inlärningen är bäst med hjälp av olika hanteringar av stoffet som ska läras in, alltså att samma stoff tex "vikingatiden" arbetas med på olika sätt av alla (inom såklart de ramar som ämnet klarar och den tid som avsatts för stoffet). Att någon pratar kring stoffet -dvs att någon har en genomgång och visar och berättar (kanske det är "katederundervisningen" du pratar om). Att man sedan kanske hanterar stoffet genom text, genom film, genom laborering och att flera små test -så kallade tex läxförhör, -dvs att återkalla informationen man lärt sig från hjärnan, är gynnande för minnet. Men att det är samma för alla eleverna, alla lär sig bäst av genomgång=ngn pratar + läsa + se + "laborera" beroende på naturen av stoffet.

Problembaserat har ju visat sig vara väldigt bra inom tex juristutbildningen. Men jag är osäker på om det är sagt att det passar alla ämnesområden och alla åldrar. Studenter är ju studenter och ska lära sig på en annan nivå.

Tex så bygger man ju skolor utifrån dagens pedagogik med fler smårum och mentor rum och liknande snarare än en stor lektionssal med upphöjd del i den ände där läraren ska sitta. Schemats upplägg med raster och liknande är väll inte heller en lärstil?

Dagens skolor och pedagogik har ju såvit jag förstått av debatten lett till att kunskapsnivåerna inte längre är lika höga som på 80-talet (förutm kanske matte, osäker på hur det är med den, har för mig att matematikundervisningen under en period där runt 70-80 talet var väldigt konstig enligt debatten) men att stressen bland eleverna ökat markant tillsammans med sämre mående. Men jag är inte lärare eller pedagog såklart, jag bara läser tidningarna.

 

[hastflicka]

Jag tror att man i Sverige ändå har lite utrymme att säga annat än bra, beroende på hur väl man känner varandra.

”Hur är läget?” kan besvaras med ”Jorå” eller ”Lite förkyld, men annars är det bra” eller ”Jomen det är bra”, beroende på hur läget faktiskt är och vem som frågar, tänker jag.

Det ar precis sa har ocksa och precis sa svarar jag nar jag kommer in pa jobbet och de fragar mig hur jag mar ... eller ganska ofta pa morgonen att det ar for tidigt for att veta.

Jag är kanske inte världens bästa sociala proffs, men kan absolut svara skrattandes "det är rent åt helvete" med tillägget "men så är det ibland" till kollegor och upplever att det är ganska vanligt. Ännu vanligare är "det är mycket nu", "jag är lite trött/förkyld etc".

Jag tycker att det är ett bra sätt att informera om att man inte är i toppform, att man kan behöva visa mer hänsyn, inte lasta på fler arbetsuppgifter etc. Och lämnar också öppet för vidare frågor om relationen är tillräckligt nära. Men man behöver ju inte gå in på detaljer i svaret på frågan "läget?", det blir sällan bekvämt för någon inblandad.

Exact sa svarar man pa, "How are you" ocksa ... om man vill.

Jag funderar da och da pa att jag ganska ofta hor fran Svenskar att Amerikaner ar sa ytliga och tillgjorda. Till viss del tror jag det kommer fran att sa manga filmer ar med just, Amerikansk Engelska ... och sa oerhort manga anser att de "lart sig sa mycket om Amerikansk kultur" fran filmvarden.
Det har de inte. Det blir som nar vi forst kom till USA och alla mojliga Europer talade om for oss att Amerikaner dricker sa mycket alcohol. Vi fragade varifran de fatt det och TV-Serien Dallas gick fortfarande och var oftast var de lart sig Amerikansk kultur.

Nar lilla Sverige har sa manga skillnader bade i sprak och kultur borde man inse att Amerika med sina mycket storre ytor och folkmangd har minst lika stora skillnader. Det som galler pa ostkusten ar inte naturligt pa vastkusten, det som galler i norra USA ar inte giltigt i Sodra USA, det som ar kulturellt naturligt oster om klippiga bergen ar inte naturligt vaster om dem.

 

[monster1]

Jag förstår nog inte hur du menar, relaterat till det du skrev. Jag tror inte heller jag har skrivit någonting om något slags auktoritärt lärande vad det nu är.

Utan jag tror jag skrivit någonting om struktur kring när lektioner och raster sker och tydliga signaler som klocka.

Och jag tror jag skrivit att olika lärstilar betraktas som en myt. Utan att alla elever lär sig ungefär likadant.

Jag tror jag skrivit att det brukar sägas att inlärningen är bäst med hjälp av olika hanteringar av stoffet som ska läras in. Att man hanterar att någon pratar kring stoffet -dvs att någon har en genomgång och visar och berättar (kanske det är "katederundervisningen" du pratar om). Att man sedan kanske hanterar stoffet genom text, genom film, genom laborering och att flera små test -så kallade tex läxförhör, -dvs att återkalla informationen man lärt sig från hjärnan, är gynnande för minnet. Men att det är samma för alla eleverna, alla lär sig bäst av genomgång=ngn pratar + läsa + se + "laborera" beroende på naturen av stoffet.

Ja och det relaterar inte till mitt inlägg som du svarade på. Det handlar inte om inlärning utan hur mycket struktur olika individer behöver för att fungera. Idag är det flexibelt och icke auktoritärt medan på 80 talet var det en väldigt strikt rutin (exakt samma tider för rast och lunch varje dag, lektionerna var lika långa och en lärare berättade vad man skulle göra och det gjorde man, s10-12 i mattehäftet ), idag handlar det om eget ansvar och inte så tydliga lektioner där man får projektleda sig själv något många med npf har svårt för. Man bedöms dessutom i detta. Det är heller inte så mycket av kunskapen som ska memoreras utan det handlar mer om att lära in hur man finner kunskap själv, medan det ofta är en styrka inom personer med autism och liknande att de är väldigt bra på att läsa in och komma ihåg och att följa exakta beskrivningar. Det handlar om styrkor och svagheter snarare än lärstilar.

 

[Badger]

Ja och det relaterar inte till mitt inlägg som du svarade på. Det handlar inte om inlärning utan hur mycket struktur olika individer behöver för att fungera. Idag är det flexibelt och icke auktoritärt medan på 80 talet var det en väldigt strikt rutin (exakt samma tider för rast och lunch varje dag, lektionerna var lika långa och en lärare berättade vad man skulle göra och det gjorde man, s10-12 i mattehäftet ), idag handlar det om eget ansvar och inte så tydliga lektioner där man får projektleda sig själv något många med npf har svårt för. Man bedöms dessutom i detta. Det är heller inte så mycket av kunskapen som ska memoreras utan det handlar mer om att lära in hur man finner kunskap själv, medan det ofta är en styrka inom personer med autism och liknande att de är väldigt bra på att läsa in och komma ihåg och att följa exakta beskrivningar. Det handlar om styrkor och svagheter snarare än lärstilar.

Ja exakt. Som jag förstått det anses det att en tydligare struktur är bättre för npf, men även för många barn som inte är så mogna för sin ålder. Och även för väldigt mogna duktiga barn som behöver stressa mycket för att klara att hålla strukturen själva, även om de lyckas.

(tex i min unges klassrum var alla tvugna att springa kors och tvärs för att hämta material hela tiden. Istället för att det låg i en bänk som för oss, precis där man var. Så det blev mer spring skrik och oreda för dem när de var små)

(jag läste din post slarvigt nu för måste springa så ursäkta om det blev knasigt)

 

[animalasia]

En sak är att det SER olika ut, en annan sak är hur det ska vara.
Sen att vissa skolor prioriterar bort just logopeden eller andra ur elevhälsoteamet är ju en annan sak

Ja men du skrev att det ska finnas en logoped och det tror jag är fel. Sen att kan finnas, ja det är något annat. Jag kan tänka mig att formuleringen är ” utifrån elevernas behov” eller liknande. I min kommun finns det flertalet friskolor som inte har något team alls. Alltså ett team som regelbundet träffas och diskuterar och lär känna skolans elever. De hyr istället in kompetens när det behövs. Inte lika bra, men fullt lagligt.

 

[hastflicka]

Jag förstår nog inte hur du menar, relaterat till det du skrev. Jag tror inte heller jag har skrivit någonting om något slags auktoritärt lärande vad det nu är.

Utan jag tror jag skrivit någonting om struktur kring när lektioner och raster sker och tydliga signaler som klocka.

Och jag tror jag skrivit att olika lärstilar betraktas som en myt. Utan att alla elever lär sig ungefär likadant.

Jag tror jag skrivit att det brukar sägas att inlärningen är bäst med hjälp av olika hanteringar av stoffet som ska läras in, alltså att samma stoff tex "vikingatiden" arbetas med på olika sätt av alla (inom såklart de ramar som ämnet klarar och den tid som avsatts för stoffet). Att någon pratar kring stoffet -dvs att någon har en genomgång och visar och berättar (kanske det är "katederundervisningen" du pratar om). Att man sedan kanske hanterar stoffet genom text, genom film, genom laborering och att flera små test -så kallade tex läxförhör, -dvs att återkalla informationen man lärt sig från hjärnan, är gynnande för minnet. Men att det är samma för alla eleverna, alla lär sig bäst av genomgång=ngn pratar + läsa + se + "laborera" beroende på naturen av stoffet.

Problembaserat har ju visat sig vara väldigt bra inom tex juristutbildningen. Men jag är osäker på om det är sagt att det passar alla ämnesområden och alla åldrar. Studenter är ju studenter och ska lära sig på en annan nivå.



Dagens skolor och pedagogik har ju såvit jag förstått av debatten lett till att kunskapsnivåerna inte längre är lika höga som på 80-talet (förutm kanske matte, osäker på hur det är med den, har för mig att matematikundervisningen under en period där runt 70-80 talet var väldigt konstig enligt debatten) men att stressen bland eleverna ökat markant tillsammans med sämre mående. Men jag är inte lärare eller pedagog såklart, jag bara läser tidningarna.

Absolut att det basta for inlarningen ar om man kan arbeta som du beskriver om vikingatiden. Men varje enskilld manniska ar olik varandra. Varje elev har ett satt att lara sig som ar, i sig, unik men med olika typiska inriktningar. Vissa lar sig battre om de far lasa en text, andra lar sig battre om de hor nagon beratta ... och de flesta av oss lar sig bast om vi far "gora" (kenetic memory).

Jag forhorde alltid fore skrivningar hemma. Med tva barn av tre gav jag tillbaka boken och talade om vilka stycken de behovde lasa igen. Den tredje laste jag for och efter att jag last stycket en gang kunde han det. En av de tva andra larde sig absolut ingenting av att hora, den andra larde sig battre av att lasa.

 

[Görel]

Alltså jag var nog över 30 innan jag insåg att frågan "Läget?" och liknande inte betydde att man ville veta hur det faktiskt var just då. Och över 40 innan jag mer automatiskt kunde leverera ett svar som "bara bra" etc.
Sånt socialt kitt lär man sig ju också hemifrån, och eftersom jag kom från ett hem där man inte var särskilt social och smidig i såna situationen så fick jag lista ut själv som vuxen hur de skulle hanteras.

 

[sjoberga]

Alltså jag var nog över 30 innan jag insåg att frågan "Läget?" och liknande inte betydde att man ville veta hur det faktiskt var just då. Och över 40 innan jag mer automatiskt kunde leverera ett svar som "bara bra" etc.
Sånt socialt kitt lär man sig ju också hemifrån, och eftersom jag kom från ett hem där man inte var särskilt social och smidig i såna situationen så fick jag lista ut själv som vuxen hur de skulle hanteras.

Jag är fortfarande i villfarelsen att det betyder att man vill veta det aktuella läget för personen och jag är strax 50.

 

[Mabuse]

Hmm, folk jag inte känner eller inte har en tidigare bekantskap med frågar jag aldrig om "läget" eller "hur mår du". Dels för att läget känns som "kan jag få en statusuppdatering" (och då bör jag inneha kunskap om ett tidigare "läge") eller "hur mår du" - handlar om att jag förväntar mig ett någorlunda ärligt svar eftersom jag bara frågar det om det finns anledning att undra hur personen mår.

Jag har i och för sig ställt den frågan till en för mig helt okänd person, men det var för att hen låg i diket och hade ramlat med cykeln. Det var hyfsat, även om promillehalten uppenbart var väldigt hög, men jag skjutsade hem henom ändå.

Sällar mig till kören som tycker att det finns mycket bättre hälsningsfraser om inte relationen är åtminstone nollskild sedan tidigare. Eller den kören som kanske inte förstått de sociala koderna tillräckligt bra.

Jag håller med, jag har nog aldrig frågat folk jag inte känner (såvida det inte skett en olycka eller liknande, som i ditt exempel) hur de mår. Det skulle för mig kännas påfluget.

Det bär mig emot när jag är USA och totala främlingar (typ kassapersonal) frågar ”And how are you today?” och liknande, att svara artigt och fråga tillbaka, men jag har vant mig. Den formen av ”Hur är det?” tycker jag inte vi har i Sverige.

Alltså den där främlingar frågar ”Hi, how are you?” som hälsningsfras, och det enda möjliga svaret är ”I’m good, how are you?”.

Den svenska varianten är ju snarare:

Läget?
Jorå. Själv?
Jomen det är bra.

Men den dialogen har jag aldrig haft med en främling i kassan. Det skulle kännas jättekonstigt.