Dejtingtråden 33

[_Taggis_]

Jag är lite oroad över att min bästa bästis sen hundra år är lite väl förtjust i mig. Han vet att jag är kär i min kollega. Jag har lite småsvårt att navigera i detta. Jag gillar verkligen att umgås med honom och vi hånglar glatt och det känns bra. Vi planerar en massa saker som jag verkligen gillar att göra och han är full med förslag och ideer och vill väldigt mycket

Personligen skulle jag ha svårt att "hångla glatt" och planera saker ihop med en om denne uttryckt större känslor för mig, om jag inte har det tillbaka. Det känns inte så himla glatt liksom? Snarare känns det lite ensidigt och destruktivt att upprätthålla det. Kanske dags att backa lite om du är mån om din bästis och att ha nån sjyst relation till honom i längden? Eller har han också visat att ni mest är FWB? I vilket fall är det ju kanske dags att klargöra.

 

[sorbifolia]

Jag är lite oroad över att min bästa bästis sen hundra år är lite väl förtjust i mig. Han vet att jag är kär i min kollega. Jag har lite småsvårt att navigera i detta. Jag gillar verkligen att umgås med honom och vi hånglar glatt och det känns bra. Vi planerar en massa saker som jag verkligen gillar att göra och han är full med förslag och ideer och vill väldigt mycket

Så länge du är öppen med honom ang. kollegan och dina känslor, och allting känns bra, så skulle jag låta det rulla på. Kanske blir du kär i bästisen och glömmer kollegan, konstigare saker har väl hänt...

Evt prata med honom om han skulle vara öppen för en form av polyförhållande? (Ja, jag har råkat halka in i såna miljöer senaste året så är nog lite påverkad)

 

[cirkus]

Personligen skulle jag ha svårt att "hångla glatt" och planera saker ihop med en om denne uttryckt större känslor för mig, om jag inte har det tillbaka. Det känns inte så himla glatt liksom? Snarare känns det lite ensidigt och destruktivt att upprätthålla det. Kanske dags att backa lite om du är mån om din bästis och att ha nån sjyst relation till honom i längden? Eller har han också visat att ni mest är FWB? I vilket fall är det ju kanske dags att klargöra.

Jag håller helt med. Vi har hånglat glatt och det jag tror han känner har framkommit efteråt. Så därför blir det lite mer svårnavigerat. Han vet ju var jag står och han får ta ansvar för sina känslor, men ajg kan behöva vara ännu tydligare.

 

[cirkus]

Så länge du är öppen med honom ang. kollegan och dina känslor, och allting känns bra, så skulle jag låta det rulla på. Kanske blir du kär i bästisen och glömmer kollegan, konstigare saker har väl hänt...

Evt prata med honom om han skulle vara öppen för en form av polyförhållande? (Ja, jag har råkat halka in i såna miljöer senaste året så är nog lite påverkad)

Jag kan i nuläget tänka mig nån sorts polyvariant. Jag har ju även den härliga och den som ska flytta långt. Ingen av de två sistnämnda är annat än fwb så det känns enkelt. Bästisen är en helt annan sak och kollegan ytterligare nånting annat.

 

[Masqueradee]

Han: jag vill ta det lugnt, jag tycker verkligen om dig så jag vill inte sumpa det här
Jag: jag håller med, känns så fint att inte alls känna stress utan vi bara umgås och går på feeling.

Också jag: vill att han kommer hit och aldrig går härifrån
Vet inte vad han skulle hit och göra, är sjukt trött, ska snart sova och lägenheten är kaos. Men ändå^^

 

[sorbifolia]

Alltså.... nu har inte DB haft tid för att träffas på snart 3 veckor, och nu känner jag att jag är riktigt, riktigt nära att ge upp.... Blir väl inte direkt bättre av att jag blir sur och tjatig när jag känner mig bortprioriterad, fast vet ju egentligen att det inte kommer hjälpa något.

Vi chattar fortfarande massor, och har pratat en del i telefon, men jag är SÅ trött på att sitta ensam VARJE kväll, och jag saknar så att ha någon att sova tillsammans med... Måste prata med honom om att det inte funkar för mig som vi har det nu, men vill göra det IRL, och vet inte när jag kommer få anledning till det.

Har ingen större lust att träffa någon annan hellre nu, och då är jag ju lika långt... Meh.

 

[_Taggis_]

Vi chattar fortfarande massor, och har pratat en del i telefon, men jag är SÅ trött på att sitta ensam VARJE kväll, och jag saknar så att ha någon att sova tillsammans med... Måste prata med honom om att det inte funkar för mig som vi har det nu, men vill göra det IRL, och vet inte när jag kommer få anledning till det.

Känner Så igen detta... Lider med dig men har inte så mkt råd att komma med förutom det vanliga att bryta med honom. Det verkar ju ändå inte leda till nån utveckling med detta? Dock är det ju lättare sagt än gjort...

 

[Modest]

Alltså.... nu har inte DB haft tid för att träffas på snart 3 veckor, och nu känner jag att jag är riktigt, riktigt nära att ge upp.... Blir väl inte direkt bättre av att jag blir sur och tjatig när jag känner mig bortprioriterad, fast vet ju egentligen att det inte kommer hjälpa något.

Vi chattar fortfarande massor, och har pratat en del i telefon, men jag är SÅ trött på att sitta ensam VARJE kväll, och jag saknar så att ha någon att sova tillsammans med... Måste prata med honom om att det inte funkar för mig som vi har det nu, men vill göra det IRL, och vet inte när jag kommer få anledning till det.

Har ingen större lust att träffa någon annan hellre nu, och då är jag ju lika långt... Meh.

Har du inte pratat med honom om det ett antal gånger nu..?

 

[_Taggis_]

Träffade Dikeskörningen i helgen (måste sluta kalla honom det - snälla ge mig ett annat namn på honom ), vi gick en kvällspromenad med hunden. Varken mer eller mindre. Kändes väldigt okomplicerat och enkelt. Han tyckte vi skulle ses nån kväll i veckan, ja det kan vi väl göra tyckte jag. Få se nu om han tänker börja banga ur från sina egna planer igen. Jag har ju lite svårt med tilliten till detta men å andra sidan är jag inte så känslomässig heller så jag ser det mer som ett "vi ser vad det blir" och det är ju väldigt unikt och stort för att vara jag i kombination med honom. Man lär så länge man lever.

 

[sorbifolia]

Har du inte pratat med honom om det ett antal gånger nu..?

+ @_Taggis_ jo, och som ni säger leder det bevisligen inte till något... Så nu menade jag 'prata med honom' som i 'säga att vi inte kan fortsätta på detta viset', dvs vi måste bryta känns det som. Tror inte han gör det med flit (prioriterar bort mig), så lite sannolikt att det finns möjlighet för någon förbättring tyvärr.

Men ja, det är svårt. Vi gillar ju varandra väldigt mycket. Rätt person, fel tid...

 

[Lillefrun]

Han: jag vill ta det lugnt, jag tycker verkligen om dig så jag vill inte sumpa det här

Jag: jag håller med, känns så fint att inte alls känna stress utan vi bara umgås och går på feeling.

Också jag: vill att han kommer hit och aldrig går härifrån
Vet inte vad han skulle hit och göra, är sjukt trött, ska snart sova och lägenheten är kaos. Men ändå^^

Känner igen mig så väl i det du skriver, ingen press från något håll och att ta det lugnt. Vilja träffas hela tiden.

 

[Eurydome]

Träffade Dikeskörningen i helgen (måste sluta kalla honom det - snälla ge mig ett annat namn på honom ), vi gick en kvällspromenad med hunden. Varken mer eller mindre. Kändes väldigt okomplicerat och enkelt. Han tyckte vi skulle ses nån kväll i veckan, ja det kan vi väl göra tyckte jag. Få se nu om han tänker börja banga ur från sina egna planer igen. Jag har ju lite svårt med tilliten till detta men å andra sidan är jag inte så känslomässig heller så jag ser det mer som ett "vi ser vad det blir" och det är ju väldigt unikt och stort för att vara jag i kombination med honom. Man lär så länge man lever.

Ojoj. Det där hade jag aldrig vågat ge mig in i. För mig hade det varit en stor risk att det skulle bli samma sak som förra gången, dvs jag tror att jag klarar att hålla det helt casual och bara se det som trevligt umgänge men innan jag vet ordet av så har jag fått känslor.

 

[Lillefrun]

Igår var vi i skogen och så inne i att prata med varandra och hålla koll på vovvarna, mest Milou som sprang lös för Alvin var kopplad. Men Milou springer aldrig långt bort och jag litar på honom, han springer bara några meter max och sen glädjefnatt ibland men jag vill ha full koll hela tiden. Och jag hade dessutom fokus på killen och han på mig.

Så det blev så att vi gick vilse Killen förlitar sig helt på teknik, vi planerar våra promenader efter appen Regnradar för att se var och när det ska regna och hur mycket och i skogen tog han upp GPSen och försökte rädda upp situationen med kartan men den var så svår att tyda mitt i skogen. Jag som är lite mer gammaldags av mig frågade ett annat par vi mötte om hjälp och fick då utpekat rätt så exakt var vi skulle gå. På typ 30 sekunder. Allt är inte bättre nu än förr. Jag sa hela tiden vilken riktning vi skulle hålla men gpsen gjorde att vi gick åt helt fel håll, på väg långt bort från bilen.Så det blev en promenad på ca 1 mil. Lite mindre.

När vi kom hem så skulle han iväg så han kunde inte följa med in. Men jag ville inte lämna honom och bilen, föreslog biltältning, bygga bo i bilen och aldrig lämna den. Sova där och leva på hundgodis. Bara få vara kvar i den känslan och situationen. Bara vi.

 

[Lillefrun]

dubbelpost

 

[Lillefrun]

Träffade Dikeskörningen i helgen (måste sluta kalla honom det - snälla ge mig ett annat namn på honom ), vi gick en kvällspromenad med hunden. Varken mer eller mindre. Kändes väldigt okomplicerat och enkelt. Han tyckte vi skulle ses nån kväll i veckan, ja det kan vi väl göra tyckte jag. Få se nu om han tänker börja banga ur från sina egna planer igen. Jag har ju lite svårt med tilliten till detta men å andra sidan är jag inte så känslomässig heller så jag ser det mer som ett "vi ser vad det blir" och det är ju väldigt unikt och stort för att vara jag i kombination med honom. Man lär så länge man lever.

Hur kom du på namnet Dikeskörningen?

 

[Ceta]

+ @_Taggis_ jo, och som ni säger leder det bevisligen inte till något... Så nu menade jag 'prata med honom' som i 'säga att vi inte kan fortsätta på detta viset', dvs vi måste bryta känns det som. Tror inte han gör det med flit (prioriterar bort mig), så lite sannolikt att det finns möjlighet för någon förbättring tyvärr.

Men ja, det är svårt. Vi gillar ju varandra väldigt mycket. Rätt person, fel tid...

Tycker det låter som en bra grej att bryta med honom. Han har ju aldrig behandlat dig bra får du bara distans så tror jag du kommer se att han inte är ”rätt person” någonstans faktiskt, men har full förståelse att det känns så när du är kär i honom.
Dags att tänka på ditt eget bästa nu!

 

[Mia_R]

Svårt att inte tänka på honom även om det är snart 20 dagar sedan vi sist hade någon kontakt. Jag har inte kvar hans nummer och vet inte om han lever, men jag vet att vi inte kommer höras mer. Tyvärr tror jag att det beror till väldigt stor del på hans "vän" som bor där 24/7 och sköter allt åt honom och mot henne har jag aldrig haft någon chans. Åsa Waldau. Jag fick först bara veta hennes förnamn, men sen när han beskrev en situation när de var inne för hans behandling gissade jag efternamnet och efter sen stunds tystnad fick jag det bekräftat.

Jag får tänka på honom som död och försöka gå vidare.

 

[_Taggis_]

Ojoj. Det där hade jag aldrig vågat ge mig in i. För mig hade det varit en stor risk att det skulle bli samma sak som förra gången, dvs jag tror att jag klarar att hålla det helt casual och bara se det som trevligt umgänge men innan jag vet ordet av så har jag fått känslor.

Jag är inte ute efter casual, jag är ute efter att figurera ut vad han vill och den här gången tänker jag inte tassa runt och vänta på nåt svar. Han har kontaktat mig efter att jag lagt ganska brutalt öppna kort, jag förväntar mig att han har nån sorts ide med det. Annars kunde han ju bara kontaktat vem som helst annars med lite lättsammare budskap...
Men såklart är allt en chansning. Jag kommer inte bli sårad av honom i första taget, jag är så pass distanserad och han är rent dum om han tror att en repris av det senaste ens är ett alternativ för mig. Dessutom tänker jag att skulle jag ha undvikit allt jag ev är rädd för här i livet hade jag inte kommit nånstans alls, oavsett kategori. Faktum är att allt jag har idag i form av autonomi och självutveckling har jag tack vare lite handlingskraft och inte tack vare hängslen och livrem.

 

[_Taggis_]

Hur kom du på namnet Dikeskörningen?

För att det var en total dikeskörning i fråga om att fatta tycke för någon, våga känna och våga börja lita på nån för att sedan bara bli total krasch. Kört i diket helt enkelt.

 

[Modest]

+ @_Taggis_ jo, och som ni säger leder det bevisligen inte till något... Så nu menade jag 'prata med honom' som i 'säga att vi inte kan fortsätta på detta viset', dvs vi måste bryta känns det som. Tror inte han gör det med flit (prioriterar bort mig), så lite sannolikt att det finns möjlighet för någon förbättring tyvärr.

Men ja, det är svårt. Vi gillar ju varandra väldigt mycket. Rätt person, fel tid...

Jag har tjatat om det massor med gånger - men behövs det verkligen ett "avslut" i den bemärkelsen? Den tid och energi som ett avslut tar kan man bespara sig när det gäller sådana där relationer tycker jag. Vad får du ut av det, förutom hoppet om bättring åter igen?