Autistisk bror

[Tonto]

Fiiiine jämfört med huvudet upp och fötterna ner, visar ju tydligt att det är olika sociala koder. Min svenska uppväxt gör mig extremt obekväm med stora amerikanska känsloyttringar som i min tolkning handlar om absolut ingenting. Det är väl inget konstigt med det?

Jag tycker att båda är samma lika? Varför är den ena bättre liksom.

 

[Palermo]

Jag tycker att båda är samma lika? Varför är den ena bättre liksom.

Fiiine är så översvallande. Typ som att personen är hög eller lite manusk.

 

[Mineur]

Med andra ord "råkade" du alltså lära dig hur man "ska" uttrycka sig där? För många går sådant inte på automatik. Att varje gång(!) behöva förbereda sig mentalt på hur man ska svara på sådant som kan tänkas sägas i en viss situation, spela upp allt för sig själv i huvudet, förbereda sig i möjligaste mån för alla tänkbara svar... Det tar energi. Framförallt för de personer som måste göra det i snudd på alla sociala sammanhang (dvs, även när man kanske säger "hej" till busschauffören på morgonen).

Ja, jo, det var nog en hyfsat automatisk process tror jag, även om den som sagt tog lång tid. Fast jag blir fortfarande lite ställd i "how are you?"-situationer och får ibland fundera ett par varv för att komma fram till vad som är ett rimligt svar. Men jag har full förståelse för att det kan vara betydligt svårare för andra personer, och i betydligt fler situationer dessutom!

 

[Sel]

Fiiine är så översvallande. Typ som att personen är hög eller lite manusk.

Mja, det betyder ju bara "bra." eller "okej" egentligen. I ett normalt tonfall.

 

[Palermo]

Mja, det betyder ju bara "bra." eller "okej" egentligen. I ett normalt tonfall.

Ja. I normalt tonfall. Men här skrevs det som fiiine. Inte som fine.

 

[Sel]

Ja. I normalt tonfall. Men här skrevs det som fiiine. Inte som fine.

Viist, men det beror ju på hur man läser det. Problemet med text. Det kan ju lika gärna vara en suck-fiine!
Jag upplever att de allra flesta svarar neutralt, ungefär som "Bara fint." eller "okej" på svenska om de ens svarar. Oftast frågar man bara tillbaka.

 

[Palermo]

Viist, men det beror ju på hur man läser det. Problemet med text. Det kan ju lika gärna vara en suck-fiine!
Jag upplever att de allra flesta svarar neutralt, ungefär som "Bara fint." eller "okej" på svenska om de ens svarar. Oftast frågar man bara tillbaka.

Ja, på svenska.

 

[Sel]

Ja, jo, det var nog en hyfsat automatisk process tror jag, även om den som sagt tog lång tid. Fast jag blir fortfarande lite ställd i "how are you?"-situationer och får ibland fundera ett par varv för att komma fram till vad som är ett rimligt svar. Men jag har full förståelse för att det kan vara betydligt svårare för andra personer, och i betydligt fler situationer dessutom!

Jag tycker att det är som att lära sig ett nytt språk eller vänja sig vid en ny dialekt. Det är ju hälsningsfraser bara, jämfört med "Läget?" som ju egentligen inte är en fråga alls längre.

 

[Sel]

Ja, på svenska.

Jag menar att det är samma lika, bara på olika språk. Jag vet inte vilket överdrivet tonfall som menas med "fiiine!" helt enkelt. Vi kan väl översätta det med "Finfint!" då kanske. Eller "bara bra!" med utropstecken?

 

[skiesabove]

Jag som också har autism har inga problem med det sociala spelet, tycker det är skönt när folk säger att dom är fine, för jag vill inte ha någon äkta kontakt med alla jag möter.

Ja det är ju en aspekt .

Jag gillar att prata om vädret, det är ett ganska säkert ämne som inte behöver blotta särskilt mycket om privatlivet .

 

[skiesabove]

Jag menar att det är samma lika, bara på olika språk. Jag vet inte vilket överdrivet tonfall som menas med "fiiine!" helt enkelt. Vi kan väl översätta det med "Finfint!" då kanske. Eller "bara bra!" med utropstecken?

Det är med ett speciellt amerikanskt tonfall. Väldigt glättigt liksom.

 

[Bison]

Ja det är ju en aspekt .

Jag gillar att prata om vädret, det är ett ganska säkert ämne som inte behöver blotta särskilt mycket om privatlivet .

Jag gillar inte att prata alls
Kall och småprat är det värsta som finns, fruktansvärt. Jag pratar om jag har något att säga, annars föredrar jag tystnad. För mig finns ingen obekväm tystnad, bara obekvämt prat.
Självklart kan jag prata om allt och inget med nära vänner men just det där småpratandet med bekanta, eller annat folk, döden, döden!

 

[skiesabove]

Det är väl lättare med svenska ritualer för dig för att du är svensk? Den egna kulturen känns ju i regel alltid mest självklar.

Jag gick högstadiet i amerikansk skola och har fortfarande vänner och bekanta (och fästman! med släktingar) från Nordamerika, så jag är ganska exponerad för kulturen ännu. Kanadensare är mer chill än amerikanerna dock.

En hel del svenska ritualer är lättare för mig som vuxit upp i dom än vad dom är för fästmannen såklart, men vi har många subtila grejer som egentligen är svåra och tar kraft.

Att jag tog upp amerikanska "how are you?" är för att det är ett så övertydligt exempel.

 

[Bison]

Jag är så tacksam för mina kollegor. Alla som jobbar eller jobbat kväll på industri vet att torsdagar är pizzakväll, dvs det beställs utkörning eller så åker folk iväg och äter, behöver inte vara just pizza.
På denna veckas skift åker hela teamet iväg, förutom jag.
De frågade såklart om jag skulle med men nej.
"Vill du inte umgås med oss?"
"Nej, jag vill sitta kvar här ensam och äta min egen mat i tystnad."
"Okej."
Så är det inget mer med det, inget tjat, ingen tar illa vid sig, inga förklaringar, inga ursäkter.

 

[hastflicka]

Jag gick högstadiet i amerikansk skola och har fortfarande vänner och bekanta (och fästman! med släktingar) från Nordamerika, så jag är ganska exponerad för kulturen ännu. Kanadensare är mer chill än amerikanerna dock.

En hel del svenska ritualer är lättare för mig som vuxit upp i dom än vad dom är för fästmannen såklart, men vi har många subtila grejer som egentligen är svåra och tar kraft.

Att jag tog upp amerikanska "how are you?" är för att det är ett så övertydligt exempel.

Fast jag tror inte jag hort "fiiiine" som svar pa "how are you" pa de senaste 10-15 aren. Det kan ju for all del bero pa de stater jag bott i under tiden, men de vanliga svaren ar, "OK, hanging in there, good," och mer av den varianten.

Jag brukar dock ganska ofta svara, "Doing just fine. You?"

 

[bettysmatte]

Fiiine är så översvallande. Typ som att personen är hög eller lite manusk.

Nä då. Jag har bott i USA i flera år. Folk är verkligen inte höga eller maniska till höger och vänster. Ett "Hi, how are you?" besvarades av mig med "Fine. How are you?" i väldigt normala tonfall. Inget konstigare än att säga "Hej. Hur är det?". "Bra. Hur är det själv?" Hälsning-/artighetsfraser helt enkelt.

 

[MML]

lite knapplån*

Fast det är för att det är just norm i just vårt samhälle som vi tycker att det är så självklart. Se till en annan kultur/ett annat samhälle och det är inte alls självklart att gästen bjuds först till exempel. Ibland är det familjens huvudman, ibland fungerar det på något annat sätt... så även om VI tycker att det är glasklart och logiskt är det inte alltid det. Allt vi gör som inte är instinkt är ju egentligen normer som vi måste lära oss, en del är lättare att förstå, andra mindre... men de är alla inlärda och ibland rätt besvärliga.

En del är helt okej att bryta egentligen faktiskt, som "hur mår du?" man behöver varken hälsa på det viset eller bara svara "allt är bra!" om man inte vill, man blir inte någon slags social paria för det.

Ja, precis. Vi har lärt oss/snappat upp av vår omgivning vad som är norm i vår kultur.

En del saker - sådant som det finns en logisk förklaring till - är kanske lättare att förstå och lära sig. Sedan vem det är som får ta mat först, till exempel, är kanske av mindre betydelse eftersom det finns en logisk och relevant förklaring i den kulturen till varför man gör som man gör.

Annat - som att fråga hur det är när det finns ett förväntat svar, och att svara helt ärligt kan vara "fel svar" - och dessutom beror det på hur väl man känner varandra, i vilket sammanhang frågan ställa o. s. v. har ju inte samma logiska förklaring, utan är "bara" en del i ett socialt skådespel.

Att det nu är mer okej att bryta den normen, beror ju på att allt fler väljer att inte följa den. Förmodligen för att man inte tycker att det känns helt bra att "spela det spelet". Man skulle kunna se det som att det är ett område där vi, som samhälle, rör oss mot just ett "mer autistiskt" sätt att kommunicera

 

[MML]

Att fråga någon hur läget är, är ett sätt att öppna lite för personen. Att inte vräka livets samtliga bekymmer över personen till svar, är att vara lite försiktig med andra. Jag skulle också säga stt dina exempel är såna att de flesta jag är någorlunda bekant med skulle svara hamstern dog i morse/jag krockade i morse/partnern vill skiljas. Och kanske lägga till, "men det får ju gå". Beroende på vilken bekant det handlar om, skulle det också kunna bli ett samtal om det - men av praktiska skäl inte alltid genast.

"Min" favoritkassör på Hemköp säger alltid "läget?" tex. Vår relation är sådan att jag då tex svarar att jag är glad att de har fått in mina favoritäpplen igen. Oavsett övriga kriser i livet.

Jag tror att det är ganska lätt att tolka alla mina exempel både som sociala spel och som något annat än det.

Tex skulle jag ju bli förvånad om gästen tog alla kakorna själv, och gästen skulle kunna tycka att det var just det jag erbjöd. Det är bara en fråga om vem som tolkar.

Just det att svaret beror så mycket på - vem frågar, i vilket sammanhang o. s. v. - visar väl om något på att det är just ett socialt spel. Ett spel där den som frågar ofta kanske inte är villig att bemöta det genuint om personen svarar att det är åt helvete, hen mår skit och är suicid. Men det kan också vara en genuint menad fråga där man vill ha ett ärligt svar. Jättekrångligt!

 

[Mabuse]

Nä då. Jag har bott i USA i flera år. Folk är verkligen inte höga eller maniska till höger och vänster. Ett "Hi, how are you?" besvarades av mig med "Fine. How are you?" i väldigt normala tonfall. Inget konstigare än att säga "Hej. Hur är det?". "Bra. Hur är det själv?" Hälsning-/artighetsfraser helt enkelt.

Jag tror att man i Sverige ändå har lite utrymme att säga annat än bra, beroende på hur väl man känner varandra.

”Hur är läget?” kan besvaras med ”Jorå” eller ”Lite förkyld, men annars är det bra” eller ”Jomen det är bra”, beroende på hur läget faktiskt är och vem som frågar, tänker jag.

 

[Red_Chili]

Jag tycker att det är som att lära sig ett nytt språk eller vänja sig vid en ny dialekt. Det är ju hälsningsfraser bara, jämfört med "Läget?" som ju egentligen inte är en fråga alls längre.

Jag avskyr(!) när folk ska hälsa genom att säga "Läget?". Som tur är gör ingen i min bekantskapskrets det. Jag tycker det är ett jättekrångligt sätt att säga hej på.