Dejtingtråden 33

[Eurydome]

Jag är inte ute efter casual, jag är ute efter att figurera ut vad han vill och den här gången tänker jag inte tassa runt och vänta på nåt svar. Han har kontaktat mig efter att jag lagt ganska brutalt öppna kort, jag förväntar mig att han har nån sorts ide med det. Annars kunde han ju bara kontaktat vem som helst annars med lite lättsammare budskap...
Men såklart är allt en chansning. Jag kommer inte bli sårad av honom i första taget, jag är så pass distanserad och han är rent dum om han tror att en repris av det senaste ens är ett alternativ för mig. Dessutom tänker jag att skulle jag ha undvikit allt jag ev är rädd för här i livet hade jag inte kommit nånstans alls, oavsett kategori. Faktum är att allt jag har idag i form av autonomi och självutveckling har jag tack vare lite handlingskraft och inte tack vare hängslen och livrem.

Jag svarade utifrån att du efter att ni varit och fikat skrev att ni nog kommer se förutsättningslöst (casual) framöver och att du inte tror att det kommer "bli något mer".

Alltså jag har ju inte hela bilden här (har naturligtvis full förståelse för att du inte har lust att skriva allt här) men både när ni umgicks och i samband med att tog slut mellan er eller hur man ska uttrycka det så försökte du väl flera gånger utan framgång att få ett ärligt svar om vad han ville och var han stod. Och som sagt jag känner ju inte människan men jag är nog lite mer cynisk än du och hade haft svårt att lita på någon som betett sig så som du beskrivit här att han betett sig mot dig. Hoppas verkligen att han klarar att vara ärlig denna gången.

 

[Eurydome]

Jag har tjatat om det massor med gånger - men behövs det verkligen ett "avslut" i den bemärkelsen? Den tid och energi som ett avslut tar kan man bespara sig när det gäller sådana där relationer tycker jag. Vad får du ut av det, förutom hoppet om bättring åter igen?

Detta! Jag tycker dessutom det känns bättre för mig själv att bara mentalt stänga dörren och gå vidare utan att blanda in den andra. @sorbifolia i ditt fall hade jag bara slutat höra av mig och ifall han hörde av sig hade jag bara skickat typ " vi vill inte samma sak med det här, det var trevligt att träffas men nu går vi vidare åt var sitt håll, ta hand om dig, hejdå" och sen ignorerat kontakt. Det hade varit det bästa sättet för mig.

 

[Modest]

Detta! Jag tycker dessutom det känns bättre för mig själv att bara mentalt stänga dörren och gå vidare utan att blanda in den andra. @sorbifolia i ditt fall hade jag bara slutat höra av mig och ifall han hörde av sig hade jag bara skickat typ " vi vill inte samma sak med det här, det var trevligt att träffas men nu går vi vidare åt var sitt håll, ta hand om dig, hejdå" och sen ignorerat kontakt. Det hade varit det bästa sättet för mig.

Hade (och har tidigare) gått tillväga på exakt samma sätt.

 

[_Taggis_]

Jag svarade utifrån att du efter att ni varit och fikat skrev att ni nog kommer se förutsättningslöst (casual) framöver och att du inte tror att det kommer "bli något mer".

Alltså jag har ju inte hela bilden här (har naturligtvis full förståelse för att du inte har lust att skriva allt här) men både när ni umgicks och i samband med att tog slut mellan er eller hur man ska uttrycka det så försökte du väl flera gånger utan framgång att få ett ärligt svar om vad han ville och var han stod. Och som sagt jag känner ju inte människan men jag är nog lite mer cynisk än du och hade haft svårt att lita på någon som betett sig så som du beskrivit här att han betett sig mot dig. Hoppas verkligen att han klarar att vara ärlig denna gången.

Ok. Min tolkning av "casual" utifrån den här tråden är nån form av fwb-grej. Kan ju ha missat innebörden men utifrån det har jag använt det ordet. Förutsättningslöst för mig är att se vart nåt leder utan att lova nåt (vem kan lova nåt öht dag 1 liksm, man måste ju känna efter), men man kan ju ha en intention ändå. Det är intentionen jag är ute efter. Äh jag känner att jag uttrycker mig luddigt, men jag har en vecks sömnbrist och överarbete i bakhuvet...

Ja jag är oxå cynisk och har svårt med tilliten. Tro mig. Men efter vad som framkommit som jag inte tänker gå in på här, så är jag inte lika avfärdande mot att ses och se vad som händer, som jag kanske skulle varit annars. Hade det inte klarnat på vissa punkter hade jag skitit i det helt.

 

[Eurydome]

Hade (och har tidigare) gått tillväga på exakt samma sätt.

QUEEN!!

 

[Eurydome]

Ok. Min tolkning av "casual" utifrån den här tråden är nån form av fwb-grej. Kan ju ha missat innebörden men utifrån det har jag använt det ordet. Förutsättningslöst för mig är att se vart nåt leder utan att lova nåt (vem kan lova nåt öht dag 1 liksm, man måste ju känna efter), men man kan ju ha en intention ändå. Det är intentionen jag är ute efter. Äh jag känner att jag uttrycker mig luddigt, men jag har en vecks sömnbrist och överarbete i bakhuvet...

Ja jag är oxå cynisk och har svårt med tilliten. Tro mig. Men efter vad som framkommit som jag inte tänker gå in på här, så är jag inte lika avfärdande mot att ses och se vad som händer, som jag kanske skulle varit annars. Hade det inte klarnat på vissa punkter hade jag skitit i det helt.

Du har rätt, det var jag som använde ordet casual felaktigt, för jag menade det svenska ordet "förutsättningslöst". Har tyvärr en förkärlek för anglicismer. Måste sluta med det

Hur som helst, jag håller tummarna att det blir bra detta, hur det än blir.

 

[sorbifolia]

Detta! Jag tycker dessutom det känns bättre för mig själv att bara mentalt stänga dörren och gå vidare utan att blanda in den andra. @sorbifolia i ditt fall hade jag bara slutat höra av mig och ifall han hörde av sig hade jag bara skickat typ " vi vill inte samma sak med det här, det var trevligt att träffas men nu går vi vidare åt var sitt håll, ta hand om dig, hejdå" och sen ignorerat kontakt. Det hade varit det bästa sättet för mig.

Näe, om jag slutar höra av mig mera än 8-10 timmar i taget så hör han av sig och frågar vad jag gör, så det räcker liksom inte... Och skulle inte kännas schysst efter att ha träffats i två år. Allting har varit bra mellan oss en längre tid nu förutom detta med att vi inte har tid att ses, så det kommer nog rätt så "out of the blue" på honom om (att) jag gör slut nu - måste motivera ordentligt åtminstonde.

Och ja, för min egen del så behöver jag få det där avslutet och prata igenom det för att kunna gå vidare. (Dessutom vill jag ha tillbaks mina böcker som han lånat till barnen.)

 

[cirkus]

Näe, om jag slutar höra av mig mera än 8-10 timmar i taget så hör han av sig och frågar vad jag gör, så det räcker liksom inte... Och skulle inte kännas schysst efter att ha träffats i två år. Allting har varit bra mellan oss en längre tid nu förutom detta med att vi inte har tid att ses, så det kommer nog rätt så "out of the blue" på honom om (att) jag gör slut nu - måste motivera ordentligt åtminstonde.

Och ja, för min egen del så behöver jag få det där avslutet och prata igenom det för att kunna gå vidare. (Dessutom vill jag ha tillbaks mina böcker som han lånat till barnen.)

Fast jag tycker inte man har stora skyldigheter att motivera nånting. Vill man inte fortsätta för att man mår dåligt av relationen så räcker det.

Han har väl försvunnit från radarn utan att du har vetat varför ett par gånger om jag inte missminner mig.

 

[musicmakesit]

Fy nu kommer paniken. Har varit hos den snälla killen hela helgen. Är bara fjärde gången vi ses, men vi båda konstaterade att det känns som vi känt varandra mycket längre. Jag som var orolig för att inte känna något för att han är för snäll får äta upp mina ord tror jag. Pirrar som bara den i magen när han pussar mig. Vi klickar klockrent, och allt har känts så avslappnat och naturligt – fram tills nu. Nu när jag börjar känna någon form av pirr börjar min hjärna gå på helvarv. Får panik av tanken att få känslor och bli avvisad, så jag börjar direkt att överanalysera allt jag gör, skriver och säger. Blir stel och osäker, rädd att vara för på, för av och you name it. Precis det jag trodde jag skulle slippa denna gången eftersom det kändes så lugnt och avslappnat.. suck. Varför fungerar jag så här? Nu kommer rädslan att jag ska sumpa något som kan bli så bra – för att jag blir stel och osäker och har svårt för att vara mitt annars ganska lugna jag utan blir stirrig, osäker och säger knäppa saker.. Ibland tänker jag att jag borde gå någon form av samtalsterapi, för att ta i tu med mitt skeva känsloliv..

 

[sorbifolia]

Fast jag tycker inte man har stora skyldigheter att motivera nånting. Vill man inte fortsätta för att man mår dåligt av relationen så räcker det.

Han har väl försvunnit från radarn utan att du har vetat varför ett par gånger om jag inte missminner mig.

Det har han (och iofs bett innerligt om ursäkt efteråt), men jag tänker inte sjunka till den nivån. Föredrar att köra på "behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad".

 

[cirkus]

Det har han (och iofs bett innerligt om ursäkt efteråt), men jag tänker inte sjunka till den nivån. Föredrar att köra på "behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad".

Det är iofs en schysst princip. Jag tänker ändå att om du inte vill och pallar att fortsätta så behöver du inte göra en jättestor och giltig orsak/ursäkt - det räcker med att avsluta och inte bara ghosta

 

[cirkus]

Fy nu kommer paniken. Har varit hos den snälla killen hela helgen. Är bara fjärde gången vi ses, men vi båda konstaterade att det känns som vi känt varandra mycket längre. Jag som var orolig för att inte känna något för att han är för snäll får äta upp mina ord tror jag. Pirrar som bara den i magen när han pussar mig. Vi klickar klockrent, och allt har känts så avslappnat och naturligt – fram tills nu. Nu när jag börjar känna någon form av pirr börjar min hjärna gå på helvarv. Får panik av tanken att få känslor och bli avvisad, så jag börjar direkt att överanalysera allt jag gör, skriver och säger. Blir stel och osäker, rädd att vara för på, för av och you name it. Precis det jag trodde jag skulle slippa denna gången eftersom det kändes så lugnt och avslappnat.. suck. Varför fungerar jag så här? Nu kommer rädslan att jag ska sumpa något som kan bli så bra – för att jag blir stel och osäker och har svårt för att vara mitt annars ganska lugna jag utan blir stirrig, osäker och säger knäppa saker.. Ibland tänker jag att jag borde gå någon form av samtalsterapi, för att ta i tu med mitt skeva känsloliv..

Du är i allafall inte ensam. Jag känner mig ungefär så jag också. De jag umgås med som jag mest gillar att hänga med och allt är enkelt - är just enkelt. Han jag är kär i -> helt annat. Jag övertänker varenda millimeter. Fast jag tror ändå att jag är cool utåt. Han är i allafall precis likadan hela tiden (den jäveln)

 

[Lillefrun]

Fy nu kommer paniken. Har varit hos den snälla killen hela helgen. Är bara fjärde gången vi ses, men vi båda konstaterade att det känns som vi känt varandra mycket längre. Jag som var orolig för att inte känna något för att han är för snäll får äta upp mina ord tror jag. Pirrar som bara den i magen när han pussar mig. Vi klickar klockrent, och allt har känts så avslappnat och naturligt – fram tills nu. Nu när jag börjar känna någon form av pirr börjar min hjärna gå på helvarv. Får panik av tanken att få känslor och bli avvisad, så jag börjar direkt att överanalysera allt jag gör, skriver och säger. Blir stel och osäker, rädd att vara för på, för av och you name it. Precis det jag trodde jag skulle slippa denna gången eftersom det kändes så lugnt och avslappnat.. suck. Varför fungerar jag så här? Nu kommer rädslan att jag ska sumpa något som kan bli så bra – för att jag blir stel och osäker och har svårt för att vara mitt annars ganska lugna jag utan blir stirrig, osäker och säger knäppa saker.. Ibland tänker jag att jag borde gå någon form av samtalsterapi, för att ta i tu med mitt skeva känsloliv..

Jag tycker inte du har ett skevt känsloliv utan att du bara är en levande människa med känslor som inte alls är ovanliga, och inte heller fel. Känslor kommer och går och vi kan inte styra eller rå för att dom kommer. Det man kan göra är bara att hitta sätt att hantera känslorna på eller acceptera dom och det är ju inte alltid så lätt.

 

[Masqueradee]

Blev hembjuden till dejten igår. Var hur mysigt som helst, bara snacka skit, se en rolig serie på Netflix medan jag halvsov och han strök mig över håret. Känns skönt att det inte kändes så dejtigt, utan det var spontant och inte bestämt flera dagar innan

 

[Modest]

Fy nu kommer paniken. Har varit hos den snälla killen hela helgen. Är bara fjärde gången vi ses, men vi båda konstaterade att det känns som vi känt varandra mycket längre. Jag som var orolig för att inte känna något för att han är för snäll får äta upp mina ord tror jag. Pirrar som bara den i magen när han pussar mig. Vi klickar klockrent, och allt har känts så avslappnat och naturligt – fram tills nu. Nu när jag börjar känna någon form av pirr börjar min hjärna gå på helvarv. Får panik av tanken att få känslor och bli avvisad, så jag börjar direkt att överanalysera allt jag gör, skriver och säger. Blir stel och osäker, rädd att vara för på, för av och you name it. Precis det jag trodde jag skulle slippa denna gången eftersom det kändes så lugnt och avslappnat.. suck. Varför fungerar jag så här? Nu kommer rädslan att jag ska sumpa något som kan bli så bra – för att jag blir stel och osäker och har svårt för att vara mitt annars ganska lugna jag utan blir stirrig, osäker och säger knäppa saker.. Ibland tänker jag att jag borde gå någon form av samtalsterapi, för att ta i tu med mitt skeva känsloliv..

Du är inte ensam!

https://happydating.se/dejtingpanik/

 

[Mia_R]

Igår tänkte jag att jag kanske skulle öppna Hp igen och göra ett nytt försök. Kom aldrig längre än till handling då jag var ganska trött och gjorde en tidig kväll.

I morse när jag skulle köra till jobbet och startade waze som vanligt för att ha lite koll på trafiken så hade jag ett sms, där det redan bads om ursäkt ifall det var fel, men om jag möjligen var Mia? Mina tankar flög kors och tvärs, var det han eller hade jag träffat någon annan med samma namn? Kom inte ihåg att jag träffat någon annan än honom med det namnet men jag svarade att det var jag innan jag körde iväg.

Väl framme på jobbet så läste jag nästa meddelande. Hans telefon hade gått sönder och han köpte en ny men klantade sig när han skulle flytta över sina kontakter, han har försökt få tag på mitt nummer sen dess. Undrar om jag fortfarande vill ha kontakt, men önskar mig en fin höst om inte och att det kanske var fel att skriva men det har varit mycket turbulens.

Jag har redan hunnit gråta två ggr sen jag kom till jobbet. Vi har skrivit massor och ska förhoppningsvis ses till helgen. Han har saknat och längtar efter mig.

 

[Eurydome]

Igår tänkte jag att jag kanske skulle öppna Hp igen och göra ett nytt försök. Kom aldrig längre än till handling då jag var ganska trött och gjorde en tidig kväll.

I morse när jag skulle köra till jobbet och startade waze som vanligt för att ha lite koll på trafiken så hade jag ett sms, där det redan bads om ursäkt ifall det var fel, men om jag möjligen var Mia? Mina tankar flög kors och tvärs, var det han eller hade jag träffat någon annan med samma namn? Kom inte ihåg att jag träffat någon annan än honom med det namnet men jag svarade att det var jag innan jag körde iväg.

Väl framme på jobbet så läste jag nästa meddelande. Hans telefon hade gått sönder och han köpte en ny men klantade sig när han skulle flytta över sina kontakter, han har försökt få tag på mitt nummer sen dess. Undrar om jag fortfarande vill ha kontakt, men önskar mig en fin höst om inte och att det kanske var fel att skriva men det har varit mycket turbulens.

Jag har redan hunnit gråta två ggr sen jag kom till jobbet. Vi har skrivit massor och ska förhoppningsvis ses till helgen. Han har saknat och längtar efter mig.

Var det han som var sjuk?

 

[Mia_R]

Var det han som var sjuk?

Ja, han har bukspottkörtelcancer och ingen vet hur lång tid han har kvar. ‍
Just nu skiter jag i det, han mår förhållandevis bra och vi har nyss haft ett långt samtal där vi har pratat om bl a den och vi ska ses i helgen. Jag har ett otroligt hjärtfladder och vill att det ska vara helg nu!!!

 

[Lillefrun]

Trots att vi nu sagt rakt ut att vi är tillsammans, pojkvän och flickvän får jag panik när han inte svarar på länge eller inte kan ses, men det är väl orimligt att ses 4-6 dagar i veckan för alltid. Får nog vänja mig med färre träffar. Om jag inte får svar, det kan ta över natten ibland är jag säker på att han tröttnat på mig och ska lämna mig. Men han har ju inte gjort det än. Jag är rädd att inte räcka till.

 

[Nahar]

Trots att vi nu sagt rakt ut att vi är tillsammans, pojkvän och flickvän får jag panik när han inte svarar på länge eller inte kan ses, men det är väl orimligt att ses 4-6 dagar i veckan för alltid. Får nog vänja mig med färre träffar. Om jag inte får svar, det kan ta över natten ibland är jag säker på att han tröttnat på mig och ska lämna mig. Men han har ju inte gjort det än. Jag är rädd att inte räcka till.

Kanske dags att ta det med en psykolog?